Ur filmen »D'Artagnan och de tre musketörerna«
(Sovjetunionen 1978).
I alla tider och i alla land, helst om dessa land äro söndrade av religionsstrider, finnas svärmare, som ej begära något bättre än att få göra sig till martyrer.
Ur filmen »D'Artagnan och de tre musketörerna«
(Sovjetunionen 1978).
XLIV. Om nyttan af kaminrör.
Det var tydligt, att våra tre vänner, utan att sjelfva ana det och
drifna endast af sin ridderliga och äfventyrliga karakter, hade gjort
en tjenst åt någon, som kardinalen hedrade med sitt synnerliga
beskydd.
Hvem var nu denna någon? Detta var den fråga, som de tre musketörerne
genast gjorde sig, men när de insågo, att deras förstånd ej kunde
lemna tillfredsställande svar derpå, ropade Portos in värden och
begärde tärningar.
Portos och Aramis satte sig vid ett bord och började spela; Atos gick
af och an i djupa tankar.
Medan han tänkte och gick af och an, passerade Atos flere gånger förbi
ett kaminrör, afbrutet midt på och hvars andra ände gick upp till ett
rum i öfre våningen, och hvar gång han gick förbi, hörde han sorl af
röster, hvilket slutligen ådrog sig hans uppmärksamhet. Atos närmade
sig och urskilde några ord, hvilka utan tvifvel syntes honom förtjena
en så liflig uppmärksamhet, att han vinkade åt sina kamrater att hålla
sig tysta och stälde sig med spändt öra i jemnhöjd med rörets nedre
mynning.
--- Hör på, mylady, sade kardinalen, saken är af stor vigt. Sitt ned
och låt oss språka.
--- Mylady! mumlade Atos.
--- Jag hör eders eminens med största uppmärksamhet, svarade en
qvinnoröst, som kom musketören att spritta till.
--- Ett litet fartyg med engelsk besättning, hvars kapten är en af
mina, väntar eder vid mynningen af floden Charente, vid skansen La
Pointe; det går till segels i morgon bittida.
--- Jag måste då begifva mig dit i natt?
--- Nu på ögonblicket, det vill säga, sedan ni fått min instruktion.
Två karlar, som ni finner vid porten, då ni går ut, skola
eskortera eder; ni låter mig gå först, och en half timme derefter
beger ni eder af.
--- Ja, monseigneur. Låt oss nu återkomma till den beskickning, ni
behagar uppdraga åt mig, och som jag önskar att fortfarande göra
mig förtjent af eders eminens' förtroende, torde ni framställa den
i klara och bestämda ordalag, på det jag icke måtte begå något
misstag.
Nu uppstod ett ögonblicks djup tystnad mellan de båda talande; det
märktes tydligt, att kardinalen på förhand noga öfvervägde de ord, med
hvilka han skulle uttrycka sig, och att mylady samlade alla sina
förståndsförmögenheter för att kunna uppfatta, hvad han komme att
säga, och inprägla det i sitt minne.
Atos betjenade sig af detta ögonblick för att bedja sina båda kamrater
stänga dörren inifrån och gaf dem en vink att komma och lyssna med
honom.
De båda musketörerne, som tyckte om beqvämlighet, buro fram hvar sin
stol åt sig och en åt Atos. Alla tre satte sig ned, sträckte fram
sina hufvuden och lyssnade.
--- Ni begifver eder till London, återtog kardinalen. Då ni kommit
dit, söker ni upp Buckingham.
--- Jag torde få erinra eders eminens, inföll mylady, att allt sedan
affären med diamanterna, för hvilken hertigen ännu misstänker mig,
hyser han misstroende till mig.
--- Också är det den här gången, sade kardinalen, ej fråga om att
tillnarra sig hans förtroende, men väl att öppet och ärligt
uppträda som underhandlerska.
--- Öppet och ärligt, upprepade mylady med ett obeskrifligt uttryck af
falskhet.
--- Ja, öppet och ärligt, återtog kardinalen i samma ton; hela denna
sak måste uppgöras helt öppet.
--- Jag skall bokstafligen följa eders eminens' instruktion.
--- Ni söker upp Buckingham å mina vägnar och säger honom, att jag
känner de förberedelser han gör, men att jag icke bekymrar mig
derom, enär jag, vid första rörelse han vågar, störtar
drottningen.
--- Skall han väl tro, att eders eminens är i tillfälle att verkställa
sin hotelse?
--- Ja, ty jag har bevis.
--- Då måste jag kunna framlägga dessa bevis till hans bedömande.
