Allt fler länder avskaffar monarkin till förmån för ett genuint och äkta demokratisystem

17. Allt fler länder avskaffar monarkin till förmån för ett genuint och äkta demokratisystem

Det måste finnas en anledning till att allt fler länder avskaffar monarkin till förmån för ett genuint och äkta demokratisystem. De stater som upprättades efter revolutionsrörelserna i Nord- och Sydamerika under 1800-talet blev i regel republiker. I Europa var det först på 1900-talet frånsett Frankrike och Schweiz som republikanska stater upprättades. De som försvunnit sopades bort för att de sågs som hopplöst lierade med antidemokratiska krafter. I en rad fall skedde avskaffandet av monarkierna i samband med förändringarna vid första världskrigets slut. Detta gäller Ryssland, Polen, Tyskland, Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien, Finland, Turkiet och de baltiska staterna. Portugal var republik redan från 1910.

Efter att bolsjevikerna tagit makten i Ryssland vid oktoberrevolutionen 1917 skickades den ryska tsarfamiljen till Jekaterinburg - Sverdlovsk under sovjettiden - vid Uralbergen (den ryska tsarfamiljen försökte fly till England men av någon konstig anledning fick de inte någon tillåtelse att komma till England av deras släkting kung George V av England). Tsarfamiljens väktare hade fått fria händer om arkebusering av tsarfamiljen om staden skulle angripas av kontrarevolutionärer som skulle försöka befria tsarfamiljen. Den 16 juli 1918 när kontrarevolutionärerna närmade sig Jekaterinburg bestämde sig tsarfamiljens väktare att arkebusera tsaren Nikolaj II och hans familj. Det innebar det definitiva slutet på ätten Romanovs mer än 300-åriga enväldiga välde. År 1991 hittade man nio skelett i ett gruvschakt i östra Ryssland. Resultaten av en DNA-analys visade att dessa kvarlevor var med 99 % säkerhet familjen Romanovs kvarlevor. Dock hittades enbart kvarlevorna av tre av tsarens fyra döttrar. Detta gör Anna Andersons historia mycket mer trovärdig. Anna Anderson hävdade i Berlin år 1920 att hon var tsarens yngsta dotter, storfurstinnan Anastasia Romanov. Hon sa att hon hade överlevt avrättningarna och sedan smugglats ut ur Ryssland. De flesta i släkten Romanov som hade överlevt revolutionen ansåg att Anna Anderson var en bedragerska medan Anna Anderson hävdade att hon inte erkändes av släkten Romanov eftersom då skulle dem vara tvingade att återlämna det stora arvet de hade fått när tsarfamiljen dödades (tsaren Nikolaj II var en av de rikaste personer i världen under den tid han var tsar).

Mordet på tsarfamiljen uppfyllde också Rasputins profetia där han hade skrivit följande till tsaren (han skrev brevet i början av december 1916): Jag tror att jag kommer att mista livet innan den första januari. Tsar av Ryssland, om ni kommer höra kyrkklockan eka att Grigori har dödats måste ni få veta följande: Om min död planerades av Era släktingar kommer ingen av Eran familj, dvs. Dina barn och Dina släktingar leva mer än två år. De kommer att bli dödade av det ryska folket. Den 16 december 1916 dödades den gåtfulle Rasputin av bland annat prinsen Felix Yusupov och storhertigen Dimitri Paulovits som var släkt med tsaren och som därför hade immunitet och kunde enbart dömas av självaste tsaren. Dimitri Paulovits straff blev att han utvisades till Persien. En stor del av Romanov släkten (16 stycken) skrev därefter en ansökan till tsaren där de önskade att han skulle förmildra Dimitri Paulovits straff. Tsaren svarade med följande ord: Ingen har rättigheten att inblanda sig i ett mord. Jag vet att flera har samvetsproblem eftersom Dimitri Paulovits inte är den enda som är inblandat i mordet. Eran ansökan förvånar mig, Nikolaus.

