D� Marco inte hade n�gra utcheckningstider s� tog jag en lugn f�rmiddag och kom inte iv�g f�rr�n vid tv�tiden f�r en resa som borde ta runt fem timmar. Jag hade dock otur med bussarna fr�n Canoa Quebrada till bussterminalen i Arakati och missade d�rf�r bussen till Natal, som var min n�sta resort. Jag fick d�rf�r g�ra ett mellanstopp i den lilla staden Mossor� och kom inte fram till Natal f�rr�n n�rmare midnatt.
P� bussen till Mossor� tr�ffade jag p� tv� trevliga brasilianskor. P� min minst sagt knackiga portugisiska (eller snarare spanska med vissa portugisiska ord) f�rs�kte jag f�ra en diskussion med dem. Den som satt n�rmast mig hade dock den mycket irriterande egenheten att s�nka sin r�st om jag inte f�rstod henne tills
Det enda som n�mns i reseguiden om Natal �r de centrala delarna i staden samt en stadsbel�gen strand, d�r jag bosatte mig f�rsta natten. Jag fick rummet minst sagt billigt, 40 kronor inklusive privat badrum och frukost. Det var dock mycket enkelt och jag avr�ddes fr�n att g� i n�gon annan riktning �n till de n�rbel�gna restaurangerna d� det fanns gott om ladr�es, r�nare, i trakten.
P� en restaurang tr�ffade jag brasilianskan Denise som, liksom m�nga andra hade gjort tidigare, tipsade mig om att ta mig till strandf�rorten Ponta Negra ett par mil s�derut. Hon tipsade ocks� om ett bra hotell som skulle kosta 120-130 kronor per natt. Dagen efter klev jag p� en buss och �kte dit. Busschauff�ren var mycket hj�lpsam och jag snurrade runt i �ver en timme n�r han fr�gade runt var hotellet l�g. Slutligen kom jag r�tt men det var �nd� v�ldigt fel, hotellet var mycket flashigt med swimmingpool och en j�tteveranda men priset var
Jag kastade d�rf�r upp min 20-kilos packning p� ryggen och vandrade den utm�rkta strandpromenaden hela v�gen till de centrala strandkvarteren. H�r hittade jag ett enkelt hotell d�r jag utan privat badrum men v�l TV och kyl fick betala 90 kronor per natt. Omr�det var mycket trevligt med en utm�rkt, l�ng vit sandstrand med solstolar och palmer p� den ena sidan av v�gen och m�ngder av trevliga restauranger, barer och tv� Internet-caf�er p� den andra sidan.
Jag tillbringade n�gra lugna dagar med att d�sa p� stranden. Fram�t eftermiddagarna blev v�gorna riktigt stora och vattnen fylldes av surfare. En av v�rldens b�sta surfare tr�nade just nu i dessa vatten.
Jag hade sett fram emot att st�ta p� horder av fulla svenskar men de lyste med sin fr�nvaro. Jag fick sedan reda p� att det f�rsta lasset skulle komma samma dag som jag var tvungen att l�mna staden f�r att ta mig till Salvador d�r jag hade en kurs i portugisiska som v�ntade. Ponta Negra hade dock ett tydlig nordisk pr�gel med en del svenska skyltar och en st�mning som vilken medelhavsturistort som helst.
En dag tr�ffade jag p� brasilianaren Hilton p� ett Internet-caf�. Han talade utm�rkt engelska och vi kom att prata om hans olika aff�rsplaner f�r bland annat nordisk turism och m�kleri av tomter. Snart s�g vi goda
Att f�rdas med buss �r v�ldigt utbrett i Sydamerika. T�gr�ls finns bara p� somliga platser och de olika n�ten �r s�llan sammanbyggda. Flyg finns f�rst�s ocks� men �r i regel f�r dyrt f�r gemene sydamerikan. D�rf�r har bussn�tet tagit �verhanden och i varje stad och by finns en bussterminal med mellan kanske tre och trehundra bolag, beroende p� stadens storlek, s�ljer biljetter fr�n sm� glashytter.
Bussarna skiljer sig en del mellan de olika l�nderna. Bussarna h�r i Brasilien �r bra, helt i klass med svenska l�ngf�rdsbussar. H�r finns gott om benutrymme och stolarna �r f�llbara, som flygstolar ungef�r. Det finns ocks� semis�ngbussar och s�ngbussar. Semis�ngbussarna �r mer f�llbara �n vanliga bussar och har ocks� ett fotst�d som kan f�llas upp, medan s�ngbussarna kan f�llas till helt liggande l�ge. Man kan ju dock fundera p� s�kerheten i detta vid en eventuell krock.
I regel f�r man inte mat p� bussarna men det h�nder, liksom ibland gratis vatten. P� l�ngf�rder s� stannar de kanske var femte timma p� dagarna i 20-30 minuter f�r matintag. I Brasilien som regel p� n�got betala-per-kilo-st�lle d�r en enkel buff� erbjuds och man sedan betalar f�r vikten av maten, normalt 20-30 kronor f�r en tallrik. H�r i Brasilien finns det ocks� alltid toaletter p� bussarna. Det �r ocks� luftkonditionerat vilket g�r att man m�ste ha en filt (eller sovs�ck som jag) p� natten.
