Har du n�gon g�ng suttit i en buss d�r f�raren somnat, r�nt ut i djungeln och tippat �ver med sv�ra personskador som f�ljd? Inte jag heller men det var mycket n�ra. L�t oss dock b�rja fr�n b�rjan.
Alessandro, Dominic, Carell och jag anl�nde mitt p� dagen till den synnerligt trevliga staden Rurrenabaque eller �Rurre� som den kallas lokalt. F�rsta intrycket �r att den liknar en turistig badort men med fr�nvaro av de v�rsta tyska familjerna med badbollar och de r�dmosiga, n�jessupande nordborna. Det senare skulle vi dock f� chans att r�tta till.
Vi vandrade i samlad trupp till hotell Tuichi som �r rekommenderat i guideboken, d�r vi best�mde oss f�r en sovsal med fyra s�ngar och privat toalett. Carell sade dock pl�tligt - �Nej, jag tar ett annat hotell. Vi kanske ses, men kanske inte. Hejd�!�. Han hade aldrig betalat mer �n motsvarande tjugo kronor per natt f�r boende p� sin resa genom Sydamerika och detta hotell kostade trettio kronor, vilket troligtvis var sk�let till hans avsked. Det var dock synd att vi tappade en s� f�rgstark personlighet som honom. Hotellrummen l�g runt en innerg�rd med h�ngmattor och tropiska v�xter d�r vi kom att tillbringa en hel del timmar.
Vi sk�mtade f�rst om att den lilla byn var s� trevlig att man s�kert kunde stanna en vecka. Vi kom att stanna i hela tio dagar innan vi tillslut lyckades ta oss ifr�n den bekv�ma tillvaron.
Runt v�rt hotell l�g m�nga utm�rkta restauranger och jag �terfick min fulla aptit som varit lite skakig, redan vid den f�rsta m�ltiden. Under min tid i Rurre �terh�mtade jag s�kert st�rre delen av de ungef�r fem kilon som jag tappat ditintills under resan. Genom Rurre l�per floden Rio Beni och vid den ligger flera restauranger vilka �r uts�kta platser att besk�da solnedg�ngen p�.
Dominic, Alessandro och jag t�nkte p� eftermiddagen ta en promenad runt i byn f�r att kolla in plazan men snart fann vi oss s�kande efter en stig som sades leda upp i djungeln fr�n byn. Vi var p� v�g att ge upp n�r vi tr�ffade p� en grupp flickor i de knappa ton�ren som vandrade iv�g f�re oss och vinkade att vi skulle f�lja efter. De ledde oss upp p� de tr�dbekl�dda, mjukt avrundade bergen med fullt av tropiska v�xter, insekter och f�glar. I trakten sades �ven finnas jaguarer.
Stigen vek av och slingrade sig l�ngs floden h�gt upp p� berget, ibland med branta stup vid sidan som st�rtade ned i havet. Snart ansl�t sig en halvmetersbrett r�r till stigen som sades inneh�lla f�rskvatten. Vi turister blev alla best�rta n�r det snart visade sig att man var tvungen att vandra p� r�ret f�r att komma �ver en djup klippskreva. L�ngs r�ret hade konstrukt�rerna varit sn�lla nog att bygga en liten tr�st�llning p� n�gra decimeter p� varje sida som gjorde att du inte var garanterad en s�ker d�d om du vinglade till och klev lite snett men det var �nd� en klen tr�st.