De senaste åren har en ny teori om Rasputins död kommit fram. Författaren Andrew Cook påstår i sin bok "To Kill Rasputin: The Life and Death of Grigori Rasputin" att den engelska underrättelsetjänsten var inblandat i mordet. Den engelska underrättelsetjänsten hade listat ut att Rasputin låg bakom att många engelskvänliga ministrar fick lämna sina poster samtidigt som han gjorde allt som var möjligt för att få ut Ryssland från första världskriget. Engelsmännen fruktade att Rasputin skulle lyckas övertala tsaren att underteckna en separat fred med sin kusin den tyske Kaiser Wilhelm II något som skulle leda till att de tyska arméerna i östfronten kunde skickas till västfronten mot engelsmännen och fransmännen. Det har visats att Rasputin blev dödat av ett skott i pannan där vapnet som användes var en Webley 11,56 mm. Sådana revolvrar användes på den tiden enbart av engelska officerare. Här skall man inte glömma att efter mordet kallades den engelska ambassadören i Ryssland Sir George Buchanan till tsaren. I detta möte anklagade tsaren en ung engelsman som var vän med prinsen Felix Yusupov sedan ungdomsåren för inblandning på mordet av Rasputin (tsaren hade förstås fått denna information från den ryska underrättelsetjänsten). Tsaren pratade om den engelska löjtnanten Oswald Rayner som tillhörde den engelska underrättelsetjänsten och som var stationerat i S:t Petersburg.

När det gäller självaste Rasputin hade han ett stort inflyttande över tsaren och tsarinnan Alexandra eftersom han var den enda som kunde hjälpa deras son och kronprins Alexeij som led av blödarsjukan. På den tiden var nästan alla kungafamiljer släktingar med varandra något som var olyckligt eftersom när de gifte sig med varandra så skapades ofta något som man skulle kalla för en "inavel eller blodskam situation". En effekt av inavel är att barnen som föds i sådana relationer kan bära på olika sjukdomar som till exempel blödarsjukan. Den monarki som sysslade mest med sådant var den spanska monarkin där de spanska kungarna gifte sig med sina syskonbarn eller kusiner och i vissa fall med sina mostrar under en period på cirka 500 år (ungefär från 1450 till 1950). Man gjorde detta för att skydda riket från utländska intressen och ville undvika att ha samma problem som England och Frankrike hade med varandra när det gäller arvsfrågor och som hade orsakad Hundraårskriget (1340-1453) mellan Frankrike och England.

Att Rasputin var den enda som kunde hjälpa den unga kronprinsen trots att flera berömda läkare hade försökt hade gjort honom omåttligt populär hos tsaren och tsarinnan. Han var dock inte alls populär hos andra makthavare och detta beror i stor del på att kronprinsens sjukdom inte fick avslöjas till någon och på sådant sätt visste inte de andra vilken relation Rasputin hade med tsarfamiljen. Det ryktades bland annat att han var tsarinnans älskare något som gjorde Rasputin mycket populär hos många kvinnor som ville få smaka på samma "förbjudna frukt" som självaste tsarinnan gjorde. Det största felet med Rasputin var att han utnyttjade detta rykte för att förföra många kvinnor - trots att han var gift och hade tre barn. Prins Felix Yusupov använde Rasputins svaghet för vackra kvinnor när han lurade honom under mordnatten att komma hem till honom och möta hans fru Irina som sägs var Rysslands vackraste adelskvinna på den tiden. Prins Felix lurade Rasputin genom att säga att hans fru var under lång tid sjuk och att hon ville överlämna sig till Rasputins händer och att hon förväntade sig att han kunde bota henne.

Att Ryssland haft så många år monarki som statskick utnyttjade sedan Stalin för att bli envåldshärskare. Följande sade han till sina partikamrater januari 1926 för att se till att makten skulle samlas under en person: "Vi skall inte glömma att vi lever i Ryssland tsarernas land. Ryssarna är invanda att se en enda man som ledare för landet. Men den mannen måste förstås förverkliga den kollektiva viljan". Med bland annat dessa ord lyckades Stalin lura sina partikamrater att bli envåldshärskare.

Under 1930-talet hade Stalin blivit en skoningslös envåldshärskare. Följande anekdot beskriver på sitt sätt situationen i Ryssland under 1930-talet: En dag bestämmer sig Stalin att gå till biografen förklädd för att höra vad folket verkligen säger om honom. Under denna tid visade man alltid innan långfilmen olika korta filmklipp med aktuella nyheter. Varje gång Stalins ansikte visades ställde sig alla i salen upp och applåderade. När Stalin ser detta så blir han glad. Själv är han avhållsam och förblir sittande. Efter en tid när långfilmen har börjat så böjer sig personen som sitter bredvid honom och viskar till honom: "De flesta här inne känner precis som dig kamrat men för ditt eget bästa är det bäst att du nästa gång står upp och applåderar".

