SCHIZOFRENI -Ett försök att beskriva och förstå orsaken till olika symtom.





			SCHIZOFRENI-Ett försök att beskriva och förstå orsaken till olika symtom. (Om någon vill hjälpa mig att förbättra hemsidan skriv till [email protected]. En hel del är säkert felaktigt och oklart framställt, men kanske kan du bekräfta något av detta genom teoretiska kunskaper eller genom egen erfarenhet av sjukdomen och/eller hörselhallucinationer. Hittills har ingen hört av sig utan att jag själv först tagit kontakt och detta trots att flera hundra gått in och läst delar av texten. Vad gör jag för fel? Jag är knappast ensam om att känna ett stort behov av att få en bättre förståelse för en sjukdom, som av många betraktas som ett mysterium. Förmodligen upplevs alla beskrivningar och "förklaringar" i texten som lite jobbiga och då är det kanske bra att man helt struntar i det som jag har skrivit, men skall religion, magi, mind control och annat som ibland kan vara skadligt tillåtas vinna över det sunda förnuftet? Vad kan man göra för att förhindra detta?) Innehåll 1.)Inledning 2.)Sammanfattning 3.)Hypotes 4.)Ljuden bakom röstillusionerna. 5.)Från normala illusioner i perifera ljud ("perceptuell restauration" av saknade språkljud) till "rösthallucinationer" och en perceptionsstörning. 6.)Perceptionsstörningen 7.)Konsekvensen av "delad" uppmärksamhet på perifera ljud respektive verbala tankar. 8.)Synkronisering i samband med utnyttjandet av den signaloberoende informationen. 9.)Från förståelse av illusionen till förståelse av ”hallucinationen”. 10.)Försenad feedback åskådliggör den sensomotorisk återkoppling. 11.)Försök att förklara förändringar av hjärnans aktivitet, struktur och biokemi. 12.)Försök att förstå varför jag har misslyckats med att försvaga de betingade reaktionerna. 13.)Symtom - beskrivning, förklaring och kronologisk indelning. 14.)Musikillusionen - ett bevis på att språkets koppling till känslor och musikupplevelser hör ihop? 15.)Iakttagelser ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Inledning Sitter vid datorn. Allt är tyst. Underbart! Är så jävla trött på att föra en dialog med mig själv. Kommer ihåg hur det var år 2000, milleniumskifte och allt. Var intagen och satt framför en TV med en cola i handen och försökte hålla mig vaken till kl 24. Det var min första psykos. Tänkte att jag skulle berätta lite om hur det började. Situationen var ganska jobbig. Min pappa hade haft ett par hjärtatacker och mamma var obotligt sjuk i canser. Dessutom tyngde studierna min tillvaro och tillslut orkade jag inte med längre. Kommer ihåg att jag började bli misstänksam p.g.a. att olika vanföreställningar börjat gro, men det dröjde nog flera månader innan sammanbrottet. Dagen innan hade jag varit på bio och tagit en öl, vilket kan tyckas normalt, men sedan ett par dagar tillbaka hade jag haft mycket svårt att sova. Tror inte jag sov någonting på flera dygn! Kommer ihåg hur jag låg i sängen den där kvällen den 29 dec. Det var som om jag hade fått en hyperkänslig hörsel för jag kunde sedan en tid tillbaka höra vad människor sa trots att de befann sig på ett mycket stort avstånd. Fem våningar ned kunde jag höra hur två män diskuterade. Det handlade om mig och den ena mannen (mörk röst)hade bestämt sig för att jag skulle avlivas. Den andra mannen (ljus röst) försökte förhindra detta men misslyckades. Således var jag övertygad om att en beväpnad man var på väg upp till min lägenhet. Minns hur rädd jag var. Pulsen slog hårt och tungan hade klistrat fast vid gommen p.g.a. allt adrenalinet. Min första reaktion var att ringa polisen, vilket jag också gjorde. Först ringde jag en gång, väntade några minuter och när dom inte kommit ringde jag en gång till. Livrädd att dom inte skulle hinna ringde jag slutligen en tredje gång. Fem minuter senare hade dom kommit, två piketbussar och en vanlig polisbil. Minns hur de stod där nere med lampor. Fick slänga ut nyckeln så att de kunde komma in. Kikade genom nyckelhålet och såg att de hade dragna pistoler. Pulsen slog om möjligt ännu hårdare och jag skulle följa med till polisstationen för en redogörelse. Men misstänksamheten tog överhand. Jag var rädd för att de inte var poliser så jag begärde att få kolla deras leg. Efter det fick jag åka piketbuss till sjukhuset. Väl inne på avdelningen var jag rädd för krypskyttar och undvek alla fönster. Dagen efter var jag skakad men inte lika "störd". De hade inte utan problem lyckats få mig att ta diverse mediciner så att jag kunde sova. (Trodde att de skulle avliva mig med tabletterna.)Stannade på sjukhuset i nio dagar och var relativt frisk när jag blev utskriven, men vanföreställningarna tog lång tid att bli av med helt. Det var min först psykos. Mitt andra skov inträffade några år senare. Hade väl inte tagit medicinen som jag borde och sömntabletterna hade tagit slut så jag sov inte så bra. I centrum av en världskonflikt med kärnvapenkrig hotandes runt hörnet trodde jag mig vara utsatt för mindcontrol. En grupp hyperintelligenta individer hade lyckats infiltrera läkarkåren. Vid normala läkarkontoller infördes ett inplantat bakom örat. Ca 20 % av befolkningen hade utsatts för ingreppet, och vid ett visst klockslag skulle alla implantat aktiveras. Det var vinter och mörkt ute. Jag satt hemma ensam i min lägenhet. Rösterna forserade tankeverksamheten. De var förbannade och skulle statuera ett exempel. Jag skulle straffas för att jag hade hittat ett sätt att stänga av rösterna. Plågad av ständiga rösthallucinationer som oavbrutet infiltrerade varje tanke hade jag "utvecklat" en teknik som tog bort merparten av rösthallisarna. (Det var ett hörselskydd med medhörning som jag hade gjort om så att de låga ljud som tolkades omväxlande stängdes av och på.) Straffet var att jag skulle halshuggas. Huvudet skulle placeras på en spårvagnsstation för att avskräcka andra som gjorde motstånd mot övertagandet. Detta skulle ske kl 0100 och om jag inte gick med på att möta min bödel vid stationen skulle det bli plågsamt. Klockan närmade sig etttiden och räddslan växte till tidigare oöverträffade nivåer. Ett tiotal minuter innan utsatt tid tog jag på mig skorna och gick till stationen. Satte mig på en bänk på stationen för att invänta min bödel, men fegade ur och sprang planlöst bort från mötesplatsen. Det verkade som om jag fått en kamera inopererad bakom vänster öga för rösterna kommenterade min flyktväg. (Hade tidigare haft en intensiv smärta i vänster öga p.g.a. överansträngning.)Blundade med vänser öga och sprang vidare. Kom ut på en parkering och där kunde jag höra en melodi. Tror att det var Adofson och Falk. "-När allting blinkar blått finns ingen anledning att tveka." Och jävlar vad jag fick springa.(lysdioderna på bilarna blinkade rött) Klockan hade slagit ett och jag kunde höra skottlossningen från spårvangsstationen. Inplantaten hade aktiverats och en hjärntvättad kille utsatt för mindcontrol hade ballat ur. Han var programerad att döda mig, men tid och plats räckte för att han skulle utföra sitt jobb. Med enorma skuldkänslor sprang jag vidare. (Rösterna var inte sena att påpeka att det var mitt fel.)Benen nästan vek sig av utmattning. Kommer så småningom in i en skog. Ser på avstånd beväpnade vakter som placerats utanför alla hyreshus. Ett globalt kärnvapenkrig hade startat och maktövertagandet tycktes vara planerat in i minsta detalj. Springer omkring i skogen ett tag tills jag lägger mig ner gömd i en skreva. Det är kallt men jag känner inte kylan. Vet inte om jag darrar p.g.a. rädlsa eller p.g.a. att jag fryser. Ligger där i sex sju timmar tills ljuset kommer. Bestämmer mig för att överlämna mig till den sida som vunnit kriget. Springer ut på vägen och stoppar en bil. Är rätt illa däran och föraren ringer en ambulans, som jag dock vägrar att åka med. Vill överlämna mig till polisen och så blir det. För andra gången åker jag med polisen till sjukhuset. Och där stannar jag bara tre fyra dagar innan jag åker hem. Sjukdomen kom som en föraning och sorgen som sedan drabbade mig blev mycket svårhanterlig. Rösterna påverkade inte bara min förmåga att tänka ett inferno av känslor förseglades också och det är först nu ett par år senare som jag fullt ut kan bearbeta det som jag har genomgått. Som ett meddelande från andra sidan når en mening mina ögon och gråten stockar sig i halsen. Kanske är det inte meningen att jag ska läsa det här. Skadlig självömkan och sorg väller upp tillsammans med en strid ström av tårar. Handstilen avspeglar hennes sjukdom och den stora förlusten(pappa fick ytterligare en hjärtatack), men går trots detta att känna igen. "Du är inskriven i världen..." och så orkar hon inte fullfölja meningen utan avslutar med de två första bokstäverna i mitt namn. Minnet av en sorgsen blick, ett ansikte som vänder sig bort, en blottad själ som liksom min vrider sig i plågor och jag inser att jag inte vet vilken värld som är verklig. Förnuftets kamp för att erhålla sjukdomsinsikt och det mänskliga behovet av att bli förstådd är viktiga drivkrafter som ligger bakom detta försök att beskriva och förklara denna besynnerliga sjukdom. Jag har förlorat de som älskade mig ovillkorligt, men tyder detta försök på att jag också helt har förlorat mitt förstånd. Det är förmodligen vad de flesta anser och jag är också ganska ensam om att försöka åstadkomma en förändring av synen på sjukdomen. Vetenskapen fokuserar skillnader och när sjukdomen populariseras betonas ofta det konstnärliga eller andliga perspektiven. Något suger likt ett absolut vakuum ut all substans ur de fåtaliga svar som ges och en mening som "-Jag skulle också gärna ha den där sjukdomen om den fick mig att komma närmare Gud." kan passera obemärkt. Naturligtvis förstår jag att det enbart handlar om välvilja och omsorg om de som drabbats, men ibland är det så att man kan spy. Måste det vara så här? Jag menar måste man tro på det sjukdomen erbjuder för att tillfredställa det mänskliga behovet att förstå. Personligen anser jag att det är på tiden att de som besitter en större kunskap om sjukdomen ger sig i kast med att skapa en teori som bättre kan förmedla denna kunskap genom att anknyta till de erfarenheter som man får när man drabbats av sjukdomen. Värdet med att man som drabbad själv försöker förstå sjukdomen är naturligtvis ifrågasatt. Mitt försök att förstå betraktas förmodligen som en allvarlig "ljudfixering" kopplad till ett tidsödande försök att "konstruera" förklaringar, men om detta kan leda till att man lär sig att hantera sjukdomen bättre så tror jag inte att man enbart kan se det som skadligt. (Ibland kan det t.o.m. vara lite roligt när man får något att stämma.) Jag har sedan länge givit upp samtliga försök att få kontakt med människor som kan tänkas veta mer och de frågor som jag har får jag nog försöka besvara helt själv utan hjälp utifrån. Sedan länge har man ansett att många symptom orsakas av en perceptionsstörning men trots detta tycks man inte vara kapabel att ge en enda detaljerad förklaring, som konkret beskriver något symtom orsakat av den auditiva perceptionsstörningen. Ibland kan man dock skönja vissa konturer i beskrivningar som utnyttjar liknelser t.ex. visuella fenomen i stället för auditiva. Att just den auditiva perceptionsstörningen har en avgörande betydelse för uppkomsten av både störningar av tankar och känslor tycks vara förvånansvärt enkelt att förstå genom att göra en jämförelse med normala skeenden vid språkperceptionen. Min förhoppning är att jag trots min sjukdom och ibland något dunkla logik så småningom ska lyckas få ihop något som kan förmedla denna övertygelse. Att jag i samband med detta förmodligen framstår som en både komisk och tragisk figur saknar inte helt betydelse, men ibland måste man strunta i vad andra människor tänker. Definitionen av en hallucination ger inte någon förståelse för att det kan handla om att man tolkar ett bakgrundsljud, men detta är enkelt att bevisa genom att utnyttja ett hörselskydd med medhörning. Detta möjliggör bland annat att man kan höja volymen på den röst som man hör när man tolkar bakgrundsljudet. Något utanför det som är avsikten med denna hemsida men som en liten parantes vill jag gärna tipsa om DURAN DURAN:s musik som helt klart till stora delar inspirerats av psykosens väsen.(Planet earth,The reflex, American science, Ordinary world m.m.) Ett antal ljudfiler har utnyttjats i ett försök att belysa den perceptionsstörning, som uppstår när olika ljud utan språklig förankring kan ersätta den inre röstens stämma. Delad uppmärksamhet, synkronisering, försenad feedback och urskiljningsförmåga undersöks i ett försök att härleda de positiva symtomen till normala skeenden vid språkperceptionen. Sjukdomen antas vara priset som vissa får betala för att vi har ett språk och teorin bakom detta försök att förklara sjukdomen bygger på "klassisk betingning" och utgår från en redan etablerad psykologisk förklaringsmodell på hallucinationer. (Trots detta har jag inte lyckats få tag på en detaljerad beskrivning av hur ett hörselintryck i form av ett betingat stimuli kan tolkas och medföra en förstärkning av de betingade reaktioner som utnyttjas. Den källa i texten där denna förklaringsmodell omnämnes utnyttjar t.ex en visuell liknelse och ger ingen större förståelse för det faktiska skeendet. Eventuellt ligger stimulis generalisering i kombination med en förstärkning av de olika reaktionerna bakom mångtydigheten i ett tidigare neutralt hörselintryck. Det är dock inte enbart fråga om S-S eller S-R inlärning som vid den klassiska betingningen också en koppling mellan respons och resultat etableras. Operant och respondent betingning antas alltså samverka. Det udda med teorin är hypotesen att stimulus generalisering tack vare kontextstyrda illusioner kan medföra att olika stimuli(fonem) "smälter samman" till ett intetsägande men aktiverande stimuli. (Förtydligande: Stimulus generalisering medför att reaktionen kan ske trots att fonemet är otydligt. I början är responsen relativt svag, men efter ett antal upprepningar har reaktionsbenägenheten helt överförts till det förändrade stimulit. Detta kan ske tack vare att den kontextstyrda reaktionen medför en illusion som bekräftar att reaktionen var riktig om den inte motsägs av det objektiva hörselintrycket. Därefter kan det otydliga fonemet genomgå ytterligare förändringar utan att reaktionsbenägenheten försvagas och till slut kan reaktionen ske på stämman.) Mångtydigheten är då betingad men reaktionerna bestäms inte av stimulit. Perceptionsstörningen uppstår först då olika "stämmor" utan språklig förankring kan tolkas d.v.s. då reaktionsbenägenheten av olika anledningar förstärkts. Några färdiga svar finns inte trots att det som söks berör normala skeenden vid språkperceptionen. Aril Karlsen ger i nedanstående kommentar ett svar på vad som sker vid språkperceptionen, men för närvarande är jag för låst i mina egna tankebanor för att kunna ta till mig detta.) (Grunderna när det gäller olika inlärningsteorier är kanske möjliga att ta till sig men av följande länk* framkommer att det inte alltid är så enkelt som man först kan tro.) Hubin ökar kunskapen om sjukdomen och följande länk* ger en bra bild av sjukdomen.( Meningen "Tankeinbillningar som resulterar i att patienten inte tror sig kunna kontrollera sina egna tankar..." måste betraktas som en formuleringsmiss, eftersom den kan medföra missuppfattningen att patientens inbillningsförmåga eller tro har något att gör med att man förlorar kontrollen.) Ett test* av urskiljningsförmågan. Olika stämmor kan urskiljas genom att utnyttja den minnesstyrda uppmärksamheten. . Följande är ett citat ur boken Från neuron till neuros av Stefan Hansen:" Hur gör sig rösthallucinationer hörda?...Den samtidiga aktiveringen av primärsensorisk hörelcortex under inre tal kan ge upplevelsen av att rösten kommer utifrån. Det inre talet får karaktären av en konkret sensorisk ljudbild snarare än av en mental föreställning." Kommentarer från några snälla människor angående försöket att förklara ”Du snakker om betingede stimuli, men når det gjelder verbal atferd vil ikke den være utløst av stimuli slik som respondentene er utløst. Den verbale atferd oppstår også i nærvær av stimuli, men disse stimuliene er diskriminative stimuli. De utgjør anledninger for den operante atferd som tidligere er blitt forsterket i nærvær av liknende stimuli.” Arild Karlsen (Arild får mig att inse att jag har mycket kvar att lära mig. På min kunskapsnivå har jag svårt att förstå... Med mitt perspektiv är det nödvändigt att förklara hur röstillusionen kan vara främmande och ovanstående förklaring ger inte en förståelse för detta. Eventuellt är Hubins "formuleringsmiss" ovan ett uttryck för teoretisk kunnskap om sjukdomen som inte stämmer med verkligheten. Individens inbillningsförmåga eller tro har inget att göra med om man förlorar kontrollen över tankarna eller inte.) och beskriva ”Vi tackar för Din intressanta text, som vi funnit ytterst värdefull och djuplodande inom ett område som är mycket svårgenomträngligt för läkare, forskare och andra som utifrån skall försöka förstå. Utifrån Din text får vi impulser och kan kanske bättre beskriva fenomen som i andra texter inte är särskilt klara. Din text ger alltså på många ställen bättre belysningar.” Sören Nielzén och Olle Olsson (Texten har förändrats ganska mycket, men detta gäller främst mina tafatta försök att förklara olika skeenden. Oberoende av vad de ansåg om mina försök att förklara tycktes de uppskatta delar av den beskrivning som jag har försökt att ge och kanske kan också andra med förmåga att sålla i texten hitta något läsvärt.) ((Funderingar kring kommande förändringar:Om jag skall kunna fortsätta spekulera i samma riktning som tidigare måste jag hitta ett hållbart sätt att tänka. Ett nödvändig förändring som inte innebär att man bortser från de verkningar som sjukdomen har är att betona den operanta betingningens koppling till den motoriska signalen.(US ger knappast upphov till en motorisk signal och därför kan inte CS göra det heller. Indirekt medför dock reaktionen på CS en motorisk signal, men framställningen i texten håller inte eftersom jag har hoppat över ett mellanled.) CR utgörs av den emotionella responsen kopplad till betydelsen och styrkan i kopplingen mellan CS2("stämman") och CS1(resultat=illusion=fonem) styr tillsammans med behovet i vilken utsträckning man förväntar sig att höra något samt graden av uppmärksamhet som stimulit erhåller. Det som jag kallar CS2 är en betingad förstärkare av beteendet.