[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: De skattlagda hemmanen blir Opp: Godskomplex och dagsverkstorp. Bakåt: Godskomplex och dagsverkstorp.
För att skapa ett sammanhängande godskomplex som underlag för bruksdriften måste Hälleforsverket underlägga sig inte bara de donerade hemmanen utan hela den till verket donerade allmänningsskogen med därpå belägna oskattlagda torp.
Det har även vid Mången tidigt funnits oskattlagda torp. Enligt ett besiktningsinstrument från 1744 fanns där då tre oskattlagda nybyggare.[Not] I mantalslängderna 1779-1789 upptas utöver landborna på det skattlagda hemmanet också två nominati med benämningen »torpare« och utan angivet hemmantal. Enligt värderingar 1790 hade det ena av de två oskattlagda torpen 1 5/8 tunnland åker och det andra 1 1/2 tunnland odlad jord.[Not] I beskrivningen till kartan 1809 upptas fem oskattlagda torp. Nr. 150 uppges ha en areal av 7 tunnland och nr. 151 9 tunnland 28 kappland. Kartans beteckning »Anders Påls fallvt« (fallvret) söder om sjön tyder på att här har ursprungligen varit ett svedjefall, som sedan uppodlats. Det är möjligt, att vi här har den odling, som 1779 betecknades som »en liten täppa söder om sjön«, tillhörande Pål Hindersson (sidan [*] här eller s. 38 i pappersboken). Anders Pålsson var en av Pål Hinderssons söner, och därför är det inte orimligt, att han kan ha tagit upp ett torp i anslutning till sin fars ägor.
Enligt Bergskollegii utslag 1750 kunde de oskattlagda torp, som utan vederbörligt tillstånd blivit å Hälleforsverkets område anlagda, enligt »interessenternes skön« antingen utrivas eller bibehållas som kolaretorp.[Not] Då under den här undersökta perioden antalet oskattlagda torp vid Mången snarare ökat än minskat, torde Hälleforsverkets intressenter ha funnit det mest fördelaktigt att välja det senare alternativet.
Genom Kungl. Maj:ts brev till Kammar- och Bergskollegierna 1757 inskärptes, att »bruksägarne, utom den kolning, körslor och dagsverken, varuti jordeboks- och mantalsräntan förvandlas, måge hava frihet med egen betjäning så nyttja skogen, att den för framtiden må äga bestånd, och där lägenhet därtill gives, jämväl uppodla åker och äng, så vida hemmansåboen själv det ej förmår [ … ]. Även ock att hemmansåboen ej må tillåtas att avföra skog eller kol [ … ].«[Not]
Enligt bergstingsrättens resolution i mars 1759 skulle nybyggare inom »Hälleforsdistriktet«, vilket i detta fall betyder hela det donerade området, debiteras arrende för de torp, de brukade.[Not] Detta är intressant från flera synpunkter. Ofta framhålles som utmärkande för kronobönder, att de skulle ha varit »arrendatorer«.[Not] Utmärkande för en arrendator bör givetvis vara, att han betalar en arrendeavgift. Nu var åborna på de donerade hemmanen alltsedan 1749 kronobönder, men någon arrendeavgift betalade de ej, och detta var inte heller fallet, efter det att hemmanen skattköpts av Hälleforsverket 1771. Varken som kronobönder eller som brukare av Hälleforsverkets skattköpta hemman var de arendatorer, inte så länge de ägde sina röjselrätter.
