Olika demokratiska frågor
Eftersom den svenska parlamentariska demokratin inte har utvecklats de senaste åren så kommer jag här med några förslag som kommer definitivt utveckla den svenska parlamentariska demokratin och ge dess medborgare större inflytande.
Dagens valsystem tvingar tyvärr väljarna att rösta på en hel paketlösning. Det nuvarande valsystemet liknar mycket situationen där man själv kan välja vilken livsmedelsbutik man kan handla i ICA, Konsum, Vivo etc. men när man har valt sin livsmedelsbutik så kan man inte välja vad man skall köpa inne i livsmedelsbutiken. Om man väljer till exempel ICA så måste man köpa 2 kg socker, 1 kg bananer och 1 kg köttfärs medan om man väljer Konsum så måste man köpa 1 kg salt, 2 liter läsk och 1 kg strömming osv.
Som jag ser det borde dagens valsystem ändras så att man som väljare får möjligheten att kunna rösta på vilket parti som skall ta hand om olika politiska frågor/områden. Dessa politiska frågor kan t.ex. vara skolfrågor, jordbruksfrågor, miljöfrågor, justitie frågor osv. När man alltså skall rösta så är det inte bara ett kryss man skall sätta utan cirka 20 olika kryss (ett för riksdagen och därefter ett för varje politisk fråga/område). Detta är bra eftersom man ofta inte helt håller med på alla punkter med det parti som man mest sympatiserar med och inte köper hela deras paketlösning. På detta sätt kan man premiera ett annat parti som behandlar en specifik fråga på ett mycket bättre sätt. Det parti som får mest röster i ett politiskt område skall få hantera detta område genom att någon från detta parti blir minister i det aktuella området. Om till exempel miljöpartiet vinner när det gäller miljöfrågorna skall miljöministern vara en person från miljöpartiet.
Här är det bra att betona att vissa partier som vill behandla en fråga på samma sätt kan förstås skapa en koalition när det gäller denna fråga. Om till exempel fp och c vinner på kulturområdet skall en person som representerar denna koalition bli kulturminister. På detta sätt är det väljarna som väljer ministrar och inte en enskild person något som förstås är mycket mer demokratiskt en dagens system som ger alldeles för stor makt till en enskild person (det nuvarande systemet liknar tyvärr mycket med monarki där den sittande statsministern är som en monark under den tid han är statsminister). När därefter riksdagen skall rösta om en fråga som till exempel gäller miljöfrågor skall man enbart ta hänsyn till det valresultat de olika partierna uppnådde när det gäller miljöområdet. Det måste förstås i förväg specificeras vilka frågor tillhör vilket område så att inte missförstånd äger rum.
Att man vid personvalet har en regel där man måste minst ha 8 % av valkretsens röster för att komma in gör det mycket svårt för politiker som står lågt i vallistorna att komma in. Ett exempel: personen A som står på första plats i vallistan får 120 inkryssande röster medan personen B som står på 30: e plats i samma vallista får 500 inkryssande röster. Om person B inte klarar av att få 8 % av valkretsens röster kommer han/hon inte komma in i riksdagen medan person A kommer in eftersom om ingen klarar av att passera 8 % -gränsen så är det vallistans turordning som gäller. Är detta rättvist? Detta system ser till att de etablerade politikerna får stanna i riksdagen medan nya förmågor får vänta många år (om de orkar) tills de etablerade politikerna blir pensionärer. Med hjälp av det aktuella systemet har den största delen av riksdagsledamöterna en ålder mellan 45 till 65. Inte undra på att en stor del av Sveriges ungdomar känner avsky över dagens politiska system. Det rättvisa borde vara om de som får mest inkryssande röster vinner den efterfrågade posten och att en person som står högre i listan har endast fördel när han/hon har exakt lika många inkryssande röster som en annan person som står lägre i listan.