(På något sätt måste man förklara varför nedsatt kamin blockering kan ha en negativ inverkan på sjukdomen som utan tvivel till stora delar är förknippad med rösthallucinos. Eventuellt kan Språkljud(CS1) med stämma(CS2) splittrats d.v.s. man kan lära sig att urskilja stämman från den informationsbärande delen av fonemet, som när talet är otydligt reducerats till "vitt brus"(ingår i CS2) eller uteblir helt. Innan dess antas språkljudet ej vara ett sammansatt stimuli. Om stimulit varit sammansatt(CS1+CS2) från början sker ingen blockering p.g.a. tidigare inlärning(CS1+US) och stämman skulle därför kunna medföra CR, vilket också sker, men detta antas bero på stimulus generalisering. Det är möjligt att stimulus generaliseringen kan försämra kaminblockeringen och därmed lägga grund för ett tidigare insjuknande och fler negativa symptom. Antagandet är då att kopplingen mellan CS1 och CS2 p.g.a. en individuell sårbarhet stärks också när man lyssnar till relativt tydligt tal. Konstaterandet att paranoida individer ej är drabbade av nedsatt Kamin blockering kan tyckas paradoxal men är möjlig att förstå om detta medför en mer extrem perceptionsstörning. Enligt nedanstående teori kan en extremt hög uppmärksamhet på det bakomliggande ljudet medföra att den främmande rösten upphör och ersätts av en egen men något främmande röst. Det är inte helt orimligt att anta att detta kan medföra att man blir mindre paranoid. I förlängningen kan också detta medföra att individen försöker kontrollera normalt automatiserade processer vilket naturligtvis är svårt och kanske kan en del negativa symptom härledas till detta. Den tidigare nämnda splittringen av språkljud med stämma kan vara något som endast sker då "språkljudet" tolkas d.v.s. då en perifer stämma och den inre rösten ger upphov till ett falskt hörselintryck. Förr eller senare får jag nog ihop det.) Vidare krävs flera olika CS1(fonem) för att uttrycka den föreställning som medför en betingad reaktion. Det verkliga betingade stimulit kan t.ex bestå av ett ord som beskriver ett objekt och det är av flera anledningar oklart om det går att tänka på det här sättet. Man hävdar t.ex att det är betydelsen och inte hur ordet låter som betingas. Också det objekt som ordet beskriver kan alltså utlösa CR. Detta förhindrar dock inte att också hörselintrycket d.v.s. hur orden låter betingas. Att också ett ord utan betydelse kan betingas och medföra CR stödjer detta antagande. (I normala fall är naturligtvis CR beroende både av innebörd och hur orden låter.) Om resonemanget stämmer återstår endast fonemindelningen av olika betingade stimuli, men detta förutsätter inte några gigantiska tankesprång. Antag att bilden av ett objekt, som kan medföra en betingad reaktion, är fragmentarisk eller difus. Givetvis kan också den fragmentariska bilden medföra en betingad reaktion om delarna placeras genom utnyttjandet av en föreställning och givetvis lär man sig att bli bättre på att tolka bilden genom större uppmärksamhet på de delar som integreras i helheten. Med stöd av denna jämförelse antas delar av ett ord också kunna medföra en betingad reaktion förutsatt att de insätts i den upplevda kontexten. Följande länk ger en bild av hur operant och klassisk betingning samverkar, men med den skillnaden att CS är ett stimuli som motverkar beteendet: Compound Conditioning and Blocking Effect in Rats* )) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Sammanfattning ”Perceptuell restoration” Belysandet av den "perceptuella restoration" , som sker när det objektiva hörselintrycket är otillräckligt ökar kanske inte bara förståelsen för hur bedrägligt ett hörselintryck kan vara utan tycks också möjliggöra en djupare insikt om grundläggande orsaker till olika symtom. (Jämför med det objektiva hörselintrycket). Upplevelsen av en verbal illusion är identisk med de rösthallucinationer som helt oförstådda kan verka mycket skrämmande. Mycket talar för att rösthallucinationer endast utgörs av illusioner, som inte kan begränsas av hörselintrycket p.g.a. att man har lärt sig att tolka ljud utan språklig förankring. Denna förmåga har alla människor, men endast en bråkdel av befolkningen drabbas av att den ”perceptuella restorationen” förutsätter utnyttjandet av betingade reaktioner. (Ett neutralt stimulit, som betingats genom en koppling till ett betydelsefullt stimulit kan medföra en betingad reaktion. I detta fall handlar det om att ett ljud utan språklig förankring, ofta motsvarande stämman, kopplats till ett språkljud, som fristående saknar betydelse men som insatt i kontexten blir informationsbärande.) I samband med språkperception talar man om uppifrån-och-ner-processer, vilka anses vara viktiga då kvaliten på språkljuden är dålig. "Uppifrån-och-ner-processer" ger upphov till en perception som påverkas av inre signaler till skillnad från de "nerifrån-och-upp-processer" som endast bygger på yttre signaler och därför ger upphov till mer objektivta hörselintryck. Språkperceptionen möjliggörs naturligtvis först och främst tack vare "nerifrån-och-upp-processer", men en förstärkning av de betingade reaktioner som utnyttjas vid den ”perceptuella restorationen” har öppnat vägen för en perception som ibland helt bygger på de mindre objektiva hörselintryck, som "uppifrån-och-ner-processer" medför. Nedanstående länk stödjer tanken att rösthallucinationer uppkommer p.g.a en aktivering av de uppifrån-och-ner-processer som vid språkperceptionen medför "perceptuell restoration", men teorin skiljer sig en del från mitt försök att förklara hallucinationer. How hallucinations may arise from brain mechanisms of learning, attention, and volition. ”Perceptuell restoration” kan uppstå p.g.a. en störande ljudmiljö, nedsatt hörsel eller andra anledningar till att man lyssnar till en ”otydlig” röst, vilket t.ex. kan vara vilje- och känslostyrt d.v.s. orsakas av att hörselintrycket upplevs som betydelsefullt och därför uppmärksammas trots att det är otydligt.(Också vissa ofullkomligheter skulle kanske kunna medföra ”perceptuell restoration” om det centrala nervsystemet inte klarar av att ge en tillräckligt tydlig objektiv bild av hörselintrycket, men symtomen är inte en direkt konsekvens av eventuella brister i förmågan att registrera. Påverkan sker indirekt via inlärning och orsaken till en "brusten" själ kan naturligtvis inte jämföras med en fysisk skada med direkta konsekvenser.)Förmågan att registrera ett objektivt hörselintryck, samt förmågan att restaurera ett otydligt hörselintryck i kombination med den känslostyrda benägenheten att göra detta avgör enligt denna hypotes om man går in i sjukdomen eller inte. När en gemensam nämnare för arv och miljö kan urskiljas ökar inte bara kunskapen om olika miljöfaktorers betydelse också den mer komplicerade frågan om hur arvet kan medföra en ökad känslighet för sjukdomen belyses. Betingade reaktioner vid den ”perceptuella restorationen” Tolkningen av ljud helt utan språklig förankring kan ske tack vare att ett ljud motsvarande stämman aktiverar det ”tysta talet” vars ”motoriska” reaktioner är kopplade till den inre rösten.(Det "tysta talet" sägs medföra en "motorisk" signal därför att det medför en aktivitet i brocas area, som deltar i styrningen talmotoriken.) Detta medför en illusion bestående av ”stämman” och den inre rösten. (Ett betingat stimuli förknippas vanligtvis med en bestämd reaktion, men i detta fall handlar det om en generell aktivering av den inre motsvarigheten till de handlingar som utförs när man talar. Den generella aktiviteten uppstår som en reaktion på stämman och består av samtliga reaktioner som olika språkljud kan medföra. Men hur är detta möjligt? Den kontextstyrda illusionen gör att små avvikelser(se stimulus generalisering) från det objektiva hörselintrycket kan ifyllas korrekt. Detta bör efter ett tag kunna medföra att skillnden mellan olika språkljud(CS1) som trots sin otydlighet kan medföra en betingad reaktion minskar tills den helt försvinner d.v.s. illusionen ifyller allt otydligare språkljud tills reaktionen kan ske på det signalbärande ljudet. Språkljuden har då konvergerat utan att reaktionsbenägenheten har försvagats märkbart och det har uppstått en generell aktivitet på "stämman"(CS2).) Reaktionerna styrs av förväntningar(kontext), som normalt medvetandegörs först när reaktionen aktiverats av ett stimuli. De betingade reaktionerna på stämman(CS2) kan tack vare reaktionerna på språkljuden(CS1), vilka matar fram den motoriska signalen och därmed också den inre rösten, vid frånvaro av språkljud ge upphov till en illusion bestående av stämman och den inre rösten, som motsvarar det förväntade språkljudet. Detta liknar den "motoriska teorin", men den motoriska signalen, vars koppling till den inre rösten möjliggör illusionen, fyller ingen funktion när kvaliten på språkljuden är god. I frånvaro av språkljud styrs alltså reaktionen av det man förväntar sig att höra samtidig som reaktionen medför en illusion(”CS1”) bestående av den inre rösten, som färgats av det signalbärande ljudet (CS2). När stämman(CS2) upprepade gånger kopplas till språkljuden(CS1) sker en förstärkning av de reaktioner som möjliggör den "perceptuella restorationen", men endast uppmärksamheten på språkljud med stämma kan förstärkas när de distinkta stoppljuden saknas.(Illusionen att man tror sig höra språkljud utan stämma kanske kan sägas vara falsk i dubbel bemärkelse eftersom den vanligtvis endast består av den inre rösten, men detta kan vara mycket svårt att genomskåda. Testa gärna genom att föreställa dig en kort vokal först utan och därefter med ett stoppljud(t.ex "a" och sedan "ta") och jämför om du kan höra skillnaden. Det är kanske möjligt, men kan du höra ett "t" helt utan stämma.) Detta leder till en snedfördelning av uppmärksamheten, som förhindrar upptäckten av felreaktioner p.g.a. att stämman, som "normalt" uppmärksammas av höger hjärnhalva, kan vara alltför perifer för att vänster hjärnhalvas språkcentra skall kunna upptäcka frånvaron av vissa informationsbärande språkljud. För att förstå hur den snedfördelade uppmärksamheten kan medföra en förhöjd aktivitet i höger hjärnhalva måste man känna till att vänster hjärnhalva fokuserar logiken i det språkliga budskapet och knappt kan höra skillnaden på en manlig och kvinnlig röst, vilket skiljer sig från höger hjärnhalva som fokuserar den melodi som ger språket känsla, ett i många sammanhang minst lika viktigt budskap. Påverkan av vänster hjärnhalvas språkcentra antas sedan ske p.g.a. att höger hjärnhalva tar hjälp av vänster hjärnhalva för att verbalisera budskapet. ( Citat som anknyter till ovanstående hypotes:"...Tinninglobens språkcentrum kan störas. En teori för uppkomsten av schizofreni går ut på att samspelet mellan hjärnhalvorna inte utvecklats helt. Hjärnhalvorna ska specialisera sig på olika funktioner, men vid schizofreni har den dominanta hjärnhalvans språkcentrum påverkats av den ickedominanta hjärnhalvan. Det visar sig i utarmat språk med förvrängningar av ord och störningar i tankeförlopp och tankeinnehåll..." Pykos och behandling, information till patienter ocn anhöriga av Holger Arthur)Ovanstående hypotes angående uppkomsten av en snedfördelning av uppmärksamheten belyser att inlärning kan påverka sjukdomsförloppet i en riktning som medför att den dominanta härnhalvans språkcentrum påverkas av den ickedominanta hjärnhalvan. Inlärningen som medför att man kan tolka ljud utan språklig förankring möjliggörs enligt tidigare p.g.a. att illusionen kan ge en bekräftelse(kontextberoende) på att reaktionen var riktig, men en hallucination förutsätter också en snedfördelning av uppmärksamheten. Att försöka bryta den onda spiralen(kontext->förväntning +stimuli ->reaktion->illusion->bekräftelse->förhöjd uppmärksamhet och reaktionsbenägenhet->ökad sannolikhet för att nya förväntningar medvetandegörs...)kan säkert vara oerhört svårt, men eftersom "spontana" tillfrisknanden förekommer och dessa rimligen inte kan ske utan en bakomliggande orsak kanske det ändå är värt ett försök. (Att förväntningar styr det man hör kan man testa genom att upprepade gånger lyssna till det objektiva hörselintrycket. Detta medför att den perceptuella restorationen uteblir när man direkt efteråt lyssnar till ljudfilen där språkperceptionen störs. Om man därefter upprepade gånger hör samma röst säga september(eller själv uttalar ordet) hörs återigen ett t i stället för s. Detta visar att hörselintrycket styrs av förväntningar och att man inte har lärt sig att registrera mer objektivt. Ljuden är perifera och därmed möjliga att tolka inte bara p.g.a. att språkperceptionen störs utan också p.g.a. att man lyssnar efter "helheten" vilket leder till en fördelning av uppmärksamheten och mindre objektiva intryck. Citat: "It is hypothesized that the configurational peoperties of the word impair attention to the individual phonemes and thereby induce perceptual restoration of the missing phonemes within a word selectively. If, so this impairment might be unlearned if listeners can process individual phonemes within a word selectively." ( källa: PubMed) Vad jag kan förstå har man endast visat att det är svårt att höja uppmäksamheten på enskilda fonem i kontexten, så att urskiljningsförmågan kan utnyttjas när kontexten förändras.(Efter att man har lyssnat ett antal hundra gånger upphör "restaureringen" av hörselintrycket, men om ordet byts ut sker ingen generalisering.) Sjukdomen visar att förhöjd uppmärksamhet på språkljud med stämma riskerar att enbart medföra en förhöjd uppmärksamhet på stämman och ökad förmåga att restaurera hörselintrycket, men vad händer t.ex om man istället för september innan tolkningen av sepxxmber upprepade gånger(3ggr/sek i 5 min) hör ett otydligt "t" utan stämma? Det är oerhört lätt att lura sig själv och det tycks vara så att om man hör den korta vokalen e istället för i så hör man vanligtvis också t, men inte alltid och kanske åstadkommes en hämmning av reaktionen. Avsikten är dock att försöka förhöja uppmärksamheten på det enskida fonemet(utan stämma!). Kanske medför denna träning raka motsatsen till det jag vill åstadkomma, men om det sker en varaktig påverkan utgår jag ifrån att det är möjligt att upptäcka eventuella försämringar. Om man hör ett "t" utan stämma innebär denna träning temporärt att rösthallucinationerna blir något otydligare, men om man under längre tid tolkar ett språkljud med stämma sker istället en temporär försämring. Ovanstående test var misslyckat och upplevs som meningslöst, den temporära förbättringen kan vara inbillad och kanske har jag tänkt fel, men...Dessutom kan man efter att ha lyssnat ett antal gånger välja vad man vill höra och därför krävs fler ljudfiler för att den som inte själv drabbats ska kunna testa om detta på längre sikt kan medföra något positivt. Ett annat sätt att "träna" kan vara att uttala distinkta språkljud utan stämma och sedan återge hörselintrycket så länge som man kan, vilket sker genom att man gång på gång "placerar" och i sitt inre formar språkljudet. (Det har hävdats att sjukdomen ibland kan orsakas av "ett dåligt minne" (källa:sir nil nyheter) och om hypotesen stämmer borde förtydligandet av dessa ljudminnen vara den mest specifika träning som man kan ägna sig åt. Styrkan i minnet borde teoretiskt kunna påverka graden av uppmärksamhet på de distinkta språkljuden och därmed justera den felfördelning av uppmärksamheten som antas vara en bakomliggande orsak till benägenheten att tolka hörselintryck, vilket i förlängningen kan medföra mer omfattande röstillusioner.)Oberoende av om man plågas av rösthallucinationer eller inte kan man kanske själv testa dessa och andra mer kända strategier att för att minska lidandet t.ex öronpropp i vänster eller höger öra, musik, gapa, ljuda m.m. Ibland känner man sig rätt dum och det är inte mycket som hjälper. Det viktigaste är kanske att lära sig hantera sjukdomen, men det betyder inte att jag tänker ge upp alla mina försök att bli av med sjukdomen.) För att förstå hur stämman kan ge upphov till en generell aktivitet d.v.s. betingas för mer än en reaktion kanske man först måste inse att reaktionen på språkljud kan ske trots att hörselintrycket är otydligt. Språkljuden behöver alltså inte vara identiska med det "ursprungliga" intrycket för att ge upphov till en reaktion. Detta är möjligt genom s.k.stimulus generalisering (conditioning -> PsySoc:MEMORY/Conditional -> generalization) och vad kan hända när olika stimuli är så otydliga att de ej kan skiljas åt? Att hela tiden belöna två olika stimuli som långsamt förändras tills de inte längre kan skiljas åt kan leda till att en hund inte längre vet hur det skall reagera.(Två olika innebörder har överförts till ett gemensamt stimuli och hunden riskerar att bli neurotisk eller "galen" när den inte längre vet hur den ska tyda de signaler som ges.(källa tredje stycket) )Men vid språkperceptionen smälter betydligt fler stimuli samman och när hörselintrycket är otydligt uppstår istället en generell aktivitet som är funktionell eftersom den styrs av de förväntningar som den upplevda kontexten ger upphov till. (Hunden fick inga andra signaler än det stimuli som blivit dubbeltydigt p.g.a. att två stimuli konvergerat)Den behjälpliga flexibiliteten i den stimulusutlösta responsen är enligt tidigare påståenden uppkommen genom att reaktionen resulterar i en illusion som medvetandegör och bekräftar om reaktionen är riktig.(Bekräftelsen antas motsvara en belöning om illusionen passar in i kontexten.)Den kontextberoende illusionen som bekräftelse är unik eller åtminstone en uppenbarad åtskillnad som möjliggör en större förståelse vid ett samtidigt betraktande av den tidigare jämförelsen då stimulus generaliseringen enbart resulterade i negativa konsekvenser. (Föregående mening måste som mycket av det jag skriver betraktas som onödigt tillkrånglat och det skulle inte förvåna mig om jag ibland "snubblar" på orden. Vad jag egentligen menar är att hunden kan reagera fel eftersom den försöker tyda två stimuli som inte längre kan skiljas åt och det är självklart att den kontextberoende illusionen vid språkperceptionen kan minimera antalet upplevda felreaktioner. Detta är kanske tur för vad skulle hända om man hela tiden tvivlade varje gång hörselintrycket var lite otydligt. Tack vare tidigare förvärvade kunskaper och den information som kontexten ger kan olika fonem ifyllas korrekt och det spelar därför normalt ingen roll att hörselintrycket inte alltid är helt objektivt. Skillnaden är alltså att en från början helt stimulusstyrd respons kan ta stöd av kontexten när stimulusstyrningen är otillräcklig. Kontexten antas vara tillgänglig eftersom operant(respons-resultat) och respondent(S-R eller S-S) betingning samverkar. ) Innan associationen till språkljuden blivit tillräckligt stark sker normalt inga tolkningar fristående från den verklighetsförankrade kontexten, men mångtydigheten i ett hörselintryck är inget nytillkommet symtom. Illusionen medför en "belöning" som gör att stimulis generaliseringen kan överföra en betingad reaktion till ett tidigare neutralt stimuli(d.v.s. illusionen ifyller allt otydligare språkljud tills reaktionen kan ske på det signalbärande ljudet) och perceptionsstörningen uppstår när stämman(CS2) upprepade gånger kopplats till olika "språkljud"("CS1")..( Higher order conditioning Att rösthallucinationer kan förklaras som en konsekvens av att tidigare neutrala stimuli betingats utgör en etablerad psykologisk förklaringsmodell, men detaljerade beskrivningar hur inlärningen sker saknas och det är inte säkert att mitt försök att förklara detta stämmer. Om man inte genomgår det förediska förstadium som innebär att man felaktigt tror sig höra vad verkliga men mycket otydliga röster säger krävs en annan förklaring till insjuknandet, men existensen av de betingade reaktioner som utnyttjas när hörselintrycket är otydlig är fortfarande en förutsättning för att man skall kunna insjukna och den troligaste förklaringen till att sjukdomen ibland permanentas är fortfarande att utnyttjandet av dessa reaktioner medför en inlärning d.v.s. en förstärkning av de reaktioner som utnyttjas. Existensen av de betingade reaktioner som ev. uppkommit p.g.a. stimulis generaliseringen är alltså en förutsättning för att man skall kunna insjukna plötsligt och den sämre prognosen vid ett smygande förlopp bör rimligen vara orsakad av en gradvis förstärkning av de betingade reaktioner som normalt endast utnyttjas i begränsad omfattning.(Det är ovanligt att någon insjuknar före fem års ålder, vilket inte är så konstigt om vissa språkliga färdigheter förknippade med den inlärda förmågan att restaurera ett hörselintryck utgör en grundläggande förutsättning för att sjukdomen skall kunna bryta ut. Kanske är det möjligt att i ett tidigt skede förutsäga vem som riskerar att drabbas, men kanske handlar de då mer om mätningar av en benägenhet än en förmåga att tolka ett hörselintryck. Detta kan eventuellt göras genom mätningar av kategorisk perception, som försämras om perceptionen påverkas av ett tidigare hörselintryck. Det nya intrycket upplevs som snarlikt och svårt att skilja från det ursprungliga intrycket p.g.a. vanan att utnyttja tillgänglig information i de delar av arbetsminnet, som normalt främst utnyttjas för att tolka ett otydligt hörselintryck. Hittade en länksom gör att du kan testa ovanstående hypotes.) Perceptionsstörningen Eftersom uppmärksamheten på det betingade stimulit bör stå i direkt proportion till den betingade reaktionens styrka kan den perceptionsstörning, som medför en förhöjd uppmärksamhet på omgivande och inre ljud förklaras som en konsekvens av detta. Att detta d.v.s. graden av uppmärksamhet på irrelevanta ljud kan avgöra hur allvarlig störningen av tankeverksamheten blir framgår när man avsiktligt höjer uppmärksamheten på de "bakomliggande" ljuden. (När det gäller de inre ljuden bör man påpeka att det inte alls behöver handla om några nya ljud som p.g.a. sjukdomen ”produceras” i hjärnan. Det troligaste är kanske att det handlar om en förhöjd uppmärksamhet på redan existerande inre ljud.) De inre ljuden kan t.ex. orsakas av andningen, puls, muskelaktivitet, men också tinnitus kan ge upphov till falska hörselintryck. Vanligtvis utgörs dock det perifera ljuden av bakgrundsljud t.ex. avlägset tal, trafik eller vindens sus. När ett fragment ”saknas” p.g.a. av störningar vid språkperceptionen utnyttjas riktad uppmärksamhet på den temporärt perifera bärsignalen och att endast perifera ljud kan tolkas stödjer därför antagandet om de mer omfattande illusionernas ursprung. (Detta är omvänd "bevisföring" eftersom jag egentligen utgått från konkreta erfarenheter av sjukdomen för att förstå vad som är normalt. Orsaken till att vitt brus t.ex från ventilationssystemet ofta upplevs som störande är förmodligen aktiverandet av den automatiskt förhöjda uppmärksamhet som normalt endast utnyttjas för att urskilja perifera ljud med språklig förankring.) Också mycket svaga ljud är perifera och kräver den riktade uppmärksamhet, som är förknippad med att det ”tysta talet” synkroniseras med hörselintrycket.