BAKGRUND
Ett halvt år har gått sen drakarna åter syntes över himlen i Lertia. Ljusbarnets bärare Sunna fördes i säkerhet söderut tillsammans med sin make bort från de isvarelser hon drömde om varje natt. Kanske kommer de tillbaka nu när hotet från dessa verkar försvunnit helt.
Segon blev mer och mer bekväm i sin nya ställning som hövding och med hjälp av Ask, Myndel och Silje fann de också kropparna till sina dräpta familjemedlemmar och förde hem dem för en begravning i byn. Som tack för hjälpen erbjöds de tre vandrarna ett hus i byn.
Våren kom, gräset spirade och familjerna i byn såg med stora ögon på blommor och grönskande träd. De började försöka lära sig så smått om odlingens konst och snart dök det upp gröna stänglar i Blankas trädgård.
Skajs ögon har förblivit normala till allas glädje. Hennes förr så isiga ögon har nu blivit gröna som gräset som spirar i markerna. Det har också blivit lite av en rutin för Kira att kontrollera Skajs ögon varje morgon så de inte blivit udda igen. Folket i byn har nu lättare att tala med Skaj eftersom hon nu ser ut som alla andra.
Nu närmar sig kanske sommaren. Den första sommaren många i byn fått uppleva. Men oron finns kvar. Tänk om ljusbarnet inte överlever. Tankarna är många och många vänder sig till Ýrr med sina frågor och hoppas att hon kan hitta svaren i sina nät.
När floden öppnades igen ökade handeln märkbart. Fler människor kom till för att sälja pälsar, smycken, vapen och till och med musikinstrument. Gycklare och musikanter drog förbi, jägare och äventyrare kom allt som oftast och slog sig ner vid kvällselden och berättade om sina äventyr. Byborna lyssnade med stora öron och vissa gav sig också av för att uppleva egna äventyr. De flesta kom dock snart tillbaka med egna berättelser som folk gärna lyssnade till vid elden.
En sen natt när månen
lyste över de knoppande träden vaknade de flesta till ett isande skrik. Skriket
övergick till ett rosslande och ett ylande hördes. Det togs upp av andra och
snart ekade skogen av ylande. Byborna som klivit upp ur sina sängar stod ute i
nattluften såg skrämt på varandra och letade svar i varandras ögon. De flesta
vände sig snart till Ýrr som skakade på huvudet. Inte heller hon visste vad det
var.
Dagen efter kom en ung kvinna in i byn. Hennes mörka hår var tovigt och fullt av
torkat blod. Hon raglade in på tunet och föll samman. Thorkel var först fram och
när han såg vem det var lyfte han varsamt upp henne i famnen och bar henne upp
till långhuset. Saga Tinderdal hade återvänt till byn. Blodig och sårad, men vid
liv berättade hon en fasansfull berättelse.
Mannen som tagit henne som hustru hade tagit god hand om henne hela tiden. De
trivdes samman, men när våren kom och löven började spricka ut ändrades han. Efter
en jakttur i skogen kom han hem skadad och efter det var han som förbytt. När
månen prydde himlen som ett svällande klot vaknade hon till en syn som
skrämde henne från vettet. Hennes make förändrades framför hennes ögon. Han fick
klor, päls och hans ögon blev lysande gula. När han vände sig mot henne med ett
morrande flydde hon ur huset. Han jagade henne hela natten och när han till slut
hann upp henne blev det en strid på liv och död.
Saga hade tur, hon lyckades dra honom med sig nerför en klippa i tron att ingen
av dem skulle överleva. Men när morgonen grydde och hon slog upp ögonen var
hennes make försvunnen. Så med kroppen fylld av sår släpade hon sig till sin
hemby för att få hjälp av sin familj.
Detta ledde till att Blanka tog sina systrar och försvann söderut. Hon lämnade
sitt kök och sin trädgård vind för våg för att skydda sina systrar.
Sommaren är snart här och folket som redan oroade sig över den har nu fått ytterligare ett problem.
Vem vet vad som lurar i skogen denna Skimrande Vår.
start målsättning nyheter bakgrund raser sökta roller tidigare i kampanjen
anmälda anmälan regler off-fakta dräktskick geografi religion arrangörer