Syftet med projektet är:
- Att i fält lokalisera och dokumentera gotländska ödegårdar
utifrån det äldre kart- och arkivmaterialet samt en
sk ödegårdslista från 1580-talet. Dokumentationen
sker med hjälp av digital teknik (GPS = Geografiskt positionssystem).
Gårdarnas exakta eller förmodade belägenhet står
i fokus, men såväl in- som utägomark inventeras.
- Att i och med fältdokumentationen bidra till ett forskningsunderlag
rörande omfattningen av ödeläggelsen på Gotland
från medeltid till ca 1700. Resultatet skall finnas tillgängligt
i form av rapporter, digitala kartor och en databas innehållande
information om de återfunna lämningarna.
Kraven för att en fastställd, alternativt förmodad,
ödegård skall inventeras, är följande:
- Gården finns omnämnd i ödegårdslisten
från 1580-talet.
- Gården står öde i Revisionsboken (Jordeboken)
från 1653 och har ej återupptagits i senare tid (dvs
beständigt öde).
- Klara indikationer på Skattläggningskartan (geometriska
kartor från 1600- och 1700-tal) som visar att det funnits
en gård på platsen. Sådana indikationer kan
t ex innebära att tomtplatsen finns utritad eller att ruinerna
efter tidigare bebyggelse omnämns i kartans beskrivning.
Namnindikationer som Husåker, Hemängen, Brunnsåker
och liknande skall även beaktas.
Följande metod används (i stora drag):
Fältarbetet föregås av kart- och arkivstudier.
Kartmaterialet består främst av skattläggningskartor
(1600- och 1700-tal) och laga skiftes kartor (1800- och 1900-tal)
med tillhörande beskrivningar. De ekonomiska kartorna (1930-tal
resp. 1970-tal) kontrolleras också, bl a för att möjliggöra
kartöverlägg. I de fall som storskifte
genomförts, används även detta material (1700-1800-tal).
Arkivmaterialet består huvudsakligen av ödegårdslistan
från 1580-talet, där de vid den tidpunkten övergivna
gårdarna räknas upp tingsvis. Därtill används
Revisionsboken från 1653, vilken är en skattläggning/avmätning
av socknarnas gårdar. Även fornminnesregistret (FMR)
kontrolleras. I det förberedande arbetet ingår också
kontakten med de berörda markägarna.
När det gäller fältstudierna används digital
teknik för att lokalisera och mäta in ödegården.
En kombination av GPS (Geografiskt positionssysten/satellitmottagning),
RDS (Radiomottagning) och GIS
(Geografiskt informationssystem) möjliggör en nära
nog exakt positionsbestämning i landskapet. De lämningar
som återfinns kan registreras i fält på en portabel
fältdator med inlagt kartmaterial och tabeller. För att
behandla/redigera och presentera informationen används MapInfo,
ett program som levereras med en mängd internationell data
som bl a rör gränsdragningar och vägnät. GIS
är ett analysverktyg för hantering och uppdatering av
koordinatdata/geometrisk data, dess egenskaper och inbördes
samband. Systemet håller reda på geografiska samband
mellan olika objekt på kartan. Geometrisk data lagras i raster-
och vektorformat.
GPS-utrustning med en lifebook
och en fältskärm. Till höger en digitalkamera.
På den portabla fältdatorn läggs ett ortofoto/flygfoto
över det aktuella området in. På detta kan flertalet
olika skikt placeras, bl a i form av vägnät och olika
typer av gränsmarkeringar (ägo- och blockgränser
mm). Ortofotot kan kompletteras med en digital version av äng-,
åker och hagmark från Gotländska skattläggningskartor
från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Vid
fältarbetet prickas varje forn- och kulturhistorisk lämning
in på dagens kartbild, vilken i sin tur är kopplad till
en tabell där varje objekt tilldelas ett unikt ID-nummer. Tabellen
länkas till en accessdatabas, där uppgifterna från
fältblanketterna finns lagrade. Databasen skall därmed
innehålla information om vilka typer av objekt/lämningar
som har registrerats, beskrivningar av dessa, växtligheten
på platserna osv. Gården med dess in- och utägomarker,
dvs tomtplats, åker, ängs- hag- och skogsmark, registreras
så långt det är möjligt. Objekten prickas
in som punkter, linjer eller ytor beroende på deras art och
utbredning i det aktuella området. Som ett komplement till
GPS-utrustningen används en digital kamera för att beskrivningarna
på fältblanketterna vid behov skall kunna styrkas med
fotodokumentering.
Här ses ortofotot i botten
på den stationära datorn. De röda linjerna representerar
de i fält
digitaliserade stensträngarna och terrasskanterna vid ödegården
Folkuid i Fide socken.
Den vita ytan utgör en fossil åker. Du kan även
skönja en liten stjärna i det vita fältet. I detta
fall utgör den ett röjningsröse. Objekten ritas in
som linjer, punkter och ytor beroende på dess art.
Eftersom ödegårdslistan presenteras tingsvis,
redovisas rapporterna enligt samma indelning. Resultatet kommer
även att redovisas via digitala kartor och en databas.
Tillbaka till
projektet Gotländska ödegårdar
|