next up previous contents
Vidare: Inställningar. Uppåt: Installation. Tillbaka: Installation.

Installera Slackware Linux.

Innan man kan använda Slackware Linux, måste man skaffa sig och installera detsamma. Att skaffa sig Slackware är lika enkelt som att köpa det eller ladda ner det gratis över Internet. Att installera det är också lätt, förutsatt att man har någon liten grundläggande kunskap om sin dator och är villig att lära sig en smula mer. Installationsprogrammet arbetar steg för steg. Därför kan man komma igång mycket snabbt.

Anskaffa Slackware Linux.

 

De officiella CD- och boxsatserna.

Det officiella CD-paketet med Slackware Linux kan anskaffas ifrån Slackware, Inc. Om man köper den officiella CD-satsen, så får man en bekväm installation ifrån CD, installationssupport via epost, ett installationshäfte på 30 sidor och mer. Slackwareboxen innehåller CD-satsen plus den officiella handboken för Slackware Linux. Det viktigaste är kanske det, att man genom köp av CD-satsen på ett utmärkt sätt ger direkt stöd till Slackware Linux Project (och hjälper oss köpa nachosgif).

Kontaktsätt Information
telefon 1-800-786-9907
WWW-sida http://www.slackware.com/
epost [email protected]
snigelpost 4041 Pike Lane, Suite F, Concord, CA 94520-1207

Över Internet.

Slackware Linux är också fritt tillgängligt över Internet. Även de, som laddat ner systemet på nätet, får sända in supportfrågor med epost; men de, som köpt den officiella CD-satsen, har företräde.

Systemkrav.

För att en installation av Slackware skall gå lätt, fordras åtminstone följande:

Maskinvara Krav
Processor 386
RAM 16 MB
Hårddiskutrymme 500 MB
Diskettenhet 1.44 MB

Om man har en startbar CD-skiva och en dator, som kan starta på CD, så behöver man förmodligen ingen diskettenhet. För att man skall kunna göra en NFS-installation (över nätverket), fordras ett nätverkskort. Se avsnittet om NFS på s. gif i kapitel 5 angående detta.

Kravet på hårddiskutrymme kan vara knepigt att fastställa. Rekommendationen 500 MB är vanligen på den säkra sidan; men om man gör en fullständig installation, så behöver man omkring en gigabyte tillgängligt hårddiskutrymme. Flertalet användare installerar inte allt. Man kan faktiskt klara sig med så litet som 100 MB hårddiskutrymme.gif

Slackware kan installeras på system med mindre RAM och mindre hårddiskar, men det kräver då litet mer handarbete. Om man tänker göra sig den mödan, bör man ta en titt på filen LOWMEM.TXT i distributionskatalogträdet; där finns en del nyttiga tips.

Programserier.

För enkelhets skull har Slackware av ålder indelat programvaran i serier. En gång i tiden kallades de för »diskettsatser«, eftersom de var avsedda att fördelas på de disketter, man dåförtiden installerade från. Nuförtiden brukas dessa programvaruserier främst till indelning av de program, som medföljer Slackware, i kategorier. Det är fortfarande möjligt att installera serie A och serie N ifrån disketter. Tabellen beskriver kortfattat innehållet i de olika serierna. 

Serie Innehåll
A Grundsystem med enkel editor och kommunikationsprogram.
AP Diverse program, som inte fordrar X-fönstersystemet.
D Utvecklingsverktyg. Kompilatorer, avlusare, tolkar, manualsidor.
DES Funktionen crypt() i GNU libc.
E GNU Emacs.
F FAQ:ar, HOWTO-dokument och annan blandad dokumentation.
GTK GNOME Desktop Environment. GTK-biblioteket, GIMP.
K Källkoden till linuxkärnan.
KDE K Desktop Environment. Qt-biblioteket, som KDE är beroende av.
N Nätverksprogram. Demoner, epostprogram, telnet o.s.v.
T Typograferingssystemet teTeX.
TCL Tool Command Language. Tk, TclX och filhanteraren TkDesk.
X Grundläggande X-fönstersystem.
XAP X-program, som inte ingår i KDE eller
GNOME, t.ex. Netscape och Ghostscript.
XD Programutveckling i X11. Bibliotek, PEX-stöd m.m.
XV XView-biblioteken, OpenLook Virtual Window Manager m.m.
Y Spel.

