Kommentarer till socialdemokraternas inställning
Att socialdemokraterna säger att de vill på sikt avskaffa monarkin upplever jag som ett tomt löfte utan något praktiskt innehåll. Detta med tanke på att kravet på republik har varit inskrivet i det socialdemokratiska partiprogrammet under över ett sekel (från 1911). Det socialistiska partiet har en programpunkt som man under mer än 100 år inte gjort den ringaste ansats för att förverkliga. Socialdemokraterna har rent av motarbetat republikfrågan genom att rösta emot motioner som vill införa republik. Författaren och samhällsdebattören Vilhelm Moberg skällde ofta redan under 1950-talet på socialdemokreterna för att de satt till bords på kungliga och lyxiga galamiddagar med kungligheterna och smorde kråset. Undra om dessa politiker skulle vara lika förtjusta i monarkin om de istället blev bjudna enbart vatten och knäckebröd vid dessa kungliga middagar? Det har inte precis blivit bättre med åren. Det är antagligen för mycket begärt att socialdemokraterna ska följa sina "övertygelser" och ta deras egna partiprogram på alvar snarare än snegla på opinionsundersökningarna - som anordnas alltid på ett sådant sätt så att dem skall gynna den odemokratiska monarkin (se punkt 33).
Enligt vissa finns det bara två punkter som socialdemokraterna är ytterst intresserade att upprätthålla i sitt partiprogram. Första punkten är att erövra makten och andra punkten är att behålla makten. När man läser i Metro (26-05-2009) Mona Sahlins kommentarer "Jag nöjer mig med att bli statsminister" angående partiets grundläggande krav på att införa republik i Sverige förstår man dessa personer. Här kan man fråga sig om partiledaren i socialdemokraterna kan sitta kvar om han/hon väljer att ignorera republikfrågan om de flesta socialdemokrater vill att man skall jobba för att införa republik. Man kan dela de olika partierna i två kategorier. I den ena där partiledaren väljer att följa partimedlemmarnas majoritetsinställning och i den andra där alla partimedlemmarna blir tvungna att följa partiledaren och där man använder "partipiskan" mot oliktänkande. I republikfrågan så agerar tyvärr socialdemokraterna precis som ett parti som tillhör den andra ovanstående kategorin.
Gran Persson sa när han var statsminister att han vill ha republik men att han inte är beredd att gå in i den hårda striden som skulle orsakas enligt honom om socialdemokraterna satsar alla sina krafter på att införa ett demokratiskt vald statschefssystem. Det är inte bara Göran Persson som vänder demokratin ryggen när det gäller statschefsfrågan utan också Britt Bohlin som har varit socialdemokraternas gruppledare i riksdagen under flera år. Hon är för republik - men röstade mot motioner som vill demokratisera statschefsämbetet! Med största sannolikhet såg hon också till att hennes underställda följde hennes "goda" exempel. Enligt socialdemokraternas före detta demokratiminister Britta Lejon så har vi all anledning att värna om den nuvarande konstitutionen i Sverige eftersom den uttrycker alla människors lika värde! Detta sade hon vid ungdomens riksdag år 2000 när hon blev frågad av Daniel Löwenhamn från Nyköping om socialdemokraterna inte sviker sina väljare när de säger att de vill ha republik samtidigt som de inte försöker göra något för att införa ett demokratiskt vald statschefssystem.
Jag kan slå vad med vem som helst att efter 20 år så kommer det fortfarande stå på det socialdemokratiska partiprogrammet att: "vi vill avskaffa monarkin". Vem vet det kanske fortfarande står så i deras partiprogram om 300-400 år! Med dessa karaktärslösa osanningar har socialdemokraterna lyckats vilseleda många människor som har velat ha en demokratiskt vald statschef att rösta på dem. Detta är utan tvekan en politisk skandal som vanärar hela det socialdemokratiska partiet. Det vanärar också de inrikes journalister som har vald att inte beskriva till allmänheten denna skandal. Som jag ser det är den socialdemokratiska partiledargruppen lika äkta som en 3-dollarsedel när det gäller statskicksfrågan. Observera att jag skriver enbart partiledargruppen eftersom socialdemokraterna har äkta demokrater som tyvärr blir motarbetade av sin egen karaktärslösa ledning.