--- Utan tvifvel, och ni skall säga honom, att jag offentliggör
Bois-Roberts och markis de Beautrus rapport om det möte, som
hertigen hos konnetabelns fru hade med drottningen samma afton,
som den förra gaf en maskeradbal; ni skall, på det han icke må
tvifla, säga honom, att han bivistade denna bal i Stormoguls
kostym, som var ämnad åt chevalier de Guise, men som han köpte af
denne för tre tusen pistoler.
--- Godt, monseigneur.
--- Alla omständigheterna vid hans inträde och under denna natt, då
han smög sig in, klädd som en italiensk spåman, skall ni säga
honom, och på det han ej ändå må betvifla äktheten af mina
underrättelser, så säg, att han bar under sin mantel en stor hvit
rock, öfversållad med svarta prickar, dödskallar och korslagda
benknotor; ty i händelse af öfverraskning ville han gälla för
hvita fruns vålnad, hvilken, som man vet, visar sig i Louvre, så
ofta någon vigtig händelse är för handen.
--- Är detta allt, monseigneur?
--- Säg honom, att jag äfven känner alla omständigheterna vid
äfventyret i Amiens, att jag derom skall låta skrifva en liten
pikant roman med en plankarta af trädgården och porträtt af
hufvudpersonerna i denna nattliga scen.
--- Jag skall säga honom det.
--- Säg honom äfven, att jag har Montaigu i mitt våld, att han nu
sitter på Bastiljen, att man väl icke funnit några bref hos honom,
men att tortyren kan förmå honom att yppa allt, hvad han vet, och
äfven... hvad han icke vet.
--- Mycket bra.
--- Tillägg vidare, att hans härlighet, vid sin brådska att lemna ön
Ré, glömt qvar i sitt qvarter ett visst bref från fru de
Chevreuse, som synnerligen blottställer drottningen, enär det
ådagalägger, icke blott att hennes majestät kan älska konungens
fiender, utan äfven att hon stämplar tillsammans med Frankrikes.
Ni har väl noga uppfattat allt, hvad jag sagt eder?
--- Eders eminens torde sjelf döma derom: balen hos konnetabelns fru,
natten i Louvre, aftonen i Amiens, Montaigus arrestering, fru de
Chevreuses bref.
--- Alldeles, sade kardinalen, alldeles; ni har ett mycket godt minne,
mylady.
--- Men, återtog damen, hvilken kardinalen gjort denna komplimang, om
hertigen allt detta oaktadt icke gifver med sig, utan fortfar att
hota Frankrike?
--- Hertigen är kär som en galning eller snarare som ett dumhufvud,
återtog Richelieu med djup bitterhet. Liksom de forna vandrande
riddarne har han företagit detta krig endast för att undfå en
blick af den sköna. Om han vet, att kriget kan kosta hans tankars
dam, såsom han kallar drottningen, hennes ära, kanske ock hennes
frihet, så ansvarar jag för, att han skall betänka sig.
--- Men om han ändå, sade mylady med en enständighet, som bevisade,
att hon ville hafva full reda på det uppdrag, hon skulle åtaga
sig, om han ändå framhärdar?
--- Om han ändå framhärdar, sade kardinalen... det är icke troligt.
--- Det är dock möjligt, sade mylady.
--- Om han framhärdar... Hans eminens gjorde en paus och fortfor: Om
han framhärdar, nå väl, då hoppas jag på en af de tilldragelser,
som stundom förändra staters utseende.
--- Om eders eminens ur historien behagade anföra några af dessa
tilldragelser, sade mylady, så skulle jag kanske dela edert hopp
på framtiden?
--- Nå väl, hör då! svarade Richelieu; när till exempel år 1610 konung
Henri IV, ärorik i åminnelse, för en sak af nästan lika
beskaffenhet med den, som nu drifver hertigen, ämnade på en gång
inkräkta Flandern och Italien för att från båda hållen ansätta
Österrike, tilldrog sig icke då en händelse, som räddade
Österrike? Hvarför skulle icke franske konungen hafva samma lycka
som kejsaren?
--- Eders eminens menar knifstinget på gatan la Ferronnerie?
--- Alldeles, svarade kardinalen.
--- Fruktar icke eders eminens, att Ravaillacs straff skulle afskräcka
dem, som kunde falla på den tanken att följa hans exempel?
--- I alla tider och i alla land, helst om dessa land äro söndrade af
religionsstrider, finnas svärmare, som ej begära något bättre än
att få göra sig till martyrer. Och just nu påminner jag mig, att
puritanerne äro ursinnigt förbittrade på hertigen af Buckingham
och att deras predikanter utpeka honom som Antikrist.