Installationsmetoder.

Diskett.

Om än det en gång var möjligt att installera hela Slackware Linux ifrån disketter,gif så har programpaketens (och vissa enskilda programs) ökande omfång tvingat fram ett övergivande av diskettinstallation för alla programserier utom två. A-serien kan fortfarande helt och hållet installeras från disketter, och likaså större delen av N-serien. Detta ger ett grundsystem, som kan användas till att installera resten av distributionen över nätverket.

Lägg märke till, att man fortfarande måste använda några disketter, om man inte har en startbar CD, liksom när man installerar via NFS.

CD-ROM.

 

Har man en startbar CD (ingår i den officiella CD-satsen från Slackware, Inc. -- se avsnittet på s. gif i kapitel 3 om att skaffa Slackware), är det enklare att installera från CD. Har man ingen sådan, får man starta på diskett.gif Likaså kan det bli nödvändigt att använda särskilda disketter, om man har speciell maskinvara, som gör det svårt att starta den linuxkärna, som finns på CD-skivan.

Se om nödvändigt avsnitten ifrån startdisketter på s. gif till kompletteringsdisketter på s. gif beträffande upplysningar om vilka disketter, man bör använda, och hur man skapar dem.

NFS.

NFS (Network File System) är ett sätt att göra filsystem tillgängliga på fjärrdatorer. En NFS-installation möjliggör slackwareinstallation ifrån en annan dator i nätverket. Den maskin, varifrån man installerar, måste riggas upp så, att den exporterar slackwaredistributionens katalogträd till den maskin, man skall installera på. Detta förutsätter en del kunskaper om NFS, vilka meddelas i avsnittet om NFS på s. gif i kapitel 5.

Det är möjligt att genomföra en NFS-installation genom PLIP (över parallellporten), SLIP och PPP (dock icke genom modemförbindelse). Vi anbefaller dock bruk av nätverkskort, om ett sådant är tillgängligt.

Startdiskett (boot disk).

 

En startdiskett (boot disk) är den diskett, man faktiskt startar systemet med för att påbörja installationen. Den innehåller en komprimerad avbild av linuxkärnan, vilken användes till att styra maskinvaran under installationen. Därför kan man inte klara sig utan denna diskett (såvida man inte startar på CD, såsom det skildras i avsnittet om CD-ROM på s. gif). Avbilder av olika startdisketter finns i katalogen bootdsks.144/ i distributionskatalogträdet.

Det finns en mängd olika startdisketter för Slackware. En fullständig förteckning över dem finns tillsammans med deras beskrivningar i filen

bootdsks.144/WHICH.ONE

i slackwaredistributionsträdet. Emellertid klarar sig de flesta med någon av startdisketterna bare.i (för IDE-enheter) eller scsi.s (för SCSI-enheter). Se avsnittet på s. gif om att skapa disketter.

När man har startat datorn på en sådan startdiskett, uppmanas man att stoppa in en rotdiskett (root disk). Vi anbefaller, att man därvidlag gör startdisketten till viljes.

Rotdiskett (root disk).

 

Rotdisketten innehåller programmet setup och ett filsystem, som användes under installationen. Denna diskett är nödvändig. Avbilderna av rotdiskar finns i katalogen rootdsks i distributionskatalogträdet.

Lyckligtvis finns betraktligt färre rotdiskettavbilder än startdiskettavbilder. Där finns faktiskt endast tre olika.

Kompletteringsdiskett (supplemental disk).

 

En kompletteringsdiskett (supplemental disk) behövs, om man skall installera över NFS eller till ett system med PCMCIA-enheter. Kompletteringsdisketterna finns i katalogen rootdsks i distributionskatalogträdet. De har filnamnen network.dsk och pcmcia.dsk.

