26. Bra konkurrens ökar kvalitén på produkter och tjänster
Bra konkurrens ökar kvalitén på produkter och tjänster. Detta påstående är allmänt accepterad speciellt om konkurrensen sker på schysta villkor. Under kalla kriget kunde man se att det fanns överflöd av produkter och tjänster som höll hög kvalité i västvärlden där konkurrens var tillåten medan vid de kommunistiska länderna där staten hade monopol på alla verksamheter fanns det brister på både produkter och tjänster samtidigt som de höll en låg kvalité. Samma princip gäller statschefsposten. Om det finns en schysst konkurrens i detta sammanhang skulle med största sannolikhet kvalitén på denna tjänst öka markant. Trots detta vill rojalisterna inte se någon konkurrens när det gäller val av statschef. Att konkurrensen skulle öka markant kvalitén på statschefstjänsten struntar de helt i.
Nu när vi pratar om västblocket och österblocket så kan jag passa på att berätta en lustig anekdot som beskriver på sitt sätt hur situationen var innan det kommunistiska blocket kollapsade. Det var en amerikan en polack och en ryss som skulle bli intervjuade av en journalist. Journalisten börjar med amerikanen och frågar honom vad han har för åsikt om bristen på köttprodukter i tredje världen? Amerikanen svarar med att säga att han inte förstår vad ordet bristen betyder. Journalisten resonerar att det är inge idé att fortsätta intervjun med amerikanen och går till polacken och ställer samma fråga vad har du för åsikt om bristen på köttprodukter i tredje världen? Polacken svarar med att fråga vad ordet köttprodukter innebär. Journalisten anser igen att det är inge idé att fortsätta intervjun med polacken och går till ryssen och ställer samma fråga vad har du för åsikt om bristen på köttprodukter i tredje världen? Ryssen svarar med att fråga vad ordet åsikt betyder.
För att förstå den här anekdoten måste man vara medveten att nästan alla köttprodukter som Polen producerade under den perioden skickades till Sovjetunionen för att visa solidaritet för "kamraterna" i Sovjetunionen. Var polackerna fick i gengäld undrar de fortfarande. Många ansåg att detta handlande om rent utnyttjade. Att ryssen inte visste vad ordet åsikt betyder härstammar från tiden då Ivan den förskräcklige var Rysslands tsar (1530-1584). Genom sina metoder hade Ivan den förskräcklige tillsammans med sin hemliga polis - de så kallade Opritjniki - skapat ett system där de som överlevde hans och Opritjnikis grymheter lärde sig att hålla tyst och aldrig säga vad man tycker eller ens ha en åsikt. Ivan den förskräcklige lade grunden till det toppstyrda, oberäkneliga och ofta tyranniska tsarsystemet - en grund som slutligen skulle bli dess egen undergång men som tyvärr också skulle bittra till Stalins skräckvälde.
När det gäller Sovjetunionen skall man inte glömma att Sovjetunionen inte tillät sina "kamratländer" att bli demokratiska. Folkresningen i Budapest 1956 och i Prag 1968 krossades brutalt av sovjetledda invasioner. I Östtyskland protesterade år 1953 folket mot den östtyska regimen där man krävde fria demokratiska val. Mot demonstranterna satte den sovjetiska ockupationsmakten sina pansarvagnar där man lyckades krossa upproret genom att döda ett femtiotals demonstranter. Allt detta glömmer de kommunister som konstant anklagar USA för att utnyttja andra länder. Med detta säger jag inte att USA är en ängel i sina utrikesförhållanden. Ta bara till exempel Irans folkvalde och populäre premiärminister Mohammad Mossadeq som störtades 1953 av CIA därför att han försökte nationalisera oljeproduktionen (han ersattes av en västvänlig och enväldig shah som kom att regera i 25 år). År 2000 försökte president Clinton arrangera ett närmande mellan USA och Iran genom att låta sin utrikesminister uttala en ursäkt för 1953 års händelser. Tyvärr så rann det ut i sanden.