Dominic meddelade att han tyv�rr beslutat sig f�r att inte korsa klippskrevan utan ist�llet bege sig tillbaka. Efter n�gon minuts �vertalning av mig och Alessandro samt st�d av flickorna som meddelade att stigen mynnade ut p� en vacker strand s� gick vi dock alla �ver. F�rst trippade flickorna, d�refter kom jag och Alessandro med viss tveksamhet och tillslut f�ljde �ven Dominic efter stor tveksamhet och mycket skratt fr�n oss som redan tagit oss �ver. D�refter fortsatte vandringen i den tropiska hettan och snart st�tte vi p� en till passage l�ngs ett brant stup d�r man �ter var tvungen att vandra p� r�ret. Dominic upprepade sitt ursprungliga beslut och vi fick �vertala honom �nnu en g�ng f�r att forts�tta. Detta upprepades g�ng p� g�ng och p� sina st�llen var passagerna verkligt otrevliga med mossbev�xt r�r, tr�dgrenar som man var tvungen att vika �t sidan och r�r som gungade kraftigt om fler �n en person gick p� dem. Flickorna sprang lika obehindrat �ver dem och vi skrattade lika mycket �t Dominic som nu var verkligt nerv�s och hittade p� st�ndigt nya argument. Efter n�gon timmas vandring i den annalkande skymningen lyckades Dominic tillslut �vertala oss att �terv�nda s� vi fick aldrig se den vackra stranden utan vandrade tillbaka medan flickorna fortsatte.
Kv�llarna f�rl�pte med relativt h�rt festande. Vi hittade trevliga Moskito Bar d�r vi lyckades f�rl�nga Happy Hour s� att vi fick drinkar till halva priset hela kv�llen. D�r visade jag ocks� en kv�ll hur man dricker vodka p� det riktiga s�ttet med en flaska p� bordet och pissvarma nubbar varvade med ljusgula juiceblandningar i stora muggar. Alessandro var n�ra att f� oss utkastade fr�n hotellet i slutet p� en kv�ll med sin extremt h�ga ljudvolym d� han vandrade runt i hotellrummet och skrek ut olika iakttagelser som han gjort under kv�llen. N�r vi fick klagom�l s� gick han verkligen upp i h�gvarv och b�rjade busvissla och sparka i v�ggarna. Vi kunde inte sluta skratta men det kunde troligtvis v�ra grannar som skulle p� djungeltur vid �ttatiden p� morgonen d�refter.
En popul�r dagsaktivitet var annars att g� till den lokala swimmingpoolen som var en mycket proffsig anl�ggning med en stor och djup pool, solstolar, v�lv�rdade gr�smattor och palmer som gav skugga. D�r t�vlade vi mot lokalborna i att dyka �ver stolar som st�lldes upp l�ngs poolkanten samt �vade v�ra f�rdigheter i att g�ra bomben, tappa dyra glas�gon och g� p� h�nder i gr�set.
Dominic kom en dag p� att hans kassa var p� v�g att ta slut s� han beslutade sig f�r att genast k�pa en biljett till La Paz d�r vi senare planerade att m�tas. Han hade sedan tidigare jobbat i tre m�nader p� en engelskspr�kig tidning i La Paz och k�nde d�rf�r staden v�l. Jag och Alessandro stannade kvar och nu blev knackig spanska vad jag talade mest hela dagarna.
Normalt s� kommer folk till Rurre f�r att g�ra antingen en djungeltur till den n�rliggande nationalparken, en tur till Pampas som sankmarken och floddeltat tio mil s�der om byn heter eller b�de och. N�r vi anl�nde s� var planen att g�ra b�da turerna men vi sk�t upp besluten dag efter dag. Efter fem dagar i byn lyckades vi slutligen boka in oss p� en tur till pampas. Vi hade d� skrotat planerna p� djungelturer efter att ha pratat
En mygga suger blod fr�n en m�nniskoarm fr�n sin snabel som endast honorna har. Honorna beh�ver blod f�r att ge n�ring till �ggen.
Vi hade p� n�got vis lyckats boka in oss f�r avresa p� kv�llen f�re Bolivias sj�lvst�ndighetsdag s� v�r natts�mn st�rdes av diverse oljud i form av orkestrar, firande bolivianer och nyk�ra turister som valt att avsluta kv�llen i s�ngkamrarna runt v�r med pappv�ggar som avskiljare. Vi skulle vakna vid �ttatiden men n�gon grupp soldater hade tagit det kloka beslutet att skjuta salut med automatvapen i en halvtimme redan vid sextiden.