Enligt en artikel från SvD publicerad den 23 februari 2008 skulle 71 av de sittande riksdagsledamöterna efter riksdagsvalet 2006 inte blivit valda om personkryssen hade fått råda. Vid denna artikel kan man läsa att ett antal invandrarpolitiker skulle ha kommit in om man avskaffade 8 % spärren. Det var sammanlagt enbart 6 riksdagsledamöter som klarade att komma förbi 8 % spärren. Övriga stolar besattes som partiorganisationerna tänkt. Statsministern Fredrik Reinfeldt har lyft fram frågan om det inte är dags att sänka eller ta bort spärren. Som argument anger de borgerliga att större inslag av personval skulle tvinga politikerna att kommunicera mer med sina väljare, skulle skapa en högre grad av personligt ansvarstagandet och skulle minska graden av partipolitisk toppstyrning i parlamentet. De två partier som är emot att man tar bort 8 % spärren är socialdemokraterna och vänsterpartiet något som visar enligt min åsikt att dessa vill ha demokrati på deras villkor och inte på väljarnas villkor.
Att syssla med politik dvs. försöka förbättra vårt samhälle borde inte anses vara ett yrke utan ett kall. Därför borde begreppet yrkespolitiker upphöra. Att det finns i dagens Sverige många politiker som aldrig har tagit ett riktigt jobb och alltså har en ytterst begränsad bild om hur det är att jobba i Sverige är illavarslande. Därför tycker jag att det är dags att vi sätter en gräns på hur många år en person får vara riksdagsledamot. Här kan vi ta USA:s presidentämbete som ett bra exempel där presidenten enbart får inneha presidentposten i högst 8 år. Personligen anser jag att man inte skall kunna få sitta i riksdagen mer en 12 år. Om man inte har klarat göra de förändringar som man velat under de 12 år finns det ingen anledning att tro att man skall klara det de 12 kommande åren. Det är "next please" principen som borde gälla. Det enda undantaget i denna regel borde gälla dem som har fått ministerposter. Detta skulle innebära att så länge ett parti vinner riksdagsvalen så kan dess mest erfarna och populära politiker som redan har 12 år i riksdagen fortsätta som riksdagsledamöter, under förutsättningen att de får en ministerpost. När dock deras parti förlorar riksdagsmakten så måste de som har varit ministrar och varit i riksdagen över 12 år lämna sin riksdagsplats och det är lika bra eftersom när ett parti förlorar ett val så måste man bland annat göra radikala personalförändringar.
Det skulle vara bra att Sverige fördelades i ungefär fyra lika stora delar och där man har val i en del varje år. Ett annat alternativ är att man låter de som är födda under sommaren att rösta det första året, de som är födda i hösten får rösta det andra året osv. Ett tredje alternativ är att man låter de som är födda 1970, 1974, 1978 osv. rösta det första året, de som är födda 1971, 1975, 1979 osv. röstar det andra året osv. På detta sätt så fortlöper den demokratiska och politiska dialogen jämnt under åren istället för att enbart koncentrera sig under de sista månaderna före ett val var fjärde år. Under ett sådant val röstar man enbart om en fjärdedel av riksdagsplatserna, något som bidrar till att det inte kan bli för dramatiska förändringar under ett år. Valrörelserna skulle då handla om förstående beslut, inte om allmänt luftiga målsättningar för de kommande fyra åren. Medborgarna skulle dras in mer i beslutsfattandet, utrymmet minska för innehållslös politisk retorik och öka för en fortlöpande dialog i sakfrågorna mellan väljare och valda. Här kan man också passa på att ha en folkomröstning om en viktig fråga. Att bara cirka en fjärdedel av den röstberättigande befolkningen deltar i folkomröstningen spelar ingen större roll eftersom alla folkomröstningar här i Sverige är rådgivande och inte gällande.
Trots att Sverige har en liten folkmängd så är vi världens mest myndighetstäta land. På varje myndighet sitter för det mesta, enligt vissa kritiker, en politiskt tillsatt chefsperson med bristande kompetens och usel koll på verkligheten. Många anser att Sverige inte längre har råd med alla dessa skatteslukande och medborgarövervakande myndigheter som stjäl resurser från skola, vård och omsorg. Landstinget är en statlig organisation som enligt många slukar stora delar av skattepengarna på ett mycket ineffektivt sätt, därför kan följande anekdot passa in:
Landstinget och ett privat företag hade en roddtävling. Det privata företaget vann med en kilometer. Landstinget lejde flera kostsamma konsulter som skulle förklara vad som hade skett genom att analysera problemet. De rapporterade att privatföretaget haft en styrman och sju som rodde medan landstinget hade sju styrmän och en som rodde. Landstinget ändrade genast sitt roddarlag. Nu hade man en förste styrman, sex styrkonsulenter och en roddare. I returen vann privatföretaget med 2 kilometer. Nu förstod landstinget att något var fel och något radikalt måste göras, varpå landstinget avskedade roddaren med hänsyn till det dåliga resultatet han hade presterat. Samtidigt gav man styrmannen och de sex styrkonsulenterna en bonus eftersom man ansåg att de hade gjort sitt bästa och hade jobbat hårt med omstruktureringen av sitt roddarlag.
