|
Arvet från den svarta gudinnan av Görel Cavalli - Björkman s. 109 i Någonting annat har funnits… red. Birgitta Onsell Den här texten är skriven av konsthistorikern Görel Cavalli - Björkman och baserad på hennes bok Den svarta madonnan. För hon som har skrivit den här texten har mötet med den svarta madonnan varit omvälvande och hon skriver att den svarta gudinnan eller madonnan också finns i vår värld. Det är hon som står för kris och förändring, hon låter oss konfronteras med våra mörka sidor vilket leder till personlig utveckling. Det svarta är inte ont, det är något som behövs för att utvecklas som människa. Döden är inte bara negativ eftersom den hör ihop med liv. På flera europeiska vallfärdsorter finns Mariabilder som är svarta istället för oskuldens traditionella färg vit. Kvinnor ber till dessa madonnor när de vill bli fruktsamma, men även vid andra tillfällen. Det intressanta är att madonnorna, enligt flera forskare,verkar härstamma från Demeter, Isis, Kybele och Artemis svarta aspekter. Den svarta aspekt är när gudinnorna dyrkas som jordgudinnor eller fruktbarhetsgudinnor. När folk skulle kristnas från hedniska seder några århundraden efter kristus så skulle de gamla templen inte förstöras utan göras om till kyrkor. Om folk var vana vid att gå till templet på en viss dag så skulle de få fortsätta med det. På somliga håll har man använt antika statyer rakt av och gjort om dem till kristna. På Sicilien där Demeterkulten var stark finns en skulptur av Demeter och hennes dotter Persefone som kristna har använt som Maria och Jesus. Varje svart madonna har sin berättelse och sin kult. Gemensamt för dem alla är att de påstås kunna uträtta mirakler och ordna fruktsamhet. Reliker som madonnans mjölk eller gördel är vanliga. Frankrikes äldsta Madonna upptäcktes på 600-talet av några oxar som bökade i jorden. Munkarna tyckte att hon var så fasligt ful att hon inte kunde bäras in i kyrkan. Då vandrade hon själv upp på högaltaret. När de försökte få ut henne gick hon helt enkelt tillbaka. Det var ett mirakel och sedan dess dyrkas hon. Att legenden säger att hon är uppgrävd ur jorden leder tankarna till antikens jord och modergudinnor. Det finns många exempel på likheter mellan gudinnorna och madonnorna. Kulten av svarta Sara, zigenarnas svarta madonna, lever fortfarande i Provence. Kyrkan är byggd på platsen där ett antikt Artemistempel låg. Deras Svarta Madonna är täckt av människors tygtrasor med små lappar med böner på. Den 24 och 25 maj vallfärdar zigenare till kryptan med madonnan, för att sedan gå till källan som var helgad åt Artemis från Efesos. Sterila kvinnor dricker av vattnet för att bli fruktsamma. Svarta Sara var tjänarinna åt Maria Magdalena tillsammans med Maria Jacobi och Maria Salome. Zigenarna säger att hon räddade deras liv när de höll på att drunkna, kristna säger att hon drev iland från havet tillsammans med dem. Svarta Sara har likheter med indiska Kali som betyder svart. Kali var livet och dödens gudinna. Zigenarna kom ursprungligen från Indien och kallade sig då på 900-talet i Persien för "gudinnan Kalis folk". Kulten kring Isis var den som fick störst betydelse för den framväxande Mariakulten. Likheterna mellan Maria och Isis är många. Den hellenistiska Isiskulten föddes i Alexandria där Isis dyrkades främst som moder, ofta avbildad med hennes barn Horus i knät. Hon framstod som den ideala modern och hustrun med mänskliga egenskaper. Hennes man dödades av hans bror och sorgen efter honom utgör den sida av henne som är en svart gudinna. Denna sida av henne, den svarta, betraktas som helande och representerar det omedvetna. Under kristendomens första århundrade bredde Isiskulten ut sig över hela det romerska imperiet. Isisstatyer var ibland