|
|
|
Referat av texten Kroppar - städer som återfinns på svenska i Arkitekturteorier, Sven-Olof Wallenstein, Skriftserien Kairos nr 5, Stockholm 1999. (Ursprungligen från "Bodies/ Cities" Sexuality and Space B Colomina, ed. Princeton Architectural Press 1992, s. 241-254.) Vem Elizabeth Grosz är och vad hon skrivit: The Feminist Theory Website Texten finns att hämta oöversatt på nätet: Gender and Technology Readings Elisabeth Grosz: Kroppar - städer I Elisabeth Grosz har forskat om kroppar utifrån en extremkonstruktivistisk synvinkel. Hon har dekonstruerat föreställningar om kroppen. Enligt Grosz är kroppen formad av sin omgivning, till exempel av familjen, samhället och byggda rum som staden. Den äktenskapliga bädden i det hemliga sovrummet som man sover och har sex i är ett bra exempel. Rum sätter ramar för hur vi rör på våra kroppar, musklerna byggs upp på ett särskilt sätt beroende på hur vi använder dem. Sitter vi på stolar hela livet anpassar sig kroppen till det. Och kroppen är ju både direkt och intimt sammanlänkad med våra jag och subjekt. Det här innebär också att arkitektur är ett maktinstrument att kontrollera kroppen och därmed massan med. Vi orienterar oss och skapar vårt sammanhang i byggda rum. Staden är det som förenar våra kroppar och skapar band mellan oss, mellan affärsinnehavare och uteliggare som bara har gemensamt att båda finns i staden. Grosz definierar vad hon menar med en kropp på sidan 203: "en konkret, materiell, levande struktur av kött, organ, nerver, muskler och skelett som får enhet, sammanhang och organisation endast genom deras psykiska och sociala inskription som ytan hos och råmaterialet för en integrerad och sammanhållen totalitet." Kroppen blir alltså kropp först i ett sammanhang som kan se olika ut, kroppen behöver "långvarig administration". Här refererar Grosz till Foucault. Kroppen blir mänsklig genom att innehålla eller sammanfalla med ett psyke genom de processer som psykoanalysen beskriver, tex. relationen till den Andre, och genom disciplin och träning av kroppsfunktioner. Med stad menar då Grosz ett komplicerat nätverk som länkar samman olika disparata sociala aktiviteter och relationer med olika arkitekturer, verkliga eller inbillade. Staden sammanför ekonomiska flöden, information, makt, transportmöjligheter, och relationer mellan människor med en organisering av rum och platser, både permanent och föränderlig. II I kapitel två presenterar Grosz två modeller av hur man har sett på relationen mellan kroppar - städer. 1) Den första modellen betonar kroppen och inte staden. Kroppen ses som något som kommer före staden och kroppen är naturlig. Staden finns för kroppens skull. Den här synen hittar man i ofta i diskurser som rör historia eller etnologi. Staden kan med den här synen vara dålig, alienerande och onaturlig för kroppen. Ofta ställer man också medvetandet, subjektiviteten, före kroppen eftersom kroppen bara är ett verktyg. Grosz ser två problem med den första modellen. För det första innebär detta att man ser kroppen som en maskin styrd av medvetandet, för det andra uppstår det en obalans med det här synsättet: kroppen blir orsak och staden verkan. 2) Den andra modellen är den som 1600-talets liberala filosofer använde. Staden är som en kropp, man pratar om statskroppen, ibland är kungen huvud och folket kroppen och så vidare. Här har Grosz tre invändningar. 1) För det första frågar hon vad som utgör könsorganen på denna statskropp och kommer fram till att detta synsätt innebär att mannen är synonym med den mänskliga kroppen. Man blir lika med människa. 2) För det andra ifrågasätter Grosz också vad man vill med att jämföra staden med en kropp. Hon påpekar att det ofta handlar om att ge naturlighet och rättfärdiga olika maktförhållanden. 3) För det tredje innebär detta synsätt också att man sätter upp en motsats mellan natur och kultur. Som bekant ses kvinnan då som natur och mannen som kultur. Grosz argumenterar för en syn på relationen mellan kroppar och städer där man kombinerar element från båda. Kroppen och staden definierar varandra ömsesidigt. Hon vill framhålla relationen kroppen - staden som en serie disparata, särskiljda system och förbindelser. III I det sista kapitlet börjar hon med att konstatera att det inte finns någon naturlig miljö för kroppen. På sidan 211 skriver hon "Om kroppen inte är given före kulturen, kan den byggda miljön inte alienera de kroppar den själv producerar." Alltså, om kroppen inte kom före kulturen, om staden producerar kroppen, så kan inte staden samtidigt alienera kroppen. Miljöombyten däremot kan vara skadliga eller skrämmande för oss. Att byta miljö från land till stad betyder mycket om vi antar att den byggda miljön formar våra kroppar och jag. Men staden skiljer sig ändå från landet. Den delar upp livet i privata och offentliga sfärer, ser till att människor slumpmässigt träffas eller inte träffas, att människor kan skaffa vissa saker eller göra vissa saker. Eftersom staden också är medskapare eller möjliggör våra olika sociala konventioner - eller för den delen våra getton - måste staden ses som "den mest omedelbara och konkreta plats där makt produceras och cirkulerar" (s 212). Eftersom staden är så viktig för kroppen så kommer utvecklingen mot ett informationssamhälle att innebära stora förändringar. Grosz tar bland annat upp att rum reduceras till tid, att rumsuppfattningen förändras i och med att vi sitter framför skärmen och kommunicerar, att vi inte har samma direktkontakt med andra människor. Behovstillfredsställelsen blir mer omedelbar. Hon slutar med att konstatera att vi inte vet om detta kommer att resultera i en korsbefruktning (artificiell intelligens) eller att kroppar antar maskiners karaktär (cyborgs eller datorproteser). |