I Sverige har vi som bekant tre nivåer i den offentliga förvaltningen (stat, landsting och kommun) med egen beskattningsrätt. Detta urgamla system leder till ineffektiv administration och orättvisa skatteskillnader som man numera försöker kompensera genom ett utjämningssystem som skapar ännu mer administration och snedvridningseffekter. I de flesta andra civiliserade länder betalar man samma skatt oberoende av var man bor och är inte utlämnad åt lokala "skattefogdars" godtycke. Det är hög tid för Sverige att avskaffa detta föråldrade system och i stället införa en enhetlig beskattning för hela landet. Då behövs heller inget utjämningssystem och de byråkrater som jobbar med detta kan göra något produktivt istället.
Vissa politiska partier vill inte att demokratiska principer genomsyras i affärsvärden. De vill fortfarande ha ett aktiesystem som går ut på att det skall finnas två olika aktier som kallas för A respektive B aktier. För en A aktie får innehavaren 1 000 röster på en bolagsstämma (denna siffra kan variera från bolag till bolag) medan för en B aktie får innehavaren enbart en röst i samma bolagsstämma. Tack vare detta system kan maktimperiet Wallenberg tillsammans med Handelsbanken styra Ericsson trots att de bara har 7 procent av aktiekapitalet i pengar räknat och alltså tar en rätt liten risk. Detta system har som journalisten Ulf Nilson uttrycker det i en Expressen artikel skapat en maktmaffia i Sverige som är helt laglig tack vare socialdemokraternas stöd.
I EU arbetade man med ett förslag som skulle ändra Europas lagstiftning till 1 aktie = 1 röst, lika för rika som för fattiga. Mot detta förslag satte Wallenbergsfären en stor lobbyaktion. Direktörer och andra lobbare flög i skytteltrafik till Bryssel. Och viktigare: ministrarna Bodström och Rosengren, plus allra viktigast dåvarande statsminister Göran Persson hjälpte till. Att rädda Wallenbergs makt över många tusen svenska arbetare blev ett viktigt mål för socialdemokraternas politik. Den svenska direktörsmaffian (som enligt Expressen journalisten Ulf Nilson till stora delar styrs av Wallenbergfamiljen) är minst lika korrupt som den amerikanska. Men eftersom näringslivet (läs: de rikaste och mest etablerade) befinner sig i allians med socialdemokratin tar man ingen större risk. Det blir som alltid, löntagare och småsparare som får betala när bubblorna spricker - som fastighetsmarknaden under året 2001 och aktiebörsen under året 2002.
När jag en gång träffade Ingvar Carlsson frågade jag honom hur han förklarar att en så oöverskådligt rik familj som Wallenberg kan kunna vara så rik när vi har haft en socialistisk regering under så många år. Ingvar Carlssons svar var att Sverige behöver familjen Wallenberg. Att Sverige har blivit beroende av maktimperiet Wallenberg, som Ingvar Carlsson på ett indirekt sätt påpekar är mycket skrämmande eftersom de har en makt som man inte kan rösta bort med demokratiska beslut om man anser att denna makt missbrukas. Enligt Gran Persson agerar Wallenbergfamiljen blågult. Detta är ett ganska egendomligt påstående eftersom Wallenbergarna har sätt till att lastbilstillverkaren Scania har sålds till tyska Volkswagen, läkemedelsföretaget Astra har sålds till brittiska Zeneca, skogsindustrikoncernen Stora har sålds till finska Enso, biltillverkaren Saab har sålds till amerikanska General Motors och It-företaget WM-data har sålds till brittiska Logica. Nu kan dessa utländska ägare om de vill flytta verksamheten till utlandet där det finns billigare arbetskraft utan att den svenska staten kan göra någonting för det och kräva att ägarna tar ett socialt ansvar.
