2. Det är billigare att ha en president som väljs av riksdagen

Det är billigare att ha en president som väljs av riksdagen för en tvåårsperiod. Detta med tanke på att skattebetalarna enbart behöver försörja honom/henne och inte hela presidentfamiljen. Presidentens månadslön bör vara cirka 80 000 kronor (960 000 kronor/år). Att ha ett kungahus kostar oss skattebetalare över 109 500 000 om året dvs. 300 000 kronor per dag. Cirka hälften av dessa pengar (55,86 miljoner) går till hovstaten som bekostar kungafamiljens levebröd och löner till hovet. Hur dessa pengar fördelas är hemligt. Dock har det stått i förslaget till statsbudget för år 2006 att hovets verksamhetsberättelse ska bli utförligare när det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för anslaget till hovstaten (detta var alltså enbart ett förslag till en temporär lösning). Den andra delen av kostnaden går till slottsstaten som bland annat täcker driften av de kungliga slotten. Denna hälft är offentlig, och granskas av Riksrevisionen.

Vi skattebetalare finansierar alltså en verksamhet som diskriminerar bort oss själva från statschefsämbetet! Att de miljoner som hovstaten får inte ens redovisas hur de spenderas gör ju inte saken roligare. Kungen säger att han vill värna för sitt privatliv och där har han faktiskt rätt. Om han till exempel vill prenumerera på Kalle Anka eller Fantomen så vill han nog inte att hela Sverige skall få veta det. Därför borde denna summa delas i två delar, en del som täcker kungafamiljens lön (som förstås inte behövs redovisas hur den därefter används) och en del som täcker hovstatens kostnader (som förstås borde redovisas hur den används).

Många rojalister anger som argument för monarkin att det är bättre att ha kungen som statschef än Göran Persson eller Carl Bildt. Hur fantasilös får man egentligen vara? Kan man inte se andra personer som lämpliga statschefer? För dessa odemokratiska, fyrkantiga och stereotypa personer vill jag bara påpeka att i ett äkta demokratiland har medborgarna inte bara rättigheten att gå och rösta utan de har också rättigheten att kandidera till en demokratisk vald post. När det gäller statschefskandidater finns det säkert många människor som skulle passa in bara de får en ärlig chans. Personligen skulle jag vilja ha någon av följande som statschef för en mandatperiod på två år:

• Ulf Adelsohn. En respekterad politiker bland både borgare och socialister.
• Robert Aschberg. Jag tycker om hans hårda, raka och rättvisa stil.
• Silvia Bernadotte. Hennes engagemang för utsatta barn är beundransvärd.
• Dilsa Demirbag-Sten. För hennes integritet och orädda inställning som hon visar när det gäller kvinnors rättigheter i allmänhet och muslimska kvinnors rättigheter i synnerhet.
• Jan Guillou. En person med en reflektionsförmåga som få har. Hans samhällskritiska reportage är respektingivande. (Tycker mycket om Arn-filmerna bortsett från slaget vid Hattin där korsriddarna framställs felaktigt som några slags amatörer som låter sitt läger vara obevakad under natten. I verkligheten pressades korsriddarna under sin färd hela tiden av muslimska beridna bågskyttar och blev till sist omringade av Saladins krigshär vid Hattins horn där korsriddarna upptäcker till sin fasa att vattenbrunnen är uttorkad något som gjorde många av korsriddarna att bli helt desperata).
• Anna Hedenmo. En journalist med glimten i ögat som är helt respektlös när hon intervjuar mäktiga personer som har missköt sig. She doesn't take prisoners, och det fick en viss politiker bittert erfara efter hennes oseriösa deklarationsavdrag. Denna intervju borde visas i alla journalistikskolor med titeln: hur man tillrättavisar och sänker en mäktig politiker som har missköt sig. Har alltid varit min favoritjournalist sedan hon började på SVT morgon för många år sedan.
• Magnus Härenstam. En rolig och underhållande person med hög social kompetens.
• Elisabeth Massi Fritz. För hennes utmärkta försvar och engagemang för utsatta kvinnors situation.
• Alexandra Pascalidou. Det skulle vara intressant att i framtiden istället för att läsa om hennes liv i Rinkeby kunna läsa om hennes två år i Drottningholm som Sveriges statschef. Hennes kolumner i bland annat Metro har visat att hon har mognat och blivit en färgstark person som utan tvekan skulle klara av på ett galant sätt statschefsuppgiften.
• Inger Segelström. Hennes engagemang för kvinnofrågor är imponerande och det är konstigt att hon aldrig har fått en ministerpost.

Observera att listan är sorterad i alfabetisk ordning - min egen favorit behåller jag för mig själv. Det finns också andra personligheter som inte är offentliga personer som skulle passa bra som statschef eftersom de är helt enkelt oemotståndliga och har en enorm utstrålning som kombineras med en charmant konversationsförmåga och karisma som är så tydlig i allt de säger eller tar sig för. Eftersom de inte är offentliga personer så vill jag inte namnge de med deras namn här.

