hem
mailinglistan
gästbok
länkar
min historia
information
listan söker....

Lurarna får jag för att jag ska slippa ljudet från apparaten hon ska köra in mig i. Jag förstår inte vad hon menar förrän jag ligger där. Det låter som om någon slår med en slägga på utsidan av cylindern och ljudet är bedövande trots det eviga tjattret från radion. Jag räknar mina andetag. Koncentrerar mig på den simpla uppgiften för att glömma var jag befinner mig. Efter en timme så kör hon ut mig en bit och ger mig en lösning i droppet som ska stoppa mina tarmrörelser en halvtimme. Maskinen kan inte ta "bilder" av tarmarna annars. Visst, det är väl ok. Efter en kort stund börjar det kännas som om jag har svalt en stor sten. Magen stannar faktiskt upp och jag blir illamående. Så småningom så existerar bara denna del av kroppen och halvtimman börjar kännas som en halv dag. Men det släpper allt eftersom. När alltsammans är klart har det gått två timmar och sköterskan konstaterar för mig att om det finns någon mer cancertumör i kroppen på mig så får jag besked om det av min läkare. Med de orden ringande i öronen går jag tillbaka upp på avdelningen. Glad att det är över, men med ännu ett provresultat att vänta på. På operation har jag varit förut och de flesta ansikten är bekanta. Klockan halv fyra möts jag av ett gäng grönklädda kirurger utanför operationssalen. De är fyra stycken och av alla nationaliteter. En dansk, en svensk, en norsk och en engelskman. Alla ska vara med på den här resan som har beräknats ta tjugo minuter. Vi följs åt in till operationsbordet och jag har plockat fram galghumorn för att inte låta rädslan ta överhanden. Jag vet ju hur det är att bli nedsövd och det är en bra stämning i rummet när jag slutligen försvinner bort från verkligheten. En stund senare vaknar jag och är hungrig. Inget illamående, bara lite tung i huvudet. Jag får veta att gynundersökningen var ganska brutal och att det var en anledning till narkosen. Dessutom så har urinblåsan blivit undersökt via mina urinvägar och jag tackar tyst den som uppfann narkosen. Äter middag och tittar på TV under kvällen. Dagen D närmar sig med stormsteg. Jag ska ner till operation i morgon bitti klockan sju och jag försöker ihärdigt att ta reda på så mycket som möjligt om den saken. Men efter ett tag så inser jag att det är utanför min kontroll.Det kommer att hända ändå och det är en nödvändighet.

««---------»»