Ett annat exempel på USA:s mindre stolta utrikeshistoria är införandet av militärdiktatur i Guatemala 1954 med hjälp av amerikanska CIA. Den reformvänlige och demokratiskt valda presidenten Jacobo Arbenz Guzmán störtades eftersom hans politik inte gynnade det amerikanska bananbolaget United Fruit som ägde 250 000 hektar åkerjord i Guatemala men använde inte mer än 15 % av ytan. Presidenten Guzmán förstärkte under sin ämbetsperiod bland annat arbetarnas fackliga rättigheter och genomförde en del sociala reformer. Han såg också till att tvångsinlösa till förmån för det allmänna mot skälig ersättning stora obrukade landarealer och delade ut dem bland omkring 100 000 jordlösa bönder. United Fruit förlorade det mesta av den mark som stod obrukad och krävde nästan 16 miljoner dollar i kompensation. Regeringen erbjöd dem 525 000 dollar - vilket var så mycket som de hade uppgivit att marken var värd i sina skattedeklarationer. Tätt intill detta ingrepp CIA och införde militärdiktatur i landet. Efter kuppen stoppades jordreformen helt. United Fruit fick tillbaka all sin mark och bananarbetarnas fackförening förbjöds. Här skall man inte glömma att under denna tid levde i Guatemala argentinaren Ernesto Guevara mer känd som "Che" som säkert blev mycket besviken på USA:s utrikespolitik som verkar dikteras av storföretagens ekonomiska intressen. Under kuppen sökte han skydd på den argentinska ambassaden där han fick asyl och fortsatte sedan till Mexico där han träffade Fidel Castro.
Ernesto Guevara drabbades redan som litet barn av astma en sjukdom som skulle förfölja honom under resten av hans liv. Nr han var 19 år gammal bestämde han sig för att bli läkare och skrev in sig i Buenos Aires läkarutbildning. Troligtvis spelade hans egen sjukdom en stor roll av hans yrkesval speciellt med tanke på att han valde att specialisera sig i allergiska sjukdomar. När han under sina studielov reste runt i Sydamerika på sin motorcykel blev han mer och mer medveten om de stora klasskillnaderna som finns i kontinenten (filmen Dagbok från en motorcykel är baserad från Guevaras och hans vän Granados dagböcker från resan). Ett exempel på hur stora klasskillnaderna är Sydamerika kan vi ta från Chile där 98 % av befolkningen har en månadsinkomst som inte överstiger 400$. Guevara hjälpte ofta sjuka människor som levde och jobbade under usla förhållanden. Han ansåg då att han som läkare inte kunde göra så stor nytta för deras hälsa så länge de levde under dessa eländiga förhållanden. Han ville nu hjälpa till med att förändra människors levnadsvillkor och när han hörde vad Jacobo Arbenz Guzmán hade påbörjat i Guatemala bestämde han sig att åka dit för att uppleva och stödja dennes reformvänliga politik.
Rojalisterna säger att den nuvarande kungen är den mest lämpliga att vara en statschef. Om det verkligen är så varför kan man inte bevisa det genom schyssta val där de andra kandidaterna behandlas på samma sätt som kungen? Är de rädda över att om det skulle anordnas ett schysst val till statschefsposten skulle någon annan vinna? Som jag ser det så har rojalisterna stor anledning att frukta ett schysst val eftersom jag vet att det finns personer som har en sådan stark utstrålning, livsglädje, social kompetens, en inre skönhet och livserfarenhet att de skulle ha en mycket stor chans att hota familjen Bernadottes eviga monopol på statschefsposten. Några gånger undrar jag verkligen om Gustav V skulle ha någon chans om "den gudomliga" Greta Garbo efter att ha lämnat Hollywood 1941 skulle fått möjligheten att kandidera till den svenska statschefsposten. Hon skulle troligtvis vunnit en överlägsen och storartad seger och därefter skulle nästan alla länders statschefer ståt i kö för att träffa henne eftersom hennes popularitet på den tiden var gränslöst. Detta skulle utan tvekan ha gynnat Sverige som nation.
Här skall man inte glömma att furstendömet Monaco blev oerhört populärt när deras furste gifte sig med Hollywoodstjärnan Grace Kelly. Tyvärr dog Grace Kelly 1982 i en bilolycka enbart 53 år gammal. Omständigheterna kring olyckan har aldrig blivit helt utredda. Man antar dock att Grace Kelly drabbades av stroke och därför tappade kontrollen över bilen. Denna brist på en fullständig utredning av olyckan har dock bidragit till att olika rykten om orsaken till Grace Kellys död har spridits. Vissa rykten säger att Grace Kelly ville att samtliga vinster från casinona i Monaco skulle överlämnas till furstendömet en tid innan hennes död. Efter hennes död sägs det att det inte var någon som var villig att ta upp denna fråga igen.