--- Nå väl? inföll mylady.
--- Nå väl, fortfor kardinalen med en likgiltig uppsyn, för
ögonblicket skulle till exempel endast fordras att söka upp någon
qvinna, vacker, ung, fintlig, som sjelf vill hämnas på hertigen.
En dylik qvinna kan man väl påträffa; hertigen är en
fruntimmerskarl, och om han sått mycken kärlek genom sina löften
om beständighet, har han äfven bort så mycket hat genom sin
ständiga otrohet.
--- Utan tvifvel, sade mylady kallt, kan en sådan qvinna stå att
finna.
--- Nå väl, en dylik qvinna, som ville sätta Jacques Clements eller
Ravaillacs dolk i handen på en svärmare, skull rädda Frankrike.
--- Ja, men hon skulle vara medbrottslig i ett mord.
--- Har man någonsin lärt känna Ravaillacs eller Jacques Clements
medbrottslingar?
--- Nej, ty de stodo kanske för högt, för att man skulle våga söka
dem, der de funnos; man skulle icke bränna upp Palais de justice
för hvem som helst, monseigneur.
--- Ni tror då, att eldsvådan i Palais de justice var vållad af något
annat än slumpen? frågade Richelieu i samma ton, som om han gjort
en fråga utan minsta vigt.
--- Jag, monseigneur, svarade mylady, jag tror ingenting. Jag anför
blott ett sakförhållande, det är allt. Jag säger blott, att om
jag vore mademoiselle de Montpensier eller drottning Marie de
Médicis, skulle jag iakttaga mindre försigtighet, än jag nu måste,
då jag helt enkelt kallar mig lady Clarick.
--- Det har ni rätt i, sade Richelieu; hvad önskar ni då?
--- Jag önskade en order, som på förhand godkänner allt, hvad jag tror
mig böra göra för Frankrikes väl.
--- Men först måste vi finna en sådan qvinna, som jag sade och som
skulle vilja hämnas på hertigen.
--- Hon är redan funnen, sade mylady.
--- Sedan måste man uppsöka den der eländige svärmaren, som kan tjena
till verktyg åt Guds rättvisa.
--- Honom skall man nog finna.
--- Nå väl, sade hertigen, då först är tiden inne att begära den order
ni nyss begärde.
--- Eders eminens har rätt, återtog mylady, och det är jag, som hade
orätt i att i det uppdrag, hvarmed eders eminens täcks hedra mig,
se något annat, än hvad det i sjelfva verket är, det vill säga att
å eders eminens' vägnar gifva hans härlighet tillkänna, att ni
vet, under hvilka olika förklädningar han lyckats närma sig
drottningen vid den af konnetabelns fru gifna festen; att ni har
bevis på det samtal, som drottningen i Louvre skänkte en viss
italiensk astrolog, hvilken ej var någon annan än hertigen af
Buckingham; att ni låter författa en liten pikant roman om
äfventyret i Amiens med plan af trädgården, der detta äfventyr
passerade, och porträtt af de personer, som uppträdde deri; att
Montaigu sitter på Bastiljen och att tortyren kan förmå honom att
säga, hvad han minnes, till och med hvad han redan kan hafva
glömt; slutligen att ni eger ett visst bref från fru de Chevreuse,
hvilket man funnit i hans härlighets bostad och som synnerligen
blottställer icke blott den, som skrifvit det, utan äfven den, i
hvars namn det är skrifvet. Om han sedan oaktadt allt detta
framhärdar, och som mitt uppdrag inskränker sig till hvad jag nyss
sagt, återstår mig blott att bedja Gud, det han värdigas göra ett
underverk för att rädda Frankrike. Det var ju så, monseigneur,
jag har ju icke annat att göra?
--- Ja, så var det, återtog kardinalen tort.
--- Och nu, sade mylady utan att synas märka förändringen i hertigens
ton, nu, då jag fått eders eminens' instruktion i afseende på edra
fiender, tillåter monseigneur mig äfven att säga några ord om
mina?
--- Ni har då fiender? sporde Richelieu.
--- Ja, monseigneur, fiender, mot hvilka ni måste skänka mig edert
stöd, ty jag har ådragit mig dem i eders eminens' tjenst.
--- Och hvilka äro de? frågade hertigen.
--- Först och främst en liten ränksmiderska vid namn Bonacieux.
--- Hon är i fängelset i Nantes.