Rotdiskettens ledtext ger instruktioner om, hur man skall förfara med kompletteringsdisketterna.

Skapa disketter.

 

När man väl har valt startdiskett, råskriver man den till en diskett. Denna process tillgår på olika vis beroende på operativsystem. I Linux (eller andra unixliknande operativsystem) använder man kommandot dd(1). Antag, att vi skall skriva diskettavbildsfilen hejaz.dsk till diskettenheten /dev/fd0. Kommandot blir då:

   # dd if=hejaz.dsk of=/dev/fd0

Köres ett av Microsofts operativsystem, så får man använda programmet RAWRITE.EXE, vilket ingår i distributionskatalogträdet i samma kataloger som diskettavbilderna. Om vi antar, att vi skall skriva filen hejaz.dsk till enhet A:, så öppnar vi ett DOS-fönster och kommenderar:

   c:\> rawrite a: hejaz.dsk

Partitionering.

När man har startat datorn med lämpligt startmedium, så behöver man partitionera hårddisken. Partitionen är en avdelning på hårddisken, där man skapar ett linuxfilsystem och installerar Slackware. Vi rekommenderar, att man skapar minst två partitioner: en för rotfilsystemet (/) och en för swaputrymme (virtuellt minne).

Efter att rotdisketten har laddats in, får man en inloggningsprompt. Vi loggar in som root (inget lösenord behövs än). Vid skalprompten kommenderar man endera cfdisk(8) eller fdisk(8). Programmet cfdisk har ett användarvänligare gränssnitt än det vanliga fdisk men saknar en del egenskaper. Vi skall nedan i korthet beskriva programmet fdisk.

Vi börjar med att köra fdisk för vår hårddisk. I Linux har hårddiskar inga enhetsbokstäver, utan representeras av filer. Den första IDE-hårddisken (primary master) är /dev/hda, primary slave är /dev/hdb o.s.v. SCSI-hårddiskar följer samma namngivningssystem men på formen /dev/sdX. Vi startar fdisk med kommandot

   # fdisk /dev/hda

Liksom alla välartade unixprogram, så visar fdisk en prompt (och ingen meny). Först bör man undersöka vilka partitioner, som redan finns. Det gör vi genom att knappa in p:

      Command (m for help): p

Detta visar all möjlig information om befintliga partitioner. De flesta väljer en ledig enhet att installera till och tar sedan bort befintliga partitioner för att bereda linuxpartitionerna plats.

Försiktigt!

DET ÄR MYCKET VIKTIGT ATT SÄKERHETSKOPIERA ALL SÅDAN INFORMATION PÅ HÅRDDISKEN, SOM MAN VILL SPARA, INNAN MAN UTPLÅNAR DEN PARTITION, INFORMATIONEN IFRÅGA FINNS PÅ.

Det finns inget enkelt sätt att återställa en utplånad partition, så att man alltid skall säkerhetskopiera, innan man börjar leka med sådana.

Om vi betraktar tabellen med partitionsinformation, så bör vi få se ett partitionsnummer, partitionens storlek och dess typ. Där finns ytterligare upplysningar, men dem behöver man inte bry sig om f.n. Vi skall utplåna alla partitioner på denna hårddisk, så att vi kan skapa nya för Linux. Vi väljer d för att utplåna dem:

   Command (m for help): d
   Partition number (1-4): 1

Denna procedur upprepas för var och en av de partitioner, vi vill ta bort. Efter att ha utplånat partitionerna är vi färdiga att skapa nya för Linux. Vi har beslutat skapa en partition för rotfilsystemet och en för swap. Man bör därvid lägga märke till, att partitioneringsupplägg i Unix är föremål för många flame wars,gif så att varendaste en användare själv vet bästa sättet att partitionera. Vårt råd är, att man till en början gör två partitioner: en för rotfilsystemet och en för swap. Med tiden lär man sig en partitionering, som passar ens eget system.