Personligen anser jag att den socialdemokratiska partiledargruppen, med vissa undantag, inte är äkta socialister (och inte demokrater för den delen). Som jag ser det så har inte den socialdemokratiska partiledargruppen mycket med socialism längre att göra. De har kombinerat en konservativ politik med socialistisk retorik. De som tror att de är socialister kan ju lika gärna börja tro på jultomten. Tydliga bevis för detta påstående är de stora klyftorna som finns i det svenska samhället trots att vi har haft en "socialistisk" enpartiregering i 65 år mellan perioden 1932 till 2006. Enligt socialnämnden finns det cirka 10 000 hemlösa i Sverige (3 000 i Stockholm). Enligt Rädda Barnen lever 300 000 barn i fattigdom i Sverige. Enligt FN slog Sverige faktiskt världsrekord i ökade klassklyftor under 1990-talet. Enligt en insändare i DN av Åke Söderlind som publicerade den 28 april 2005 har var fjärde pensionär i Sverige en månadsinkomst på under 5 000 kronor samtidigt som det finns 100 000 pensionärer i kronofogdemyndigheternas register för att de inte klarar av att betala av på sina medicin- och tandläkarräkningar. Enligt en rapport från Statistiska centralbyrån som publicerades i Metro den 22-dec-08 är de finansiella tillgångarna mycket ojämnt fördelade i Sverige. Den rikaste hundradelen av befolkningen äger en tredjedel av alla tillgångar enligt denna rapport.
Allt detta är både skrämmande och upprörande. Att det har gått bra för Sverige de första decennierna efter andra världskriget beror i största del av att Sverige inte hade en sönderskjuten industri som de övriga Europeiska länderna hade. Med tidens gång har dessa länder kommit ifatt Sveriges industri. Enligt vissa kommer den svenska välfärden vara ett minne blott om cirka 30 år om situationen inte förändras radikalt eller om vi inte har turen att hitta oljekällor och/eller diamantfyndigheter i vårt avlånga land.
En bortförklaring för den socialdemokratiska partiledargruppens inställning när det gäller statskickfrågan är att de är rädda för marginalväljarreaktioner. Socialdemokraterna sviker allts sina ideologiska ideal för att inte stöta sig med den rojalistiska väljaropinionen. Detta är fegt och ideologiskt ryggradslöst beteende. Med denna inställning underskattar de den allmänna intelligensnivån på Sveriges väljare. De borde istället ha inställningen: "friskt vågat hälften vunnet". Jag har också mycket svårt att tro att människor skulle överge sina politiska övertygelser bara för att se till att en viss familj skall leva i all evighet i lyx och överflöd samtidigt som det finns tusentals hemlösa människor i landet.
En annan socialdemokratisk bortförklaring är att de inte hade gett något vallöfte om att avskaffa monarkin inför valet. Som jag ser det behöver inte socialdemokreterna ge ett sådant vallöfte av den enkla anledningen att det redan står på deras partiprogram att de vill avskaffa monarkin. Om någon som har röstat på socialdemokraterna protesterar och säger sig att han/hon känner sig lurat är det bara hänvisa till partiprogrammet.
Här är det viktigt att betona att politiker inte skall lägga armarna i kors och avvakta händelsernas fullbordan. Det är en politikers plikt att inte bara slaviskt följa folkopinionen utan gå före och aktivt försöka påverka allmänheten i centrala frågor dvs. ta initiativ och påskynda händelsernas gång vilka annars kanske aldrig går i uppfyllelse. Att stå för sin uppfattning och söka vinna andra för den - det ingår liksom i det uppdrag som politiker får av sina väljare. Här skall man inte glömma att när man frågar en socialdemokratisk yrkespolitiker om när de skall avskaffa monarkin får man i stort sätt alltid samma svar; "när folket vill det". Detta svar är förstås i förväg instuderat och planerat i minsta detalj och visar på ett tydligt sätt att socialdemokraterna inte kommer att lyfta ett finger när det gäller att följa sitt egna partiprogram angående statsskicksfrågan. Det blir andra personer som får jobba med att försöka påverka opinionen. Jag skulle inte bli förvånad att den dag då opinionen har vänt så avskaffar socialdemokraterna monarkin och sen tar till sig all ära och slår sig för bröstet över att infört ett demokratiskt statchefssystem. Till 1978 års socialdemokratiska kongress kom krav på att partistyrelsen skulle utarbeta studiematerial i republikfrågan, för att på så sätt underlätta upplysningsverksamheten. Olof Palme ingrepp i diskussionen och ljög till samtliga inne i kongressalen när han sa: "Vi har tidigare gjort mötes- och studiematerial, men det har inte lett till något." Därefter ljög han också när han sa att partistyrelsen skänkt bidrag till Republikanska klubben, vilken den inte har gjort. Här kan man fråga sig vilka mörka intressen Olof Palme företrädde när han med lögner och osanningar till sina egna partikamrater ville se till att allmänheten inte skulle bli upplyst när det gäller republikfrågan! Palme skulle vara ärligare och mer rak på sak om han hade sagt följande: "Här har vi demokrati så länge ni gör som jag säger. Jag vill behålla monarkin och den person som vågar motarbeta mina beslut kommer jag att komma ihåg när det är dags att tilldela olika chefsämbeten. Nå är det någon som fortfarande vill att vi skall utarbeta studiematerial i republikfrågan? Inte, ja det är bra att ni kan ert bästa! Nu fortsätter vi i god demokratisk anda med nästa punkt!".