svarta och hennes tillbedjare bar svarta kläder. I Le Puy byggdes en kyrka över ett Isistempel. Legenden säger att den svarta madonnan där är en staty av Isis som kristnats. Det sägs vara tack vare henne som solkonungen Ludvig den 14e föddes och även Jeanne d'Arcs mamma bad till madonnan. Kybele är en frygisk gudinna, den första orientaliska kult som romarna tog över. För romarna var hon den stora modern, Magna Mater. Hennes heliga bild var en svart aerolit och hennes namn är besläktat med krypta och grotta. Under 200-talet efter Kristus var hon den högsta gudomen i Lyon, som senare var säte för en svart madonnakult. På många andra platser är det likadant; där hon dyrkats tillber man nu svarta madonnor. Artemis som är en ung gudinna, jaktens och skogens drottning ogillade män och omgav sig med vakthundar och uppvaktande nymfer. Hennes mor är Leot och pappan Zeus. Leto födde henne utan smärta och därför är Artemis barnaföderskornas beskyddarinna. Hon är populär och har många olika namn och skepnader och hon dyrkades av amasonerna. Hon är bland annat fruktbarhetsgudinnan Artemis från Efesos, symboliserad av en meteorit som amasonerna hittade i djungeln. Artemiskulten i Efesos och Mariakulten låg väldigt nära varandra. Maria antogs dö i Efesos och ska ha upptagits i himlen. Vid det tillfället lät hon sin gördel falla till marken för att övertyga Tomas Tvivlaren om sin kyskhet. Den gördeln, eller vad de hoppas är den, har kristna kvinnor tillbett för att få fruktsamhet. I det romanska språket betyder omgjordad gravid. Gördlar har stort sexuellt symbolvärde och förekommer i flera myter. Hera lånade Afrodites bälte som kärlekssymbol. Herakles dödade amasonerna för att få ett bälte som amasondrottningen fått av Hippolyte. En känd bild av Artemis är där hon har svart ansikte, svarta händer, svarta fötter och mängder av bröst som egentligen är tjurtestiklar. Hon avbildas annars med murkrona och i enkla kläder prydda med bilder av vilda djur. Ur en annan aspekt hyllades Artemis som Hekate, underjordens gudinna och månens baksida. Hon drog runt mörka nätter med sina oroliga andar. Med tre ansikten har hon makt över himmel, jord och underjord och härskar över födelse, liv och död. Romarnas motsvarighet var Den svarta Diana. Under den första kristna tiden existerade Diana-Artemiskulten samtidigt som Mariakulten i Efesos. För de första kristna var hon djävulen själv. Paulus möttes i Efesos av ropet "Stor är efesiernas Diana!" Festen för Diana firades i februari med djuroffer och unga kvinnor i getskinn som bar facklor. Numera är ljusmässan till jungfru Maria vid samma tidpunkt berömd i kyrkan St. Victor i Marseilles. Givetvis har den en svart madonna i kryptan. Hennes namn har likheter med Bona Dea och hennes like Maia, fruktbarhetsgudinnor som förut hyllades i Marseilles. Under ljusmässan klär man den svarta madonnan i grön mantel. Grön är förhoppningens och odödlighetens färg men också jordgudinnans färg. Man har små båtformade bakverk som liknar Isiskultens. De gamla romarna tände facklor för att Proserpina skulle återvända från sin vistelse under jord så att våren kunde komma. När Görel Cavalli - Björkman skulle besöka Spaniens mest berömda svarta madonna La More-neta (den lilla svarta) fick hon köa i en timme för att få se en skymt av henne. Nygifta och hjälpsökande sjuka uppsöker fortfarande madonnan. Görel Cavalli - Björkman hävdar att det första mötet med en svart madonna oundvikligen är chockerande oavsett vad man tror på. Det märks att den svarta madonnan är folkets egen, hon är naturen själv, "en metafor för uråldriga föreställningar om jorden som kvinnlig princip". Författaren avslutar med att förmedla den svarta gudinnans budskap att vi ska bevara elden inom oss. |