Nu skall vi skapa partitionerna med kommandot n:

   Command (m for help):n
   Command action
      e   extended
      p   primary partition (1-4)
   p
   Partition number (1-4):1
   First cylinder (0-1060, default 0):0
   Last cylinder or +size or +sizeM or +sizeK (0-1060, default 1060):+64M

 

Man skall förvissa sig om, att det är primära partitioner, man skapar. Första partitionen skall vara swappartition. Vi meddelar fdisk, att partition 1 skall vara en primär partition. Vi börjar på cylinder 0 och slår in +64M i stället för numret på sista cylindern. Detta ger oss en partition på 64 MB till swap. (Den storlek på swappartitionen, man behöver, beror på hur mycket RAM, man har. Det är ett gammalt visdomsord, att man skall ha dubbelt så mycket swap som RAM.) Sedan avgränsar vi partition nummer 2 till att börja på första tillgängliga cylinder och fortsätta ända till hårddiskens slut.

   Command (m for help):n
   Command action
      e   extended
      p   primary partition (1-4)
   p
   Partition number (1-4):2
   First cylinder (124-1060, default 124):124
   Last cylinder or +size or +sizeM or +sizeK (124-1060, default 1060):1060

Vi är därmed nästan färdiga. Vi skall nu ändra typ på första partitionen ifrån 83 (Linux native) till 82 (Linux swap). Vi slår t för att kunna välja typ, väljer första partitionen och matar in 82. Innan vi skriver ändringarna till hårddisken skall vi först kasta en sista blick på partitionstabellen. Vi slår p i fdisk, så visas partitionstabellen. Om allt ser ut att vara i ordning, så slår vi w för att skriva ändringarna till hårddisken och avslutar därmed fdisk.

Programmet setup.

 

När man väl har skapat sina partitioner, så är man redo att installera Slackware. Nästa steg är att köra programmet setup(8). Därför skriver vi setup vid skalprompten. setup är ett menysystem för installation av slackwarepaket och konfigurering av systemet.

 figure298
: Slackwares installationsprogram setup.

Att köra setup går till ungefär så här: man stegar sig igenom vart val i setup-programmet i den ordning, de är förtecknade. (Man kan förstås göra allt i nästan vilken ordning, man vill, men då är det fara för, att det inte fungerar särskilt bra.) Menyalternativ väljes med pilknapparna upp och ner, knapparna »Okay« och »Cancel« med pilknapparna åt höger och vänster. Man kan också använda den tangent, vars bokstav är markerad i respektive menyalternativs namn. Flaggbara alternativ (sådana, som kan förkryssas) markeras och avmarkeras med mellanslagstangenten.

Givetvis står allt detta i setup-programmets »help«-avsnitt, men nu får läsaren veta det redan.gif

HELP.

Om det är första gången, man installerar Slackware, så kan det löna sig att ta en titt på hjälptexten. Där beskrives de olika delarna av setup (ungefär som här, men mindre detaljerat), och där finns anvisningar för navigeringen igenom installationen.

 figure317
: Hjälpen i Slackwares setup.

KEYMAP.

Behöver man ett annat tangentbord än det amerikanska, så är det här, man väljer det.gif

 figure325
: Välja tangentbord: man väljer lämpligen fi-latin1.map.

ADDSWAP.

Om man har skapat en swappartition för virtuellt minne (skildras i avsnittet om partitionering på s. gif), så kan man aktivera swap här. Swappartitionerna visas, så att man får välja, huruvida de skall formateras eller ej.

TARGET.

Här väljer man vilka partitioner (förutom swap), installationen skall göras till. För var partition får man välja, huruvida den skall formateras (och om formateringen skall kontrollera dåliga block), samt mellan ett antal olika inodstorlekar. För normalt bruk är det förvalda antalet inoder gott nog.

Första valet i avsnittet target gäller vilken partition, som rotkatalogen (/) skall ligga på. Därefter får man tillordna övriga partitioner till kataloger i filsystemet efter eget val. (Man kanske vill ha t.ex. tredje partitionen /dev/hda3 till sitt hemfilsystem /home. Detta är endast ett exempel; man kan tillordna partitioner till kataloger efter eget gottfinnande.)