En annan sak man kan fråga sig är vad som har hänt med de socialdemokratiska partimedlemmar som gick emot sin egen partistyrelse och krävde att partiet måste följa sitt eget partiprogram och se till att den odemokratiska monarkin avskaffas. Har någon av dessa personer befordras till någon viktig post? Det skulle vara bra om SVT och andra medier undersökte saken.
Socialdemokraternas ordförande för kvinnoförbundet Nalin Pekgul vill att socialdemokraterna skall ändra på sitt partiprogram så att kravet på republik stryks (enligt hennes inlägg i boken För Sverige - Nuförtiden). Jag håller med Nalin Pekgul att förändringar måste äga rum men i motsats med henne tycker jag att förändringarna borde gälla den principlösa och karaktärslösa socialdemokratiska partiledningen som gör avkall på "sina principer" när de känner sig i en obekväm situation. När det gäller Nalin Pekgul säger hon att den norske kungen Olav kamp mot nazisterna under andra världskriget har gett henne en enorm respekt för monarkin. Här måste jag bland annat korrigera Nalin Pekgul och upplysa henne att Olav var kronprins under andra världskriget och blev Norges kung år 1957 när hans far Håkon VII gick bort. Nalin Pekgul påstående är ytterst konstigt eftersom det enda kronprins Olav gjorde var att fly till närmaste brittiska flottenheter och sätta sig i säkerhet i England under resten av kriget. Dock försökte kungen Håkon VII och den norska kungafamiljen först fly till Sverige men kungen och kronprinsen fick inte tillåtelse att passera den norsksvenska gränsen eftersom den svenska regeringen vägrade. Kung Håkon VII fick veta att han precis som alla andra militärer från ett krigförande land måste interneras om han önskade komma in i det neutrala Sverige. Inget undantag kunde göras för kungen eller kronprinsen. Detta vägrade kung Håkon VII och kronprinsen Olav att gå med på så de valde istället att fly till England. Detta är orsaken till den norska kungafamiljens bitterhet mot Sverige. En bitterhet som levde kvar långt in i vår tid. Personligen tycker jag att om man är en officer så flyr man inte utan väljer att strida mot sina fiender åtminstone så länge det finns en liten chans att vinna samtidigt som man som officer måste vara en bra förebild för sina soldater och inte fly till säkerheten och låta andra offra sina liv. Tyskarna erövrade Oslo med hjälp av enbart några hundratals fallskärmsjägare. Detta skulle troligtvis kunna förhindras om Håkon och Olav såg till att alla norska enheter som mobiliserades skulle tillsammans med samtliga soldater inom den kungliga vakten strida mot de numerärt underlägsna tyskarna där de själva visade ett gott exempel genom att beväpna sig och bege sig mot tyskarnas positioner. Om Norge på den tiden hade en kung av Alexander den store eller Leonidas av Spartas kaliber skulle troligtvis tyskarna aldrig lyckats erövra Norge.
