Finntorparna i Mången.

[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Bergstinget som förhandlingsforum. Opp: Romersk rätt och bergsrätt. Bakåt: Hällefors silverbergsting.


Bergstinget och arbetskraften.

Utmärkande för det förkapitalistiska arbetslivet var, att det inte var företagaren ensam, som ledde och fördelade arbetet. Över detta vakade centralmakten-kronan, som genom Bergskollegium, bergsstatens ämbetsmän och bergstingen reglerade och kontrollerade arbetet i rikets bergslager.[Not]

Vid bergstinget företogs årligen en registrering av de arbetande inom bergslaget, fördelade på de olika bruken. Under Hälleforsverket hörde 1790 först och främst silververket, men vidare också Sävsjö järn- och manufakturverk samt i Gåsborns socken Gustafsströms och Eriksdals manufakturverk.

Pål Hindersson och övriga torpare i Mången och på angränsande finnhemman arbetade åt Sävsjöverket. 1790 »intecknades« i rättens protokoll »efterföljande Bruksfolk och Arbetare« vid Sävsjö manufakturverk:

               
+-------------------+----------------------+                    
|Hammarsmedsmästare |      Jonas Holm      |                    
+-------------------+----------------------+                    
|                   |      Pehr Kock       |                    
+-------------------+----------------------+                    
|  Mästersvenner    |      Eric Holm       |                    
+-------------------+----------------------+                    
|                   |  Adam Jonsson Kock   |                    
+-------------------+----------------------+                    
|                   |    Jacob Jonsson     |                    
+-------------------+----------------------+                    
|    Utvalssmed     | Nils Ohlsson Götberg |                    
+-------------------+----------------------+                    
|    Mästersven     |    Eric Lillgåsse    |                    
+-------------------+----------------------+                    
|    Smeddräng      |     Anders Hane      |                    
+-------------------+----------------------+                    
|    Plåtsmeder     |     Petter Berg      |                    
+-------------------+----------------------+                    
|                   |    Jonas Hedling     |                    
+-------------------+----------------------+                    
|   Smeddrängar     |   Petter Pehrsson    |                    
+-------------------+----------------------+                    
|                   |    Jonas Jonsson     |                    
+-------------------+----------------------+                    

Torparna, som levererar kol eller gör dagsverken, är inte nämnda, men tidigare år har de upptagits med en klumpsumma, t.ex. 1768, då antalet torpare, »som betjänar verket med kol och malmkörslor«, uppges vara 55.

Liksom skråhantverket i städerna stod under överinseende av stadens magistrat, kontrollerades brukens »ämbetsfolk«, smederna, av bergstinget. Vid tinget 1778 intogs sålunda i protokollet:

Uppå hammarsmedsåldermannen välförståndige Danjel Danjelssons vid Sikfors Bruk utfärdade Ämbets Brev antogs till mästare i det lovl. hammarsmedsämbetet för detta mästersvennen Johan Lindsten vid Karlsdal, sedan han för sig till lådan erlagt Tre Riksdaler Sexton Skilling, varöver Bevis av Protokollet skall på begäran meddelas.

Med »lådan« avses den hjälpkassa, ur vilken bergstinget årligen utdelade medel till gamla och orkeslösa arbetare eller deras änkor.

Mästersmederna avlönade själva sina mästersvenner. Detta gick så till att bruksbokhållaren gjorde en överföring i avräkningsboken från mästarens debetkonto till mästersvennens creditkonto. Mästersvennen Jan (Johan) Lindsten  har sålunda på sitt creditkonto 1775 följande post: »Sept. 30 Hammarsmeden Jan Andersson gottgör för smide, överjärn och överkol tillsammans med 856.16.« Torparna levererade kol inte bara till visst bruk utan också till angiven mästersmed. Sedan Jan Lindsten själv blivit mästersmed, är han 1779 i avräkningsboken upptagen för en kolleverans från Pål Hindersson.[Not]

Brukens smeder framstår alltså som i viss utsträckning fria hantverkare. Den frihet, de verkligen hade, berodde på deras yrkeskunnande. I kraft av detta behärskade de produktionsprocessen. Men för övrigt bör nog deras ställning som fria hantverkare betecknas som en chimär. Till skillnad från vad som åtminstone i allmänhet kan ha varit fallet med stadens hantverkare, ägde de inte själva produktionsmedlen. Gesällernas motsvarighet, mästersvennerna, tycks i allmänhet inte heller ha ingått i mästarnas familjer utan varit gifta och haft egna hushåll. Den nämnde Jan Lindsten, född 1749, har sålunda redan i början av 1770-talet gift sig med Anders Hinderssons tre år äldre dotter Lisa. Det äldsta barnet är fött 1771, vilket tyder på att Jan Lindsten, när äktenskapet ingicks, nätt och jämnt uppnått myndighetsåldern. Han var alltså svåger till Pål Hindersson, vilket är ett exempel på att de sociala skrankorna mellan torpare och smeder eller annat bruksfolk inte behövt vara oöverstigliga.[Not]


[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Bergstinget som förhandlingsforum. Opp: Romersk rätt och bergsrätt. Bakåt: Hällefors silverbergsting.


Finntorparna i Mången.

Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«..
Copyright © 1989 Per Jonsson. .
Copyright © 1999 Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.

Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).