P� den sjunde dagens morgon bar det slutligen av. Efter tre timmars skakig bilv�g kom vi fram till v�r b�t d�r v�r kock och guide m�tte upp oss. Guiden talade spanglish vilket �r den lokala motsvarigheten till svengelska. Redan innan vi begett oss iv�g skymtade vi v�r f�rsta floddelfin i det bruna vattnet. Dessa blev sedan normala inslag och man kunde se dem g� upp till ytan och spruta vatten. Vi �kte sedan i n�gra timmar i b�ten och s�g m�ngder av krokodiler och alligatorer som l�g och d�sade i solen l�ngs str�nderna. Vi passerade ocks� ett tr�d med massor av nyfikna sm�apor som skrek �t oss och �t banan ur handen om man h�ll fram den. Jag h�ll tag h�rt i en banan vilket fick till f�ljd att flera apor rev och slet i den och f�rs�kte tugga i sig s� mycket de kunde innan de flydde iv�g. Tr�den �r ocks� fyllda av tropiska f�glar d�r �rnar och flamingos h�r till de f� som jag kan namnen p�.
Mitt favoritdjur �r dock fortfarande de j�tter�ttor som jag nu vet heter Capivara. De st�r i regel l�ngs flodkanten och solar sig och v�ntar p� att deras ungar skall bli upp�tna av krokodiler eller anakondor. De st�rre �r i 70-kilosklassen och n�r de g�spar s� visar de sina decimeterl�nga b�jda r�tt�nder.
Ryktet om moskiter visade sig vara l�tt �verdrivet, �tminstone f�r mig som har r�tter i det myggf�rpestade svenska Tornedalen. Efter ett evig sm�rjande av myggolja s� lyckades jag klara mig med endast ett tjugotal myggbett. Det fanns dock djur�lskare som valde att inte sm�rja in sig och d�r huden blev knottrig av alla bett. Vi l�rde oss dock att risken f�r malaria eller andra sjukdomar fr�n dessa var i det n�rmaste obefintlig.
P� den andra dagen gjorde vi en l�ng vandring ut i tr�skmarken f�r att leta anakonda. Efter ett par timmars vandring b�rjade s�kandet i det kn�djupa vattnet som var som skapt f�r att f�rst�ra de strumpor och skor man var tvungen att ha p� sig som skydd mot orm och annat. Alla i gruppen var tveksamma till att bege sig ut till dess att guiden ropat att han redan hittat en anakonda. Ett par kom i s�dan extas att de korsade sankmarken enligt teorin att den snabbaste v�gen mellan tv� punkter �r den r�ta linjen men efter att ha sjunkit ned till midjan i den bruna s�rjan s� valde resten av gruppen att ta den l�ngre men snabbare v�gen. Anakondan var av det st�rre slaget med sina dryga fyra meter. Den hade v�nligheten att bajsa ned alla turister som lade den �ver sina axlar f�r att posera f�r ett foto.
D�refter badade vi i den pirayafyllda floden med krokodiler som l�g och bl�ngde p� oss fr�n str�nderna samt n�got enstaka par krokodil�gon som fl�t i vattnet n�got tiotal meter ifr�n oss. Ett popul�rt sk�mt var att skrika att man k�nde n�got som nafsade i t�rna vilket gjorde att alla �vade sina simf�rdigheter iv�g fr�n den sk�mtande. D�refter fick vi bevis p� att det fanns pirayor i vattnet genom att fiska
P� Bolivias l�gland brukas ett trevligt s�tt att �ta eller snarare dricka en apelsin eller grapefrukt p� som jag inte har sett n�gon annanstans.
Du beh�ver:
en frukt av n�gon av ovan n�mnda sorter, en skarp kniv och en del t�lamod
B�rja med att g�ra ett snitt �verst p� frukten d�r den har h�ngt fr�n tr�det. Forts�tt d�refter snittet och sk�r i spiraler runt frukten. Sk�r s� djupt att det yttersta skalet kommer av men l�mna det inre, vita skalet.
Sv�righeten ligger i att inte sk�ra f�r djupt s� att fruktk�ttet blottas. B�st �r om du tillslut har en l�ng skalremsa, avsluta d� remsan i botten och sk�r sedan ett h�l i toppen genom att sticka ned kniven diagonalt n�gon centimeter och sk�r ut ett runt lock
Det tar ett tag att l�ra sig men de rutinerade h�r kan de skala frukterna p� ett tiotal sekunder.