När det gäller vårt granland Norge ville en stor del av den norska befolkningen ha republik när Norge blev självständigt (1905) men man valde monarki eftersom man ansåg att Norge skulle ha haft stora svårigheter att få erkännande som självständig nation om landet skulle ha valt ett republikanskt statsskick. Enligt den norska statsvetaren Carl-Erik Grimstad (från boken För Sverige - Nuförtiden) så har den danske historiken Aage Friis uppskattat att så många som 100 av 117 norska stortingsrepresentanter efter valet 1903 helst skulle ha valt republik. Här kan man inse att de olika monarkierna i Norges närhet på den tiden (Ryssland, Sverige, Danmark, Tyskland och England) inte var intresserade över att Norge skulle bli en lyckad republik eftersom då fanns det risken att folken i deras egna hemländer skulle börja kräva införandet av republik där man tog Norge som ett utmärkt exempel på en lyckad republik. Innan Norge blev självständigt fanns det en kris mellan Norge och Sverige där norrmännen önskade ha egna konsulat och inte behöva underordna sig den svenske utrikesministern. Sverige vägrade att gå med normännens krav något som orsakade att spänningen mellan länderna förstärktes. I Sverige liksom i Norge fanns det starka röster som förespråkade ett krig. En av dessa personer sägs vara den svenska kronprinsen Gustav som lär ha sagd under krisen "nu kväser vi norrbaggarna". Kung Oscar II svar på sin sons kommentar lär ha varit "över min döda kropp".

Spanien blev republik år 1931 men efter inbördeskriget som varade mellan 1936-1939 infördes en fascistisk diktatur med general Franco som diktator. Franco utsåg kung Alfons XIII:s sonson, Juan Carlos till sin efterträdare. Juan Carlos blev Spaniens nya statschef efter Francos död den 20 november 1975. Att Franco återinförde monarkin beror på att de spanska rojalisterna valde när inbördeskriget startade att stödja Franco och fascisterna mot dem som försvarade den lagligt valda socialistregeringen. På sådant sätt visade rojalisterna att dem har mer gemensamt med en odemokratisk fascistisk ideologi i jämförelse med en demokratisk socialistisk ideologi. Franco var i stort sätt tvungen att återinföra monarkin eftersom rojalisterna krävde att han som tack för deras värdefulla tjänster - att kriga och döda de som försvarade den spanska demokratin - skulle återinföra monarkin. Vid rojalisternas ständiga krav på att återinföra monarkin svarade Franco med följande ord: återinförandet av monarkin kommer endast att äga rum när jag anser att det gynnar nationens intressen. 30 år efter maktövertagandet (1969) faller till slut Franco för rojalisternas påtryckningar och ser till att det skrivs in i hans testamente att Juan Carlos skall efterträda honom som statschef.

England hade avskaffat monarkin mellan åren 1649-1660 efter att man hade blivit upprört över hur dåligt kungen Karl I styrde landet och utan parlamentets godkännande. Mer om denna historiska period kan man se i filmen Cromwell med Richard Harris och Alec Guinness som Cromwell respektive Karl I. När monarkin återinfördes i England så hade den dock förlorat mycket makt som istället hade tilldelats till parlamentet.

Efter andra världskriget blev Rumänien, Bulgarien, Albanien, Jugoslavien och Italien republiker medan Grekland blev republik 1973. I Grekland är kungen inte populär eftersom han ingrep med stor aktivitet och med stödd av amerikanska kretsar i den grekiska politiken till förmån för armén och andra konservativa grupper. Mer specificerat hade Grekland 7 kungar efter det att landet befriats från den cirka 400-riga ottomanska ockupationen:

Otto I. Han var den förste moderne kungen av Grekland år 1832-1862, son till Ludvig I av Bayern. Han var enbart 17 år när han blev kung och därför fick tre tyska rådgivare i början styra landet som kallades för vicekungar. Dessa tre vicekungar tillsatte nästan enbart tyska personer på de viktigaste posterna inom förvaltningen och armén något som orsakade missnöje och motaktioner från alla de som ansåg att deras intressen blev drabbade. 1843 ägde en militär kupp rum som önskade att kungen skulle införa en författning för landet något som han blev tvungen att acceptera speciellt med tanke på att kuppmakarna hade England, Frankrike och Rysslands stöd. Otto I fick till slut lämna landet efter att han hade gjort flera motsägande handlingar och på grund av att han var barnlös.
Georg I var kung av Grekland 1863-1913. Han var Kristian IX av Danmark son och Frederick VIII av Danmark yngre bror. Han tillhörde dynastin Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg. Han var gift med storfurstinnan Olga Konstantinovna av Ryssland (1851-1926), brorsdotter till Alexander II av Ryssland. Det finns ingen annan kung i den moderna grekiska historien som har suttit på den grekiska tronen så länge som han (50 år). Det som var bra med honom är att han kunde anpassa sig till de aktuella situationerna i Grekland under hans regeringstid på ett smidigt sätt. Han hade dock svårt att skilja på begreppen regera och styra. Han var speciellt angelgen att få sina åsikter igenom när det gäller utrikes och försvarsfrågor. Under åren 1864-1875 hade Grekland 18 olika regeringar. Med undantag på fyra eller fem av dessa så upplöstes de övriga på grund av kungliga interventioner. Han blev mördad den 18 mars 1913 av en anarkist i Thessaloniki.
Konstantin I. Han var kung av Grekland 1913-1917 och 1920-1922. Han var son till Georg I och Olga av Ryssland. Var gift med Sofia av Preussen (1870-1932) som var syster till den tyske kejsaren Vilhelm II. År 1915 ville den grekiska statsministern Eleutherios Venizelos att Grekland skulle delta i första världskriget på ententens sida. Konstantin I som var tyskvänlig vägrade och det orsakade att statsministern lämnade in sin avskedsansökan. Nyval utlöstes under juni 1915 och Venizelos liberala parti vann en klar seger (erövrade 184 av sammanlagt 310 parlamentsplatser). Trots det klara mandatet från folket fick Venizelos avgå igen under oktober 1915 eftersom han inte kom överens med kungahuset. I det nya valet som ägde rum december 1915 valde Venizelos liberala parti att avstå från att delta något som gav de konservativa fria händer att erövra makten. Efter en tid bildade Venizelos en egen regering i Thessaloniki som hade stort stöt från militären och från England och Frankrike. Konstantin I blev orolig och såg därför till att skriva ett avtal med ententen att den grekiska försvarsmakten inte skulle samarbeta med tyskarna. Men tyvärr håll han inte sitt löfte och ententen skickade därför militära enheter till Aten med resultat att häftiga strider ägde rum där. Efter en tid tvingades kungen av entiteten att lämna landet och överlåta den grekiska kronan till sin andrefödde son Alexander I. Denna period kallas i Grekland för den "nationella splittringen".

År 1920 dör kung Alexander I samtidigt som de konservativa partierna vinner regeringsmakten. Den nya konservativa regeringen anordnar en folkomröstning där frågan är om Konstantin I skall få återta den grekiska tronen eller inte. Med hjälp av den folkomröstningen (där det liberala partiet vägrade delta i) vinner Konstantin I tillbaka sin tron trots att det fanns protester som påstod att valfusk hade ägt rum. England, Frankrike och Italien ogillade att den tyskvänlige Konstantin I blev återigen grekisk monark med resultat att Grekland förlorade sitt stöd från dessa länder. Utan dessa länders stöd blev kriget mellan Grekland och Turkiet som ägde rum i nuvarande västra Turkiet en katastrof för Grekland och får alla greker som hade levt i västra Turkiet under hundratals år. Efter denna katastrof gjorde den grekiska militären revolt och där revoltens ledare överstarna Plastiras och Gonatas krävde och lyckades få kungen att abdikera till förmån för sin förstfödde son Georg II.
Alexander I. Han var kung av Grekland 1917-1920 och Konstantins I andrefödde son. Ententemakterna ville inte att Konstantin I skulle efterträdas av sin förstfödde son Georg I eftersom han var som sin far tyskvänlig. Alexander I var uppenbarligen inte förbered till att bli kung något som gjorde att han inte var så aktiv i sina ambitioner att påverka den politiska utvecklingen. Detta förenklade saken för det återinsatte premiärministern Venizelos. Alexander I visste också att ententmakterna inte skulle acceptera att han motarbetade Venizelos politik som hans far hade gjort. Relationen mellan Alexander I och Venizelos skulle bli ännu bättre när den grekiska regeringen erkände hans giftermål med den ofrälse kvinnan och barndomsvännen Aspasia Manou trots att Alexander I inte hade fått något medgivande från den kungliga familjen som ogillade starkt att han gifte sig med en ofrälse. Det skulle visa sig att Aspasia Manou skulle bli den första men också den sista grekiska drottningen som hade grekiskt påbrå. Tyvärr dog Alexander I plötsligt på grund av blodförgiftning efter ett apbett den 25 oktober 1920 enbart 27 år gammal. Fem månader senare födde hans fru en dotter som fick namnet Alexandra och som skulle bli erkänt barn till Alexander I efter flera besvärligheter.
Georg II. Han var Konstantin I förstfödde son och var kung av Grekland under 3 olika perioder 1922-1923, 1935-1941 och 1946-1947. Under den första perioden var han verkligen maktlös gentemot revoltledarna Plastiras och Gonatas och blev bland annat tvungen att skriva under godkännandet av avrättningen av de 6. Detta handlade om 5 toppolitiker och om Greklands överbefälhavare i den västturkiska fronten. Revoltledarna ansåg att dessa 6 personer hade det yttersta ansvaret för den grekiska katastrofen i västra Turkiet som ägde rum år 1922. Under oktober 1923 äger rum en motrevolt (om Georg II av inblandat i denna kupp är fortfarande oklart) som leds av tv rojalistvänliga generaler. Denna kupp misslyckas och då kräver revoltledaren Gonatas innan han lämnar över makten till den legitima regeringen att kungen måste ta en "paus" från sina uppgifter och lämna landet på obestämd tid. Den 19 december 1923 lämnar George II Grekland och flyttar till Bukarest med sin rumänska hustru Elisabet som var den rumänska kungens syster. Den 13 april 1924 äger rum en folkomröstning där frågan är om man vill ha republik eller inte. 60,95 % av befolkningen svarar ja på denna fråga med resultat att Grekland utropar sig till republik. År 1932 flyttar Georg II ensam till London och skiljer sig från sin fru den 6 juli 1935.