Jag kunde också lägga in kungen i listan men jag gör det inte eftersom jag vill att andra människor också skall få en chans att bli statschef. När det gäller kronprinsessan Victoria så har jag inget emot henne, jag tycker faktisk att hon är charmig, elegant och driftig kvinna, men en Bernadotte i min personliga favoritlista räcker för min del. I listan skulle också skönheterna Helena Bergström och Carola Häggkvist passa in men eftersom de är suveräna med det de håller på med är det kanske bäst att de fortsätter att göra ett utmärkt jobb i deras respektive genrer (dock så tycker jag att det är olyckligt att Helena använder sig alldeles för ofta av olika könsord i filmen Heartbreak Hotel).

En fördel med att ha en president är att han/hon vet att under två år så är det presidentämbetet som gäller och troligtvis lägger i en högre växel än vad en monark gör som har hela sitt liv framför sig för att göra det han/hon har planerat. En ytterligare fördel med att ha en president är att han/hon har vuxit upp under normala förhållanden och kan se världen och livet på ett mer realistiskt sätt än vad en kunglighet kan göra, som har levt hela sitt liv i lyxiga och överbeskyddade miljöer och som ofta har fått allt han/hon har pekat på. Man ska heller inte glömma att ett av de sällsamma evighetsdragen hos monarkin nämligen är att ingen pensionsålder är fastställd för monarkerna och ingen har behövt pensionera sig på grund av att ha utfört ett hårt livsarbete. Hur bra är det egentligen att ha en statschef som är över 65 år och som inte har kraften att engagera sig 100%-igt på sina uppgifter på grund av ålderdomssvaghet?

Rojalisterna säger att en folkvald person knappast kan ha den utbildning som kungafamiljen har när det gäller att hålla strängt på etiketten, dvs. hur man beter sig i olika sammanhang eller situationer. Som jag ser det kan den kungliga uppfostran knappast räknas som någon merit - trots traditioner och annat har ju det engelska kungahuset visat att det inte finns någon garanti, och nu på senaste ren har också det danska kungahuset "utmärkt" sig.

Här är jag kanske lite elak mot just det engelska kungahuset eftersom de utpekas av pressen som skandalösa och stötande. Sanningen ligger nog närmare påståendet att pressen i de andra monarkierna är mycket mer återhållsam och restriktiv när det gäller att skriva om skandaler där medlemmar i deras egna inhemska kungafamiljer är inblandade i. Jag kan mycket väl förstå att medlemmarna av det engelska kungahuset kan känna sig orättvist behandlade i detta avseende. Jag har också en känsla över att de övriga europeiska kungahusen inte är så populära hos medlemmarna i det engelska kungahuset. Men detta är bara en intuitiv känsla jag har och denna känsla kanske är helt fel.

Några anser att man varken behöver president eller kung eftersom de anser att det inte är någon större skillnad mellan en kung och en president, båda betraktas som övermänniskor. Därför tycker de att man skall avveckla helt statschefsposten. Personligen tycker jag att detta förslag är alldeles för radikalt eftersom Sverige skulle bryta mot internationell konstitutionell praxis om vi saknade en statschef.

Det finns personer som påstår att om vi skulle avskaffa monarkin och införa republik skulle vi komma ur askan i elden. Mitt svar till dessa personer är att om de inte tycker om demokratiska processer kan de ju alltid flytta till ett land som styrs av en envåldshärskare eller till länder som är enpartistater (det finns dock flera personer som hävdar att Sverige har varit ett sådant land under många år).

Till sist ska man inte glömma att det är mycket enklare att avsätta en president som inte sköter sig än att avsätta en monark som inte sköter sig.

1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
2. Det är billigare att ha en president som väljs av riksdagen.
3. Företräder kungen alla?
4. Monarkins historia är inget att skryta om.
5. Som jag ser det så liknar monarki mer ett lotterispel.
6. Jag är mycket tveksam till om monarkin har någon större betydelse för den internationella Sverigebilden.
7. Jag skulle önska ha en statschef som ofta besöker "fronten".
8. Detta att kungafamiljen är så populärt ska man ta med en nypa salt.
9. Guadelouperäntan.
10. Det hör inte hemma i en demokrati att man ärver ett offentligt ämbete.
11. Valkonungadöme.
12. Monarkin innebär att medlemmarna av en viss familj från födseln fråntas sin självbestämmanderätt.
13. Det finns ingen anledning till att kungafamiljen ska vara Sveriges rikaste bidragstagare.
14. Hovleverantörsprodukter.
15. Den symboliska makten.
16. Hur många av Sveriges regenter har egentligen varit kvinnor?
17. Allt fler länder avskaffar monarkin till förmån för ett genuint och äkta demokratisystem.
18. Har kungen någon talan i den svenska politiken?
19. Våra kungliga slott.
20. Ambassadörsposter.
21. Alla ska vara lika inför lagen.
22. De tre försvarsgrenarnas högsta grader.
23. Som det är nu strider successionsordningen faktiskt mot regeringsformen.
24. Jean Baptiste Bernadotte.
25. All diskriminering är enligt svensk lag förbjuden.
26. Bra konkurrens ökar kvalitén på produkter och tjänster.
27. Monarkin kränker statschefens mänskliga rättigheter.
28. Man skall inte särbehandla sina barn.
29. Opersonlig statschef.
30. Monarkin bryter mot FN: s Barnkonvention.
31. Vi kan inte ha en statschef som är diktaturanhängare.
32. Jävsituationen.
33. Opinionsundersökningar.
34. Man skall inte ha en statschef som inte står för det han säger.

Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football

Bibliografi

Tillbaka till startsidan