|
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg översatt av Ebba Witt-Brattström från norskan i lätt förkortad version Pax förlag, 1977 "- Det är trots allt män som avlar barn, sa direktör Bram och gav sin son en tillrättavisande blick över kanten på Egalsundsposten. Det märktes att hon hade svårt att befruska sig. - Förresten läser jag tidningen. Hon fortsatte ilsket att läsa där hon hade blivit avbruten. - Men jag vill bli sjökvinna! Jag tar heelt sonika ungen med mig, sa Petronius uppfinningsrikt. - Och vad tror du barnens mor skulle sägga? Nej, du. Det finns saker här i livet dam måste finna sig i. Med tiden får du lära dig att underordna dig. Inte ens i ett demokratiskt samhälle som vårt kan alla kvinniskor ha det likadant. Dessutom skulle det vara jättetråkigt. Grått och trist." Gerd Brantenberg var en norsk 70-talsfeminist som 1977 skrev den genom åren mycket uppmärksammade klassikern Egalias döttrar. Det är en berättelse som synliggör det patriarkala samhället genom en skrattspegel där männen är förtryckta istället för kvinnorna. Det är en kort, lättläst men tematiskt svårsmält berättelse om våldtäkt, övergrepp, misshandel och dagligt förtryck i landet Egalia. Huvudpersonen är Petronius som vill bli sjökvinna men blir förlöjligad så att han ger upp sina drömmar. Han genomgår puberteten och oroar sig över att inte få någon kvinna och därmed ett faderskapsbeskydd. Till slut kommer han in i maskulinistkretsar och genomför aktioner tillsammans med andra män. De beskylls för att vara palluriska - i vår värld skulle det heta lesbiska - och skamlösa kvinnohatare. Genomgående har Brantenberg arbetat med språket. Det heter inte "man menar ofta…" utan "dam menar ofta…" och människorna är kvinniskor. Det är ett grepp som lyckas med sitt förmodade syfte. Språkets självklarhet ifrågasätts men även hur makten är fördelad i samhället. Att inte följa normer är numera mer möjligt än i det samhälle Egalia speglar, men det är fortfarande långt kvar och det påminner den här boken om. Det verkar som om Egalias döttrar har varit en rolig bok, en bok att skratta åt. Visst har den en humoristisk ton men personligen har jag lätt för att hålla mig för skratt. Det är med en djup sympati för Petronius, herken Uggelberg, Baldrian, Fandango och de andra männen som jag lägger ifrån mig boken. Läs också Hanna Anderssons recension av Egalias döttrar. Vill du ha mer litteraturtips från 70-talets kvinnorörelse? Kärlek, makt och systerskap är en vandringsutställning om svensk kvinnorörelse. Information på norska om Gerd Brantenberg |