År 1935 ville den grekiska konservativa statsministern Tsaldaris ha en ny folkomröstning angående monarki/republik frågan. Tsaldaris ville att folkomröstningen skulle vara äkta, rättfram och öppen för annars skulle landet aldrig bli kvitt sina inrikes problem mellan de olika partierna. Förre detta statsministern Venizelos hade samma åsikt med Tsaldaris. Tyvärr hade ministern av krigsfrågor Kondilis inte samma inställning och störtade därför Tsaldaris den 10 oktober 1935 med hjälp av generalmajoren Papagos, flyggeneralmajoren Reppas och konteramiralen Oikonomou. Statskuppmakarna införde den mest förfalskande folkomröstningen som har ägt rum under Greklands moderna historia eftersom demokraterna och pressen hade blivit tystade bortsett från den rojalistvänliga pressen. I samma veva hade statskuppmakarna ordnat så att rojalistvänliga röster mångdubblades under valet. Den engelska ambassadören konstaterade att ID-kontrollen var näst intill obefintlig under valet och att vissa personer hade röstat till och med 16 gånger. Samtidigt röstade många för monarkin för att de var reda för att förlora sina jobb medan de som ville rösta på republik fick ta emot förolämpningar och i vissa fall fysiska attacker. Soldater som insisterade att rösta på republik fick fängelsestraff på 15 dagar. Summan av alla röster var också cirka en halv miljon större än vad den brukade vara i andra röstsammanhang. Resultatet av folkomröstningen var 97,88 % för monarki och 2,12 % för republik något som gjorde att George II återinstallerades som kung under november 1935 där han såg till att Grekland fick en tillfällig regering ledd av juridikprofessorn Konstantinos Demertzis.

