RIKS 2004
Valack klassen
Jag har från och till funderat på att ställa ut Chocco – mest för skojs skull.
Hemma visar han ofta upp sig helt naturligt och han är ju faktiskt utställd med
gott resultat som unghäst.
Inför årets Riksutställning, där jag redan lovat att ställa upp med en
uppvisning, funderade jag mer än vanligt. Jag hörde mig lite för med olika
kompetenta personer om det här med att visa upp en arabhäst och det var nog
Christina Uhléns kommentar som till slut fick mig att anmäla.
Jag har ju tidigare visat en hel del ”vanliga” hästar vid kvalitetsbedömning,
bruksprov etc. men det är ju inte riktigt samma sak. Jag ringde Choccos pappa
Chocks ägare Christina för att höra var i skillnaden låg. ”Tja” svarade hon,
”det är lite mer tjofadderittan över arabutställningar, inte så blodigt
allvarligt som bland vanliga hästar”. Detta fick mig att bestämma mig, så samma
kväll gick jag in och anmälde min häst via Internet. Innan dess hann jag även ta
ett snack med Cecilia Bourghardt som kontrade med ”Ja men visst, han är ju
jättearabtypisk!”. Detta gjorde mig ännu mer övertygad om att det var ett helt
ok beslut. Det är ju trots allt min häst, så resultatet har ju ingen större
betydelse i slutändan.
Inför utställningen ska jag erkänna att jag inte tränade honom speciellt mycket.
Jag ansträngde mig väl inte heller något vidare för att få honom att se ut som
en utställningshäst. Det som tilltalar mig hos arabhästen är nämligen snarare
deras sätt att vara än deras utseende.
När jag köpte Chocco som treåring fick jag med ett utställningsträns med
ledtygel och kedja, detta letade jag fram och putsade till. Kedjan hade jag
dessvärre slarvat bort vilket gjorde att jag fick yra runt en stund på Lördags
morgonen innan jag hittade en vänlig själ (tror det var Micke på Q-Arabians) som
ville låna ut en kedja till mig.
Det började med att vi allihopa sprang in och sedan gick runt en stund för att
sedan åter gå ut och där vänta på vår tur. Chocco tyckte nog det var en mycket
märklig tävling.
Jag har ju under flera års tid tränat min häst på att vara så lugn som möjligt i
alla lägen och inte reagera på otäcka saker som låter och prasslar. I dressyren
har jag en stor fördel av detta då det finns betydligt fler hästar som reagerar
våldsamt på minsta förändring i omgivningen.
Till en början ryckte Chocco till och tittade lite när folk viftade med spön och
prasslade med påsar men sedan slappnade han av igen – precis som jag lärt honom…
Jag insåg snabbt att detta inte var något för oss och min häst uppförde sig
verkligen oklanderligt. Om jag skulle ge mig på att försöka hetsa upp honom där
skulle det vara precis stick i stäv med allt jag lärt honom.
Chocco travade duktig och avspänt in på arenan. Stod sedan snällt, lugnt och
avspänt korrekt uppställt framför domarna. Sedan sprang han avspänt med stora
kliv i trav (så stora det nu gick med en flåsande matte hängande i snöret efter
sig…) för att därefter avspänt skritta fram och tillbaka. Han kunde inte ha
gjort det bättre, men naturligtvis inser jag att detta inte var vad folk ville
se och har alltså full förståelse för att vi kom sist.
Men jag är oerhört nöjd med honom, och glad för att han nästan fick guld! För
mig kommer han ändå alltid att vara mattes prins och finast i världen!
Klicka på respektive bild för
att se dem i större format !!
Copyright © 2004-2054