Bussarna i Bolivia �r dock totalt annorlunda. Det finns aldrig toaletter, det skakar s� mycket att det inte ens g�r att l�sa, s�terna �r tr�nga, de f�r punktering var tioende timma eller s� i snitt, det �r i regel fullpackat med folk och det finns varken luftkonditionering eller v�rme. Och g�llande de utsatta avg�ngs- och ankomsttiderna kan man bara vara s�ker p� att de inte kommer att h�llas. Den l�ngsta f�rsening jag h�rde var f�r tysken J�rgen i norra Bolivia. Resan skulle ta tolv timmar men tog 32 och han hade bara en flaska vatten med sig. Jag har ju sj�lv ocks� haft en del intressanta bussresor i Bolivia som den mellan Santa Cruz och Rurrenabaque liksom den fr�n Rurrenabaque till Coroico.
I Chile har jag ju inte varit �nnu men d�r har jag h�rt att bussarna �r mycket bra, med mat och en servit�r. De har dock slavregler. Man f�r t ex en filt p� kv�llen men man kan inte f� den tidigare om man vill sova p� dagen, om man sover vid �ttatiden p� morgonen s� blir man v�ckt och filten borttagen och om man �ppnar ett f�nster s� kommer de snart och st�nger det.
Man v�njer sig ocks� snart vid l�nga bussresor, det �r ju som tidigare n�mnt enorma str�ckor �ver hela kontinenten. Fem timmar k�nns som en mycket kort bussresa h�r och kan man som jag sova utan st�rre problem p� bussarna s� spar man ocks� in en hotellnatt.
Hilton ville att jag skulle flytta in och betala 200 kronor per natt, vilket jag tyckte var f�r mycket. Han gick sedan med p� att jag fick bo f�r samma pris som nu, endast 90 kronor, f�r ett rum i huset f�r d� skulle vi ju kunna prata vidare om aff�rsplanerna. Jag hade redan b�rjat tvivla p� id�n. Jag skulle bara ha tid att jobba ett par m�nader p� platsen och han hade mest en massa id�er. Innan vi skulle ha n�gon l�nsamhet skulle jag bli tvungen att l�mna platsen, men jag var glad �ver erbjudandet och lovordade hans olika projekt.
Jag kom d�rf�r att glassa p� terrassen i ett par dagar och tidvis kom Hiltons vackra v�ninnor och h�lsade p� f�r att ta del av lyxen s� vi hade en del bra stunder med volleyboll i swimmingpollen och kokosvatten i skuggan. D�r bodde ocks� en fransman med hans piranha-flickv�n (med hennes egna ord �Nej, jag jobbar inte, jag �r en vagabond� och ordet vagabond har en klart negativ klang p� portugisiska). Hon ber�ttade stolt att hon hade haft en d� 30-�rig italiensk pojkv�n i flera �r sedan hon var 16 �r gammal, men f�rst�s bara n�r han var p� plats, hon m�ste ju �verleva n�r hon var sj�lv i staden ocks�. Hon f�reslog ocks� att hon skulle tillbringa natten med mig men jag misst�nkte att hennes nuvarande pojkv�n Jaque (uttalas p� portugisiska Shaki) skulle inv�nda. Hon ropade d� dit honom och presenterade f�rslaget och han blev mycket f�rvirrad och skrattade nerv�st men bad v�nligt henne att �ndra sig. D�refter visste han inte riktigt hur han skulle f�rh�lla sig till mig s� han verkade v�lja att inte f�rh�lla sig alls. Vi b�da umgicks ist�llet med henne vilket verkade passa henne utm�rkt.
P� Halloween gick jag och Hilton till en fest i nattklubb i formen av en riddarborg. Det var uppenbart att det var eliten som var d�r och biljetterna kostade 80 kronor utan att n�got ingick. De var �nd� sluts�lda och efter nerv�st t�nkande tr�ffade Hilton p� en kompis som s�lde svarta biljetter som vi prutade ned till 100 kronor styck. P� borgens g�rd br�nde de kors och hade dockor h�ngande fr�n tr�den i snaror. P� taket stod eldslukare och med j�mna mellanrum sk�ts fyrverkerier. N�gon hade ocks� kommit p� den lysande id�n att placera ut ljus runtom p� golvet som g�ster med svepande k�por kunde riskera att fatta eld i. M�nga hade mycket fantasifulla och skr�ckinjagande kostymer. Hilton var utkl�dd med dj�vulsmask och svarta kl�der, sj�lv hade jag jeans, svart t-shirt och grismask.
Sista dagen kom tre Kiruna-bor (de var n�rmare best�mt fr�n Karesuando). En av dem, en st�ddig kille i skinnst�vlar, sk�mdes tydligen och sade p� utpr�glad tornedalsdialekt att han bodde i hela v�rlden och ville inte h�ra talas om att han kom fr�n Sverige, �n mindre Kiruna. Han var dock duktig p� att skicka ut order och of�rsk�mdheter till mig (�Ropa hit Hilton. Ge hit en penna! Jag �r fr�n San Diego! Jag skulle aldrig resa i ett �r! Vi kr�kar upp tv�hundratusen per kv�ll! Det �r sm�pengar, vi stora grabbar k�per hus hit och dit!�) som jag besvarade med ett v�nligt leende. De var ocks� redigt fulla n�r de kom och jag r�knade med att de skulle sova den f�ljande dagen men jag tr�ffade dem vid frukosten klockan �tta och p� tornedalsman�r hade de klivit upp klockan fem och satt ig�ng att kr�ka igen s� att de var lagom uppv�rmda till frukostkaffet.
Den dagen l�mnade jag Natal och �kte till busstationen med en av de anst�lldas beachbuggy och kunde se fram emot en 22-timmars bussresa s�derut till Salvador.