Den 26 januari 1936 anordnas ett nytt riksdagsval där inga partiallianser lyckas få en egen majoritet med resultat att Demertzis fick vara kvar på sin statsministerpost. Under april 1936 dör Demertzis och Georg II väljer den mycket goda vännen till kungahuset Ioannis Metaxas till ny statsminister. Den 13 april 1936 bildade Metaxas en interrimregering som godkändes av en majoritet av parlamentet. I ideologiskt hänseende inspirerades Metaxas av bland annat Benito Mussolinis fascism. Utbredda oroligheter inom industrin föranledde att Metaxas i maj 1936 utlyste undantagstillstånd. Han upplöste parlamentet och upphävde artiklar i konstitutionen den 4 augusti 1936 och blev i praktiken Greklands diktatur utan att Georg II protesterade eftersom han var mycket god vän med Metaxas. Under 1941 invaderas Grekland av tyskarna och Georg II flyr via Egypten till London där han stannar tills kriget är slut. När kriget var slut ville många grekiska politiker undvika att kungen fick tillbaka sin ställning med tanke på hans samarbete med diktatorn Metaxas. Men när inbördeskriget mellan demokrater och kommunister började s kände sig många politiker tvungna att ena sig med det konservativa regeringspartiet som leddes av Tsaldaris för att förhindra att kommunisterna tar makten. Med det tillfälliga stödet införde man en ny folkomröstning som ägde rum den 1 september 1946 där 69 % röstade för att Georg II skulle f återkomma till Grekland som kung. I detta val deltog inte vänstersympatisörerna medan mittenpartierna avstod att delat i valkampanjen eftersom de ansåg att landet befann sig i ett alldeles för kritiskt läge. Inför detta val fanns det en systematisk terrorisering av den republikanska befolkningen från högerextrema krafter. Den 1 april 1947 dör plötsligt Georg II 57 år gammal av en hjärtattack och när nyheten spreds ut så trodde många att det var ett första april skämt.
Paul I. Den tredje i rad av Konstantin I söner som blev kung av Grekland under perioden 1947-1964. Han blev kung eftersom hans bror Georg II inte hade några barn. Han gifte sig den 9 januari 1938 med Frederika av Hannover som var den som styrde i bakgrunden när han blev kung. Hon var dotterdotter till den tyske kejsaren Vilhelm II. Paul I var känd för att vara en mild och vänlig kung. Kommunisternas nederlag i inbördeskriget 1949 resulterade till att högerpartierna dominerande den grekiska politiken under hela 1950-talet. Detta medförde att republikfrågan på den tiden blev en icke fråga precis som det är i dagens Sverige. Under hans tid skapades en paramilitär och halvstatlig organisation där en av ledarna var den kommande diktatorn Georgios Papadopoulos. Denna organisations främsta uppgift vara att eliminera det kommunistiska hotet och stödja monarkin men skulle efter en tid välja en självständig väg där man bland annat mördar socialistparlamentarikern Lambrakis. Inför valet 1961 hade denna organisation utformat en hemlig plan som kallades för Periklis och som beskrev hur organisationen skulle gå till väga för att högern skulle vinna valet.

Paul I kontrollerade under sin tid som kung framgångsrikt försvarsmakten och säkerhetstjänsten samtidigt som han bevarade en motsägande roll under perioden av den kontrollerbara parlamentarismen där man ändrade på valsystemet så att man fick det valresultat som passade bäst kungahuset. Paul I såg också till att Konstantinos Karamanlis efterträdde den avlidne statsministern Alexandros Papagos trots att Papagos och en majoritet av hans riksdagsledamöter stödde utrikesministern Stephanos Stephanopoulos som efterträdare eftersom han var en ytterst meriterande och kompetent politiker. I riksdagsvalet 1961 vann Karamanlis med drygt 50 %, men anklagades av Georgios Papandreou och vänstern för röstfiske och valfusk. Karamanlis avgick juni 1963 efter att kungafamiljen hade vägrat lyda hans råd att inte åka till London under juli 1963 på ett officiellt besök eftersom där protesterade man vild över att Grekland hade politiska fångar. En av dessa politiska fångar som var fängslad sedan 1947 eftersom han var kommunist var gift med en engelsk kvinna men namnet Betty Abatielou. Betty Abatielou fick med sin vältalighet många engelsmän på hennes sida (bland annat en stor en del av den engelska pressen och engelska parlamentärer från arbetarpartiet). Många av dessa engelska tidningar tyckte att situationen i Grekland liknade mycket med hur det var i Francos fascistiska Spanien och fördömde den grekiska högerregeringen som leddes av Konstantinos Karamanlis.

