Ur filmen »D'Artagnan och de tre musketörerna«
(Sovjetunionen 1978).
Säg honom, att av dessa fyra män endast två äro att frukta, d'Artagnan och Atos; säg honom, att den tredje, Aramis, är fru de Chevreuses älskare; honom måste man låta leva, man känner hans hemlighet, han kan bliva oss nyttig; den fjärde, Portos, är en narr, en inbilsk varelse, ett nöt, som han icke bör bry sig om.
Ur filmen »D'Artagnan och de tre musketörerna«
(Sovjetunionen 1978).
LXII. Två olika demoner.
--- Ah, utropade på en gång Rochefort och mylady, det är ni!
--- Ja, det är jag.
--- Och ni kommer...? frågade mylady.
--- Från La Rochelle, och ni?
--- Från England.
--- Buckingham?
--- Död eller åtminstone farligt sårad; just då jag reste, utan att
hafva kunnat utverka något af honom, hade en svärmare mördat
honom.
--- Ah! sade Rochefort med ett småleende, det var en bra lycklig
slump, och som skall mycket tillfredsställa hans eminens. Har ni
underrättat honom derom?
--- Jag skref till honom från Boulogne. Men hvarför är ni här?
--- Hans eminens, som var orolig, skickade mig att söka upp eder.
--- Jag kom först i går.
--- Och hvad har ni gjort sedan i går?
--- Jag har icke förlorat min tid.
--- Åh, det tror jag väl!
--- Vet ni, hvem jag träffat här?
--- Nej.
--- Gissa!
--- Huru vill ni att....?
--- Det der unga fruntimret, som drottningen tog ur fängelset.
--- Den der lille d'Artagnans älskarinna.
--- Ja, fru Bonacieux, om hvars tillhåll kardinalen var okunnig.
--- Godt! sade Rochefort. Det var åter en slump, som kan gå upp mot
den andra. Kardinalen är i sanning en lyckans gunstling.
--- Fattar ni min förvåning, fortfor mylady, då jag fann mig ansigte
mot ansigte med denna qvinna?
--- Känner hon eder?
--- Nej.
--- Hon anser eder då som en främling?
Mylady smålog.
--- Jag är hennes bästa vän!
--- Det fins, på min ära, ingen mer än ni, min bästa grefvinna, som
kan göra sådana underverk! sade Rochefort.
--- Och det var en lycka för mig, chevalier, sade mylady, ty vet ni,
hvad som är å färde?
--- Nej.
--- I morgon eller i öfvermorgon kommer man, försedd med en order från
drottningen, och hemtar henne.
--- Verkligen? Och hvem då?
--- D'Artagnan och hans vänner.
--- I sanning, de ställa sig så, att vi nödgas skicka dem på
Bastiljen.
--- Hvarför har det icke redan skett?
--- Hvad vill ni man skall göra, då kardinalen har för de der
menniskorna en svaghet, som jag ej förstår!
--- Verkligen?
--- Ja.
--- Nå väl, säg honom då, Rochefort, att vårt samtal på värdshuset
Colombier rouge åhördes af dessa fyra män; säg honom, att efter
hans affärd en af dem kom upp och med våld tog ifrån mig
skyddsbrefvet, som han gifvit mig; säg honom, att de låtit på
förhand underrätta lord Winter om min resa till England, att de,
äfven denna gång, varit nära att omintetgöra min beskickning,
liksom de omintetgjorde den med diamanterna; säg honom, att af
dessa fyra män endast två äro att frukta, d'Artagnan och Atos; säg
honom, att den tredje, Aramis, är fru de Chevreuses älskare; honom
måste man låta lefva, man känner hans hemlighet, han kan blifva
oss nyttig; den fjerde, Portos, är en narr, en inbilsk varelse,
ett nöt, som han icke bör bry sig om.
--- Men dessa fyra män måste i denna stund befinna sig vid La
Rochelles belägring.
--- Så trodde äfven jag, men ett bref, som fru Bonacieux mottagit från
fru de Chevreuse och hvilket hon varit nog oförsigtig att meddela
mig, kommer mig att tro, att dessa fyra män tvärt om äro på väg
att röfva bort henne.
--- För tusan! Hvad är då att göra?
--- Hvad har kardinalen sagt eder i afseende på mig?
--- Att jag skulle mottaga edra depescher, skriftliga eller muntliga,
och återvända med posthästar, och när han får veta, hvad ni gjort,
skall han tänka efter, hvad ni vidare skall göra.
--- Jag bör då stanna här?
--- Här eller i granskapet.
--- Ni kan då icke föra mig med eder?
--- Nej, jag har bestämda order; i närheten af lägret kunde ni varda
igenkänd, och ni finner väl, att eder närvaro skulle blottställa
hans eminens.
--- Jag bör alltså vänta här eller i granskapet.
--- Säg mig endast på förhand, hvar ni skall afbida underrättelser
från kardinalen, på det jag alltid må veta, hvar jag skall råka
eder.
--- Hör på, det är troligt, att jag ej kan stanna qvar här.
--- Hvarför det då?
--- Ni glömmer, att mina fiender kunna komma hvad ögonblick som helst.
--- Det är sant, men då går det der lilla fruntimret hans eminens ur
händerna.
--- Bah! sade mylady med ett småleende, som var henne eget; ni
glömmer, att jag är hennes bästa vän!
--- Ja, det var sant; jag kan då säga kardinalen i afseende på det der
fruntimret....
--- Att han kan vara lugn.
--- Är det allt?
--- Han skall nog veta, hvad det vill säga.
--- Han skall gissa det. Men nu, låt höra, hvad jag bör göra.