SOURCE.

Här väljer man källmedium för installationen, d.v.s. varifrån Slackware installeras. För närvarande kan man välja mellan fyra olika källor. Dessa är floppy (diskett), CD-ROM, NFS (Network File System) eller en i förväg monterad katalog.

 figure340
: Val av källa för installationen: varifrån, paketen skall installeras.

Alternativet floppy inleder en installation ifrån många, många disketter. Detta alternativ fordrar massvis med tid och tålamod, men det är dock fullt genomförbart. Tänk på, att man behöver skapa disketterna, innan man sätter igång setup-programmet.

Alternativet CD-ROM ger installation ifrån CD-ROM. Det erbjuder möjligheten att endera avsöka maskinen efter en CD-ROM-läsare eller också visa en lista, varifrån man får välja sin CD-enhet. Man skall ha CD-skivan med Slackware på plats i CD-läsaren innan man börjar avsöka enheten. När programmet har hittat en CD-ROM-enhet, frågar det, om man vill installera »slakware« eller »slaktest«. Förvalet är slakware, vilket är en standardinstallation. Valet slaktest genomför en minimal installation till hårddisken och behåller resten på CD. Man behöver då den s.k. live-CD:n i den officiella CD-satsen, för att detta skall fungera.

Alternativet NFS begär nätverksinformation för installationsmaskinen samt nätverksinformation för NFS-servern. NFS-servern måste ha riggats upp i förväg. Man kan inte använda värddatornamn, utan man måste använda IP-adresser (med siffror) för såväl den egna maskinen som för NFS-servern (det finns ingen namnresolvergif -- DNS-klient -- på setup-disketten).

Störst flexibilitet erbjuder alternativet med förmonterad katalog (pre-mounted directory). Man kan använda denna metod till att installera ifrån Jaz-diskar, genom NFS-montering över PLIP och ifrån FAT-filsystem. Man monterar först filsystemet till valfri katalog, innan man kör setup, så kan man sedan välja katalog där.

SELECT.

Alternativet select ger möjlighet att välja vilka programvaruserier, man vill installera. Dessa beskrives på s. gif. Man måste installera åtminstone A-serien för att få ett fungerande system. Alla andra serier är valfria.

 figure361
: Val av programserier (kallades tidigare »diskettsatser«).

INSTALL.

Om vi antar, att man har gått igenom alternativen under »target«, »source« och »select«, så kommer nu »install« att medge val av paket ur de redan valda programpaketserierna. Om inte, så blir man uppmanad att gå tillbaka och komplettera de tidigare avsnitten i setup. Detta alternativ erbjuder val emellan sex olika installationsmetoder: full, newbie, menu, expert, custom och tag path.

 figure383
: Här väljer man, hur installationen skall gå till.

Alternativet full installerar alla paket i de programserier man valt under avsnittet »select«. Inga vidare uppmaningar visas. Detta är den enklaste installationsmetoden, eftersom man inte behöver fatta några beslut om installation av enstaka paket. Givetvis tar detta val mest hårddiskutrymme i anspråk.

Nästa alternativ är newbie. Detta val installerar alla erforderliga paket i de valda serierna. För icke erforderliga paket visas en fråga om installation med svarsalternativen »Yes«, »No« eller »Skip«. Yes och No väljer eller väljer bort ett visst paket, medan Skip går vidare till nästa programserie. Utöver detta visas en beskrivning och uppgift om behov av hårddiskutrymme för vart paket såsom hjälp vid valet, om sådan skulle behövas. Vi anbefaller detta alternativ för nya användare, eftersom det säkerställer, att man får de erforderliga paketen installerade. Emellertid går det en smula långsamt p.g.a. frågorna om, huruvida programmen skall installeras eller ej.

Alternativet menu är snabbare och en mer avancerad version av newbie. För var serie visas en meny, varifrån man får välja installation eller ej av alla paket, som inte är erforderliga. Erforderliga paket visas inte på denna meny.

