Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
Ceuta är en liten befäst stad, som likt ett slags spanskt Gibraltar är anlagd på de östra sluttningarna av berget Hacho. Det var inom synhåll ifrån dess hamn, som ångjakten framemot niotiden på morgonen denna dag låg och manövrerade mindre än tre mil ifrån kusten.
Detta kapitel senast ändradt 7 Apr 2006
Fjerde delen.
IV:1. Tukthuset i Ceuta.
(början på kapitel IV:1 följer här senare)
Ceuta är en liten befäst stad, hvilken likt ett slags spanskt
Gibraltar är anlagd på de östra sluttningarna af berget Hacho(1). Det
var inom synhåll ifrån dess hamn, som ångjagten framemot niotiden på
morgonen denne dag låg och manövrerade mindre än tre mil ifrån kusten.
Der är intet lifligare än detta berömda sund, hvilket är liksom
sjelfva Medelhafvets mun. Det är der igenom, som vattnet flödar in
ifrån Atlanten. Det är der igenom, som det mottager fartyg i
tusenden, hvilka komma ifrån Nordeuropa samt Nord- och Sydamerika och
fylla dess hundratals hamnar med sina väldiga omfång. Det är der
igenom, desse mägtige linjeångare och desse örlogsmän komma och gå,
för hvilka en fransmans snille har öppnat en port åt Indiska oceanen
och Söderhafvet. Der är intet mer måleriskt än denne smale vattenväg,
hvilken inramas af berg med så olikartadt utseende. I norr afteckna
sig Andalusiens sierras. I söder på denna anmärkningsvärdt ojemna
kust ifrån Cabo Espartel till Punta de la Almina(2) utbreda sig
Bullonernas svarta höjder, reser sig Apberget(3) och höjer sig
topparne på »Septem fratres«(4). Till höger och venster framträda
måleriske städer --- Tarifa, Algesiras, Tanger, Ceuta --- ihopkrupna
längst inne i vikarna, sittande längst ner på sidornas sluttningar,
utsträckta öfver de låga sandstränder, hvilka de jättelika
bakgrunderna beherska. Der emellan de begge stränderna --- framför de
snabbgående ångarnes stäfvar, dem hvarken haf eller vind hejda, under
segelfartygens förstäfsskägg, dem vinden ifrån vest ibland qvarhåller
i hundraden vid mynningen emot Atlanten --- der utvecklar sig en yta
af rörligt, föränderligt vatten; här är det grått och piskande upp
bränningar, der är det blått och lugnt, reffladt med små kammar,
hvilka markera motströmmarnes linje med sina tandade sicksackmönster.
Ingen skulle kunna vara okänslig för dessa upphöjda skönheters
tjusning, hvilka två verldsdelar --- Europa och Afrika --- ställa
ansigte mot ansigte öfver detta Gibraltarsunds tvåfaldiga panorama.
(fortsättning på kapitel IV:1 följer här senare)
--
1 Berget Hacho: hos Verne »le mont Hacho«; i den ryska öfversättningen
kallas detta berg för »El-Horra«, i Nordisk Familjebok (andra
upplagan) »Monte del Acho«. El-Horra är emellertid namnet på en
Ceuta närbelägen stad i Marocko. Ö.a.
2 Espartel, Almina: hos Verne »le cap Spartel« och »la pointe
d'Almina«. Ö.a.
3 Apberget: hos Verne »le mont des Singes«. Ö.a.
4 Septem fratres: (lat.) sju bröder. Ö.a.
ŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻŻ
Detta kapitel senast ändradt 7 Apr 2006
Jules Verne (1828–1905): Mathias Sandorf. Roman (1863–1885).
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).