(När man i tanken skuggar en verklig röst försämras eventuellt uppfattningsförmågan något mer om rösten är otydlig än om den är tydlig eftersom den inre rösten inte kan utnyttjas när tanken inte är synkroniserad med hörselintrycket. Att försöka skugga en röst som inte är verklig är omöjligt utan att påverka röstillusionen och har av vissa utnyttjats som en strategi mot störande röster. Ett enklare sätt att försämra den perceptuella restorationen är att ljuda, men...) Den riktade uppmärksamheten utnyttjas rimligen endast när det hörda upplevs som betydelsefullt. (De ofrivilliga tolkningarnas förmåga att påverka och lura den drabbade individen skulle kunna förklaras med att man utgår från sig själv, samt att också den automatiskt förhöjda uppmärksamheten tycks medföra att tolkningen nästan alltid upplevs som mer betydelsefull än vissa objektiva hörselintryck. Detta synsätt som innebär att en förhöjd uppmärksamhet på omgivande stimuli kan påverka så att objektivt betydelselösa intryck kan integreras i en helhet möjliggör ett belysande av något som förmodligen är medicinens centrala vekningsmekanism mot nya vanföreställningar. När vissa mediciner häver uppkomsten av nya vanföreställningar sker alltså detta troligen genom att sänka uppmärksamheten på omgivande stimuli. Eftersom påverkan i stor utsträckning sker via de känslor som sinnesintrycket medför är det möjligt att ha sjukdomsinsikt(t.ex medvetenhet om att vissa hörselintryck kan vara falska) och ändå påverkas av sjukdomen. Att en känsla inte alltid kan styras av förnuftet är ju inget speciellt, som endast drabbar psykiskt sjuka människor. Med ett symptom som hörselhallucinationer tycks det krävas en ständig vaksamhet för att undvika att man bygger upp en falsk bild av verkligheten och om man inte får den sömn som man behöver åker man garanterat dit på ytterligare skov oberoende av hur förnuftig man anser sig vara...Mest förediska är nog de röstillusioner som uppstår i en verklig men ohörbar röst och det bästa är nog att inte lita på något som man hör. Enligt hypotesen är detta symptom avgörande för om sjukdomen bryter ut eller inte och detta symptom antas alltså ingå i symtombilden redan i förstadiet trots att detta ibland kan vara mer eller mindre omöjligt att upptäcka. Det skulle inte förvåna mig om detta symptom visar sig ha en avgörande påverkan vid en lång rad psykiska sjukdomar, men vad jag vet har detta inte undersökts. Detta skulle om det stämmer kunna förklara hur ärftlighet för schizofreni ibland kan medföra en ökad risk för att drabbas av andra psykiska sjukdomar.) Teoretiskt kan perceptionsstörningen kvarstå trots att den främmande rösten upphört, men då har kanske den ”egna rösten” blivit mer främmande. Detta att de egna tankarna upplevs som främmande kan medföra ett tillstånd "då vara är att inte vara".(En egen men mycket främmande röst är till "99%" möjlig att förutsäga men nästan helt omöjlig att kontrollera. Kontrollen sker indirekt genom att man påverkar det man försöker förutsäga. Jag har endast begränsad erfarenhet av detta tillstånd men känslan kopplad till de egna tankarna kan ibland vara en reaktion på en främmande röst. Detta bör som fenomen inte betraktas som onormalt eftersom det inte skiljer sig från vad som bör vara fallet vid de mindre omfattande tolkningarna. Problemet är den förvirring och de vanföreställningar som kan uppstå när både egna tankar och känslor(?) upplevs som främmande. För mig utgjorde känslan för det mesta en reaktion på en främmande röst, men kanske förändras detta till en total "inlevelse" med tiden. Om inte bör kopplingen mellan de man tänker och känner förändras("frikopplas") på ett sätt som tydligt bör avspeglas i en observerbar påverkan av känslolivet, vilket också bevisligen ibland kan vara fallet.(Läs hubins beskrivning av olika symptom.) Eventuellt kan upplevelsen att de egna tankarna är främmande också vara en delförklaring till att känslotillståndet ibland neutaliseras.(När tanken är främmande blir det inte bara möjligt att välja känsla utan det blir också möjligt att välja att inte känna någonting. Eftersom tillvaron ibland kan vara ett inferno fullt av motsägelser är det heller inte konstigt att en del gör det "valet".) När perceptionen i så stor utsträckning kan styras av egna förväntningar tycks illusionen att objektiva skeende är förutsägbara eller möjliga att kontrollera uppstå t.ex att en verklig främmande röst upplevs motsvara "den egna rösten". Följande citat beskriver detta fenomen:" Med synkronitet menade Custance händelser i vilka innehållet i hans tankar ögonblickligen manifesterades i verkligheten: det cenario han föreställde sig i sitt inre tycktes faktiskt hända. En plödslig stormby, ljudet av åska, ord som talades till honom - allt kunde inträffa i samma ögonblick som han föreställde sig det." Galenskapens förförelse, om psykosens väsen, Edward M. Podvoll, sid 112)Det är också möjligt att tankarna kan upplevas som kontrollerade utifrån p.g.a. att de automatiskt synkroniseras med ett objektivt hörselintryck, men detta är jag osäker på eftersom jag endast har upplevt detta i ett mycket otydligt hörselintryck. Synkroniseringen kan teoretisk leda till bokstavliga tolkningar om man endast tänker det man hör när man har "svårt att avgöra" om det är den egna eller den främmande rösten som man hör!(Ett tydligt exempel är bokstavliga tolkningar av meningar som "-Håll huvudet kallt!", men min erfarenhet av detta begränsas till något som är mer tvetydigt. Eventuellt handlar det i följande exempel enbart om att det hörda budskapet tolkas som en uppmaning: Jag läser "ej upp" till höger och väljer att ta trapporna till vänster, men bakom mig går en man med ett barn i den ålder då man lär sig läsa och när han säger "ej upp" tvekar jag vilket upplevs som lite märkligt. Hypotesen är möjlig att testa eftersom bokstavliga tolkningar bör vara vanligare när språkperceptionen störs.) När man inte är lika sjuk kan abnorma upplevelser endast förekomma i ett mycket otydligt hörselintryck och upplevs då ibland som att man kan kontrollera andras tankar eller att andra kan styra vad man tänker. För mig personligen handlar det mest om att jag hör eller kontrollerar ett avlägset hörselintryck, vilket innebär en stor fördel eftersom jag inte störs på samma sätt som andra när jag ser personen som jag talar med.) Att sjukdomen vanligtvis stabiliseras kan eventuellt förklaras eftersom den förhöjda uppmärksamheten, precis innan rösten avbryts, alltid bör medföra att man uppmärksammar ljudet("CS2") bakom röstillusionen utan att språkljuden("CS1") är "närvarande".(Vid medvetet förhöjd uppmärksamhet förväntar man sig att höra stämman men inte språkljuden. Att försöka lindra plågan genom att medvetet urskilja det bakomliggande ljudet kan kanske ge sjukdomsinsikt, men bör trots detta undvikas eftersom det tycks förvärra perceptionsstörningen. Den förhöjda uppmärksamheten på stämman sker på bekostnad av den viljestyrda tankeverksamheten och vid en abnormt förhöjd uppmärksamhet försvinner de informationsbärande språkljuden från röstillusionen, men så fort man släpper på uppmärksamheten förtydligas det evinnerliga mummelandet och rösterna återkommer med förnyad styrka. Att jag trots detta la ner så mycket tid på det här var att jag inte förstod att frånvaro av innebörd saknar betydelse om man förväntar sig att höra det bakomliggande ljudet. Ytterligare en anledning till att innebörden "saknar" betydelse kan förstås om man betänker att CS1 inte står för ett ord som kan kopplas till ett obetingat stimuli utan endast utgörs av språkljuden, de enskilda beståndsdelarna kallade fonem, som orden består av. Det återstår dock att få bekräftat om ett fonem kan betraktas som ett betingat stimuli trots att det inte finns ett tillhörande obetingat stimuli.) Den exceptionella urskiljningsförmågan som bl.a. möjliggör musikhallucinationer upplevs som mycket märklig men härstammar kanske från en grundläggande perceptuell förmåga. Bl.a. tack vare lyckade försök att framkalla mindre avancerade musikillusioner har detta fenomen kunnat studeras.(Testet ger ökad förståelse för musikillusionen och kan höras också av vissa som inte hört "musik" tidigare, men innebär ingen större upplevelse.) Denna urskiljningsförmåga kan bevisa att stämman vanligtvis inte är en illusion, vilket är viktigt eftersom detta möjliggör en förståelse av sjukdomen utifrån normala skeenden vid språkperceptionen. En mindre uttalad urskiljningsförmåga när man utnyttjar minnet av en nyligen hörd ton kanske kan göra det möjligt för friska människor att förstå den mer exceptionella urskiljningsförmågan. Jan Fagius beskriver detta i boken Hemisfärernas musik sid 53. Citat: ”Om den uppspelade tonen var den samma som den som personen mindes och föreställde sig , blev den hörbar vid lägre ljudstyrka än om den uppspelade tonen var högre eller lägre än den som fanns i minnet”. Detta är intressant eftersom också friska människor bör kunna "modifiera stämman" genom lyssna till en "perifer" ton samtidigt som de styr graden av uppmärksamhet genom att återkalla en ljudbild där tonens volym varierar. Kanske finns det andra sätt att visa detta som på ett mer naturligt sätt anknyter till urskiljningsförmågan på det signalbärande ljudet d.v.s. då urskiljningsförmåga och restaurering samverkar. (Vad händer t.ex om man har kvar "täckljudet" men tar bort i:et i sepsimber? Om i:et tas bort eller om det sker en förändring av frekvensen borde det vara svårare att "restaurera" e:et i september.) Den ”egna” och den främmande rösten Illusionen att ljudet är informationsbärande medför en förskjutning av uppmärksamheten när man försöker urskilja de frånvarande språkljud som normalt prioriteras och begränsar möjligheten att göra egna tolkningar. Detta kan avbryta tolkningen (se ...delad uppmärksamhet...iakttagelse som gjordes av sir John Perceval...)men hinner inte påverka den värdefulla ”perceptuella restorationen” negativt eftersom illusionen normalt endast fyller i saknade språkfragment. I sjukdomen synliggörs dock den delade uppmärksamheten genom att tankeverksamheten hela tiden avbryts när tankarna upplevs som främmande. Orsaken till detta är förmodligen att det signalbärande ljudet hinner fokuseras, vilket endast är möjligt när de distinkta språkljuden saknas. (Dessa "stoppljud" avbryter det signalbärande ljudet och den stegrade uppmärksamheten på "stämman". Det är relativt enkelt att konstatera att en stämma med en något högre volym avbryts snabbare än de stämmor som endast med svårighet kan urskiljas, men detta förutsätter att volymen på bakgrundsljuden inte skiljer sig åt nämnvärt. Vidare gäller också att en stämma som avbryts på ett motsvarande sätt som vid närvaro av "stoppljud" vanligtvis medför röstillusioner som inte avbryts lika lätt. ) Uppmärksamheten på det stimuli som ”tolkas” sker vanligtvis på bekostnad av den viljestyrda tankeverksamheten eftersom en lyckad tolkningen normalt förutsätter ett reflexstyrt tänkande utlöst av variationer i bärsignalen. När de hörda tankarna inte är främmande avbryts inte tanken eftersom man inte lyssnar till ljudet som om de vore informationsbärande d.v.s. fokus på tanken är större. Röstillusionen i jämna ljud möjliggörs då bl.a. genom att man uppmärksammar ljudet när tanken har en stämma, vilket modifierar ljudet så att det upplevs som varierande. Detta att ljudet kan ersätta den inre röstens stämma skulle kunna förklaras om man utnyttjar kortidsminnet av ett ljud motsvarande stämman för att kunna hålla kvar uppmärksamheten på ljudet. När man talar medför den sensomotoriska återkopplingen bl.a. att man uppmärksammar röstens stämma när man säger något och när man drabbats av denna sjukdom tycks det vara så att man uppmärksammar bärsignalen när tanken har en stämma. Detta medför att också jämna ljud upplevs som varierande, men inte nödvändigtvis att rösten upplevs som främmande. Både främmande och mindre främmande röstillusioner möjliggörs genom att den inre röstens stämma kan synkroniseras med bärsignalen. (Om man läser en text stavelse för stavelse i takt med ett ljud kan man ”höra” den ”egna rösten” vars stämma ersatts av ljudet. )Den främmande rösten i ett lågt ljud uppstår inte enbart genom de betingade reaktioner som sker vid temporära höjningar av volymen på det ljud som motsvarar stämman, också den ”vokalmodifiering” som sker när man tänker något bidrar till att skapa en röstillusion. Med tiden sker en anpassning som innebär att stämman inte byts ut hela tiden. Detta medför att tanken inte byter inriktning lika ofta och sker genom att man skapar ett "andrum" mellan de tolkade ljuden, så att det blir möjligt att återgå till samma stämma. Skillnaden mellan den egna och den främmande rösten är flytande och styrs av hur stor uppmärksamhet "stämman" erhåller.(Det "bakomliggande ljudet" registreras i primärsensorisk cortex. En förhöjd uppmärksamhet på stämman medför svårigheter att kontrollera tänkandet och mer främmande tankar. Detta förklaras enklast genom att utgå ifrån att det är fråga om delad uppmärksamhet.) Att det utöver den reflexstyrda aktiviteten i ett senare skede av sjukdomen också ingår en helt viljestyrd aktivitet där tanken likt talet resulterar i ett hörselintryck kan bero på att kopplingen mellan responsen och resultatet förstärkts. Detta är något som karakteriserar den instrumentella betingningen, men endast den klassiska betingningen kan förklara den reflexstyrda aktiviteten och då handlar det om en association mellan två olika stimuli eller S-R-kopplingar. (På min kunskapsnivå kan jag inte förstå hur enbart operant betingning kan medföra en främmande röst. Både vid försenad feedback och rösthallucinos utlöses reflexer och då har jag antagit att det rör sig om respondent betingning, men detta återstår att ta reda på.) Dialogen Det är uppenbart att den intensiva, ibland outhärdliga dialogen, kan upprätthållas genom medvetandegörandet av inre motsättningar. Men att hela tiden i detta tro sig finna en motsvarighet till inre problem är förmodligen en vanföreställning. Numera tror jag att den dialogdrivande kraften till stora delar är en konsekvens av att sjukdomen medvetandegör föreställningar som genom en märklig form av inlevelseförmåga inte bara öppnar vägen till nya perspektiv utan också omöjliggör alla former av ensidigt skärskådande. Citat: "När hans tänkande var som mest oordnat märkte han att varje föreställning omedelbart kopplades ihop med sin motsats, och han kände att denna motsägande handling, att vända vad som helst till dess motsats, fanns latent tillgänglig i människans villkor och även kunde användas till att gå emot den egna intelligensens funktioner. Han kallade det en naturlig mänsklig "perversitet", en alltid tillgänglig oppositionslust som blir starkt exponerad och intensifierad under varje rubbat sinnestillstånd..." (Galenskapens förförelse, Om psykosens väsen, Edward M. Podvoll, sid 45)Teoretiskt borde det dock vara möjligt att förhindra uppkomsten av inre motsättningar genom att förändra sin inställning till sjukdomen, men detta är för mig personligen helt omöjligt.(Om ni inte helt saknar ironi kan jag varm rekomendera George Orwells bok 1984 som inspirationskälla i sökandet efter nya strategier. Kanske är något liknade nyspråksreformen en strategi väl värd att pröva för att upphäva de inre motsättningar som river upp en reda söndertrasad själ. Förmågan att se motsatser kanske kan vändas till en fördel. Man utgår då ifrån att alla de främmande röster, som inte är verkliga, vänder på orden. Ordens ursprungliga innebörd kan då endast avspegla det förmedlade budskapet genom att negeras...Att negera fungerar dock endast om betoningen ej färgas av en stark känsla. Ibland kan ordleken leda till att rösterna ändrar intställning och då måste man också ändra reglerna och tolka allting bokstavligt...Det enda som fungerar är att då och då ljuga och uttrycka sin förståelse för eller sin stora kärlek till de grymma plågoandar som outtröttligt tycks vrid och vända på själen för att skärskåda minsta skrymsle. Detta medför ofta en temporär lättnad, som om hjärnan lyckats lura sig själv att tro att krig är fred...o.s.v...) Språkljuden Den förhöjda uppmärksamheten på stämman åtföljs eventuellt inte av en motsvarande förhöjning av uppmärksamheten på distinkta språkljud utan stämma, vilket skulle kunna förklara varför inte frånvaro av distinkta ljud på samma sätt som frånvaro av stämma kan bidra till att begränsa illusionens omfattning. Det är tvärtom så att existensen av informationsbärande distinkta språkljud, främst konsonanter, begränsar illusionen. (En tänkt konsonant utan stämma kan fristående endast höras om ett motsvarande ljud finns närvarande och detta gäller också när dessa språkljud integreras med stämman men detta är svårare att upptäcka. Genom att medvetandegöra att dessa språkljud inte kan höras kan man efter intensiv träning "plocka bort" ett eller flera distikta språkljud från stämman. Detta tycks underlättas av att man först under en längre tid intensivt tränar sig på att tolka distinkta ljud utan stämma. Eventuellt underlättas genomskådandet av illusionen genom att dessa tolkningar medför en förhöjd uppmärksamheten på liknande språkljud. En enklare förklaring är att reaktionen hämmas vid upprepning. När några av de informationsbärande konsonanterna försvinner hörs istället ett mummel utan innebörd. Detta är något som jag nyligen lagt märke till och jag vet inte om denna träning på längre sikt kan medföra att de främmande rösterna förlorar sin innebörd.) Medicinen Orsaken till perceptionsstörningen, som direkt eller indirekt medför olika symtom, samt varför medicinen inte kan bota men ändå förhindra att man går djupare in i sjukdomen är möjligt att förklara om det är fråga om stimulus inlärning. ”Klassisk betingning” utgör en av flera etablerade psykologiska förklaringsmodeller på hallucinationer och vid djurförsök har studier av dopaminets funktion vid denna typ av inlärning undersökts. Dessa studier belyser också medicinens möjlighet att påverka via dopaminsystemet. (Medicinen påverkar också nivån av andra signalsubstanser!) En artificiell sänkning av dopaminnivån kan försämra stimulus inlärningen, men kan i ett senare skede inte specifikt påverka aktiverandet av inlärda reaktioner (BR) p.g.a. kopplingen mellan CS1 och CS2. En etablerad koppling mellan "stämman" och språljuden ökar sannolikheten för att man förväntar sig att höra något och detta kan medicinen alltså inte påverka genom att sänka nivån av dopamin. Medicinen lindrar dock symtomen, men detta sker ibland genom en oönskad generell påverkan. Verkan och biverkan kan ibland inte skiljas eftersom medicinen kan tänkas hjälpa genom att sänka uppmärksamheten på omgivande stimuli, vilket enligt tidigare eventuellt kan förhindra uppkomsten av eller minska sannolikheten för nya vanföreställningar. Det kan vara svårt att förstå uttalanden där det hävdas att medicinen kan medföra en sänkt uppmärksamhet på de egna tankarna utan att medföra en motsvarande försämring av tankeverksamheten. Vad som egentligen åsyftas(?) måste vara en sänkt uppmärksamhet på "omgivande" stimuli. Den delade uppmärksamheten stör då inte lika mycket genom att fokus på tanken blir större, vilket i sin tur kan kompensera den generella sänkning av tankeverksamheten, som enligt vissa kan iakttagas hos friska försökspersoner. Efter att ha testat tre olika mediciner har jag lagt märke till att den "egna rösten" mer eller mindre kan tystna utan att de främmande rösterna påverkas i lika stor utsträckning. Kanske beror detta på att den egna rösten inte medför en lika stor uppmärksamhet på "stämman" som den främmande rösten och därför lättare släcks ut. Eventuellt sker genom en höjning av nivåenerna serotonin en samtidig påverkan av den "viljestyrda" (egentiligen känslostyrda) benägenheten att tolka olika intryck. Det är i alla fall min erfarenhet från medicineringen i samband med en depression att en höjning av nivåerna av serotonin medför att man bryr sig mindre om vad andra människor säger, men förmodligen är medicinens verkningsmekanismer mer komplicerade än så. (Nivåerna av olika signalsubstanser samverkar m.m.)Detta skulle kunna häva påverkan via inlärda förväntningar och hjälpa annars "läkemedelsresistenta" individer. Eftersom verkan ibland inte är möjlig utan en samtidig biverkan förstår man att medicineringen ofta måste handla om en avvägning som borde underlättas om den kan ske i samverkan med patienten. Kort om hypotesen Enligt hypotesen kan de illusioner, som utnyttjas vid den ”perceptuella restorationen” bli mer omfattande p.g.a. att tolkningen av otydligt tal förutsätter utnyttjandet av betingade reaktioner. När dessa reaktioner, som endast i frånvaro av språkljud kan medföra en illusion, utnyttjas alltför mycket sker en inlärning och när de inlärda reaktionerna förstärks tillräckligt kan tidigare neutrala stimuli utan språklig förankring tolkas. Ett neutralt stimuli uppmärksammas inte alltid och den uppmärksamhet som det betingade stimulit erhåller bör stå i direkt proportion till den betingade reaktionens styrka. Att detta d.v.s. graden av uppmärksamhet på irrelevanta ljud kan avgöra hur allvarlig störningen av tankeverksamheten blir framgår när man medvetet höjer uppmärksamheten på de bakomliggande ljuden. De symtom som direkt orsakas av perceptionsstörningen tycks dessutom i viss utsträckning vara möjliga att kategorisera kronologiskt med avseende på hur stor uppmärksamhet ljudet erhåller på bekostnad av den verbala tankeverksamheten. Hypotesen ger en tänkbar förklaring till hur olika miljöfaktorer kan medföra en ökad risk för att drabbas, samtidigt som den öppnar möjligheten att ge en tänkbar förklaring till många olika symtom.