15. Den symboliska makten
Man ska inte underskatta den symboliska makten som kungafamiljen har. Rent allmänt kan man säga att den symboliska makten vid vissa tillfällen kan vara mäktigare än skriftens och talets makt. Man kan dessutom säga rent allmänt att symboler har makt över tänkandet. Den starka symboliken kring kungen skapar också ett olyckligt intryck av att folket är statschefens tjänare istället för att statschefen är folkets tjänare.
Den nuvarande monarken har som de flesta redan vet nästan enbart representativa uppdrag som ger monarken den symboliska makt han har. Monarken har dock också vissa maktbefogenheter som till exempel att han måste godkänna en person innan denna blir intagen i den svenska akademien. Han kan alltså neka en person inträde i den svenska akademien om denna person inte faller kungen i smaken.
I de offentliga uppdrag som monarken har skall han agera som en representant för Sverige. Och det är här som ett av de stora problemen finns med den odemokratiska monarkin. Problemet r att Sverige är att land som vill ge sken på att vara ett solidariskt, rättvist, jämlikt och demokratiskt land som värnar för de utsatta i samhället och som respekterar de mänskliga rättigheterna. Hur kan man då låta en statlig odemokratisk institution som har en glamourös överflödig livsstil, som står för ojämliketer, särbehandlingar, sociala orättvisor och som dessutom kränker de mänskliga rättigheterna att representera Sverige i utlandet? Detta är en sådan fråga som rojalister vill undvika att svara på. Om man skulle ställa en sådan fråga till Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt skulle de troligtvis känna sig besvärade och titta runtomkrig sig för att hitta den närmaste nödutgången.
Monarken är medelpunkt för den högsta societeten och blir därför höjdpunkten i klassamhället, den högsta tänkbara nivån, vilket leder till underdånighet. Kring monarker har det nästan alltid uppstått servilitet, kryperi och inställsamhet. Även de moderna monarkerna utan reell makt frammanar omedveten underdånighet och undergivenhet bland politiker, tjänstemän och vanliga medborgare eller rättare sagd undersåtar eftersom så länge Sverige fortsätter vara en monarki kommer vi aldrig att vara riktiga medborgare till 100 %, utan för alltid förbli undersåtar (ordet undersåte härstammar från det fornsvenska ordet undirsate som i sin tur härstammar från det lågtyska ordet undersüte som betyder en som sitter under).
Att man inte ska prata med kungafamiljen i du-form och i stället ska kalla de för ers kungliga höghet eller ers kungliga majestät bidrar till denna undergivenhet som finns i relationen mellan kungliga och vanliga människor. Detta blir ännu märkvärdigare med tanke på att man tilltalar andra mycket viktiga och framgångsrika personer i du-form. Att man ska buga och bocka för de och gå baklänges för att inte vända ryggen för de gör ju inte saken roligare. Många anser att detta handlar om respekt men jag uppfattar det mer som att man ska visa en underlydnadsattityd. Personligen har jag aldrig krävt av någon att han eller hon ska buga och bocka för mig för att jag ska kunna känna mig respekterad.
Av hänsyn till den regerande dynastin satte höga ämbetsmän i ett bestämt fall (Haijbyaffären) landets rättsväsende ur funktion och gjorde sig skyldiga till ämbetsbrott. Haijbyaffären hade sitt ursprung i en stämningsansökan till Stockholms rådhusrätt i april 1936. Hustrun till direktören Kurt Haijby begärde i en ansökan skilsmässa från sin make på grund av makens homosexuella förbindelse med en annan man, nämligen kungen Gustaf V. Hovet blev omedelbart informerat och kunde till slut förmå fru Haijby att ändra motiveringen till hennes skilsmässoansökan mot en ersättning av 15000 kronor. Haijby själv skickades till Amerika och fick från hovförvaltningen 1500 kronor till resan. När Kurt Haijby inte klarade av att livnära sig i USA kom han tillbaka till Sverige. Hovet hjälpte honom, med ekonomiska medel att bedriva en pensionatsrörelse. År 1938 bestämde man sig dock att ta in honom på sinnessjukhus och sinnesundersöka honom. Läkaren som undersökte honom kunde inte finna några fel och förklarade honom frisk. Under december 1938 skickades Haijby mot sin vilja till Nazityskland, ett land där homosexuella spärrades in i koncentrationsläger. Under sin Tysklandvistelse satte sig Haijby i Gestapos förvar under en kortare tid.
Två år efter fick Haijby nådigt tillstånd att återvända till fosterlandet och efter en tid skickades han tillbaka till sinnessjukhuset. Detta gjordes med tanke på att Haijby ämnade skildra sina upplevelser i en bok. På detta sätt kunde hovets representanter upplysa allmänheten om att de publicerade uppgifterna härrörde från en person som var intagen på sinnessjukhus. Ansvariga för Haijbys "frivillig inskrivning" var männen i högsta ledningen för Stockholms ordningsmakt, huvudstadens överståthållare och kriminalpolischef. Under mitten av 1940-talet fick Haijby åter tillbaka sin frihet när det blev klart att det inte skulle komma ut i marknaden någon bok som skildrade hans upplevelser (det sägs att hovet köpte alla exemplar innan de skulle skickas ut till handeln). År 1947 började hovet utbetala 500 kronor varje månad till Kurt Haijby som "understöd". Beloppet utbetalades punktligt varje månad av ingen mindre än chefen för Stockholms kriminalpolis, som aldrig någonsin framhöll för Haijby att denne gjorde sig skyldig till utpressning. I oktober 1947 omvandlades månadssumman till ett engångsbelopp på 15000 kronor.
Efter en tid begärde Haijby en utredning om sitt fall. Han ville ha upprättelse för de rättsövergrepp som han ansåg med all rätt hade begåtts mot honom. Denna strävan till upprättelse resulterade i motsatt effekt och i juni 1952 häktades Haijby för grov utpressning och rådhusrätten dömde honom till det strängaste straff som någonsin utdömts i landet för utpressning: åtta års straffarbete. Hovrätten nedsatte straffet till sex års straffarbete. Om han hade hållit tyst och stilla funnit sig i den oacceptabla behandling han utsatts för skulle han till döddagar ha förblivit en fri man. Moberg besökte Haijby några gånger i fängelset. Han mötte en helt nerbruten människa i djup förtvivlan. Efter frigivningen levde Haijby ett liv i största avskildhet. Hustrun som han återförenats med under mitten av 1940-talet avled år 1965. I augusti samma år tog han själv sitt liv. Och med detta tragiska slut avslutar jag redogörelsen om Haijbyaffären som Vilhelm Moberg (som egendomligt nog tog också självmord år 1973) ansåg vara 1900-talets största svenska rättskandal och som visar tydligt vilken "symbolisk" makt vår monarki har över vårt rättsväsende.
En av Sveriges mest kända författare, August Strindberg, vistades 1884 i det republikanska Schweiz där han enligt sina publicerade brev fann den trivsel som han saknade i hemlandet. I ett brev till sin bror Axel skriver Strindberg följande: "monarkin demoraliserar överallt där det finns!". Hur kan man tolka detta uttalande med tanke på att demoralisera betyder försvaga eller fördärva moralen? Kan det tolkas som att han menar att det är förkastligt att vissa regler för vad som är rätt och orätt inte gäller alla? Vad tror du själv min käre läsare? Här skall man inte heller glömma att Strindberg sa också: "där monarkin går in går vettet ut".
Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football
|
|
Peter-Nikitas Samiotakis e-post: [email protected] |
|