Släkten Wallenberg hade redan i början av 1900-talet byggt upp en rejäl förmögenhet - en förmögenhet som sedan 1917 inte går vidare inom familjen Wallenberg. Istället valde Knut och Alice Wallenberg att skänka bort pengarna till en stiftelse som bär deras namn. Sedan den dagen är det inte längre familjen Wallenberg som äger Wallenberg-imperiet. Pengarna i Wallenberg-stiftelserna skulle gå till forskningen - och arvoden skulle inte betalas ut till styrelsemedlemmar. Så var grundarnas vilja. Men dagens generation Wallenbergare har sett till att stiftelserna också berikar dem själva. TV-programmet Uppdrag Granskning (26 november 2008) har kommit fram till att över 100 miljoner av stiftelsernas pengar gått till familjen Wallenberg och deras närmaste krets trots att det är meningen att pengarna skall användas till forskning. 2007 gick hela 138 miljoner kronor till förvaltningen istället för till forskningen. Och det är på det här viset Wallenbergarna kunnat ta hem stora summor de senaste fem åren. Bolagen som förvaltar stiftelsernas pengar har kostat över en halv miljard kronor (560 miljoner kronor) mellan ren 2003-2007 enligt Uppdrag Granskning. Wallenbergstiftelserna hanterar cirka 60 miljarder kronor och dessa pengar behöver man inte betala skatt för eftersom de skall användas för forskning. Något som är också ytterst egendomligt med detta är att Länsstyrelsen som skall övervaka alla stiftelser inte får ha full kontroll av hur pengarna hanteras i Wallenberg stiftelsen på grund av en undantagsklausul! Att Wallenbergarna tar ut arvoden för deras arbete i stiftelsen trots att det står i stiftelsens stadgar att inget arvode till ledamöter skall delas ut är lagligt eftersom vissa "smarta" politiker har stiftat en lag som säger att ledamöter till en stiftelse kan ta ut arvode trots att stiftelsens grundare har utryckt det tydligt att han/hon inte vill att ledamöter skall f berika sig på stiftelsens bekostnad.
Riksdagen måste också se till att utforma en lag som förbjuder att företagsvinster delas ut bland ledningspersonalen. Det är enbart de vanliga aktiespararna och fondspararna, som riskerar sitt investerad kapital, som ska ta del av vinsterna. Giriga företagsledare som känner sig orättvist behandlade och som inte kan nöja sig med de höga löner de har får gärna för mig lämna landet. Till dessa giriga och gnidiga företagsledare och andra känslokalla och ytliga personer som värderar människor beroende på hur stora plånböcker de har eller värderar människor beroende på vilken stadsdel de bor i ägnar jag följande historia med förhoppningen att de skall få en tankeställare:
Det var en turist som åkte semester till en vacker i Egeiska havet. Sent en kväll ser han en fiskare som åker ut med sin lilla fiskebåt för att fiska. På morgonen kommer fiskaren tillbaka till ön och säljer fisken i torget. Efter att såld alla sina fiskar går fiskaren och fiskar med spö, har det mysigt med hjälp av en korg mat och en flaska vin och lever gott i största allmänhet. Då ser turisten fiskaren och går till honom för att prata lite. Efter att dem har presenterat sig till varandra frågar turisten fiskaren:
Jag undrar varför du inte går och fiskar lite tidigare med din båt?
Varför skulle jag göra det?
För att fiska upp mer fisk så att du tjänar mer pengar och kan köpa en större fiskebåt.
Vad skall jag med en större fiskebåt till?
För att fiska ännu mer fisk så att du tjänar ännu mer pengar och kan köpa en hel fiskeflotta.
Och vad skall jag med en hel fiskeflotta till?
Oh men förstår du inte att med hjälp av en fiskeflotta så kan du bli så
himla rik att du kan ha en egen konservfabrik om du så vill.
Nej konservfabrik är ingenting som jag vill ha, det intresserar mig inte.
Men fattar du inte att med hjälp av en konservfabrik kan du bli miljonär och
lycklig som en kung. Då kan du ta det lugnt och avslappnat och fiska med spö
hur länge du vill.
Och vad tror du jag gör just nu då!
Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football
|
|
Peter-Nikitas Samiotakis e-post: [email protected] |
|