(Kan man med denna syn på sjukdomen förklara orsaken till att vissa individer tillfrisknar ”spontant” och kan man om så är fallet medvetet utnyttja detta för att påverka sjukdomen i en positiv riktning? För närvarande anser jag att det handlar om en snedfördelning av uppmärksamheten, med en förhöjd uppmärksamhet på stämman, som gör att stämman kan vara så perifer att en normal uppmärksamhet på distinkta ljud inte räcker för att upptäcka frånvaron av vissa informationsbärande språkljud. Detta medför en oförmåga att hämma de uppifrån-och-ner-processer som möjliggör tolkningen, vilket kan beskrivas som en oförmåga att upptäcka felreaktioner. Den inlärning som kan medföra detta borde vara möjlig att justera genom att förhöja uppmärksamheten på de fonem som också i sin frånvara normalt kan förhindra felreaktioner.) KOMMANDE FÖRÄNDRINGAR:Om jag skall kunna fortsätta fundera i samma riktning som tidigare måste jag hitta ett hållbart sätt att tänka. Ett alternativt perspektiv som inte innebär att man bortser från de verkningar som sjukdomen har är att betona den operanta betingningens koppling till den motoriska signalen.(US ger knappast upphov till en motorisk signal och därför kan inte CS göra det heller. Indirekt medför dock reaktionen på CS en motorisk signal, men framställningen i texten håller inte eftersom jag hoppat över ett mellanled.) CR utgörs av den emotionella responsen(källa: Compound Conditioning and Blocking Effect in Rats ) kopplad till betydelsen och styrkan i kopplingen mellan CS1 och CS2 styr tillsammans med behovet de förväntningar som man har samt graden av uppmärksamhet som stimulit erhåller. (Sjukdomsförloppets koppling till försämrad Kamin blockering stödjer antagandet att språkljud(CS1) med stämma(CS2) splittras. Existensen av individuella skillnader i förmågan att hantera konsekvenserna av detta skulle kunna medföra en djupare förståelse för sårbarhenten samt sjukdomsförloppet. Kamin blockering tas upp i samband med hypotesen men är relativt enkelt att sammanfatta: Den inlärda kopplingen mellan CS1 och US blockerar inlärning av ny koppling mellan CS2 och US. CS1+US->UR => CS1-> CR CS1+CS2+US->UR => CS2->no CR(blockering) När stimulus generaliseringen belönas sker följande: CS1(fonem)->CR, CS1.1->CR.....CS1.9->CR, CS2(stämman)->CR (språkljud med stämma splittras) CS1+CS2+US->UR => CS2-> CR(ingen blockering) Detta medför att språkljud med stämma ökar sannolikheten för att man tolkar en stämma utan språklig förankring.(Men detta fyller också en funktion genom att underlätta perceptuell restaurering samt tolkningen av det affektiva budskapet.) Den främsta anledningen till perceptionsstörningen antas förorsakad av Higher-order conditioning: CS2 then CS1 (both stimuli lead to CR)) Eget försök att göra en jämförelse(teoretiskt felaktig och praktiskt ogenomförbar?) Antag en råtta lär sig att associera ett stimuli(CS1v) med tillgång till vatten(USv) och ett annat stimuli(CS1f) med tillgång till föda(USf). Genom stimulus generalisering och belöning förändras dessa stimuli så att associationen kan ske på en "utkristaliserad" del(CS2)som är gemensam för CS1v och CS1f.( Men för att få tillgång till vattnet(USv) eller föda(USf)när stimulit förändrats måste råttan trycka ner spak V eller F(respons) så fort den hör ljudet och när den gör det presenteras det sammansatta stimulit CS1v eller CS1f. (Efter ett tag etableras en reflex som utlöses så fort råttan hör ljudet.)Handlingen resulterar i att råttan kan äta sig mätt eller släcka sin törst.Om råttan aldrig helt kan släcka sin törst finns det en risk att polydipsi framkallas d.v.s. råttan förlorar kontrollen över de reaktioner som gör att den kan släcka sin törst och kanske kan schizofreni jämföras med poydipsi. Skillnad: Det krävs flera olika CS1(fonem) för att uttrycka den föreställning som medför en betingad reaktion. Det verkliga betingade stimulit kan t.ex vara ordet vatten och det är oklart om det går att tänka på det här sättet. För närvarande försöker jag förstå om de reflexer som medför en motorisk signal vid rösthallucinos bör betraktas som operant eller respondent beteende. Källa:TWO TYPES OF CONDITIONED REFLEX ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Hypotes Sjukdomen kanske är priset som vissa får betala för att vi har ett språk. De illusioner som ibland utnyttjas för att underlätta språkperceptionen kan ge en ökad förståelse för de ”hallucinationer” som är karakteristiska för sjukdomen. När man insett detta ligger det nära till hands att fråga sig om inte utnyttjandet av illusioner d.v.s. den ”perceptuella restorationen” genom inlärning kan medföra mer omfattande illusioner d.v.s. ”hallucinationer”. Tolkningen måste nämligen i båda fallen ske genom utnyttjandet av betingade reaktioner och detta kan otvivelaktigt medföra en förstärkning av de betingade reaktioner som utnyttjas. Denna inlärning kan förhöja uppmärksamheten och reaktionsbenägenheten på normalt neutrala stimuli, vilket innebär att ljud utan språklig förankring motsvarande stämman kan tolkas.Sjukdomen medför att det blir lättare att betinga ett tidigare neutralt stimuli(källa )och det är inte helt orimlig att tidigare inlärning kan medföra detta. Ytterligare stöd för hypotesen, som utgår från att operant- och respondent betingning samverkar, kan erhållas om det blir möjligt att förstå orsaken till varför vissa individer speciellt de med många negativa symtom har problem att blockera. källa Följande källa ger ytterligare info om vad man menar med Kamin blockering och vad som händer när blockeringen uteblir. Citat:"...no blocking, meaning they could have conditioned reflexes to both stimuli simultaneously. According to Kim, "The blocking phenomenon is one way that animals discriminate relevant stimuli from irrelevant stimuli." Kim believes that their work has larger implications for the scientific community. This latest finding, he said, will help researchers better understand schizophrenia, autism, and other conditions in which patients "cannot filter out irrelevant stimuli."... " källa KAMIN BLOCKERING Den inlärda kopplingen mellan CS1 och US blockerar inlärning av ny koppling mellan CS2 och US. CS1+US->UR => CS1-> CR CS1+CS2+US->UR => CS2->no CR(blockering) Början till ett försök att förstå vad som händer VID SPRÅKPERCEPTIONEN CS1+US->UR => CS1-> CR Stimulus generalisering+"belöning":CS1(fonem)->CR, CS1.1->CR.....CS1.9->CR, CS2(stämman)->CR CS1+CS2+US->UR => CS2-> CR(ingen blockering) OBS! CS1(fonemet) har splittrats och CS2(stämman) kan urskiljas->CS1+CS2=språkljud med stämma (Eventuellt är den generellt nedsatta förmågan att blockera som kan iakttagas hos vissa individer förorsakad av stimulus generaliseringen.) Först när reaktionen på CS2 etablerats kan Higher-order conditioning ske: CS2 then CS1 (both stimuli lead to CR) (Antas kunna medföra en perceptionsstörning när kopplingen mellan CS2 och CS1 blivit tillräckligt stark.) Operant betingning(respons-resultat kopplingar) kan endast ske i närvaro av stämman("CS2")eftersom resultatet som motsvararande CS1 är en illusion bestående av stämman och den inre rösten. Respondent betingning(S-S och S-R kopplingar) sker genom reaktioner på CS2 som ger CS1. Problemet är att förstå hur ett enskilt fonem(CS1?) kan kopplas till ett obetingat stimuli(US t.ex ett äpple) eftersom det stimuli som betingats t.ex ordet äpple är sammansatt av flera fonem. Enligt Arild Karlsen handlar det inte ens om betingade stimuli. För att få ett orsak-verkan samband måste jag dock utgå ifrån att Arild har fel eller att det är fråga om en missuppfattning. Det blir t.ex relativt lätt att förstå hur en sämre förmåga att blockera kan medföra reaktioner på CS2(stämman) och hur detta i förlängningen kan medföra en perceptionsstörning genom en starkare koppling till CS1(språkljuden med stämma) Klassisk betingning är vad jag kan förstå en etablerad förklaringsmodell. Citat: ”Classical conditioning states that a physiological response can be elicited by a neutral stimulus alone, when that neutral stimulus is paired with a stimulus which would normally elicit that pysiological response. This principle has been applied to the occurence of auditory hallucinations. It is possible that auditory hallucinations are as a result of an event which would usually be paird with a certain stimuli. An example of this would be that the pairing of the sight of a police car with its blaring lights usually accompanies the hearing of a siren. If this contingency is repeated regularly, a possible occurence in line with this theory is that you may hear the siren at the presentation of a police vehicle with flashing lights even if the siren is not actually on.” (källa) Återigen utnyttjades en visuell liknelse, vilket är larvigt eftersom de som drabbats redan vet att det kan handla om att man tolkar olika ljud. Borde gå att hitta en bättre källa, men detta är dock en bekräftelse på att denna hypotes inte helt skiljer sig från redan etablerade förklaringsmodeller tvärtom tycks det finnas gemensamma nämnare också med andra förklaringsmodeller och detta trots att jag till stor del har utgått från egna erfarenheter och kunskaper.(causes-olika förklaringar) Tolkningen sker alltså genom att det betingade stimulit ersätter den inre röstens stämma. (Den riktade uppmärksamheten upprätthålls sedan med hjälp av kortidsminnet.) Detta medför att bärsignalen kan kopplas till den inre röstens språkljud. (För att förstå detta har jag utgått ifrån att det tysta talets ”motorik” normalt kan aktiveras av den inre röstens stämman och att detta på samma sätt som det tysta formandet av orden alltid medför en inre röst, men om sjukdomen medför en kraftigare förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva bör detta endast vara något som utnyttjas när tanken har en tydlig stämma. I normala fall d.v.s. när man inte föreställer sig en främmande röst, är tanken relativt neutral! Ytterligare stöd för detta är att tankar präglade av en stark känsla(främst höger hjärnhalva?) vanligtvis också har en tydlig stämma till skillnad från de logiska tankar som helt styrs av vänster hjärnhalvas språkcentra.) Orienteringsrektionen på stämman kan följas av en illusion, men förbättrar också förmågan att urskilja existerande språkljud, vilka naturligtvis prioriteras d.v.s. omöjliggör feltolkningar och ger upphov förväntningar om nya språkljud, som styr kommande reaktioner. Om dessa reaktioner, som sker när bärsignalens volym temporärt höjs kan ske helt i frånvaro av språkljud existerar inte längre något som kan begränsa röstillusionens omfattning. Detta kan ge upphov till en störning av de verbala tankarna("ljudkänslighet") eller en främmande röst, men för att man ska utnyttja möjligheten att tolka ljud utan språklig förankring krävs kanske att man befinner sig i ett visst känslotillstånd. Att lyssna till en otydlig röst kan vara vilje- och känslostyrt d.v.s. orsakas av att hörselintrycket upplevs som betydelsefullt och därför uppmärksammas trots att det är otydligt. Det förstadium som man då går in i karakteriseras av att man utan att vara medveten om det tolkar ohörbara men verkliga röster. (Om sjukdomen permanentas eller inte kan eventuellt bero på tidigare inlärning och detta bör vara huvudorsaken till att prognosen är bättre vid ett plödsligt än vid ett gradvis insjuknade. Kanske kan oddsen förbättras något om det är möjligt att förstå och utnyttja den ”avbetingning” som måste ingå i förklaringen av det ”spontana tillfrisknandet”.) ”Perceptuell restoration” kan uppstå p.g.a. en störande ljudmiljö, nedsatt hörsel eller andra anledningar till att man lyssnar till en ”otydlig röst”. Citat: ”The ”inner speech” theory of AVAs suggest that patients mis-recognize inner speech as alien, that is , make a false attribution(Frith, 1987), but there is disagreement as to how this putative mis-recognition might occur….it is possible that a problem with monitoring auditory images could predispose individuals to missattribution.”( Psychological Medicine, 2000, 30, 137-148.) Om man inte genomgår det förediska förstadium som innebär att man felaktigt tror sig höra vad verkliga men mycket otydliga röster säger krävs en annan förklaring till insjuknandet, men existensen av de betingade reaktioner som uppkommit p.g.a. stimulis generalisering är fortfarande en förutsättning för att man skall kunna insjukna och den troligaste förklaringen till att sjukdomen ibland permanentas är fortfarande att utnyttjandet av betingade reaktioner medför en inlärning d.v.s. en förstärkning av de reaktioner som utnyttjas. De något mindre uppenbara skälen till att man lyssnar till en otydlig röst kan säkert ha flera orsaker, men fokus bör ligga på det som är möjligt att påverka och kanske kan det löna sig att försöka förstå orsaken till de känslor som eventuellt kan medföra att man försöker höra en röst trots att talet är otydligt. Rädsla, osäkerhet, dåliga självförtroende, utseendekomplex, positiv och negativ stress m.m. skulle teoretiskt kunna medföra detta. Förstadiet förutsätter kanske existensen av vissa känslor, som gör att hörselintrycket upplevs som betydelsefullt och därför uppmärksammas trots att det egentligen är alltför otydligt. Eftersom språkljuden begränsar illusionen samtitigt som upptäckten av felreaktioner bör försvaga de inlärda reaktioner som gör det möjligt tolka bärsignalen bör steget till att tolka ljud som helt saknar språklig förankring vara ganska stort. Trötthet i kombination med den delade uppmärksamheten kan teoretiskt medföra ökad ljudkänslighet p.g.a. att uppmärksamheten på ljudet då ökar när tanken inte fokuseras lika tydligt. (Detta innebär störningar av den verbala tankeverksamheten och bör vara en möjlig bidragande orsak till sjukdomen om tankeverksamheten störs p.g.a. uppkomsten av verbala illusioner.) För att bli frisk måste man kanske utnyttja allt som man av erfarenhet vet kan underlätta. Att göra något eller samtala med någon, kan ibland avskärma omvärden och medföra att man undviker att uppmärksamma alltför otydliga ”röster”. En otydlig men verklig röst kan tackvare språkljuden möjliggöra upptäckten av felreaktioner, vilket teoretiskt bör försvaga de förstärkta reaktioner, som medför hallucinationer. (När reaktionen är riktig bör också uppmärksamheten på otydliga men distinkta språkljud öka, men kanske skiljer sig tolkningen av dessa från tolkningen av språkljud med stämman. Om uppmärksamheten på distinkta språkljud kan förhöjas borde detta inte underlätta upptäckten av felreaktioner när ljud helt utan språklig förankring kan tolkas?) Det är betydligt bättre att luta sig mot en hypotes som är möjlig att pröva t.o.m. om den är felaktig än att tala om ett oförklarligt ”spontant tillfrisknande”, vilket för tankarna till medeltida förklaringsmodeller där begrepp som ”spontan uralstring” begränsade möjligheten till en djupare förståelse. Om möjligheten eller förmågan att registrera ett objektivt hörselintryck av olika anledningar begränsas bör sannolikheten för att man skall drabbas av sjukdomen öka och om detta är riktigt bör det bl.a. vara möjligt att förklara varför två till synes vitt skilda riskfaktorer t.ex. storstadsmiljö och hög E.E. båda kan medföra en ökad risk att drabbas av sjukdomen. När det gäller miljöpåverkan har jag bara skrapat på ytan men hittills har jag nästan inte stött på någon riskfaktor som teoretiskt inte skulle kunna förklaras som konsekvensen av ett ”otydligt” hörselintryck. Hur virusinfektioner, D-vitaminbrist, toxoplasma gondii eller annan organisk påverkan kan medföra sjukdomen är svårare att förklara eftersom detta förutsätter kunskap som jag saknar, men vem vet kanske finns det ett samband t.ex att vissa språkljud ”går förlorade på vägen”, men återställs genom ”perceptuell restoration”. ( De tre förstnämnda riskfaktorerna är också kända för att kunna medföra hörselnedsättning genom påverkan i fosterstadiet.) Det positiva och hoppingivande med hypotesen, om den visar sig stämma, är att eventuella skador inte i sig själva medför sjukdomen. Påverkan sker indirekt genom inlärning. Enligt ovan kan också ”perceptuell restoration” uppstå p.g.a. trötthet, som i sin tur kan ha många olika orsaker. Också den medfödda sårbarheten bör gå att förklara med den ”perceptuella restorationen” som utgångspunkt, men det är inte säkert att man kan fastställa sårbarheten om man bara letar efter genetiska defekter.