En annan skådespelerska som enligt min mening har betytt mycket för monarkins popularitet var skönheten Romy Schneider som spelade Österrikes kejsarinna Elisabet (mer känt som Sissi) i de tre filmerna Sissi (1955), Sissi den unga kejsarinnan (1956) och Sissi - älskad kejsarinna (1957). Tyvärr hade både kejsarinnan Sissi och Romy Schneider ett tragiskt slut på sina liv. Kejsarinnan Sissis son kronprinsen Rudolf tog livet av sig efter att han hade skjutit till döds sin unga älskarinna baronessan Mary Vetsera i det s.k. Mayerlingdramat som ägde rum år 1889. År 1898 mördas kejsarinnan Sissi av en italiensk anarkist i Genève. Vid den följande rättegången säger anarkisten följande: "Jag ville egentligen åka till Rom och döda påven och kungen (Italien var monarki på den tiden) men eftersom jag inte hade pengar att köpa en tågbiljett så fick jag nöja mig med att döda en kejsarinna".
Romy Schneider var enbart 43 år gammal nr hon dog år 1982. Många tror att hon begick självmord (den officiella versionen säger att hon dog av en hjärtattack). Hon hade två olyckliga äktenskap bakom sig samtidigt som hon aldrig gifte sig med sin stora kärlek den franska skådespelaren Alain Delon (de förlovade sig dock år 1959). Men det värsta hon hade upplevd var när hennes 15-åriga son dog i en olycka (han spetsades på järnstaketet hos sin farfars och farmors gård) år 1981 och att hennes första man hade tagit självmord. Allt detta medförde att hon började dricka mycket. Konstigt var också faktumet att Romy Schneider inte hade några pengar eller smycken efter sin död (det fanns inte ens pengar till begravningskostnaderna) trots att hon hade miljoninkomster från sina filmer.
När det gäller bristen på konkurrens som finns i den odemokratiska monarkin kan man faktisk jämföra rojalisternas inställning med en 100 meters sprinters inställning som har vunnit en guldmedalj i ett OS. Denna person vill ha ett ytterligare OS guld i nästa OS utan att ställa upp i tävlingen (dvs. han vill inte ha konkurrens) eftersom han anser att han är lika snabb nu som han var i förra OS. Man kan också jämföra denna inställning med en kvinnas inställning som har vunnit Miss Universum tävlingen. Denna kvinna vill ha kvar Miss Universum titeln under nästa år också utan att delta i tävlingen. Och detta på grund av att hon själv och några av hennes beundrare anser att hon är lika vacker nu som hon var under förra året då hon vann tävlingen. De anser att det skulle vara bortkastat tid och slöseri med pengar att anordna ett nytt val eftersom vinnaren är given!
Rojalisterna säger också att vi är skyldiga att ge kungen statschefsposten som tack för att han gör ett mycket bra jobb. Jag vill här vända på steken och säga att det är hans skyldighet att göra ett extraordinärt bra jobb med tanke på det enorma arvode han får och med tanke på de näst till oändligt antal förmåner och privilegium han och hans familj erbjuds.
Rojalisterna påstår också att eftersom kungens förfäder har gjort ett bra jobb så är vi skyldiga att erbjuda kungen och hans ättlingar statschefsposten. Mitt svar på detta påstående är att det har säkert funnits bra monarker men de har alltid fått ett högt arvode för sina tjänster och därför borde det svenska folket inte anses vara skyldiga dagens kungafamilj något. Dessutom skulle demokratiskt valda statschefer troligtvis göra minst lika bra jobb som de bra monarkerna eftersom de blir valda på grund av deras egenskaper och meriter och inte på grund av deras föräldrars härkomst. Här kan man också fråga sig vad som skulle hända i samhället om alla människor som har ett yrke kräver att någon av deras egna barn ska ta över deras tjänst bara för att de själva har gjort ett bra jobb?
Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football
|
|
Peter-Nikitas Samiotakis e-post: [email protected] |
|