Frukten �r nu f�rdig. Lyft av locket och pressa ut fruktjuicen. P� detta s�tt f�r man faktiskt ut i princip all fruktjuice tillsammans med k�rnorna.
Buen provecho!
P� kv�llen firades sj�lvst�ndigheten med flaskor av rom efter en nattlig utflykt f�r att spana in det sv�rsp�rbara nattliga djurlivet. Den tredje och sista dagen avslutades med en ny l�ng b�tresa tillbaka till bilen som sedan tog oss hela v�gen tillbaka till Rurre. Vi lyckades pricka in den f�rsta g�ngen som v�r chauff�r fick tv� punkteringar p� samma resa och fick d�rf�r v�nta i en halvtimma i skymningen p� att en annan jeep skulle dyka upp som hade v�nligheten att l�na ut sitt reservd�ck d� vi redan f�rbrukat v�rt.
Slutligen k�pte vi bussbiljetter till v�r resa till n�sta stopp - bergsbyn Coroico som ligger vid foten av h�gplat�n d�r La Paz �r bel�get. D� vi k�pte biljetten stod n�gra bussar p� stationen. Jag resonerade att vi borde ta bolaget med den b�sta bussen d� vi hade en �tminstone fjorton timmar l�ng bussresa framf�r oss. Alessandro ville ist�llet ta det marginellt billigare bolaget som inte hade n�gon buss p� stationen och som vi d�rf�r inte kunde j�mf�ra med. Jag hade best�mt mig och efter en uppjagad diskussion s� gjorde vi tillslut som jag ville.
P� morgonen d�rp� var dock besvikelsen stor n�r v�r buss inte var i n�rheten s� bra som den i bolivianska m�tt fr�scha Volvo som st�tt p� stationen dagen innan utan det var en gammal sliten Mercedes med spruckna s�ten. Tr�kningarna fr�n Alessandro l�t inte dr�ja p� sig och hans v�lanv�nda Sueco de Mierda - skitsvensk - kom �ter till frekvent anv�ndning. Vi hade �kt ett par timmar n�r det dock slutligen kom att visa sig vara ett b�ttre val �n jag n�gonsin kunnat ana. Vi kom d� n�mligen fram till en fullstorleks turbuss som utan synbar anledning lyckats k�ra av den raka v�gen ut i ett dike och sedan tippat �ver. Extrema arbetspass �r vanligt f�r chauff�rerna i Bolivia s� den mest troliga f�rklaringen �r att denna hade somnat. Jag pratade genom bussf�nstret med en brittisk turist som varit p� bussen. Hans arm och ena �ra var blodigt men han var vid gott mod d� han pratade om detta ofrivilliga �ventyr. Han bekr�ftade att det var just den buss som Alessandro velat att vi skulle �ka med.
Det var inga d�dsoffer men tyv�rr var en man sv�rt s�rad. Han bars in p� v�r buss och lades p� golvet varp� vi �ter gav oss iv�g. V�gen var �ven forts�ttningsvis extremt oj�mn vilket f�r svenska grusv�gar att likna motorv�gar. Den skadade mannan bl�dde ymnigt fr�n en skallskada och gnydde d�r han l�g och skakade p� golvet. Tillslut tog tv� turister ansvaret att pyssla om honom p� den tv� timmar l�nga f�rden till sjukhuset. De kunde senare meddela att han hade f�rlorat en hel del blod, hade ett krossat kn� och en bruten fot, skallskador samt skador p� inre organ. Mannen �verlevde mirakul�st nog f�rden och sjukv�rdspersonal h�mtade honom fr�n bussen. F�rutom en tv�timmars f�rsening f�rl�pte sedan bussresan utan n�gra sp�nnande inslag och vi kom fram till Coroico, eller n�rmare best�mt byn Yolosa sju kilometer utanf�r Coroico klockan fem p� morgonen.
Skrivet p� balkongen i den behagligt varma skymningen utanf�r v�rt hotellrum i Coroico med en fantastisk vacker utsikt �ver de sn�bekl�dda bergen i solnedg�ngen.