(Antag t.ex att man kan konstatera en ökad förekomst av schizofreni i patientgrupper med medfödda hjärtfel. Vem tar då i beaktande att ett medfött hjärtfel också kan medföra ökad risk att drabbas av en hörselnedsättning. Förmodligen utgår man istället ifrån att patienten har en genetisk defekt som mer direkt påverkar hjärnans funktion. Kanske är det inte så men då har man en större kunskap om sjukdomen än man vill medge.) Att tillhöra en minoritet medför en avsevärt högre risk att drabbas av schizofreni och detta samband där eventuellt en förmodad utstötthet kan länkas till sjukdomen kan kanske kopplas till lång rad andra faktorer som kan medföra en motsvarande utsatthet(Undersökningar som skulle kunnat bevisa att en upplevd eller verklig utstötthet kan utlösa sjukdomen har dock inte varit tillräckligt grundliga för att man skall kunna utesluta inverkan av andra tillkommande riskfaktorer eller vilseledand skillnader orsakade av att diagnosen påverkats av att individen tillhör en viss grupp.). Attityden i samhället kan tillsammans med den biologiskt nedärvda ”rasismen” medföra en låg tolerans mot de som på något sätt skiljer sig från genomsnittet och enligt hypotesen bör dessa individer, som alltså inte alls behöver vara genetiskt defekta på något sätt, med större sannolikhet drabbas av sjukdomen. Naturligtvis handlar det då inte bara om vilken attityd omvärden har utan också hur individen reagerar i olika situationer. (Ovanstående är ett av många försök att vända på ett resonemang, som skadat mer än det hjälpt. Oberoende av vad man kommer fram till anser jag att många haft fel utgångspunkt när de utgått från att det sjuka saknar gemensamma nämnare med det som är friskt.)Vad skiljer enäggstvillingar åt beträffande hur de bemöts och hur de reagerar på omvärden och är det möjligt att med detta som utgångspunkt urskilja något, som förklarar varför inte alltid båda drabbas av sjukdomen. (Hur mycket kan man få ner sannolikheten för att man drabbas av sjukdomen om man förstår samspelet mellan arv och miljö?) Vissa data tyder på en marginell ökning av antalet schizofrena i grupper som använder hallucinogena droger. (Osäkerheten i dessa siffror är betydande. Sjukdomen anses öka benägenheten att nyttja dessa droger. De som insjuknar förmodas ha en ökad känslighet. Om man främst vill få reda på något om sjukdomen och uppkomsten av schizofreni förutsätter rösthallucinationer bör man naturligtvis inte räkna med de som inte reagera med detta symtom.)I en senare studie av värnpliktiga har individer med psykiska problem uteslutits, men trots detta konstaterade man att långvarigt hashmissbruk ökade risken att drabbas avsevärt(6%). Det borde också vara intressant att försöka förklara varför viss statistik tyder på en ökad sjukdomsförekomst bland katoliker. (Förklaringen till detta borde sökas i den attityd och de känslor som religionen medför. Ett visst kulturellt betingat tänkande avspeglar detta, men en komplicerad kommunikation med dubbeltänkande och dubbelbindningar orsakar inte sjukdomen.) Vidare bör det vara enkelt att ta reda på om nedsatt hörsel, som inte korrigeras kan medför en ökad risk för att drabbas av sjukdomen. Det är bekräftat att vissa former av kraftiga hörselnedsättningar medför en öka risk för att drabbas av hallucinationer antagligen p.g.a. att den ”perceptuella restorationen” medför en förstärkningen av de betingade reaktioner som utnyttjas, men kan också mindre hörselnedsättningar utgöra en riskfaktor för de som är sårbara för sjukdomen. (Tinnitus kan uppstå p.g.a. en hörselskada och detta symtom är vanligt. Trots att det kan finnas andra förklaringar till detta än nedsatt hörsel kan man naturligtvis inte utan att undersöka detta närmare helt bortse från eventuella samband . Eftersom antalet individer med nedsatt hörsel förväntas öka finns det en risk att fler individer kommer att drabbas av sjukdomen i framtiden. En delförklaring till ålderspsykoser och t.o.m. krigspsykoser kan kanske vara nedsatt hörsel.) ”Hallucinationer” är förknippat med en lång rad psykiska sjukdomar, men anses inte nödvändigtvis vara förorsakade av någon defekt eller automatiskt medföra att individen blir psykiskt sjuk. Varför måste schizofreni vara orsakat av en defekt om sjukdomen kan förklaras genom att utgå från samma inlärning som medför hallucinationer? (Om oraken till schizofreni på ett motsvarande sätt som neuroser ibland helt kan förklaras som orsakad av miljöfaktorer kan man egentligen inte generellt tala om en sjukdom eftersom användandet av denna definition innebär att man betonar de biologiska faktorerna betydelse.) Att ensidigt betona det "abnorma" har kanske bidragit till att försena en djupare förståelse av "sjukdomen", men som tur är delas inte detta perspektiv av alla. (I populärvetenskapliga tidsskrifter kan man dock läsa om hur man försöker lära sig mer om sjukdomen genom att framkalla missbildade griskultingar... Man kan fråga sig varför man inte förhindrar publiceringen av dessa artiklar när det tycks vara så att man undviker annat, som skulle kunna förändra bilden av sjukdomen. Att vissa forskare ifrågasatte värdet med denna forskning påverkade inte nämnvärt det jag kände då jag läste detta.) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Ljuden bakom röstillusionerna. De perifera ljuden bakom röstillusionerna kan eftersom de inte är informationsbärande vara otroligt låga och i frånvaro av omgivande ljud kan också ”inre” ljud omöjliga att modifiera ge upphov till illusioner. (Modifieringen av ljuden sker genom att man omväxlande mycket snabbt förstärker och dämpar hörselintrycken. Därmed markeras de ljud som kommer utifrån på ett sätt som inte förstör röstillusionen, vilket gör det möjligt att konstatera att också inre ljud kan ge upphov till illusioner. Ett annat enklare sätt är att långsamt höja bakgrundsljuden, men då riskerar man ev. att ett inre ljud övergår till ett liknande yttre ljud.) De inre ljuden kan t.ex. orsakas av andningen, puls, muskelaktivitet, men också tinnitus kan ge upphov till falska hörselintryck. Vanligtvis utgörs dock det perifera ljuden av bakgrundsljud t.ex. avlägset tal, trafik eller vindens sus. Anledningen till att så många upplever rösterna som kommandes inifrån antas främst bero på problem att lokalisera källan. Om detta antagande är riktigt eller inte kan bekräftas med existerande test och borde rimligen vara något som de flesta insatta känner till. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Från normala illusioner i perifera ljud(”perceptuell restaurering” av saknade språkljud) till ”rösthallucinationer” och en perceptionsstörning. (En betingad reaktion är en reaktion på ett betingat tidigare neutralt stimuli p.g.a. en koppling till ett betydelsefullt stimuli. I detta fall handlar det dock om att ett ”betingat” stimuli kopplats till flera olika stimuli. Mångtydigheten i det betingade stimulit möjliggörs genom stimulís generalisering. Detta medför att otydliga språkljud kan ge upphov till en reaktion t.o.m. när de ej kan skiljas från varandra eller ett neutralt stimuli. Reaktionen på det betingade stimulit styrs av kontexten och inte av det aktiverande stimulit.) Vid tolkningen av otydligt tal existerar, tack vare den auditiva återkopplingen, en ”motorisk” reaktion på språkljud, som när perceptionen av språkljuden störs för mycket istället utgörs av en betingad reaktion på stämman. Att otydligt tal kan tolkas genom att medföra en motorisk signal är mer eller mindre bekräftat. Det är också känt att minnet kan utnyttjas för att styra uppmärksamheten. Den sensomotoriska återkoppling utnyttjas antagligen för att man via det tysta talets ”motorik” skall kunna komma åt den inre röstens ljudbild. Detta medför bl.a. en större uppmärksamhet och urskiljningsförmåga. Enligt nedan styrs uppmärksamheten på stämman genom att den inre rösten ”färgas” när korttidsminnet av stämman återges. (Musikillusioner och variationer av frekvensen på det ljud som motsvar stämman har utnyttjas för att försöka bevisa detta.) Att urskiljningsförmågan av språkljud påverkas av den inre röstens ljudbild bör också vara möjligt att ”bevisa”. (Text motsvarande kontexten möjlig eller omöjlig att anpassa till hörselintrycket har utnyttjas för att försöka bevisa detta.)Försenad feedback kan eventuellt utnyttjas för att framkalla de reaktioner som normalt medför att man tolkar ett hörselintryck. Dessa reaktioner, som av naturliga själ vanligtvis uppstår i perifera ljud, behöver inte medföra en handling, men ger ändå alltid upphov till en motorisk signal(d.v.s. en aktivitetshöjning i Brocas area) som är kopplad till den inre rösten. Kännedom om att den inre rösten är kopplad till den motoriska signalen oavsett om signalen ger upphov till en handling(t.ex. när man tyst formar orden) eller inte( verbala tankar, viljestyrda eller aktiverade genom utnyttjandet av den auditiva återkopplingen) är viktig för förståelsen av uppkomsten av illusioner. Den betingade reaktionen på stämman kan tack vare reaktionerna på språkljuden, vilka matar fram den motoriska signalen och därmed också den inre rösten, vid frånvaro av språkljud ge upphov till en illusion bestående av stämman och den inre rösten, som motsvarar det förväntade språkljudet. Illusionen medför att stämman kan kopplas till flera olika språkljud(ljudminnen) och den betingade reaktionen på stämman utgörs av en aktivitet, som är beroende av kontexten. Ett sätt att konstatera att en stämman tillsammans med den inre rösten kan medföra en illusion är att lyssna till sig själv när man hummande läser en text. Trots att man då vagt tror sig kunna höra en del av vad man säger kan man när man lyssnar till en inspelning ibland inte höra något. Om man utnyttjar en text till stöd kan man dock "höra" en hel del av det som man har "sagt". (Vid den konstlade synkroniseringen d.v.s. då man läste texten stavelse för stavelse i takt med ett ljud motsvarande stämman blir hörselintrycket tydligare om man formar orden tydligt.)För att ytterligare närma sig upplevelsen av en hallucination kan man testa om försenad feedback kan medföra tydligare samt okontrollerbara röstillusioner. Detta skulle om så är fallet störa läsandet av texten på ett motsvarande sätt som tankeverksamheten ibland störs när man drabbats av denna sjukdom. Det man ”säger” eller tänker störs av att man ”hör” det som man "sagt" eller tänkt tidigare. Erfarenheten av sjukdomen säger mig att det är omöjligt att tolka ett hörselintryck som har en annan stämma än den ljudbild som man återger genom utnyttjandet av korttidsminnet eller en föreställning. (Ytterligare stöd för detta är att samma tanke aldrig ”ekar”("tankestopp") i olika ljud.) Alltså borde otydligt tal med samma stämma störa mer än tydligt tal med en modifierad bärsignal. Kanske kan alla människor om de upprepade gånger utsättas för försenad feedback lära sig att tolka vissa ljudsekvenser. Tankar d.v.s. ”det tysta talet” formas av förväntningar, som kan aktiveras och medvetandegörs i ljudet. Att man förväntar sig att höra något bör påverkas av styrkan i kopplingen mellan S1 och S2. Förmågan att tolka ett otydligt hörselintryck förutsätter att man automatiskt ”härmar” en förväntad handling, men normalt är man inte medveten att man föreställer sig handlingen. Om detta kan leda till att utförandet av en handling ibland sker utan en medveten styrning kan iakttagelsen att vissa handlingar ibland kan upplevs som något främmande("styrda") härledas till en funktionell automatik vid språkperceptionen. Detta ingår i symtombilden och har beskrivits som ett sammanbrott mellan handling och avsikt. En förklaring till att andra handlingar än de som är språkligt förankrade kan påverkas är att den feedback som krävs för styrningen av annan motorik tolkas på ett motsvarande sätt som ljuden vid språkperceptionen d.v.s. aktiverar motoriken utan att medvetandet involveras. Påverkar de omfattande verbala tolkningarna av stimuli arbetsminnet (i vilket olika stimuli medvetandegörs) eller talamus (en filterstation som begränsar den information som kan nå medvetandet) och hur kan detta påverka perceptionen av andra sinnesintryck? Vad som sker är följande: Ett stimuli( stämman) medför en respons(”formandet” av ett språkljud”)som är beroende av kontexten(det man förväntar sig att höra) och resultatet som medvetandegörs(stämman + den inre rösten (p.g.a. kopplingen till den motoriska signalen) ) motsvarar ett betydelsefullt stimuli.(språkljud). Detta innebär att ett stimuli likt ett betingat stimuli kopplas till ett betydelsefullt stimuli, men det betydelsefulla stimulit utgörs av en illusion som kan motsvara olika språkljud. Att perceptionen inte är objektiv är normalt, men att ett stimuli, som fristående bör vara neutralt (d.v.s. ej uppmärksammas) p.g.a. detta blir mångtydigt, och därmed uppmärksammas, är naturligtvis skadligt. Samtliga symtom, som jag har drabbats av kan direkt eller indirekt förklaras, som en konsekvens av att detta. (Också andra symtom än de som jag hittills har drabbats av kan förstås som en konsekvens av detta och om tolkningsförfarandet av ljud ev. p.g.a. någon form av överaktivitet eller inlärd ”felkoppling” kan medföra att andra sinnesintryck än hörselintryck tolkas kan ursprunget till samtliga positiva symtom härledas. Dessa symtom bör vara orsakade av störningar av feedbacksystemet.) Den uppmärksamhet som det betingade stimulit erhåller bör stå i direkt proportion till den betingade reaktionens styrka. Att detta d.v.s. graden av uppmärksamhet på irrelevanta ljud kan avgöra hur allvarlig störningen av tankeverksamheten blir framgår av de ljudfiler som bevisar att också de mer omfattande illusionerna endast uppstår i perifera ljud. Många symtom kan kategoriseras kronologiskt med avseende på hur stor uppmärksamhet ljudet erhåller på bekostnad av den verbala tankeverksamheten. (Men mycket arbete återstår innan jag är färdig med detta.)Tankarna blir mer främmande och är svårare att kontrollera om stimulit erhåller en stor uppmärksamhet. Den inlärning som gradvis förstärker och eventuellt permanentar perceptionstörningen kan förstås på ett mycket enkelt sett om det är fråga om en gradvis förstärkning av en betingad reaktion. Att sjukdomen många gånger stabiliseras kan förstås mot bakgrund av erfarenheten att en avsiktigt förhöjd uppmärksamheten kan medföra att man hinner uppfatta det bakomliggande ljudet.(svårt om ljudet varierar för mycket eftersom det uppmärksammade ljudet vanligtvis ”försvinner” så fort man tänker något-se delad uppmärksamhet på...) Detta medför att "stämman" presenteras utan att ett språkljud är närvarande, men en felreaktion som innebär ett försvagande av orienteringsreaktionen kan endast uppstå om man förväntar sig att höra en röst, vilket alltså inte är fallet när man medvetet försöker urskilja det bakomliggande ljudet. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Perceptionsstörningen Urskiljningsförmågan och uppmärksamheten på irrelevanta ljud kan beskrivas som en perceptionsstörning, men härstammar förmodligen från den fenomenala förmåga som människan har att urskilja en röst trots att språkperceptionen störs t.ex. av andra röster. Citat: ” …människans diskriminationsförmåga beträffande frekvens och styrka har varit en av flera grundläggande utgångspunkter som möjliggjort utvecklingen av begripligt språk…Människan har tagit vara på denna förmåga och utnyttjat den i de signalsystem som byggts upp, vilka så småningom kom att kallas språk.” (Talkommunikation, s.116, Robert McAllister) Tal, tankar och språkperceptionen kan normalt störas i bullriga miljöer genom påverkan av den sensomotoriska återkopplingen och enligt hypotesen uppstår sjukdomen p.g.a. en förstärkning av de reaktioner som möjliggör detta. Förmågan att urskilja en otydlig röst förutsätter enligt filterteorin och språkteorier som förklarar den ”perceptuella restaureringen” verbala förväntningar. Förutsättningen för att man skall kunna urskilja en mycket otydlig röst är alltså att det existerar en passande verbal föreställning och uppmärksamheten styrs bl.a. av möjligheten att förutsäga stämman och språkljuden. När dessa föreställningar medvetandegörs består de av i ljud verbaliserade tankar. Dessa tankar måste vara relativt neutrala d.v.s. sakna en egen stämma eftersom de annars inte skulle kunna färgas av och följa det signalbärande ljudet. (Detta kanske kan förklara varför tankar i normala fall är relativt neutrala.) Till att börja med kan man dock tänka sig att det ibland krävs en föreställning med en egen stämma för att man ska kunna urskilja ljudet.(Dessa påståenden grundar sig på följande iakttagelser: Om man ger tanken en egen mycket tydlig stämma kan denna endast höras om det existerar ett motsvarande ljud. Neutrala tankar färgas till skillnad från tankar med en egen stämma av det ljud som uppmärksammas därför att det skiljer sig från mängden. Det är också t.ex. svårare att i minnet återge ett ljud vars volym varierar om samma ljud är närvarande än om det vid återgivandet endast existerar ljud med en annan frekvens. Ett lågt jämnt ljud med samma ton som tankens stämma stör inte återgivandet utan påverkar istället uppmärksamheten så att volymvariationerna kan höras i det låga ljudet, som därmed upplevs som varierande.) Förmågan att urskilja språkljud har p.g.a. en förstärkning av den betingade reaktionen på stämman medfört en motsvarande förmåga att urskilja andra ljud. Orienteringsreaktionen som är förknippad med den obetingade responsen på språkljud har överförts till icke språkljud därför att den betingade reaktionen medfört kopplingar till verbala föreställningar. Eftersom språkljudsliknande ljud vanligtvis saknas i normalt neutrala stimuli handlar det framförallt om en uppmärksamhet riktad på ”stämman”. Naturligtvis är det också lättare att följa en röst genom att låta ljudbilden av stämman styra uppmärksamheten. Röstillusionens stämma utgörs av ett perifert ljud som ersätter den inre röstens stämma och det är uppenbart att det är därför d.v.s. tack vare kopplingen till den inre röstens språkljud, som ljudet uppmärksammas på bekostnad av de verbala tankarna. När ljudet ersätter den inre röstens stämma sker en fördelning av uppmärksamheten på ljudet och tankarna. (De främmande rösterna är fåordiga eller avbryts ideligen p.g.a. detta.) Detta medför också en koppling som innebär att den inre röstens stämman inte bara kan styra uppmärksamheten på ljudet, så att ljudet upplevs som varierande, variationer i ljudet tycks också kunna ersätta den inre röstens stämma, så att tankens stämma och därmed tankarna aktiveras.(En verbal föreställning kan inte bara styra uppmärksamheten på ”stämman”, den kan också färgas och styras av det signalbärande ljudet, vilket gör att man kan hålla kvar uppmärksamheten på ljudet. Att den inre röstens stämma färgas kan förklaras om man automatiskt i kortidsminnet hela tiden återger hörselintrycket av det signalbärande ljudet. Detta fenomen medför att ljudet uppmärksammas, vilket vid en förstärkning av de betingade reaktionerna medför en perceptionsstörning.) Om ljudets frekvens varieras kan kortids minnet teoretiskt inte utnyttjas för att uppmärksamma det man just hört och därför kan detta ljud inte ersätta den inre röstens stämma. Samtliga låga ljud utom ett ljud vars frekvens varierar kan medföra en röstillusion tack vare att den inre röstens stämma kan styra uppmärksamheten på ljudet. Denna hypotes stämmer inte när frekvensen ökar eller minskar långsamt på ett förutsebart sett. ”Vokalmodifiering” borde då inte vara möjligt men detta stämmer inte i praktiken. Kanske kan man avgöra hur exakt hörselintrycket måste motsvara korttidsminnet för att uppmärksammas eller hur betydelsefull möjligheten att förutse stämman är. En sammansatt sekvens av olika toner kan dock inte modifieras så att ljudet upplevs som varierande och detta borde gälla också om frekvensen förändras tillräckligt snabbt. (Om detta inte stämmer faller ev. teorin om utnyttjandet av kortidsminnet.) Musikillusionen uppkommer p.g.a. att den minnesstyrda uppmärksamheten på stämman förstärkts, vilket styrker tidigare teorier om att språkets koppling till känslor och musikupplevelser hör ihop. Konsekvensen av illusionens koppling till stämman är också att man kan ”höra” vokaler, men inte enskilda konsonanter utan stämma. Av följande citat framgår att det inte är onormalt att kunna urskilja ett ljud med hjälp av ett minne: ”Om den uppspelade tonen var den samma som den som personen mindes och föreställde sig , blev den hörbar vid lägre ljudstyrka än om den uppspelade tonen var högre eller lägre än den som fanns i minnet”. (Hemisfärernas musik, s.53, Jan Fagius) Perceptionsstörningen består alltså av något som i sig inte är onormalt men som p.g.a. av förstärkta betingade reaktioner medfört att man ständigt utnyttjar den minnesstyrda uppmärksamheten. Detta innebär en abnorm urskiljningsförmåga och uppmärksamhet på irrelevanta ljud och orsaken till detta är alltså att förstärkningen av de betingade reaktionerna möjliggjort ett utnyttjande av verbala föreställningar för att tolka stimuli utan språklig förankring. (Dessa verbala föreställningar medvetandegörs i ljudet och består av ljudminnen med en egen stämma eller ljudminnen utan egen stämma som färgas eller ”ifylles” av bärsignalen genom att återges i ljudet. Det sistnämnda utnyttjar att korttidsminnet av bärsignalen kan styra uppmärksamheten på stämman och medför därmed en uppmärksamhet på det ljud som tidigare uppmärksammats. Det förstnämnda utnyttjar långtidsminnet och medför att man kan flytta uppmärksamheten till ett annat ljud t.ex. en välkänd röst. Naturligtvis kan anledningen till att uppmärksamheten flyttas också vara orsakad av att ljudet temporärt skiljer sig från mängden och då måste enligt tidigare stämman vara neutral för att den inre rösten skall kunna utnyttjas för att tolka hörselintrycket.) Utnyttjandet av långtidsminnen skulle kunna förklara varför det vanligtvis handlar om ett begränsat antal röster, vilka vid tillfrisknandet enligt vissa försvinner en efter en. Att det handlar om att man lär sig att tolka vissa ljud utifrån ett långtidsminne av stämman bekräftas när man under en tid intensivt uppmärksammar ett ljud. Detta förhindrar röstillusioner men medför att man i större utsträckning tolkar detta ljud så fort man släpper på uppmärksamheten. Eventuella möjligheter att av betinga de inlärda reaktionerna kan alltså inte ske på ett ljud som man sedan kan höra i omgivningen och det är kanske endast misslyckade försök att tolka ett ljud, d.v.s. då man inte hör det man förväntar sig att höra, som kan medföra av inlärning. Detta kan vara en anledning till att jag har misslyckats med mina försök att bli av med sjukdomen. Vid en förstärkning av orienteringsreaktionen bör det vara möjligt att upptäcka ljudet bakom röstillusionen och eftersom man förväntar sig att höra en röst och inte ett ljud bör de reaktioner som medför att man tolkar ljudet försvagas. Detta skulle kunna vara orsaken till att sjukdomen ibland stabiliseras på en viss nivå. Ett neutralt stimuli uppmärksammas inte alltid och den uppmärksamhet som det betingade stimulit erhåller bör stå i direkt proportion till den betingade reaktionens styrka. Att detta d.v.s. graden av uppmärksamhet på irrelevanta ljud kan avgöra hur allvarlig störningen av tankeverksamheten blir framgår av de test som bevisar att också de mer omfattande illusionerna endast uppstår i perifera ljud. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Konsekvensen av "delad" uppmärksamhet på perifera ljud respektive verbala tankar. Innan jag går in på min beskrivning vill jag citera en iakttagelse som gjordes av sir John Perceval(1803-1876), premiärministerson och drabbad av en ettårig schizoaffektiv psykos: "En dag när jag trodde att jag lyssnade till en röst som talade till mig upptäckte jag att då mina tankar plötsligt riktades mot yttre objekt fanns ljudet kvar men rösten var borta;ljudet kom från ett angränsande rum eller från ett luftdrag genom fönstret eller dörröppningen. Jag fann vidare att om jag kastade mig tillbaka in i samma tillstånd av tankspriddhet återkom rösten,..."(Edward M. Podovoll, Galenskapens förförelse.Om psykosens väsen. s. 65) Genom att göra ett enkelt test med två varierande ljud och medvetet styra graden av uppmärksamhet på ljuden har jag kommit fram till att en röstillusion endast kan uppstå i ett ljud som befinner sig i periferin. Detta belyser röstillusionens ursprung eftersom synkroniseringen av tankarna endast fyller en funktion när språkperceptionen inte är möjlig utan riktad uppmärksamhet. När man hör en främmande röst uppmärksammas alltid ljudet (”informationsbärande”)och när man hör ”sin egen röst” ligger fokus vanligtvis på tanken, som vid talet. Eftersom uppmärksamheten fördelas på tanken och ljudet avbryts tanken om ljudet uppmärksammas, som om det vore informationsbärande. Detta medför att de främmande rösterna gör sig gälland med korta meningar och meningar som avbryts och förklarar varför ”den egna rösten” inte störs på samma sätt. När ljudet bakom den främmande rösten uppmärksammats tillräckligt, hoppar tanken till ett nytt ljud, som befinner sig i periferin. Tanken byter stämma eftersom det tysta talet endast kan utnyttjas för att tolka perifera ljud, vilket är möjligt att konstatera genom att medvetet hålla kvar uppmärksammheten på det bakomliggande ljudet och därefter tänka något. Vanligtvis medför detta att tanken byter inriktning. Orsaken till detta är förståss att man föreställer sig vad en annan främmande röst säger eller att man övergått till ”den egna rösten”. (När uppmärksamheten inte riktigt når upp till den nivå som gör att tanken hoppar till ett nytt ljud blir tanken monoton eftersom en del av uppmärksamheten har lagts på ljudet på bekostnad av tankeverksamheten. Detta medför vad jag kallar tankestopp och innebär att ett eller ett par ord upprepas oavbrutet. Mina tankar är då mycket främmande och nästan lika omöjliga att kontrollera som ett hörselintryck.) När man tänker med ”den egna rösten” störs inte tankeverksamheten på samma sätt som när man tänker med en främmande röst, men minsta avbrott kan medföra att de främmande rösterna gör ett inhopp och det är ibland svårt att hålla den röda tråden eftersom tanken hela tiden gör små avstickare. En förstärkning av den betingade reaktionen medför en starkare koppling till den inre röstens språkljud och därmed sker en förstärkning av orienteringsreaktionen d.v.s. den minnesstyrda uppmärksamheten på röstillusionens stämma förhöjs. Eftersom röstillusionen endast uppstår i perifera ljud innebär detta att den främmande rösten avbryts snabbare(eller omedelbart) om den inte ligger i ett lägre ljud än tidigare och att ”den egna rösten”, som eventuellt först lägger sig i något lägre ljud, trots detta till slut blir alltmer främmande. Detta kan vara förklaringen till hur ”hallucinationerna” kan försvinna utan att de symtom som klart orsakats av perceptionsstörningen upphör. (Den som inte gått lika djupt in i sjukdomen tar inte en främmande röst för den egna rösten trots att det till viss del är möjligt att förutsäga och påverka innehållet, men när den egna rösten blivit främmande tyder mycket på att man övergått till att tänka på detta sätt.) Vad som eventuellt sker är att man utan vara medveten om det tänker genom att föreställa sig vad andra människor säger och dessutom, vilket kan vara svårt att förstå, förvirras att tro att dessa föreställning helt grundar sig på egna åsikter. Också ljudet bakom den egna rösten uppmärksammas då som om det vore informationsbärande p.g.a. den förstärkta orienteringsreaktionen. Teoretiskt kan detta medföra bokstavliga tolkningar av vad andra människor säger: Att en del tolkar det som sägs bokstavligt är begripligt om ljudet bakom den ”egna rösten” uppmärksammas som om det vore informationsbärande d.v.s. om den ”egna rösten” har förväxlats med den främmande. När jag tänker ”håll huvudet kallt” är jag automatiskt medveten om det har en dubbel betydelse, men om man har förväxlat den ”egna rösten” med den främmande så associerar man inte till dess dubbla betydelse när man hör någon säga detta. (Kan problem att ta till sig abstrakta begrepp härledas till detta?) När man efter mycket lång plåga ibland lyckas hämma de reaktioner som man normalt upplever när man hör någon yttra något gripande blir sjukdomen mindre plågsam. Vid en tolkning tycks tanken t.o.m. när framtoningen är mycket känsloladdad helt saknaden känsla som hörselintrycket uttrycker. Känslan utgörs istället av en reaktion på vad man hör. Detta är också förståligt eftersom man normalt inte känner på samma sätt när man lyssnar till vad någon annan säger som när man själv säger eller tänker något. Musikillusionen är dock precis som ”den egna rösten” direkt kopplat till känslor på samma sätt som en normal musikupplevelse. Man kan undra hur känslolivet påverkas när man har gått mycket djupt in i sjukdomen och de tankar som tidigare upplevdes som egna har blivit mer främmande. Inkongruenta affekter kan uppstå p.g.a. av att man ”hört” något, men kanske kan ovanstående hypotes förklara en djupare påverkan av känslolivet. Kan de inkongruenta affekter, som vissa uppvisar när de hört en verklig främmande röst förklaras som en konsekvens av detta? Antag att det som sagts var negativt är det så konstigt om man bortser från detta och i försvar reagerar med en motsatt känsla ungefär som man skulle ha gjort om man utan grund föreställt sig något skrämmande. Förutsättningen för att detta skall kunna stämma är alltså att man har svårt att skilja på de egna hörda tankarna bestående av föreställningar och en verklig främmande röst. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Synkronisering i samband med utnyttjandet av den signaloberoende informationen. Både främmande och mindre främmande röstillusioner möjliggörs genom att den inre röstens stämma kan synkroniseras med bärsignalen. Den främmande rösten i ett lågt ljud uppstår inte enbart genom de betingade reaktioner som sker vid temporära höjningar av volymen på det ljud som motsvarar stämman, också den ”vokalmodifiering” som sker när man tänker något bidrar till att skapa en röstillusion. "Vokalmodifieringen" sker genom utnyttjandet av korttidsminnet vilket gör det möjligt att urskilja den bärsignal som motsvarar stämman. Att illusionen endast kan uppstå om det skett en synkronisering av tankarna förstår man om man läser en text stavelse för stavelse i takt med ett inspelat ljud. Om ljudintervallen dessutom modifieras genom att låta vokalerna motsvaras av en höjning av volymen erhålles en mer verklighetstrogen illusion. Röstillusionen uteblir om man kommit i otakt eller om det modifierade ljudintervallet inte är anpassat till stavelsen. Att ett tydligt formande av orden medför en tydligare illusion stödjer hypotesen om att tolkningar sker genom utnyttjandet av en motorisk signal. Vid ett försök som detta kan man inte höra en röst om den betingade reaktionen ej förstärkts, men detta är inte fallet när man i ett liknade test lyssnar till en mycket otydlig röst. Förklaringen till detta kan vara att den betingade reaktionen alltid är möjlig ett kort ögonblick efter reaktionen på ett språkljud p.g.a. att man förväntar sig nya språkljud. Detta antagande stöds delvis av de undersökningar som bekräftar att det är lättare att höra en röst om man förväntar sig att ljudet härstammar från en röst. Att en otydlig röst kan förtydligas med hjälp av en text är ingen nyhet. Utöver illusionen förbättras förmågan att urskilja språkljuden. Detta påverkar hörselupplevelsen så mycket att en röst som annars är omöjlig att urskilja plötsligt framträder relativt tydligt. Texten motsvarar den signaloberoende informationen som utnyttjas i form av förutsägelser när språkperceptionen störs. Förutsägelser påverkar enligt filterteorin urskiljningsförmågan och talmodulationsteorin säger följande:” Vid närvaro av störande ljud blir det mycket tydligt att igenkänningen av talets språkliga kvalitet även på annat sätt är styrd av förväntningar och inte bara av talsignalen. Lyssnare har en förmåga att höra även det som inte går att höra objektivt. Fenomenet kallas ”perceptuell restaurering”. Under lyssningsprocessen testar lyssnaren hur välförenliga egenskaperna hos talsignalen är med olika tänkbara tolkningsalternativ. Därvid förblir en talsignal välförenlig med ett tolkningsalternativ även om den delvis skyms av något störande ljud.” ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Från förståelse av illusionen till förståelse av ”hallucinationen”. Tolkningen av otydliga röster genom den automatiska synkronisering av det tysta talet möjliggörs bl.a. genom förutsägelser(d.v.s. utnyttjande av den signaloberoende informationen), som medvetandegörs först när den inre rösten utlöses av stämman. Dessa betingade stimulusreaktioner förklarar hur den egna tanken, när den inre rösten utnyttjas för att tolka ett ljud, också i normala fall kan upplevas som främmande och orsaken till oförmågan att styra tankarna när de utlöses av ett ljud kan förstås mot bakgrund av att detta i normala fall fyller en funktion genom att det möjliggör automatiska tolkningar av otydligt tal. Svårigheten att bortse från tolkningen måste vara orsakad av att ett tidigare vilje- och känslostyrt val automatiserats och att den upplevda betydelsen i det hörda delvis styrs av att hörselintrycket tolkas, som om det uppmärksammats p.g.a. ett medvetet val. Detta är alltså inte så konstigt eftersom tolkningar normalt endast sker när man anser att ett hörselintrycket är värt att uppmärksamma. Det är inte heller helt orimligt att anta att graden av uppmärksamhet står i direkt proportion till hur betydelsefullt ett hörselintryck upplevs i en viss situation. Ett objektivt hörselintryck med motsvarande innebörd är lättare att bortse ifrån och de tysta tankarna tycks inte ha samma värde som de som ligger i ljud (”den egna rösten”) ungefär på samma sätt som man normalt lägger större vikt vid det man säger än det man tänker. Om tolkade hörselintryck automatiskt erhåller betydelse enligt ovanstående hypotes och graden av uppmärksamhet också påverkar i vilken utsträckning felaktiga intryck integreras och ger upphov till vanföreställningar måste inte detta utgöra en viktig pusselbit för att man djupare skall kunna förstå sig på denna psykiska sjukdom? (Detta möjliggör en enkel förklaring till hur en medicin som sänker uppmärksamheten på olika stimuli kan förhindra eller minska sannolikheten för nya vanföreställningar.)Att tanken ibland mer styrs av hur orden låter än ordens innebörd borde gå att förstå som en konsekvens av att det tolkade ljudet ersätter tankens stämma och att innebörden i normala fall till stora delar ges av hörselintrycket. Vidare måste de fragment som saknas ifyllas automatiskt eftersom det inte tycks vara möjligt att tolka ett hörselintryck i efterhand så att det medför en illusion. De förväntningar (”förtankar”) som ej verbaliseras utgör tankens motsvarighet till när man tänker efter innan man säger något och när denna möjlighet att ”tänka efter” begränsas påverkas naturligtvis tankeverksamheten negativt t.ex. att man mer går på hur orden låter än dess innebörd. Konsekvenserna av att första ”bästa” koppling medvetandegörs kan t.ex. vara att man lättare ser olika samband, vilket tillslut kan medföra att man hela tiden överväger olika alternativ och sannolikhet för dessa p.g.a. att man gång på gång hamnar fel.(Nash spelteori?) Naturligtvis är förmågan att göra kopplingar och se ”samband” inte enbart av godo eftersom detta också kan leda till vanföreställningar. Minnets roll och automatiken vid tolkningen av icke språkljud belyses genom följande iakttagelse: En enkel addition som upprepade gånger givits ett felaktigt svar är nästan omöjlig att korrigera. Om det som lärts in inte avbryts erhålles det riktiga svaret i samma ljud direkt efter det felaktiga svaret, men om man efter flera försök till slut lyckas undvika det felaktiga svaret erhålls det rätta svaret i ett annat ljud och därmed med en annan röst. Det riktiga svaret erhålles i ett annat ljud endast om man avbryter den ena rösten. Detta kan jämföras med att man flyttar uppmärksamheten till vad någon annan säger och orsaken till detta är förmodligen att ljudet uppmärksammas som om det vore informationsbärande, vilket innebär att tanken hoppar till ett nytt ljud. Kanske höjs uppmärksamheten på ljudet p.g.a. att man omedvetet söker det rätta svaret i ljudet. När det riktiga svaret erhålls i samma ljud, vilket alltså endast sker när den inlärda ljudsekvensen fullföljs, kan det vara därför att det betraktas som något nytt som automatiskt kopplas till det som sagts tidigare. Detta är det normala och en konsekvens av att man är inställd på ett visst ljud, vilket alltså orsakas av att den inre röstens stämma färgats av ljudet p.g.a. den betingade kopplingen till verbala föreställningar.(”cocktailpartyeffektten”) När något tolkas på samma sätt mer än en gång sker detta p.g.a. att ljudet medvetet eller omedvetet uppmärksammas lite mer än vad som är normalt för den ”egna rösten”. Eftersom medvetna upprepningar tycks kunna medföra detta kan man anta att dessa möjliggör en större uppmärksamhet på ljudet. När detta i ett senare skede av sjukdomen ibland sker utan kontroll är det enkelt att förklara som en konsekvens av att den betingade reaktionen har förstärks. Anledningen till att detta fenomen inte är så vanligt i början av sjukdomen är alltså att uppmärksamheten på ljuden då är lägre. När detta symtom visar sig bör det vara kopplat till att ljud ibland kan forsera tankeverksamheten, något som omöjliggör valet av icke verbaliserade förtankar, vilka kan sägas motsvara eftertanke nar man talar. ”Tankestopp” som uppstår i den ”egna rösten” (men något främmande rösten) p.g.a. förhöjd uppmärksamhet skiljer sig kanske från de ”tankestopp” som uppstår i en ”främmande röst” eftersom det då istället bör handla om en försämrad uppmärksamhet. Att hörselintrycket ibland utgörs av en illusion lägger man endast märke till när man hör fel, men detta sker inte så ofta p.g.a. att den signalberoende informationen prioriteras d.v.s. språkljuden förhindrar feltolkningar. Detta är möjligt att konstatera trots att man drabbats av denna sjukdom. Konsonanterna är de viktigaste informationsbärarna av språkljuden och en enskild konsonant uttalad utan stämma t.ex. ”t” kan endast höras om ett liknande ljud är närvarande. Slutsatsen som man eventuellt kan dra av detta är att kontexten och den inre rösten när de gäller dessa språkljud kan förbättra urskiljningsförmågan. (Återstår att testa: Vid störningar kan förväntningar medföra att man hör september istället för sepsember, men eventuellt kan ”t” i september omöjliggöra att man hör sepsember t.o.m. om man förväntar sig att höra detta.)Utöver detta kan alltså feltolkningar förhindras, men naturligtvis endast när vissa språkljud är närvarande. När så inte är fallet integreras också den inre röstens konsonanter med hörselintrycket, men utan att vara kopplade till förändringar av uppmärksamheten. Anledningen till detta är naturligtvis att det som uppmärksammas motsvarar stämman och att språkljudet som man föreställer sig saknar stämma. (Är det möjligt att höja uppmärksamma på distinkta språkljud genom att tolka distinkta ljud utan stämma? Frånvaro av distinkta språkljud skulle då avbryta tolkningen på ett motsvarande sätt som frånvaro av stämma.) Vokaler medför alltid en förhöjd uppmärksamhet på ljudet, som därmed upplevs som varierande när man tänker. När ljudet varierar går händelseförloppet åt andra hållet och föreställningar av språkljud bestående av en stämma utlöses. I båda fallen fyller den inre rösten i de språkljud som saknar stämma. För att detta skall kunna ge upphov till en verklighetstrogen illusion, krävs att ljuden är relativ låga. Om inte så är fallet fungerar inte ”vokalmodifieringen” lika bra d.v.s. förändringarna av uppmärksamheten medför inte att ljudet upplevs som varierande. Tolkningen av tydligt urskiljbara varierande ljud avbryts dessutom, under förutsättning att ljuden är tillräckligt höga och kontinuerliga. Det är den ojämna fördelningen av uppmärksamheten på tanken(-) och ljudet(+) som medför att tanken avbryts. Den delade uppmärksamheten förklarar varför endast perifera ljud kan tolkas. Att den ovan beskrivna synkroniseringen av tankarna kan medföra en illusion och att ett tydligt urskiljbart ljud oförenligt med den verbala föreställningen kan förhindra en illusion är enkelt att bevisa. Att illusionen förutsätter närvaro av ett ljud är bevisat och ljudet anses liksom den motoriska signalen fylla en funktion vid tolkningen av otydligt tal(Warren, R.M. & Warren, R.P.(1970): Auditory illusions and confusions. Sientific American 223: 30-36.), men att en förhöjd stimulusinriktad uppmärksamhet (orienteringsreaktioner) kopplad till "obetingade" och betingade reaktioner kan ligga bakom detta har jag inte kunnat läsa mig till. Detta eller något liknade bör dock ingå i vissa teorier om språkperceptionen. Citat:”…den motoriska teorin för språkperceptionen, innebär att den mänskliga hjärnan för att uppfatta språkljud faktiskt räknar ut vad den skulle behöva göra för att producera dem.”(Vänster hjärna höger hjärna av S. Springer och G. Deutsch, sid 196)Denna teori gäller inte enligt expertisen, men man anser dock att den motoriska signalen kan ha en viss betydelse vid tolkning av otydligt tal. Perceptionen påverkas av uppifrån-och-ner processer speciellt då ljudkvaliteten på språkljuden är dålig.(Psykologi –Ett integrerat perspektiv, Michael Eyseneck (red), Motorisk teori s.246, TRACE-modellen s.247) I talmodulationsteorin beskrivs detta som ”perceptuell restoration”. När ett verbalt minne återkallas och utnyttjas för att tolka ett ljud innebär detta en motorisk signal som är kopplad till den inre rösten och min avsikt är att bekräfta detta med redan kända fakta. Ingenstans har den inre röstens koppling till den motoriska signalen och konsekvensen av detta d.v.s. grundorsaken till illusionens uppkomst tydliggjorts. Det enda sättet att få bekräftelse på detta tycks vara att utgå från egna iakttagelser eller att utgå från att det är detta som åsyftas när man framhäver att förväntningar d.v.s. verbala föreställningar spelar en betydande roll för den ”perceptuella restorationen” och urskiljningsförmågan. Kanske är detta så självklart att det i vissa samanhang inte behöver nämnas eller så har jag helt enkelt missat detta p.g.a. allför ytliga kunskaper. (Orsaken till ”hallucinationer” ses av vissa som att den inre rösten på något sett kopplats till det primära hörselcentrat, men informationen rörande detta är ibland svår att ta till sig. Numera tycks den rådande uppfattningen vara att hallucinationer i huvudsak handlar om feltolkningar av ett hörselintryck och det är känt att detta liksom den verbala tankeverksamheten alltid medför en motorisk signal.) När ljudet inte är perifert d.v.s. när talet är tydligt är dessa reaktioner förmodligen onödiga och reaktionerna kanske uteblir p.g.a. att ”belöningen” då erhålls oberoende av dessa och p.g.a. större möjlighet att upptäcka felreaktioner. (Egen iakttagelse: Att man när talet är otydlig ibland obehindrat kan höra en parallell röstillusion motsvarande stämman hos den verkliga rösten, men lokaliserad i en annan riktning, tyder på detta. Är det alltså möjligt att bevisa att den motoriska reaktionen endast uppstår om talet är otydligt? Detta skulle i så fall kunna göras genom att lyssna till en otydlig respektive tydlig röst samtidigt som man lyssnar till ett mycket lågt inspelat ljud motsvarande stämman. Teoretiskt bör det vara omöjligt att uppmärksamma det perifera ljudet utan att höra en illusion när rösten är otydlig.) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Försenad feedback åskådliggör den sensomotorisk återkoppling. Att framkalla talstörningar med hjälp av försenad feedback kan eventuellt öka förståelsen för att ”det tysta talet” kan störas när den sensomotoriska återkopplingen aktiveras. När man talar, men fördröjer det förväntade hörselintrycket störs talet av samma anledning som ”det tysta talet” påverkas när det utnyttjas för att tolka ljud d.v.s. p.g.a. en aktivering av den sensomotoriska återkopplingen. (Citat:"Det verkar finnas grund för påståendet att de artikulatoriska kontrollprocesser som är förknippade med den fonologiska kretsen är kopplade till talmuskulaturen. För att pröva denna hypotes studerade Baddleley och Willson(1985)en engelsk student som de kallade för BG. Han led anarthria en skada i det system som kontrollerar talmusklerna...Trots detta handikapp hade BG i grunden intakta språkliga förmågor...Enligt Baddeley betyder de att "kretsen och dess repetitationsprocesser fungerar på en mycket djupare nivå än vad man först kan tro, och dessa tycks bygga på centrala talkontrollkoder som verkar kunna fungera vid frånvaron av perifer återkoppling.""(Pykologi,Ett integrerat perspektiv, Michael Eysenck, s.201))När jag läser och ljuder utan att tala störs ibland rytmen av det försenade hörselintrycket och om volymen inte är för hög kan jag ibland ”höra” något som inte uttalats. Vid en något högre volym kan upptäckten av otydligheten i det objektiva hörselintrycket förhindras genom att man utnyttjar ett störande bakgrundsljud("vitt brus"). Är detta normalt eller en konsekvens av sjukdomen? Reaktionen på språkljuden och "stämman" kan teoretiskt utnyttjas vid störningar av språkperceptionen genom att medföra att tankarna synkroniseras med hörselintrycket samtidigt som saknade språkljud ifylles. Det är min erfarenhet att man i större utstäckning uppmärksammar otydligheter när man talar än vid språkperceptionen och detta test skulle kunna bekräfta detta, samt belysa i vilken utstäckning det normalt är möjligt att restaurera ett hörelintryck som "helt saknar" språklig förankring. Med hjälp av filen daf 10.zip kan du testa hur försenad feedback upplevs när du talar tydligt(0,5 s. försening) och om det medför en illusion när du "talar" otydligt(0,9 s. försening och "tala" inte när du lyssnar, samt utnyttja ett störande bakgrundsljud. Se också till att du INTE HAR MAXVOLYM när du sätter på bakgrundsljudet. Vidare måste "feedbackfilen" startas först för att fungera. Efter ett tag stängs möjligheten att utnyttja "feedbackfilen" av och då måste alltså bakgrundsljudet också stängas av för att man åter skall kunna utnyttja daf10.zip. Om länken inte fungerar kan du söka på simtel.net efter delayed auditory feedback. ). Normalt innebär ett monotont tänkande att de hörda tankarna tystnar efter ett antal stavelser. (Ibland har jag noterat att det tolkade hörselintrycket, som först är synkroniserat med tanken försenas alltmer tills det tillslut försvinner.)Om talstörningarna p.g.a. försenad feedback minskar när man talar monoton kanske de som drabbats av sjukdomen medvetet eller omedvetet utnyttjar detta för att minska återkopplingens påverkan. Att talet ibland är något monotont kanske alltså inte bör jämföras med ett motsvarande tal vid depressioner. Frånvaron av ett emotionellt budskap kan istället vara en påtvingad strategi liknande den talteknik som lärs ut till de som har problem med stammning. Att tvingas tala och tänka monotont kan dock påverka vad man känner eftersom förmedling, bearbetning och upphov till känslor ofta är språkligt förankrade, men grundorsaken till att talet ibland saknar en melodi behöver inte alltid vara "frånvaron" av känsla. För att förstå detta kan man t.ex försöka att tänka något mycket positiv samtidig som man undviker den språkliga mellodi som är nödvändig för att uttrycka starka känslor. När jag gör detta kopplas inte orden till den känsla som motsvarar dess innebörd. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Försök att förklara förändringar av hjärnans aktivitet, struktur och biokemi. Den reflexstyrda tanken som normalt utnyttjas för att tolka perifera ljud med språklig förankring kan till slut utnyttjas för att tolka perifera ljud utan språklig förankring och när det okontrollerbara tänkandet blir dominerande bör detta inte bara förklara samtliga symtom utan också förändringar av hjärnans aktivitet, struktur och biokemi måste kunna härledas till detta. Orsaken till samtidig aktivering av primärsensorisk hörselcortex under inre tal, då normalt endast brocas area aktiveras, är närmast självklar eftersom de betingade reaktionerna på stämman, som rigistreras i det primärcensoriska hörselcentrat naturligtvis medför en aktivitet i brokas area som "styr" det tysta talet. Följande citat angående hur rösthallucinationer gör sig hörda antas återspegla lite av kunskapens horisont och belyser eventuellt både skillnader och likheter med mitt sätt att tänka:" Ett av de allra vanligaste symtomen vid schizofreni är rösthallucinos. Åtinstone 65 procent av alla patienter plågas av främmande röster som tankeläsande tilltalar eller kommenterar den sjukes förehavanden, ofta i fientliga ordalag. Hur kan det komma sig att patienten upplever att någon talar tll honom fastän ingen gör det? Christopher Frith tänker sig att hallucinationerna emanerar från något vi alla ägnar oss åt - nämligen inre tal, det resonemang vi ständigt för med oss själva. I motsats till den schizofrene uppfattar vi inte vår inre röst som främmande eller utifrån kommande - den är en del av oss själva. Det måst alltså finnas en grundläggande hjärnmekanism som tillåter oss att skilja på å ena sidan vår egen inre röst eller vår egen röst när vi hör oss själva prata, å andra sidan andras röster. att en sådan mekanism faktiskt finns vet man bland annat från studier på apor. vissa neuron i hörselbarken reagerar våldsamt då ett visst läte produceras av en annan individ, men inte alls då apan själv utsöter samma läte. Finns det en liknande skillnad i hjärnaktiveringsmönstret mellan friska människor som pratar tyst med sig själva och schizofrena människor som hör röster? I kapitel 7 upptäcte vi att språkproduktion är nära förknippad med ökad aktivitet i Brocas area på vänster frontallob. Denna aktivitetshöjning ser vi vare sig vi pratar högt eller tyst inom oss själva.En likadan aktivitetshöjning iBrocas area observeras också hos schizofrenipatienten när han rösthallucinerar. Om vi går några centimeter bakåt i hjärnan upptäcker vi emellertid en skillnad mellan den friske och den sjuke. Imotsats till en person som talar tyst inom sig själv aktiveras hos schizofrenipatienten också primärsensorisk hörselcortex på vänster sida när han hör rösterna. Vid inre tal aktiveras bara Brocas area; vid rösthallucination både brocas area och primärsensorisk hörselcortex. Man kan således föreställa sig att relationen mellan Brocas area och den sensorska hörselbarken är störd vid schizofreni - den förra förmår inte "stänga av" den senare. Den samtidiga aktiveringen av primärsensorisk hörelcortex under inre tal kan ge upplevelsen av att röten kommer utifrån. Det inre talet får karaktären av en konkret sensorisk ljudbild snarare än av en mental föreställning."(Från neuron till neuros, Stefan Hansen, sid 280-281) Den sänkta pannlobsaktivitet som förknippats med sjukdomen anses medföra en sämre förmåga att utföra aktiviteter som kräver en viss planering. Vad som är orsak och verkan kan man dock inte säga något om eftersom inte bara skador utan också det reflexstyrda tänkandet kan medföra detta.(Japanska forskare konstaterade nyligen att pannlobsaktiviteten sänks om man spelar för mycket TV-spel, som kräver snabba reflexer.)Att enbart tala om en sänkt aktivitet är dessutom en förenkling eftersom t.ex Brodmanns area 8 som ansvarar för förmågan att föreställa sig vad andra människor kommer att säga har en förhöjd aktivitet. Ibland är det svårt att hålla tillbaka en tanke t.o.m. när man är medveten om att den är felaktig och de som i texten beskrivs som "förtankar", vilka eventuellt kan sägas utgöra någon form av verbal planering, reduceras till ett minimum. Negativa symtom antas av vissa vara förorsakade av en hjärnskada, men dessa symtom kan kanske också teoretisk förklaras som en konsekvens av den hämning som normalt uppstår när ett stimuli medför obehag. De positiva symtomen ersätts om detta stämmer av en inaktivitet, men kanske kan vissa negativa symtom förstås på ett mycket enklare sätt om man lyckas leva sig in i den situation som den drabbade individen befinner sig i. Följande länk försöker ge en tänkbar förklaring till negativa symptom vid schizofreni. FROM NORMAL BEHAVIOR TO SCHIZOPHRENIA Att hippocampus är mindre hos vissa individer med diagnosen schizofreni är bevisat. Citat: "Daniel Weinbergers forskargrupp i Washington undersökte 15 tvillingpar varav den ene i varje tvillingpar var schizofren och den andre frisk. I 14 av dessa par var vänster hjärnhalvas hippocampus mindre hos den schizofrene än hos den friske;i 11-13 av fallen fanns samma relation beträffande de båda lateralventriklarna. Genom att "bara" kika in i hjärnan på just denna population kan man alltså med ganska stor sannolikhet säga vem i ett tvillingpar som är frisk och vem som är sjuk."(Från neuron till neuros. En introduktion till modern biologisk psykologi. Stefan Hansen s. 275) Eftersom inte arvet kan förklara dessa skillnader måste påverkan utifrån på något sätt kunna medföra detta. Hippocampus deltar i de processer som möjliggör inlärning och enligt en studie kan celldöd ingå som en konsekvens av att man lärt sig något. Citat: "These results reveal a complex modulation of learning on brain plasticity, inducing death and proliferation of different populations of neurons. They introduce the notion that removing neurons from the adult brain can be an important process in learning and memory." ( källa: 137.8 Learning in rats induces cell )Om processen vid denna inlärning inte medför gliabildning när vissa neuron dör kanske förminskningen av olika strukturer kan ges en naturlig förklaring, men detta återstår att ta reda på. Spatial inlärning ökar hippocampus volym, men den inlärning som förstärker de reaktioner som gör att man kan tolka ett stimuli på mer än ett sätt minskar hippocampus volym ev. genom den celldöd som inlärning kan medföra. Påverkan p.g.a. stress eller medicinering är andra hypoteser värda att titta närmare på. Anledningen till att den dominanta hjärnhalvans språkcentra påverkas av den mindre verbala hjärnhalvan, vanligtvis höger, är att det handlar om en tolkning av icke språkljud motsvarande den inre röstens stämma. (Stämman ger språket känsla och styrs av höger hjärnhalva, som också ansvarar för tolkningen av det emotionella budskapet. Hjärnhalvorna har dessutom specialiserat sig på olika typer av hörselintryck. Väster hjärnhalva är bäst på språkljud, men kan inte alltid höra skillnaden på en manlig och en kvinlig röst.) När det samarbete som utnyttjas vid den ”perceptuella restorationen” involveras i all verbal tankeverksamhet är det inte så konstigt att förbindelselänken mellan höger och vänster hjärnhalva måste vara något kraftigare än normalt för att kunna hantera informationsflödet. Detta är en alternativ förklaring till varför corpus callosum blir kraftigare. Vissa anser att en ensidigt nedsatt funktion indirekt medfört den förändrade strukturen genom att skapa ett ökat informationsutbyte. En förlorad funktion i den ena hjärnhalvan kan därmed kompenseras, men detta utesluter inte mitt försök att ge en snällare förklaring. Det finns oerhört mycket om förändringar av corpus callosum på nätet. Följande länk är bra därför att informationen till viss del är möjlig att förstå. Studier på enäggstvillingar tyder dock på att vissa skillnader i carpus collosum ej är förvärvade enligt ovanstående hypotes utan helt beror på ärftliga faktorer, men då bör dessa skillnader inte heller påverkas av ärftliga faktorer som indirekt påverkar informationsflödet. Citat:"...no difference in corpus callosum area, thickness, or length in twins discordant for schizophrenia..." källaPå min kunskapsnivå kan jag inte se en kraftigare förbindelse mellan hjärnhalvorna som en defekt. Kanske medför detta en sårbarhet för sjukdomen, men kanske medför också den medfödda strukturella skillnaden fördelar. Vissa förmågor borde gynnas av detta t.ex kan man inte bli en bra musiker enbart genom att lära sig att läsa noter och kanske är den kvinnliga inlevelseförmågan tack vare en bättre tillgång till olika känslor till viss del orsakad av en något graftigare förbindelse mellan hjärnhalvorna. (Evolutionen har av uppenbara skäl inte gynnat uppkomsten av samma struktur hos män.) En bidragande orsak till att sjukdomen ibland blir kronisk skulle eventuellt kunna vara att vänster hjärnhalvas språkcentra p.g.a. sjukdomen i högre utsträckning erhåller en kopia av det objektiva hörselintrycket. Detta skulle teoretiskt kunna permanenta utnyttjandet av de uppifrån-och-ner-processer som medför "percepuell restauration" eftersom höger hjärnhalva normalt inte är så bra på att bearbeta de informationsbärande språkljuden och därför gör en dålig kopia. Citat: "...Information som når en hemisfär som inte är specialiserad missgynnas av att den tvingas passera corpus callosum för att komma "rätt". En underlägsenhet i ena synfältet kan bero på att informationen bearbetas mindre bra av den icke-specialiserade hemisfären. Det kan också bero på att informationen bearbetas av den specialiserade hemisfären sedan den först överförts via härnbalken." (Hjärnan, Stellan Sjödén, s.183)Detta bör naturligtvis gälla oberoende av om det rör sig om ett syn- eller hörselintryck. Vissa anser att risken att drabbas av schizofreni är större hos kreativa personer, som kan förmodas ha en dominerande högerhalva, men detta motsägs av undersökningar som gjorts av forskare som betonar betydelsen av en nedsatt funktion. Pågående försök att förstå det som beskrivs som en relationsstörning mellan olika hjärnmoduler, men först ett förtydligande citat: "...Det är som om prefrontalcortex i vissa situationer hämmar eller deaktiverar delar av temporalloben. Detta finstämda samarbete saknas i hjärnan vid schizofreni. Här föreligger ingen synkroni mellan prefrontal aktivering och temporal deaktivering. Det bristande fronto-temporala samspelet kan vara en illustration av det som neuropatologer menar vara schizofrenins neurologiska essens: relationsstörningar mellan olika hjärnmoduler."(Från neuron till neuros, Stefan Hansen, sid 280)”Relationsstörningen” mellan hjärnans olika delar bör vara möjlig att koppla till de processer som sker vid den ”perceptuella restorationen”, då uppifrån-och-ner-processer inte kan hämma reaktioner på yttre stimuli. (Den sensomotoriska återkopplingen utnyttjas nästan hela tiden när man tänker, vilket innebär att man delvis förlorar kontrollen över den viljestyrda aktiviteten och den riktade uppmärksamheten. Detta bör gälla för samtliga reflexstyrda reaktioner d.v.s. omfatta samtliga stimuli som kan medföra en betingad reaktion. Aktiviteten i en del av hjärnan (t.ex Brocas area i prefrontalloben?) kan då inte hämma aktivitet i ett annat område(t.ex Wernickes area i temporalloben?) och det är så jag har förstått beskrivningen av rellantionsstörningen. Den totala uppmärksamheten är begrännsad och fördelas mellan olika aktiviteter(t.ex att lyssna resp. tänka) och relationsstörningen orsakas av att man inte längre kan styra fördelningen av uppmärksamheten. Detta medför att en tanke kan aktiveras i Brocas area utan att språkförståelseområdet i temporalloben deaktiveras vilket är funktionellt vid språkperceptionen men förödande för tankeverksamheten.) Att talamus ej filtrerar bort irrelevanta stimuli antas vara en konsekvens av den speciella inlärning som medfört att auditiva stimuli helt utan språklig förankring blivit mångtydiga, men hur kan detta medföra att också andra sinnesintryck tolkas? Är det fråga om en överaktivitet och/eller en felkoppling som medfört att mångtydigheten i auditiva stimuli överförts och innburit att också andra sinnesintryck tolkas? Är detta förorsakat av en störning i feedbacksystemet? Den hämmande neurotransmittorn GABA kan förhindra betingning av ett neutralt stimuli, som presenteras tillsammans med BS och OS.( källa)Blockeringen sker eventuellt därför att uppmärksamheten inriktas på BS som ju helt kan förutsäga OS, men påverkar inte möjligheten att betinga det neutrala stimulit om detta stimuli kan förutsäga ett BS motsvarande "OS".( Higher order conditioning)Låga nivåer av GABA anses bidra till att "filtret" inte fungerar. Enligt nedan kan den betingade aktiviteten medföra en förhöjd nivå av dopamin och enligt en artickel i PubMed hävdas det att bl.a. dopamin kan reglera nivån av GABA. En förhöjd nivå av bl.a. dopamin kan sänka nivån av GABA. Eventuellt innebär detta en möjlig förklaring till hur rösthallucinationer kan medföra tolkningar av andra sinnesintryck, men kanske kan också stimulis generalisering i kombination med ett överutnyttjande av betingade reaktioner på ett tidigare neutralt stimuli förklara detta. Oförmågan att hämma stimulisreaktioner bör vara orsakad av mångtydigheten i normalt neutrala sinnesintryck, men endast mångtydigheten i auditiva stimuli kan ges en enkel förklaring. Pågående försök att förstå lillhjärnans betydelse: Lillhjärnans betydelse vid betingde reaktioner har bekräftats.(källa) Om lillhjärnan också lagrar talkontrollkoder och genom aktiverandet av betingade reflexer ansvarar för automatiken vid tolkandet av ett hörselintryck borde detta synas vid en närmare granskning. Om det är så sker ett sammarbete med brocas area eftersom rösthallucinationer alltid medför en "motorisk" signal. Den förhöjda dopaminnivån kan mycket väl vara orsakad av de betingade reaktionerna.(Dopamin spelar en central roll vid vissa former av inlärning. Citat: ” Anta att en stimulus presenteras upprepade gånger och att ett djur kommer att bete sig på ett förutsägbart sätt som reaktion på denna stimulus. Under dessa betingelser minskar aktiveringen av dopaminrelaterade neuron som reaktion på denna stimulus då den uppträder flera gånger. Retningens förmåga att utlösa eller engagera beteendet har emellertid inte gått förlorad. Efter det att en stimulus blivit bekant, bibehåller den sin förmåga att utlösa beteenden, även i det fall då dopaminnivån sänkts på artificiell väg. (Hoffman & Beninger, 1986). Detta tyder på att dopaminaktiviteten klassificerat olika stimuli som relevanta i motivationshänseende och att individen därmed bör agera i förhållande till dem. Man antar att det finns något annat kontrollsystem som tar över då dopaminaktiviteten sjunker i och med upprepningen, vilket tyder på att dopaminaktiviteten är nödvändig för den fas som innebär att ett beteende aktiveras och utlöses.”(Psykologi, Ett integrerat perspektiv, Michael Eysenck(red),s.45) En betingad reaktion lärs in genom en temporär aktivering av dopaminsystemet. Men när röstillusionen p.g.a. en förstärkning av vissa betingade reaktioner kan uppstå i fristående, normalt neutrala stimuli omöjliggörs hämmandet av de reaktioner som normalt endast utnyttjas i begränsad omfattning i samband med den ”perceptuella restaureringen”. Detta bör medföra en kontinuerlig aktiveringen av dopaminsystemet, vilket teoretiskt kan leda till en ond spiral eftersom förhöjda dopaminnivåer kan påverka reaktionsbenägenheten. (Hur påverkas dopaminaktiviteten normalt p.g.a. störningar av språkperceptionen?) Medicinen kan lindra genom att sänka aktiviteten men inte bota sjukdomen eftersom en sänkning av dopaminnivån inte alltid nämnvärt påverkar ett etablerat beteende orsakat av kopplingen mellan S1 och S2. Viktigt är också att det är möjligt att förhindra en förstärkning av de betingade reaktionerna genom att på konstlad väg sänka dopaminnivån. Definitionen på frisk och att symtomen inte alltid är iakttagbara utifrån gör att jag är osäker på om statistiken avspeglar hur många som verkligen tillfrisknar. Enligt en källa tillfrisknar fler i länder där man inte har tillgång till mediciner, men detta kanske inte stämmer eller så är det orsakat av att ett visst samhälle ställer lägre krav på anpassningsförmåga, så att de med vissa restsymtom kan fungera normalt. Före medicinens intåg var det vanligare att man drabbades hårdare av sjukdomen eftersom det inte var möjligt att dämpa symtomen. Sjukdomen är enligt vissa undersökningar kopplad till en ökning av antalet dopamin-2-receptorer och kanske är det främst dessa som aktiveras i det dopaminerga systemet. Citat: ”Intensiv stimulering medverkar till att bygga om dendriternas cellväggar och ökar antalet receptorer.”