Nalin Pekgul nämner också att den spanska kungen Juan Carlos ensam försvarade den spanska demokratin när ett kuppförsök som ägde rum enligt henne år 1983 (det korrekta datumet för kuppförsöket är den 23 februari 1981). Vad jag minns från nyheternas filmklipp under denna tid får kuppmakarna häftigt motstånd från en gammal obeväpnad riksdagsman när de stormar in i det spanska parlamentet och blir tvungna att slå ner honom. Denna ädla riksdagsmans agerande, som riskerade sitt liv för att försvara demokratin, struntar Nalin Pekgul fullständigt i när hon säger att Juan Carlos ensam försvarade den spanska demokratin (det är så typiskt och osmakligt att olika rojalistfundamentalister ger all beröm till de kungliga och försummar andras insatser).
Nalin Pekgul tycker att det är helt fel tänkt med förslaget om att allmänheten skall ha full insyn i kungens ekonomi eftersom det visar enligt henne brist på erkännande! Personligen tycker jag att det är en självklarhet att staten skall ha insyn till hur apanaget används. Om andra statligfinansierade institutioner redovisar sin ekonomi så borde i rättvisans namn hovet också göra det. I en äkta demokrati krävs att man har insyn i de verksamheter där man lägger offentliga medel. Nalin Pekgul säger också att kungen och kungafamiljen är oerhört respekterade i invandrarkretsar. Tror Nalin Pekgul i sin enfald och naivitet att invandrare som har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter och blivit torterade och förföljda i sina hemländer kan hylla monarkin som är en odemokratisk institution som kränker de mänskliga rättigheterna? Hallå Nalin Pekgul från vilken sagovärld kommer du ifrån? Nalin Pekgul fortsätter med sin tröttsamma rojalistiska yra genom att säga att det skulle betyda mycket om kungen uttalade sig och påminde om människors lika värde och att kungen borde lyfta fram frågor om diskriminering oftare i sina riksdagstal. Här kan man fråga sig hur en person som anses av många (speciellt rojalistfundamentalister) vara mer värd än andra kan tala om allas lika värde? Här kan man också fråga sig hur monarken kan prata om diskriminering samtidigt som monarkin diskriminerar bort alla andra personer som skulle vilja bli statschef om de hade fått en rimlig chans? Nalin Pekgul fortsätter också att visa sina bristande kunskaper genom att säga att kungen borde lyfta fram religionsfriheten och visa sin tolerans mot andras trosuppfattningar. Vet inte Nalin Pekgul att den svenska monarkin inte tolererar att ha en statschef som inte är kristen lutheran och att kungen förlorar direkt sin kungatitel om han skulle vilja gå ur den svenska lutheranska kyrkan och konvertera till en annan religion?
Det mest förbluffande och otroliga med Nalin Pekgul är att hon anser att monarkin står för de rätta värdena och att monarkin är ett verktyg för de demokratiska värderingarna! När jag läste detta för första gången kunde jag inte undvika att få ett neurotiskt leende. Jag tänkte att snart kommer hon också skriva att monarkin är Guds gåva till mänskligheten. Jag bara undrar hur kan en institution som kränker de mänskliga rättigheterna på flera punkter anses stå för de rätta värdena? Hur kan en institution som inte vill att statschefen väljs på ett demokratiskt sätt vara ett verktyg för de demokratiska värderingarna? Hur kan monarkins högsta medlemmar dvs. kungafamiljen vara ett verktyg för de demokratiska värderingarna när de inte ens går och röstar i riksdagsvalen?
När det gäller socialdemokraterna skall man dock inte glömma att den förste politiker som krävde att republik skulle införas i landet var en socialdemokrat. Hans namn var Carl Lindhagen och år 1912 lämnade han in en motion om införande av republik. Motionen var så kontroversiell att den först vägrades remiss av talmannen som tillhörde det konservativa/rojalistiska blocket! Motionen uppnådde tyvärr inga resultat och Carl Lindhagen blev förhånad och förlöjligad av de konservativa. Efter två år deltog Carl Lindhagen i ett arbetartåg som svar på bondetåget som hade ägt rum några dagar tidigare. När tåget passerade förbi slottet utbringande hundratals människor tillsammans med Carl Lindhagen leven för republiken. Lindhagen åtalades för sin handling och bötfälldes för "förargelseväckande beteende". Dock behövde han inte själv betala detta belopp eftersom det betalades genom en insamling från landets alla fattiga arbetarhörn.
Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football
|
|
Peter-Nikitas Samiotakis e-post: [email protected] |
|