Landslagens regler för landbolega var inte tillämpliga, när ägaren, »dominus«, och brukaren, »conductor«, båda var herremän, eller när kronan var dominus och en herreman conductor. Därför skapades, av ståndshänsyn, ett arrendeinstitut.[Not] Det participantskap, som 1686 tagit emot donationen av hemmanen och allmänningen, arrenderade sålunda silververket av kronan. Först 1734 införes ett arrendeinstitut i lagen, vilket kan betecknas som föregångare till vad som i dag betecknas med arrende. Bestämmelserna härom återfinnes i Jordabalkens 16 kapitel »Om städsel, lego och fardag«. Beteckningen »arrende« förekommer dock ej i denna lagtext.[Not]
1760 har oskattlagda torparna Jan Jakobsson och Per Hindersson i Mången i avräkningsboken med Sävsjöverket fått en ny post på debetsidan nämligen ett »arrende conto«. Den förres belopp belöper sig till 12 daler 16 öre kmt. och den senares till 12 daler. Först nu kan vi alltså tala om »arrendatorer« vid Mången, men det gäller dock ännu inte de skattlagda torparna.[Not]
Genom det kungliga brevet av den 9 okt 1766 (sidan [*] här eller s. 52 i pappersboken) skulle den till Hälleforsverket donerade allmänningsskogen taxeras till rekognitionsavgift. Därigenom inskränktes ytterligare både skattlagda och oskattlagda torpares rätt att utnyttja allmänningen.
1649 hade Kungl. Maj:t förordnat, att kronans allmänningsskog skulle tjäna »dem fattigom, som ingen skog hava, att bruka«.[Not] Denna de fattigas rätt var nu upphävd. Allmänningens förvandling till rekognitionsskog innebär en svensk motsvarighet till den engelska enclosurerörelsen. Vad Michael Vester framhåller i Proletariatets opståen som læreproces om den agrara revolutionen i England äger också här sin tillämpning: »Den industrielle revolution forudsatte for så vidt også en agrarisk revolution: den voldelige tillintetgørelse af de sidste førkapitalistiske forhold i landsbyen via privatisering af fællesjorden (kurs. här) og koncentration af jordbesiddelsen.«[Not]
Allmänningens förvandling till rekognitionsskog var emellertid endast ett steg på vägen mot dess fullständiga privatisering.
Vid riksdagen 1765 framställdes ett förslag om rekognitionsskogarnas försäljning, dock utan att leda till beslut. Detsamma upprepades vid riksdagen 1800. 1809 inlämnades till Ridderskapet och Adeln ett memorial av hovrättsrådet C.Fr. Heijkenskiöld (en bror till dåvarande ägaren av Hällefors, Detlof Heijkenskiöld), vari föreslogs, att de till bruken upplåtna skogarna skulle försäljas till skatte.[Not] Det är måhända betecknande för tiden, att motionären fick stöd också i bondeståndet. Dess intresseinriktning var nu tydligen en annan än när ståndet i riksdag efter riksdag velat inskränka eller rentav förbjuda brukens skatteköp.[Not] Heijkenskiölds memorial ledde till att Kungl. Maj:t 1811 utfärdade kungörelse om användande av till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar, varvid möjlighet gavs att förvandla dessa till privategendom. 1811 erhöll Hällefors bruk Kungl. Maj:ts rätt att, sedan rekognitionsskogen blivit indelad i hemman och skattlagd, skattköpa densamma för en köpeskilling motsvarande sex års ränta efter kronovärde. De ovan nämnda oskattlagda torpen vid Mången bildade därvid hemmanet Nya Mången 5/16 mantal.[Not] Detta skedde i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts kungörelse 1811, enligt vilken »alla på skogarna för Brukens räkning anlagde torp eller odlingar, de må vara skattlagde eller ej, skola anses såsom Bruken oskiljaktigt tillhörande, och Bruksägaren tillerkännes rättighet, att vid skogens indelande i hemmantal, uppå var och en av dem fördela lotterna efter vanlig metod [ … ].«[Not]
Tillsammans med de skattlagda finntorpen bildade den skattköpta rekognitionsskogen ett område, som omfattade större delen av Hällefors socken, delar av Grythytte socken samt delar av Gåsborns socken i Värmlands län.[Not] Sådana stora bolagskomplex i Värmland och Bergslagen har bildats under förra delen av 1800-talet, framhåller Nils Schager, genom förvärv av rekognitionsskogar för »efter våra begrepp löjligt låga köpeskillingar«.[Not] Därmed lades grunden till ägostrukturen i dagens Sverige.