Drottningen Frederika var under sin ungdom gruppledare i Hitlerjugend och detta inträffade innan det blev obligatoriskt att vara medlem i Hitlerjugend. En annan sak som var kontroversiellt med drottning Frederika var att hon ville att alla hennes olika filantropiska organisationer skulle finansieras av den statliga statsbudgeten utan att hon skulle ha någon redovisningsskyldighet. Hon var mycket dyr i drift och fick till exempel ett extra anslag på 250 miljoner drakmer år 1953 för sin och kungens resa till USA utan någon redovisningsskyldighet (jämför detta med att genomsnittlig månadslön för en arbetare i Grekland på den tiden inte var högre än 500 drakmer). Hon började också 1953 resa med lustjakten Agamemnon runt grekiska övärlden där hon hade kända personligheter och andra kungafamiljer som gäster trots att Grekland var utfattig efter andra världskriget och inbördeskriget. Det var på denna lustjakt hennes dotter Sofia träffade under sommaren 1961 den nuvarande spanska kungen Juan Carlos. Under drottning Frederikas inofficiella besök i London april 1963 ville den grekiska socialist parlamentarikern Gregoris Lambrakis be om audiens hos drottning Frederika för att diskutera med henne (troligtvis Bettys Abatelious makes situation). Drottning Frederika vägrade att ge audiens till Lambrakis och lär ha yttrat orden kan ingen se till att jag blir kvitt denna människa. Några veckor senare mördas Lambrakis i Thessaloniki av två paramilitärer som slår honom med järnrör i huvudet samtidigt som polisen är ytterst passiv. Vid den kommande begravningen i Aten samlades 500 000 personer som protesterade över högerregeringen. Brottsundersökningen visade att flera ledande poliser var inblandade något som fick den sittande statsministern Karamanlis att ställa frågan "Vem är det som egentligen styr i detta land?" Polisgeneralen Vardoulakis anförtrodde vid ett senare tillfälle till Andreas Papandreou att mordet på Lambrakis var en olycka och att drottningen hade gett orden om att man endast skulle besvära honom.
Konstantin II. Han var kung av Grekland 1964-73 och son till Paul I. Var enbart 24 gammal när han blev Greklands kung. Gift med Anne-Marie av Danmark som är den danska drottningens Margrethe II lillasyster och kusin till vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf. Redan de första månaderna som kung pressade Konstantin II den grekiska regeringen att omvandla namnet på den grekiska armén så att den skulle heta den kungliga grekiska armén. Den grekiska flottan kallades redan för den kungliga grekiska flottan och flygvapnet hette redan det kungliga grekiska flygvapnet. Statsministern Georgios Papandreou såg till att detta förslag återkallades efter att haft samtal med kungen.

Under februari 1965 beordrade den grekiska statsministern Georgios Papandreou (hans centerparti hade vunnit riksdagsvalet 1964) en undersökning om hur valet 1961 hade ägt rum och på vilket sätt hade den hemliga planen Periklis (som nu hade blivit avslöjat) påverkat resultatet. Som utredningsledare tillsattes generallöjtnanten Loukakis. Kungahuset ogillade denna undersökning och kungen bad statsministern att hemförlova generallöjtnanten Loukakis med motiveringen att han inte hade rätt att kontrollera hans överordnande. Samtidigt gick högern till motattack och anklagade att en ny paramilitär organisation har dykt upp med namnet ASPIDA och som eventuellt stöddes av statsministerns son Andreas Papandreou. ASPIDA stod för orden "Officerare Rädda Fosterlandet Idealen Demokratin Meritokratin". Denna organisation var republikansk eftersom de ville ha fullständig demokrati och meritokrati.

Statsministern Georgios Papandreou ville entlediga vissa gamla officerare från inbördeskriget och då fick han häftigt motstånd från kungahuset. Under maj 1965 bestämde statsministern att avskeda försvarsministern Petros Garoufallias (han var inte nöjd över hur försvarsministern behandlade ASPIDA skandalen) där han själv skulle ta hand om denna ministerpost. Kungen vägrade att ge audiens till sin statsminister med bortförklaringen att statsministerns son Andreas Papandreou var enligt vissa inblandat i ASPIDA skandalen. På så sätt kunde inte statsministern avskeda den rojalistvänlige försvarsministern Garoufallias trots att han hade rätt att göra det enligt den grekiska konstitutionen. Då skapades en kris mellan kungen och statsministern och en häftig korrespondens mellan de utvecklades. Till slut åkte statsministern till palatset och efter ett gräl med kungen lämnade statsministern på ett muntligt sätt sin avskedsansökan.

Efter Giorgios Papandreou avgång lade sig kungen ännu mer i politiken och två regeringskonstellationer som han hade föreslagit fick inte förtroenderöst av det grekiska parlamentet. Den tredje regeringskonstellationen fick till slut parlamentets förtroenderöst men skulle bli känd med namnet avhoppsregeringen eftersom många politiker som bildade denna regering hade hoppat av Georgios Papandreou parti. Eftersom denna regering inte kunde utföra mycket så bestämdes det att ett nyval skulle äga rum den 28 maj 1967. Under mars 1967 informerar CIA den amerikanska diplomatledningen att det fanns en hemlig plan som kallades för "Ierax II" som gick ut på att militären skulle ta över i händelse om Georgios Papandreou skulle vinna valet. Denna plan skulle verkställas enbart efter kunglig order. Men den 21 april 1967 tar några överstar med översten Georgios Papadopoulos i spetsen över makten och inför diktatur och på sådant sätt överraskar man både kungahuset och politikerkåren.

