| Herreminje, har ho bleve relishös? |
Freud |
|
|
| Herreminje, har ho bleve relishös? |
Freud |
| Kristen? Som lesbisk feminist?
Jag är uppfostrad som Jehovas Vittne och har tagit avstånd från samfundet idag. Jag tror att det är ett samfund som kan skada många människor, men jag kan aldrig säga att det är skadligt för alla att vara med. Om du är med och trivs så är jag glad att du har hittat någonting som gör ditt liv lättare att leva. På samma sätt som jag vet att du accepterar vad jag tänker och tror så accepterar jag vad du tänker och tror. Jag upplever för egen del att min uppväxt inom Jehovas vittnen skadade mig i grunden på flera olika plan och på många olika sätt. För dig som inte hört talas om dem finns info här. Jag har en period varit med i Pingstkyrkan i Sala och en annan i Svenska Kyrkan i Vaksala församling, men idag tillhör jag inte något samfund. Jag försöker hitta fram till en vuxen tro och besöker olika församlingar, kyrkor, föreningar och trosinriktningar. Det är viktigt för mig att inte adoptera en tro. Jag vill söka mig fram till en form av tro som inte har någon annan auktoritet än den kraft som vissa väljer att kalla Gud. Som ex-JV är jag skeptisk mot auktoritära ledare och allergisk mot färdiga svar. För mig är idén om en gudomlig kraft alldeles för manifesterad och fastlagd som världsbild för att vara möjlig att strunta i. Jag har inte möjlighet att inte tro, i mitt jag finns ett utrymme för det gudomliga, detta måste jag hantera och referera till i mitt liv. Jag är uppfostrad med godnattsagor om änglar som sitter uppe på klädskåpen och närmast deltar i vår konversation. Om jag väljer att bortse från mitt religösa arv så finner jag mig helt plötsligt däckad av religösa föreställningar som jag inte ens visste fanns i mig. Då är jag ute på djupt vatten. Jag måste respektera min bakgrund. Vad denna min tro innebär är jag inte klar över och jag hoppas att jag aldrig blir klar över det. Ibland ser jag mig inte alls som religiös, andra gånger benämner jag mig som kristen. Teologiska problem ligger ganska långt ifrån där jag befinner mig. Min tro handlar mer om Trots Allt än Dagen. Jag ser inga problem med att förena en homosexuell livsstil med kristen tro eftersom bibeln, som jag ser det, inte verkar ha någonting emot det. Dessutom verkar det ologiskt att Gud skulle ha någonting emot det. Kristendomen är ganska basic. Det handlar framförallt om kärlek.  Om du är avhoppare från Jehovas Vittnen så finns det flera ställen att gå till. Jag rekommenderar starkt att ta hjälp av andra och försöka bearbeta dina upplevelser och din tro. Hjälpkällan är en bra start. Föreningen Kristen Frihet är en annan och Stödgruppen för tidigare Jehovas Vittnen är en tredje. De sistnämnda lägger tyngdpunkten på teologiska frågor. Offer inom Jehovas vittnen är en sida om sexuella övergrepp inom Jehovas vittnen. Fina citat från Kristdemokraterna är något du inte får missa när du bildar dig en uppfattning om kristna värderingar. På samma sida ligger dessutom tre artiklar om homosexualitet, biologi och kristendom. Det går att kombinera homosexualitet och ett kristet liv, enligt debattinlägget "Kristen tro och homosexualitet - vad säger Bibeln?". Jag kan rekommendera att besöka vissa kyrkor om du är på jakt efter alternativa och sökandevänliga församlingar eller gudstjänstformer. EFS kan vara ett alternativ, det är Svenska Kyrkans frikyrkoform. S:ta Clara kyrkas vänner har verksamhet i Klara kyrka vid Centralen i Stockholm. Mycket verksamhet för utstötta och drogmissbrukare. Deras gudstjänster är väldigt toleranta mot olika slags besökare vilket jag upplever som befriande. För HBT:are finns regelbundet Regnbågsmässorna i Gustaf Vasa församling i Stockholm. Håll också ögonen öppna för taizemässor och ökenmässor som är alternativa. Sinnesrogudstjänster, AA-relaterade, är också upplevelser. Annars kanske retreat är något för dig. |