För mer framskridna användare erbjuder install alternativet expert. Detta val ger fullständig detaljstyrning av vilka programpaket, som installeras. Man kan då välja bort paket, som är ovillkorligen erforderliga, så att man får ett sprucket system. Å andra sidan kan man i detalj styra, vad som skall ingå i systemet. Man väljer paket ifrån var serie, som skall installeras. Detta anbefalles icke för nybörjare, eftersom det är lätt hänt, att man råkar skjuta sig själv i foten.

Alternativen custom och tag path är också avsedda för avancerade användare. Dessa val medger en installation, som bygger på skräddarsydda taggfiler (etikettfiler), man i förväg har skapat i distributionskatalogträdet. Detta är till nytta, när man snabbt vill göra identiskt lika installationer på många maskiner. Ytterligare upplysningar om taggfiler meddelas i avsnittet om att skapa taggar och taggfiler på s. gif.

När man har valt installationsmetod, kommer endera av flera olika saker att hända. Om man har valt full eller menu, så visas en menyskärm, där man kan välja vilka paket, som skall installeras. Om man har valt full, så börjar paketen därefter omedelbart installeras till vald målenhet. Om man har valt newbie, så börjar installationen och pågår fram till ett valfritt paket, då man får välja.

Lägg märke till, att man kan få brist på hårddiskutrymme, medan man installerar. Om man har valt för många paket i förhållande till hårddiskutrymmet, så får man bekymmer. Vid gränsfall är det säkrast att välja färre programpaket under den ursprungliga systeminstallationen och installera ytterligare paket senare. Detta är enkelt med pakethanteringsverktygen i Slackware. Om dem kan man läsa på s. gif.

CONFIGURE.

Avsnittet configure medger, att man genomför en del grundläggande systemkonfigurering redan under installationen, sedan paketen väl är installerade. Vad man får se här, beror till stor del på vilka program, man har installerat. Man får emellertid under alla förhållanden se följande:

Kernel selection.

Här tillfrågas man om vilken kärna, man vill installera. Man kan installera en kärna ifrån den startdiskett, man använt till installationen, från Slackware-CD:n eller ifrån någon annan diskett, man förberett (om man alltid tänker framåt). Eller också kan man hoppa över, i vilket fall en förvald kärna installeras.

 figure419
: För att systemet skall starta efter installationen, behövs en linuxkärna.

Make a boot disk.

Det är nog inte så dumt att skapa en startdiskett för framtida bruk. Man erbjudes att formatera en diskett och sedan skapa endera av två slags startdisketter. Den första typen, simple, skriver en linuxkärna till disketten. Ett flexiblare alternativ är lilo (anbefalles), vilket förstås skapar en startdiskett med LILO. Se avsnittet om LILO på s. gif. Man kan givetvis i stället välja att fortsätta (continue) utan att ha skapat någon startdiskett.

 figure428
: Skapa startdiskett: för säkerhets skull bör man skapa en. Om man inte tänker installera LILO eller Loadlin, är det nödvändigt att ha en startdiskett.

Modem.

Här tillfrågas man om modemet: huruvida man har något modem, och vilken serieport, det är anslutet på.

 figure433
: Modemkonfigurering: här anger man, var modemet är anslutet.

Följande underavdelningar i konfigureringen kanske visas, kanske inte; det beror på, om man installerat motsvarande programpaket (setup anpassar sig till detta).

Timezone

Detta alternativ är tämligen enkelt och rakt på sak: man blir tillfrågad om vilken tidszon, man befinner sig i. Listan är lång, och man kan bara bläddra i den med piltangenterna, så det kan bli besvärligt för den, som använder Zulu-tid.

 figure441
: Tidszon: här kan man välja t.ex. »Europe/Copenhagen«.

Mouse

Denna underavdelning frågar efter mustyp samt huruvida man vill starta gpm(8) (musstöd i den ickegrafiska miljön utanför X-fönstersystemet) vid systemstart.

 figure448
: Muskonfigurering: här anger man mustyp och hur, den är ansluten.