--- Det vill säga, hon var der, återtog mylady, men drottningen har
utverkat en order af konungen, till följd hvaraf hon låtit föra
henne i ett kloster.
--- I ett kloster? upprepade hertigen.
--- Ja, i ett kloster.
--- I hvilket?
--- Det vet jag icke; hemligheten är väl bevarad.
--- Jag skall nog få veta den, jag.
--- Och eders eminens säger mig då, i hvilket kloster hon befinner
sig?
--- Derför ser jag intet hinder, sade kardinalen.
--- Godt! Men vidare har jag en annan fiende, som är vida mer
fruktansvärd än den der obetydliga fru Bonacieux.
--- Och hvem?
--- Hennes älskare.
--- Hur heter han?
--- Åh, eders eminens känner honom väl! utropade mylady med
uppbrusande vrede; det är bådas vår onda genius; det var han, som
vid en strid med eders eminens' drabanter afgjorde segern till
fördel för de kungliga musketörerne; det var han, som gaf de
Wardes, eder utskickade, tre värjsting och kom affären med
diamanterna att stranda; slutligen har han, underrättad om att jag
frånröfvat honom fru Bonacieux, svurit min död.
--- Aha, sade kardinalen, nu vet jag, hvem ni menar!
--- Jag menar den uslingen d'Artagnan.
--- Det är en djerf kamrat, sade kardinalen.
--- Just derför är han så mycket mer att frukta.
--- Man måste, sade hertigen, hafva ett bevis på hans hemliga förstånd
med Buckingham.
--- Ett bevis! utropade mylady; jag skall skaffa tio bevis derpå.
--- Nå väl, då är det den enklaste sak i verlden; gif mig detta bevis,
och jag låter sätta honom på Bastiljen.
--- Godt, monseigneur, men sedan?
--- När han kommit på Bastiljen, gifves icke något »sedan«, sade
kardinalen i dof ton. Ack, min Gud, fortfor han, om jag lika lätt
kunde befria mig från min fiende, som jag kan befria eder, mylady,
från edra, och om det vore mot dylika menniskor ni begärde
strafflöshet!...
--- Monseigneur, återtog mylady, det ena för det andra, lif för lif,
man för man; gif mig denne, så ger jag eder den andre.
--- Jag vet icke, hvad ni menar, återtog kardinalen, och jag vill icke
ens veta det, men jag önskar vara eder till tjenst och ser intet
hinder att bevilja eder, hvad ni begär med afseende på en så
obetydlig varelse, desto hellre, som den der d'Artagnan, efter
hvad ni säger, är en utsväfvande menniska, en duellant, en
förrädare.
--- En nedrig bof, monseigneur, en bof!
--- Gif mig då papper, bläck och penna, sade kardinalen.
--- Se här, monseigneur.
Nu uppstod ett ögonblicks tystnad, som bevisade, att kardinalen
eftersinnade, i hvilka ordalag biljetten borde affattas, eller höll på
att skrifva den. Atos, som ej förlorat ett ord af samtalet, tog sina
båda kamrater vid handen och förde dem till andra änden af rummet.
--- Nå, sade Portos, hvad vill du? Hvarför låter du oss ej höra
slutet af samtalet?
--- Tyst! sade Atos med låg röst; I hafven hört allt, hvad I behöfden
höra; för öfrigt vill jag icke hindra eder att höra resten, men
jag måste nu bort.
--- Måste du bort? sade Portos; men om kardinalen frågar efter dig,
hvad skola vi då svara honom?
--- I skolen icke vänta, tills han frågar efter mig; I skolen strax
säga honom, att jag begifvit mig förut på rekognosering, emedan
vissa ord, som vår värd yttrat, ingifvit mig tanken, att vägen ej
är säker. Jag skall för öfrigt nämna några ord åt kardinalens
stallmästare; resten är min sak, bekymren eder icke derom.
--- Var försigtig, Atos, sade Aramis.
--- Oroa dig icke, svarade Atos; du vet ju, att jag är kallblodig.
Portos och Aramis återtogo sin plats vid kaminröret.
Atos gick utan att göra minsta hemlighet af sin bortgång, tog sin
häst, som var bunden vid fönsterluckan, öfvertygade med få ord
stallmästaren om nödvändigheten af en rekognosering för att med
säkerhet kunna återvända, undersökte med låtsad omsorg fängkrutet på
sina pistoler, tog värjan mellan tänderna och följde den väg, som
förde till lägret.
------------------------------------------------------------------------
Denna fil senast ändrad 29 Apr 2006