Uppvisningen
På plats på utställningen hade jag ännu ej bestämt mig för vilken musik
jag skulle rida till. På de utställningar jag besökt (vilka i och för
sig inte är så många) har det alltid varit någon bra låt så jag tänkte
att det väl förmodligen skulle ordna sig när vi väl var där. Jag vill
gärna ha musik med mycket takt och tryck i när jag rider.
Innan uppvisningen var jag alltså inne och pratade med Carl-Philip som
höll i musiken. Han hade spelat en låt flera gånger som jag trodde
skulle kunna passa, jag vet fortfarande inte vad den heter men efter att
ha försökt förklara att den nog var med på schlagerfestivalen och kanske
till och med vann, att det var en utländsk text och att den började med
”Aiahi, aiaho, aiahi, aiahaha” så kom de fram till att det var ”den där
som man inte fattar vad de sjunger men den är rätt bra”! Precis den var
det och den red jag till. Underbar låt! Den ska införskaffas.
Carl-Philip och hans kompis var mycket hjälpsamma och förstående. De
undrade också vad de skulle göra om musiken tog slut innan jag var
färdig men jag bad dem bara att slänga på något annat poppigt vilket de
också gjorde, kanon bra!
Jag bad dem också hålla koll på hur hästen reagerade på högtalarna och
att höja försiktigt så att han inte löpte amok. De hade stor förståelse
och tog verkligen hänsyn, kanske kunde vi haft ännu lite högre musik men
av hänsyn lät de volymen vara och det är jag tacksam för även om han
brukar vänja sig efter ett tag (och jag älskar själv att rida till
riktigt hög musik!).
Tyvärr missbedömde jag tiden lite vilket gjorde att vi var ute i MYCKET
god tid och red fram i en hel evighet (kändes det som i den stekande
solen). Till slut var det ändå vår tur och då hade till och med Chocco
försökt smita in på banan någon gång innan när vi red förbi, förmodligen
för att han misstänkte att det var dit vi skulle och ville få det
överstökat.
Själva uppvisningen var helt improviserad och det jag visade i första
hand var ökad trav eftersom det ändå är detta folk helst vill se och jag
tror det uppskattades (av de spontana applåderna att döma). Han utförde
väl inte allt prickfritt, bytesserien kunde till exempel ha varit
bättre, men det var nog inte så många som märkte det, och jag var själv
också nöjd med honom. Det är verkligen härligt att få rida inför en
publik som är så entusiastisk och positiv! Det gör vi gärna om!!
Klicka på respektive bild för
att se dem i större format !!