Hardware clock

Här anger man, huruvida klockan på moderkortet följer världstiden Coordinated Universal Time (UTC eller GMT). Det gör de flesta PC-datorer inte, och i så fall svarar man nej.

 figure454
: Maskinvaruklockan ställes endera till världstid (UTC) eller ortstid.

Font

Här kan man välja ett typsnitt för den textbaserade miljön utanför fönstersystemet X.

 figure459
: Välja typsnitt för textmiljön utanför X-fönstersystemet.

LILO

Här erbjudes man att installera LILO (LInux LOader; se avsnittet om LILO på s. gif). Om Slackware skall vara ensamt operativsystem i datorn, så duger det med alternativet simple. Om man skall kunna välja mellan flera olika operativsystem vid start, så är alternativet expert ett bättre val. Se avsnittet om att starta flera operativsystem på s. gif.

Valet att inte installera LILO (do not install), anbefalles icke, såvida man inte säkert vet vad man gör och har ett mycket gott skäl att inte installera LILO. Om man installerar enligt alternativet expert, så får man välja, var LILO skall läggas. Man kan lägga LILO i MBR (Master Boot Record) på hårddisken, på linuxrotpartitionens superblock eller på en diskett.

Märk väl, att om man redan använder ett annat operativsystems bootladdare, så är det tillrådligt att installera LILO endera till linuxrotpartitionens superblock eller till diskett. I ett sådant fall kommer nämligen det andra systemets bootladdare att ställas åt sidan, när man installerar LILO till MBR, vilket kan göra livet synnerligen besvärligt.

Network

Underavdelningen för nätverksinställningar är lika med programmet netconfig. Se avsnittet om netconfig på s. gif i kapitel 5.

CD-ROM

Underavdelningen för CD-ROM frågar om, huruvida man vill, att systemet skall avkänna CD-läsaren och av sig själv montera tillgänglig CD-skiva under /cdrom.

 figure476
: Skall CD-läsaren monteras av sig själv vid systemstart?

X Window Manager

I denna underavdelning får man ange förvald fönsterhanterare för X. Se s. gif i kapitel 6 beträffande enskildheter om X och fönsterhanterare.

 figure482
: Välja fönsterhanterare för X.

Oavsett vilka paket, man har installerat, så avslutar configure med att fråga om, huruvida man vill välja ett rootlösenord. Det är lämpligt av säkerhetsskäl, att man gör det. Såsom med nästan allt annat i Slackware, så får man göra som man vill i denna sak också.

EXIT.

Här lämnar man förstås installationsprogrammet. Att detta avsnitt finns med i boken är förstås en förolämpning emot läsarens förstånd. Vi ber ödmjukt om ursäkt.

Sammanfattning.

Man bör nu ha Slackware Linux installerat på sitt system. Därtill bör man ha blivit hemtam med partitionering av enheter, med programvarupaket, programmet setup och några enkla inställningar. Med dessa kunskaper bör man vara redo att skrida till verket och fullfölja konfigureringen av sitt system.


next up previous contents
Vidare: Inställningar. Uppåt: Installation. Tillbaka: Installation.


Denna översättning ifrån engelskan är utförd av Erik Jonsson <[email protected]> efter Slackware Linux Essentials, officiell handbok för Slackware Linux.

Denna översättning tillhandahålles liksom engelskspråkiga originalet enligt villkoren i GNU General Public License (GPL).
Uppgifterna om författarnas och översättarens namn får ej avlägsnas, utplånas eller eljest göras oläsliga.
Förvaras åtkomligt.
Bäst före: senaste ändringsdatum.
Äldre versioner bör förstöras.
Senast ändrad Tue Oct 24 09:36:13 CEST 2000

Hela boken finns här även beredd för utskrift i PDF-filen slwhbk.pdf.

http://www.slackware.com/http://www.sslug.dk/Ser bra ut i vilken vävläsare som helst.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:

Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).