Under sitt besök i Vita Huset september 1967 önskade Konstantin II få amerikanernas stöd för att störta diktaturen. Amerikanerna ansåg att det var för riskabelt att samarbeta med Konstantin II eftersom han inte var populär hos den största delen av befolkningen samtidigt som han hade uppenbarligen förlorat kontrollen av den grekiska armén. Då bestämde sig kungen att på egen hand försöka störta diktaturen. Med flygvapnets, flottans och några armenheters stöd genomförde kungen en illa förbered motkupp som misslyckades innan den initierades. Efter detta misslyckande som ägde rum den 13 december 1967 tvingades kungafamiljen lämna Grekland. När diktaturen hade fallit bestämmer Konstantinos Karamanlis samlingsregering att en folkomröstning skall äga rum angående monarki/republik frågan. Den 9 december 1974 omvandlas Grekland till republik när resultaten av folkomröstningen visar att 69,18 % av befolkningen har röstat för republik och sedan dess är Grekland befriat från denna odemokratiska och kostsamma institution.

I Italien blir Benito Mussolini diktator delvis tack vare den italienska kungen Viktor Emanuel III. När de paramilitära och ytterst våldsamma fascistiska grupperna som kallades för svartskjortor marscherade mot Rom ville den italienska statsministern Luigi Facta att armén skulle sättas in för att stoppa deras marsch och rädda den italienska demokratin. För att armén skulle sättas in krävdes det kungens påskrift för att orden skulle kunna verkställas. Det var då den italienska kungen visade sitt rätta jag. Han vägrade skriva under orden och då valde Luigi Facta att avgå. Några dagar senare (den 29 oktober 1922) kallar den italienska kungen Benito Mussolini till sitt palats för att ge honom statsministerposten.

I början vågade parlamentariker från andra partier kritisera Mussolini men efter att Giacomo Matteotti som var partiledare för Italiens socialistiska parti och Mussolinis störste kritiker hittas mördad (år 1924) börjar saker och ting att förändras. År 1925 förbjuds medias åsiktsfrihet och året därefter förbjuds alla fackliga organisationer och alla politiska partier bortsett från det fascistiska partiet. År 1927 skapas till sist den hemliga polisen OVRA för att förhindra och oskadliggöra all hemlig motstånd mot regimen. Italienarna skulle dock inte glömma monarkins samarbete med fascismen och år 1946 bestämmer man sig i en folkomröstning att monarkin skall avskaffas och att den kungliga familjen förbjöds att för all framtid beträda italiensk mark.

Händelserna i Spanien och Italien visar att det uppenbarligen är att rojalismen och fascismen har mycket mer gemensamt än vad många här i Sverige vill erkänna. Båda ideologier bygger till exempel på ett auktoritärt system, odemokratiska principer och brist på respekt för de mänskliga rättigheterna.

I övriga delen av världen har under 1900-talet nya stater framträtt och de har nästan alla som en naturlig sak blivit republiker, t.ex. Israel, Tunisien, Indonesien och Kongo. När Sovjetunionen upplöstes 1991 bildades 15 olika länder. Inget av dessa 15 länder valde att ha monarki som statsskick.

Island som hade befunnits under hundratals år under den danska kronan tog tillfället i akt när Danmark var ockuperat av tyskarna och deklarerade sin självständighet år 1944. Eftersom islänningarna hade en lång erfarenhet av att ha monarki som statskick valde dem att deras nya land skulle vara republik istället för monarki.

De olika partiernas åsikter om monarki kontra republik.
Olika riksdagsledamöters åsikter om monarkin.

Kommentarer till moderaternas inställning.
Kommentarer till kristdemokraternas inställning.
Kommentarer till folkpartiets inställning.
Kommentarer till socialdemokraternas inställning.
Kommentarer till vänsterpartiets inställning.
Kommentarer om valet 2002.
Avslutningskommentarer.
Ett förslag på hur en demokratisk statschef skall väljas.
Monarkins 10 budord

Olika demokratiska frågor
Skolfrågor
VM-kval i fotboll
World cup qualification in football

Bibliografi

Tillbaka till startsidan

Peter-Nikitas Samiotakis

e-post: [email protected]