20. Ambassadörsposter
Kungen har rätten att ackreditera (förse med fullmakt) ambassadörer från främmande länder. Han undertecknar också de svenska ambassadörernas kreditivbrev som ska representera Sverige i de länder de skickas till. Kan det hända att utnämningen av en ambassadörspost inte alltid äger rum under opartiska förhållanden? Här ska man inte glömma att ambassadör jobbet är ett mycket prestigefullt jobb med en mycket bra lön och andra diplomatiska förmåner. Det finns säkert många politiker som gärna lämnar det kyliga Sverige för att bli ambassadörer i ett varmt land för några år. Då gäller det att man har bra kontakter dels med utrikesnämnden och dels med den person som är rikets främste representant i förhållande till andra länder dvs. statschefen. Som jag set det skulle det bästa alternativet vara att enbart utrikesdepartementet och ingen annan utser ambassadörer. Det borde också finnas ett offentligt dokument som visar på vilka kriterier en person får en ambassadörspost och som skrivs under av dem som utnämner en ambassadör. När ett sådant offentligt dokument finns så tycker jag att det är helt okej att statschefen undertecknar de svenska ambassadörernas kreditbrev.
Här skall man inte glömma att den liberala politikern Sven Adolf Hedin (1834-1905), som av dåtidens kung Oscar II kallades för "den onde anden", hade konstaterat att det dåtida svenska befordringssystemet inom alla statliga ämbeten (inklusive ambassadörsposter) gynnade ensidigt adel och hovknektar. Jag är inte säker på att denna "fina" tradition har helt säkert upphört i dagens svenska samhälle speciellt med tanke på att dagens yrkespolitiker benämns som de nya adelsmännen. Här skall man inte glömma att Adolf Hedin anses av många vara Sveriges störste riksdagsman genom tiderna. Under 1800-talets sista tredjedel och några år in på förra seklet slogs han outtröttlig för allmän rösträtt, för sociala reformer, för skandinavism och för folkundervisning.
Så länge det inte finns ett offentligt dokument där det står tydligt varför en person får en ambassadörspost så kommer det alltid att finnas spekulationer. Det borde också finnas ett sådant offentligt dokument när det gäller tillsättningen av generaldirektörer och landshövdingar. Axiokrati (meritokrati) borde vara en självklarhet här i Sverige men tyvärr är inte så fallet. Ta bara till exempel högt uppsatta politiker. Antalet politiker med högre utbildning är försvinnande lågt. Att den socialdemokratiska regeringen hade bestått av 22 personer där 12 av dem inte hade en akademisk examen (enligt DN den 6-december-2004) visar tydligt att det finns brist på axiokrati hos socialdemokraterna. Bristen på axiokrati kan ha mycket negativa konsekvenser (vänskapskorruption genom favorisering av partivänner och andra vänner på de hederliga och kompetenta medborgares bekostnad). Korruption anses av många experter runt om i världen vara någonting som är större än vanliga förbrytelser. Experterna anser att korruption destabiliserar länder, bromsar utveckling och fräter sönder demokratiska institutioner.
När det gäller begreppet korruption så handlar det inte bara om enkla mutor där en bunt sedlar byter ägare under bordet för en given tjänst. Det handlar också om det som många andra benämner som skandal, affär, mygel, gräddfil, fusk och engångsföreteelser. Korruption är också missbruk av makt och den socialdemokratiska regeringen hade missbrukat ofta sin utnämningsmakt till att tilldela höga ämbeten i staten till politiska vänner på outgrundliga meriter.
Tyvärr hanterade den socialdemokratiska enpartiregeringen sin utnämningsmakt (när det gäller ambassadörsposter, generaldirektörsposter, landshövdingsposter, ordförandeposterna vid universiteten och andra statliga organisationer) på ett mycket oseriöst och klandervärd sätt eftersom den ägde rum helt utan insyn, i strid med den demokratiska rättsstatens krav på insyn just i denna centrala beslutsprocess. Som ett minimum borde den socialdemokratiska regeringen åtminstone följd sin egen publicerade chefspolicy där man skriver om öppenhet, ett brett sökförfarande och skriftligt kravspecifikation. Denna slutna beslutsprocess står i stark kontrast till socialdemokraternas skryt om det öppna Sverige. Att tala om det öppna Sverige är rena hyckleriet. Denna slutna process står också i stark kontrast till det mer eller mindre öppna utnämningssystem som är självklart i de demokratiska rättsstaterna i vår omvärld. I det här området är vänskapskorruption och svågerpolitik omfattande. Ta bara t.ex. Grans Perssons kusin, Mikael Sjöberg, som har utnämnts till chef för ett forskningsinstitut. Hans meritlista bortsett från att vara Gran Perssons kusin är att han är sosse och har gymnasieexamen. Enligt folkpartisten John Björklund har under alla år som AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) existerat haft tio olika chefer, samtliga av dessa har varit socialdemokrater. Vi får hoppas nu att den borgerliga regeringen ändrar på denna oacceptabla situation.
Ansvarig för denna situation var tveklöst Göran Persson som borde ha gjort den svenska demokratin, den svenska axiokratin och den socialistiska rörelsen en stor tjänst genom att för första gången anordna ett korrekt partiledarval där alla personer som är medlemmar i det socialdemokratiska partiet skulle ha rätt att rösta på vem de ville se som partiets ledare. Samtidigt borde man ha främjat och uppmuntrat lämpliga kandidater att ställa upp så att det finns flera valmöjligheter. Göran Person borde också hade sett till att man här i Sverige har en tydlig gräns mellan politiska tjänster och vanlig förvaltning dvs. att samtliga tjänster inom statlig förvaltning måste utlysas offentligt så att även de utan partibok har en chans att söka och få ett jobb inom förvaltningen.
Här skall man inte glömma att de rojalistiska borgarna anger som ett argument till monarkins existensberättigande att kungahuset är den enda statliga institutionen som inte har tagits över av okvalificerade socialdemokrater. Kungahuset är enligt dem den enda statliga institutionen som inte styrts av en och samma politiska maktsfär. Statsministern Fredrik Reinfeldt säger bland annat i boken För Sverige - Nuförtiden följande: "Var helst du vänder dig i Sveriges offentliga liv kan du med stor sannolikhet ana att det bakom det finaste skrivbordet sitter en representant med socialdemokratiskt partibok ... Här framträder monarkin genast som en institution vilken inte har intagits eller kan ägas av socialdemokratin. Det gör den skrämmande nog närmast unik som företeelse i Sverige". Här ser vi alltså att socialdemokraternas oseriösa och ansvarslösa utnämningssystem har med all rätt orsakat en stigande sympati för monarkin hos många borgare.
Avslutningsvis tycker jag att LO har spelat ut sin roll med tanke p LO:s nära symbiosförhållande med socialdemokraterna. En utredare på LO visade under år 2005 att arbetslösheten snarare är 20 procent än de cirka 5 procent som den socialdemokratiska regeringen påstod. Föga förvånade vägrade LO-ledningen att publicera utredningen eftersom den avslöjade socialdemokraternas katastrofala misslyckande att bedriva en sund sysselsättningspolitik. Det fackligpolitiska samarbetet mellan LO och socialdemokraterna leder till att obehagliga sanningar tystas ned. Hur skulle det se ut om LO publicerade något som kunde uppfattas som kritik mot den socialdemokratiska sysselsättningspolitiken? Nej, det går inte an. LO:s ordförande under denna period Wanja Lundby-Wedin gjorde skäl för sin plats i socialdemokraternas partistyrelse.
Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football
|
|
Peter-Nikitas Samiotakis e-post: [email protected] |
|