--- Strax resa tillbaka; jag tycker, att för de underrättelser ni
medför lönar det väl mödan att skynda.
--- Min vagn gick sönder, då jag kom till Lilliers.
--- Förträffligt!
--- Huru! Förträffligt?
--- Ja, jag behöfver eder vagn, jag.
--- Huru skall jag då färdas?
--- På hästryggen.
--- Det är lätt för eder att sitta här och säga; hundra åttio lieues!
--- Nå, hvad betyder det?
--- Man skall tillryggalägga dem. Vidare?
--- Vidare: då ni kommer till Lilliers, skickar ni mig vagnen och
befaller eder betjent att ställa sig till mitt förfogande.
--- Godt!
--- Ni har säkerligen på eder någon order af kardinalen?
--- Jag har min fullmakt.
--- Visa den för abbedissan och säg, att man kommer och hemtar mig i
dag eller i morgon, och att jag måste följa med den person, som
anmäler sig i edert namn.
--- Godt!
--- Glöm icke att gå illa åt mig, då ni talar med abbedissan om mig.
--- Hvartill tjenar det?
--- Jag är ett kardinalens offer. Jag måste ju inge den stackars
lilla fru Bonacieux förtroende.
--- Det är sant. Vill ni nu lemna mig en rapport om allt, hvad som
tilldragit sig?
--- Jag har ju berättat eder händelserna; ni har godt minne; upprepa
sakerna, såsom jag förtäljt dem; ett papper kunde förkomma.
--- Ni har rätt; säg mig blott, hvar jag återfinner eder, på det jag
ej må onödigtvis flacka omkring här i trakten.
--- Det är sant; vänta.
--- Vill ni ha en karta?
--- Åh, jag känner den här trakten utomordentligt väl.
--- Ni? När har ni då varit här?
--- Jag är uppfostrad här på orten.
--- Verkligen?
--- Det är ändå godt till något, ser ni, att ha blifvit uppfostrad
någonstädes.
--- Ni väntar mig då....?
--- Låt mig tänka efter ett ögonblick; jo, nu vet jag, i Armentières.
--- Hvad är det för ett ställe, Armentières?
--- En liten stad vid Lys; jag behöfver endast fara öfver floden, så
är jag i främmande land.
--- Förträffligt! Men det faller väl af sig sjelft, att ni ej far
öfver floden utom i händelse af fara?
--- Det förstås.
--- Och hur får jag i sådant fall veta, hvar ni är?
--- Ni behöfver icke eder lakej?
--- Nej.
--- Är han en pålitlig karl?
--- Han består hvarje prof.
--- Låt mig få honom; ingen känner honom; jag lemnar honom qvar, der
jag sist uppehållit mig, och han visar eder, hvar jag är.
--- Och ni säger, att ni väntar mig i Armentières?
--- I Armentières.
--- Skrif namnet på en papperslapp, på det jag ej må glömma det.
Namnet på en stad kan ej blottställa någon, icke sant?
--- Åh, hvem vet? Men lika godt, sade mylady, i det hon skref namnet
på ett pappersblad, jag vågar det.
--- Godt! sade Rochefort, i det han tog papperet ur myladys hand,
hopvek det och lade det i sitt hattfoder. Var för öfrigt
tillfreds; jag skall göra liksom barnen: för den händelse jag
skulle tappa detta papper, skall jag upprepa namnet hela vägen.
Är det allt?
--- Jag menar det.
--- Låt mig tänka efter: Buckingham död eller farligt sårad; edert
samtal med kardinalen hördt af de fyra musketörerne; lord Winter
på förhand underrättad om eder ankomst till Portsmouth; d'Artagnan
och Atos på Bastiljen, Aramis fru Chevreuses älskare; Portos en
inbilsk narr, fru Bonacieux återfunnen; att skicka eder vagnen så
fort som möjligt; att ställa min lakej till edert förfogande; att
framställa eder som ett offer för kardinalen, på det abbedissan ej
må fatta misstankar; Armentières vid Lys; är det icke så?
--- I sanning, min bäste chevalier, ni har ett märkvärdigt minne. A
propos, tillägg en sak.
--- Hvilken?
--- Jag såg en rätt vacker skog, som bör gränsa intill
klosterträdgården. Säg till, att jag får tillstånd att promenera
i den der skogen. Hvem vet? Jag kunde kanske behöfva gå ut genom
en bakport.
--- Ni tänker på allt.
--- Och ni glömmer en sak.
--- Hvilken?
--- Att fråga, om jag behöfver pengar.
--- Det är sant; huru mycket vill ni ha?
--- Allt hvad ni har i guld.
--- Jag har omkring fem hundra pistoler.
--- Jag har lika mycket; med tusen pistoler kan man möta allt; töm då
edra fickor.
--- Se här!
--- Godt. Och ni reser?
--- Om en timme; jag måste ha tid att förtära något, och derunder
skall jag skicka efter en posthäst.
--- Förträffligt! Farväl, herr chevalier!
--- Farväl, min grefvinna!
--- Anbefall mig hos kardinalen.
--- Anbefall mig hos hin håle!
Mylady och Rochefort vexlade ett småleende och åtskildes.
En timme derefter red Rochefort sin väg i starkt galopp, och fem
timmar senare passerade han Arras.
Våra läsare veta redan, huru han vardt igenkänd af d'Artagnan, och
huru detta igenkännande, hvilket väckte en viss fruktan hos de fyra
musketörerne, gaf ny fart åt deras resa.
------------------------------------------------------------------------
Denna fil senast ändrad 26 Jun 2006