Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
Vem profiterade på 1789 års revolution? Givetvis fursten, Gustav III, men bakom honom stod borgarklassen, inte främst småborgarna utan storborgerskapet. När det 1789 heter, att skatteman skall förbli vid sin äganderätt, får vi inte läsa skatteman som utan vidare synonymt med bonde i allmänhet. Skatteman till de tjugo finnhemmanen i Hällefors var assessor Detlof Heijkenskjöld och han var ingen bonde, ingen agrar producent, som plöjde, sådde eller mjölkade kor. Det var framför allt hans klass av bruksföretagare, storköpmän, godsägare, rusthållare och andra storbönder, som fick sina intressen tillgodosedda 1789.
Vad 1789 betydde för finntorpare som Pål Hindersson kan tjäna till belysning av vilka klassintressen, som tillgodosågs genom 1789 års svenska revolution. Friedrich Engels har i sin skrift om det tyska bondekriget ställt frågan: »Vem profiterade på revolutionen 1525?« Och han svarar: »Furstarna«, men tillägger: »Bakom furstarna stod småborgarna.«[Not]
Vem profiterade på 1789 års revolution? Givetvis fursten, Gustav III, men bakom honom stod borgarklassen, inte främst småborgarna utan storborgerskapet. När det 1789 heter, att skatteman skall förbli vid sin äganderätt, får vi inte läsa skatteman som utan vidare synonymt med bonde i allmänhet. Skatteman till de tjugo finnhemmanen i Hällefors var assessor Detlof Heijkenskjöld och han var ingen bonde, ingen agrar producent, som plöjde, sådde eller mjölkade kor. Det var framför allt hans klass av bruksföretagare, storköpmän, godsägare, rusthållare och andra storbönder, som fick sina intressen tillgodosedda 1789. Detlof Heijkenskjöld på Hällefors är för övrigt ett bra exempel på, hur den nya borgarklassen spränger den gamla ståndsindelningen. Han var själv adelsman i andra generationen och som innehavare av Hälleforsverket kunde han utnyttja de feodala privilegierna av 1686 för att erhålla äganderätten till torparnas jord och bli en kapitalistisk jordägare. Som skatteman erhöll han den rätt till jorden, som 1789 års författningar tillerkände honom. Men trots detta är han ännu inte odelat ägare till de donerade hemmanen. Det finns också andra ägare, röjselrättsägarna, och dessa vägrar i allmänhet att sälja. Då anlitar han bergstingsrätten, denna institution, som av det tidiga 1800-talets liberaler skulle betecknas som »en kvarleva från medeltiden«, en av de s.k. privilegierade domstolarna, och processar mot de tredskande åborna. Den 28 maj 1790 är bl.a. Pål Hindersson instämd, och han döms att sälja sin hemmansdel i Mången »efter mätismans prövning«.
Efter det äger han inte längre någon rätt till produktionsmedlet jord, han har blivit en agrar proletär, en dagsverkstorpare. Det visade sig, att Pål Hinderssons äganderätt inte var »helig«, och att den svenska och finska allmogens rättigheter av 1789 inte var till för honom. De var i stället till för Detlof Heijkenskjöld och hans klass, borgarklassen, som kunde profitera på 1789 års revolution. Pål Hindersson behövde visserligen inte nu längre lika mycket som förut riskera att ställas inför bergstingsrätten. Så länge han hade sin jord, kunde han ännu kämpa för sina rättigheter. Innehav av produktionsmedel utgjorde den plattform, från vilken finntorparen kunde föra klasskampen. Då behövdes bergstingsrätten för att disciplinera honom och tvinga honom till merarbete. Men den skulle snart förlora sin betydelse. Det fanns nu ett annat och verksammare medel att få honom att prestera ett merarbete, nämligen hotet om avhysning. Ingen domstol kunde pressa ur honom så mycket arbete som hotet om svält. Det är också detta förhållande, som kännetecknar den nya tid, vilken markeras av år 1789, för Pål Hindersson och för hans avkomma efter honom och för det följande århundradets proletärer överhuvud.
Erik Lönnroth har kallat sin Gustav III-biografi »Den stora rollen« och har velat ge en psykologisk förklaring till fenomenet Gustav III: Han spelade alltid en roll. Däri liknar också dagens politiker honom. När de uppträder i TV-rutan, spelar de också teater även om de kanske inte alltid är lika skickliga skådespelare som Gustav III. De är inte heller alltid lika framgångsrika som han. Ty Gustav III var verkligen framgångsrik. Den reformperiod, som inledes 1789, upphör inte med kungens död. Hela den gustavianska tiden fram till Bernadottes maktövertagande kännetecknas av genomgripande reformer. Varför lyckades Gustav III? Inte huvudsakligen därför, att han var en skicklig politiker och framstående skådespelare, utan därför, att han ställde sig i spetsen för en revolutionär borgarklass, som blivit stark nog att ta över makten och omskapa samhället. Därför blev hans verk bestående och är det än i dag. Ett starkt äganderättsinstitut med en koncentration av markägandet, som den gustavianska tidens kapitalister knappt kunnat drömma om, kännetecknar dagens svenska samhälle. Pål Hinderssons torp på några få tunnland jord ingår i dag i ett godskomplex, vars produktiva skogsareal motsvarar ytan av Skåne och Halland. Helt i linje med 1789 års revolution har vi också alltjämt som garant för den privata äganderätten en stark regeringsmakt.
Denna text är hämtad ur Per Jonssons artikel »Finntorparen Pål Hindersson och 1789«., vilken tidigare offentliggjorts i tidskriften »Folkets historia«. nr. 1/1990.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).