(Hjärnan, Stellan Sjödén, s.365) Detta antas gälla generellt d.v.s. oberoende av vilken typ av receptor som stimuleras. De delar av det dopaminerga systemet som aktivers vid den här typen av inlärning bör alltså ha ett ökat antal dopamin-2-receptorer, men detta återstår att bekräfta. Mot bakgrund av ovanstående tankar kring medicinens verkningssätt vore det mycket intressant att få reda på hur man tänker när man i Storbritannien och USA prövar effekten av förebyggande medicinering. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Försök att förstå varför jag har misslyckats med att försvaga de betingade reaktionerna. Om ”schizofreni” är svårt att bli av med av samma anledning som framkallad poludipsi kan jag förstå varför jag har misslyckats.Ytterligare en anledning till misslyckandet kan vara att jag inte har skapat situationer som möjliggör upptäckten av felreaktioner. Naturliga felreaktioner i samband med språkperceptionen kan vara en orsak till att sjukdomen stagnerar. Ett ännu inte helt utprövat sätt att försöka bli av med sjukdomen är att utnyttja en text motsvarande kontexten samtidigt som man stör språkperceptionen. Kanske är det då möjligt att framkalla felreaktioner genom att se till att urskiljbara språkljud inte motsvarar kontexten utan istället hela tiden avbryter en påbörjad tolkning. Eventuellt kan man genom inlärning öka uppmärksamheten på distinkta språkljud på ett motsvarande sätt som uppmärksamheten på språkljud med stämma förstärks. Detta bör vara möjligt genom att tolka ett distinkt ljud som om det var olika distinkta språkljud. Eftersom stämman saknar distinkta språkljud upptäcks illusionen och tanken tystnar, men att det tycks fungera kan vara inbillning. Den främmande rösten påverkas inte i lika stor utsträckning, men detta är svårt att bedöma.(Stämman försvinner inte alltid och man hör ett mummel, som dock inte är lika jobbigt som när man med stor ansträngning uppmärksammar det bakomliggande ljudet.) Effekten är dock övergående, precis som den försämring som följer när förhöjd uppmärksamhet för att kunna urskilja det bakomliggande ljudet utnyttjats, men vad händer om man dagligen tränar på det här sättet. Teorin bakom detta försök är att uppmärksamheten på distinkta språkljud inte räcker till p.g.a. av att den förhöjda uppmärksamheten på stämman förstärkts så att ljudet är alltför perifert för att en normal uppmärksamhet på de distinkta språkljuden skall räcka till för att upptäcka felreaktionen. Genom att istället medvetandegöra att dessa språkljud inte kan höras kan man efter intensiv träning "plocka bort" ett eller flera distinkta språkljud från stämman. Detta sker genom att lära sig hur man föreställer sig dessa språkljud utan att använda sig av den inre röstens stämman, vilket underlättas av att man tolkar distinkta ljud utan stämma. Att temporärt ta bort ett av de distinkta språkljuden t.ex "t" var inget problem, men att ta bort mer än en konsonant var betydligt svårare. När flera av de informationsbärande konsonanterna försvinner hörs ett mummel utan innebörd. Detta är något som jag nyligen lagt märke till och jag vet inte om denna träning på längre sikt kan medföra att de främmande rösterna permanent förlorar sin innebörd. Att sjukdomen vanligtvis stagnerar beror kanske på att man p.g.a. stegrad uppmärksamhet upptäcker ljudet bakom röstillusionen, men detta kan inte utnyttjas i ett tidigare stadium av sjukdomen eftersom avsiktligt förhöjd uppmärksamhet på ljudet tycks medföra att man blir mer benägen att tolka ljudet. Om man medvetet utnyttjar orienteringsreaktionen för att urskilja ett ljud förväntar man sig att höra ljudet och därför uteblir den felreaktion som eventuellt kan försvaga orienteringsreaktionen. Kanske kan man försämra förmågan att förutsäga stämman genom att försöka tolka ett ljud vars stämma förändras, men detta skulle också kunna leda till att man blir sämre. Jag har inte heller i tillräcklig omfattning utnyttjat möjligheten att ”stänga av” hallucinationerna genom att omväxlande dämpa och släppa igenom hörselintrycken. Detta skulle på längre sikt kunna tänkas påverka utnyttjandet av korttidsminnet så att det inte ständigt medför riktad uppmärksamhet på en stämman. (Att omväxlande dämpa och släppa igenom ett svagt hörselintryck(bakgrundsljuden) är det effektivaste sättet att blockera det reflexstyrda tänkandet och möjliggör ett mer objektivt utnyttjande av korttidsminnet eftersom tolkningar och riktad uppmärksamhet kan undvikas. (Tolkningarna möjliggörs bl.a. p.g.a. att korttidsminnet utnyttjas för att upprätthålla den riktade uppmärksamheten på "stämman".) Detta är mycket sövande och om tankeverksamheten också när man drömmer kan färgas och påverkas av hörselintryck kanske det är möjligt att påverka sjukdomen i en positiv riktning. Den främmande rösten avbryts eller hinner inte uppstå och kan sedan inte existera i ”frånvaro” av ett hörselintryck eller parallellt med återgivandet av ett hörselintryck, men den egna rösten kan störas av hörselintrycket, vilket begränsar möjligheten att använda denna teknik. Det här har hjälpt mig, men det är inte säkert att det hjälper andra. T.ex ett hörselskydd med medhörning(dyrt!) eller en billig hörapparat("postordervarianten")kan göras om så att det fungerar på det här sättet.) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Symtom - beskrivning, förklaring och kronologisk indelning. (Mycket ofullständig och oklar bild, som förhoppningsvis kan ifyllas eftersom teorin om att sjukdomen bygger på en perceptionsstörning är etablerad. Detta borde inte vara möjligt om inte teorin kan förklara de olika symtomen.) Kronologisk ordning: 1.)Ljudkänslig och lomhörd(Ingen tydlig illusion, men tankarna störs) 2.)Främmande röster(Illusionen genomskådas inte utan upplevs som en förbättrad hörsel. Kanske är vissa känslor nödvändiga för att man skall gå in i detta stadium. Bor man i lägenhet är det mycket vanligt att man täpper till ventilerna för att man störs av att man kan ”höra” vad grannarna säger. Det man föreställer sig kan man också höra, vilket naturligtvis kan bli mycket farligt eller på annat sätt skadligt om reaktionen på det man ”hör” resulterar i en handling eller inre kaos. Det enda sättet att erhålla sjukdomsinsikt utan att helt förlora den inre styrkan är förmodligen förståelse av illusionens natur d.v.s. ökad insikt om hur bedrägligt ett sinnesintryck kan vara. Att på annat sätt inse att man är psykiskt sjuk t.ex. genom att se det avvikande tar inte bara emot utan kan också vara skadligt.) 3.)Dialog (P.g.a. okunskap och det tillstånd som föregående stadium kan försätta en människa i erhålls inte alltid sjukdomsinsikt trotts att man tycker att detta borde vara möjligt. Vidare erhåller tolkningar enligt tidigare automatisk en betydelse. Jag talade i ett övergångsskede lågmält med de främmande rösterna. I detta skede kunde ljuden som gav upphov till röstillusionerna vara betydligt lägre än tidigare.)? 4.)Den "egna rösten" hördes först som ett "tankeläsande" eko, men synkroniserades senare med tankarna och blev samtidigt mindre främmande.(Dialogen förvärras p.g.a. att den är svår att undvika.) 5.)Den "egna rösten" upplevs som mer främmande. (Detta kan teoretiskt medföra bokstavliga tolkningar, påverka ordens koppling till känslor och förhindra ”för tankar” motsvarande eftertanke när man talar.) Ex. på symtom: 2.)Främmande röster(automatiska tolkningar av perifera varierande ljud, som avbryts när all uppmärksamhet har lagts på ljudet.) 2.)Vanföreställningar(Att följa en antydan kan understödja behovet av att skapa mening. När man ”har något på tungan” kan man vanligtvis välja om detta skall verbaliseras eller inte. Antag att det inte är möjligt att hålla tillbaka en tanke och höger hjärnhalva som är bra på att hantera helhetsbilder har tagit över. Detta skulle kunna förklara vanföreställningen eftersom bilden av verkligheten förlorar i skärpa när ett större perspektiv tas in på bekostnad av den detaljrike dom som är nödvändig för att man skall kunna behålla verklighetsförankringen.) 3.)Den ”egna” rösten d.v.s. mindre främmande tankar (röster i jämna eller varierande ljud, men fokus ligger alltid på tanken, vilket medför att rösten inte avbryts lika lätt.) 3.)Inkongruenta affekter (t.ex. att man råkar skratta p.g.a. att man hört något oväntat.) 4.)Avbrutna tankar (när ljudet avbryts upplevs detta som att tanken tas ifrån en och när ljudet byts ut avbryts tanken samtidigt som tanken byter inriniktning.) 4.)Splittrade associationer (orsakade av att det är svårt att hålla tillbaka alternativa tankar och av att föreställningen vanligtvis byter inriktning när rösten byter stämma.) 4.)”Tankestopp” (d.v.s. okontrollerbara upprepningar orsakade av en medveten viljestyrd och/eller inlärd reflexstyrd förhöjning av uppmärksamheten på det signalbärande ljudet.) 5.)Bokstavliga tolkningar(teoretisk förklaring som bygger på att den ”egna” rösten blivit mer främmande, vilket kan tänkas begränsa de associationer som sker när hörselintrycken är objektiva eftersom man då till skillnad från när man tänker inte automatiskt är medveten om ordet har en dubbel betydelse) 5.) Påverkan av ordens koppling till känslor (Sker p.g.a. att den egna tanken när den utgör ett hörselintryck ibland p.g.a. att ljudet varierar upplevs som något främmande. Känslan kopplad till orden när man lyssnar motsvaras inte av känslan när man tänker och detta gäller oberoende om hörselintrycket är objektivt eller inte. Kanske kan vanan att tänka med en främmande röst medföra inkongruenta affekter när man reagerar på en verklig främmande röst. Anta att det man får höra medför något negativt, men att den drabbade trotts detta reagerar som om det vore något positivt. Om man reagerar på samma sätt som man i självförsvar skulle ha gjort om det varitfråga om en röstillusion d.v.s. uppleva en känsla av lättnad att detta inte är sant kan det vara möjligt att förstå varför man blir glad när budskapet borde resulterat i en motsatt reaktion. Tvärtom kan ilska framkallas när budskapet är positivt eftersom erfarenheten säger att detta vanligtvis medför besvikelse.) ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Musikillusioner – ett bevis på att språkets koppling till känslor och musikupplevelser hör ihop? Framkallade musikillusioner åskådliggör tydligt hur den inre röstens stämma kan styra uppmärksamheten. Om man först höjer volymen på ett täckljud vars sammansättning täcker in tonerna i lågt spelad klassisk musik kan volymupplevelse påverkas något.(men eventuellt kan också "vitt brus" påverka volymupplevelsen.)Om man sedan separerar täckljudet(vänster) och musiken(höger) kan man höra musiken i täckljudet. Dubbla ljudkällor möjliggör ett fritt utnyttjande av det exakta korttidsminnet. Den ena ljudkällan t.ex. klassisk musik kan återges i den andra om denna ljudkälla består av samtliga toner som skall återges. Det indirekta återgivandet, omfattande ett några sekunder långt avsnitt av musiken, sker när man återkallar det man just hört. Perceptionen påverkas med avseende på volym, frekvens och sammansättning av frekvenser, men exaktheten störs något när det relativt låga "täckljudet" inte är helt jämnt. (Detta orsakas av s.k. svävning, ett fenomen, som utnyttjas när man stämmer ett instrument. Amplituderna hos två ljudvågor sammanfaller med jämna mellanrum, vilket leder till variationer i ett annars jämnt ljud. Problemet är inte att "täckljudet" varierar utan att de enskilda tonerna blir svårare att urskilja om upplevelsen av volym och frekvens förändras samtidigt.) För att bättre återspegla en verklig situation bör man variera volymen på de olika tonerna.(Tonerna motsvarar olika stämmor och urskilningsförmågan antas motsvara det som beskivs som "cocktailpartyeffekten", men med den skillnaden att man lärt sig att tolka och uppmärksamma ljud utan språklig förankring.) Avsikten är bevisa att det verkligen handlar om en förbättrad urskiljningsförmåga och inte en illusion. Detta kan göras t.ex. genom att man tar bort en ton från täckljudet, vilket bör upptäckas när musiken skall återges. Det bästa sättet att visa detta är dock att testa om det är möjligt att avgöra om tonen avbryts när perceptionen störs av ett täckljud. När täckljudet bestående av olika varierande toner också består av den ton som skall urskiljas kan eventuella avbrott i tonen inte upptäckas.(Detta är ett försök att belysa en grundläggande perceptuell förmåga som utnyttjas vid störningar av språkperceptionen: Korttidsminnet av en ton som upprepas med korta intervall samtidigt som man lyssnar till ett ”täckljud” bestående av flera toner möjliggör urskiljningsförmågan. Täckljudet ”stör” genom att överlappa när signalen avbryts. Naturligtvis är det endast möjligt att urskilja tonen när den ingår i ”täckljudet”. När man är frisk kanske detta endast är möjligt om ljudet har en tydlig språklig förankring och då måste man ersätta tonen med ett vokalljud. För att bättre återspegla en verklig situation bör stämman dessutom variera. Enligt språkmodulationsteorin kan upplevelsen att det signalbärande ljudet är kontinuerligt vara en illusion, men att man inte hör avbrottet innebär inte att stämman är en illusion. Den som drabbats av schizofreni är bättre på att avgöra om det signalbärande ljudet avbryts eller inte.) Detta är ytterligare en ledtråd som tyder på att språkets koppling till känslor och musikupplevelser hör ihop.(ref. kanadensisk forskarrapport) För att förstå musikillusionen kan man lyssna till två skilda toner. Den ton man för tillfället uppmärksammar framträder starkast. Av följande citat framgår att det inte är onormalt att kunna urskilja ett ljud med hjälp av ett minne: ”Om den uppspelade tonen var den samma som den som personen mindes och föreställde sig , blev den hörbar vid lägre ljudstyrka än om den uppspelade tonen var högre eller lägre än den som fanns i minnet” (Hemisfärernas musik, s.53, Jan Fagius). Perceptionsstörningen består alltså av något som i sig inte är onormalt men som p.g.a. av betingade reaktioner medfört en abnorm urskiljningsförmåga på ljud utan språklig förankring. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Iakttagelser * De främmande rösterna låg först i ljud med språkljud d.v.s. var verkliga men alltför otydliga för att man skulle kunna höra det man trodde sig höra. Därefter kunde de ligga i nästan vilket varierande ljud som helst. I ett senare skede kunde jag också höra de tankar som jag tydligt uppfattade som mina egna i ett ljud. Först när jag kunde höra mina egna tankar uppstod inre dialogen. Den ”egna rösten” uppfattades som ett eko som följde den inre rösten, men de tysta tankarna synkroniserades så småningom med ekot. (Ekot kan simuleras genom försenad feedback eftersom talet då störs på ett motsvarande sätt som tankeverksamheten.) I detta skede kunde ”min röst” ligga i ett jämnt ljud och detta medförde att ”den egna” rösten blev mindre främmande. Efter att ha tränat upp förmågan att tänka tysta har jag upptäckt att dessa tankar ofta medför ett eko, vilket inte är fallet när tanken medvetandegörs i ljudet. Detta kan förstås mot bakgrund av att den signaloberoende informationen vid tolkningen av otydligt tal naturligtvis inte utnyttjas mer än en gång. Tanken kan alltså vara verbaliserad och ändå utnyttjas vid tolkningen av en röst. Detta är bara ett av många problem som man måste övervinna för att bli av med sjukdomen. * Ett jämnt ljud ger aldrig upphov till en främmande röst om uppmärksamheten inte störs av andra ljud. Dessa kan medföra att det jämna ljudet upplevs som varierande p.g.a. att uppmärksamheten temporärt flyttas till ett ljud med förmåga att fånga uppmärksamheten. En annan orsak till att jämna ljud kan utgöra stämman bakom en varierande främmande röst är möjligheten att koppla samman olika ljud.(se musikillusionen) Enligt nedan är perifer stämbandsaktivitet ett försvar mot tankestörningar orsakade av varierande ljud. Att förstärka och försena eventuella ljud som producerats bevisar återkopplingens inblandning, men inget mer. När ett av de bakomliggande ljuden spelas upp sker om ljudet var varierande en koppling till andra ljud som ingick i röstupplevelsen och tolkningen upprepas. Att aktiviteten är perifer är förmodligen ett försvar mot eller en konsekvens av reaktionen på ett varierande ljud. * Den ”egna rösten” kan ligga i ett jämnt eller i ett varierande ljud och avbryts inte p.g.a. att det är tanken och inte ljudet som fokuseras. * Den ”egna rösten” och den främmande rösten består av den inre rösten och ett ljud som befinner sig i periferin. Om detta stämmer kanske illusionen av olika vokaler som ersatts med ett ljud uteblir när rösten är tydlig, men detta gäller inte om det är fråga om ”den egna röst”, vilket är fallet när man tar en text som stöd. (Eftersom tanken eller mer korrekt det lästa befinner sig i fokus och ljudet i periferin.) När informationen söks i ljudet, vilket normalt är fallet, befinner sig inte ljudet i periferin om inte språkperceptionen störs och därför uteblir illusionen. Ju lättare det är att förutsäga innehållet desto närmare den egna rösten kommer man. Ett ljud som motsvarar stämman och ersätter ett vokalljud kan därför, om språkljuden inte är mycket lätta att förutsäga, endast ge upphov till en illusion om perceptionen störs av andra ljud d.v.s. om röstens stämma befinner sig i periferin. Detta gäller inte för de illusioner som motsvarar språkljud som är fristående från stämman. Dessa kan uppstå också om rösten är tydlig, men detta förutsätter att ersättningsljudet är så pass likt att en ”feltolkning” är möjlig. * Om man formar ett ord tydligt och inte bara i tanken blir röstillusionen tydligare.(upptäcktes vid den konstlade synkroniseringen.) Detta stödjer hypotesen att den motoriska signalen förtydligar hörselintrycket. Detta sker förmodligen genom en koppling till den inre rösten. * Ett tydligt formande av orden eller ett artikulerat tänkande medför dock i vanliga fall att det är lättare att tänka tyst. En trött person i en bullrig miljö antas forma orden för att ge tanken en egen tydlig stämma och rytm opåverkad av hörselintrycket. * Om ljudet upplevs som informationsbärande avbryts tanken när ljudet uppmärksammats. Detta medför korta meningar eller meningar som avbryts och om ljudet inte uppmärksammas tillräckligt snabbt blir tanken monoton, vilket medför att tanken ligger kvar i ljudet och upprepas i detta.(”tankestopp”) * Om man omväxlande förstärker respektive dämpar hörselintrycken när man läser en text tenderar man att läsa när man hör ljudet. * Eftersom ljudet inte är informationsbärande kan det vara mycket lågt och ändå orsaka tankestörningar. Öronproppar hjälper lite men är inte tillräckligt effektiva och kan inte dämpa ljud som kommer från det inre som t.ex. puls, muskelaktivitet eller andning. De flesta rösterna uppkommer dock från yttre stimuli, bestående av relativt låga ljud. I början av sjukdomen hjälpte öronpropparna mer. * Det är nästan omöjligt att lyssna till ett varierande ljud utan att tankarna påverkas genom att de förlorar sin egen rytm. Varje variation i ljudet utlöser en liten del av den föreställning som den inre rösten består av. En temporär höjning av ljudet motsvarar ett vokalljud med kringliggande språkljud.(”vokalanpassning”). Detta är en förenkling eftersom illusionen att höra konsonanter kan uppstå i vissa ljud. När man ljuder i tanken t.ex. föreställer sig en vokal under några sekunder kan föreställningen avbrytas eller utlösas om man samtidigt lyssnar till ett ljud t.ex. ett omgivningsljud som omväxlande förstärks respektive dämpas. * Ett hackigt ljud ger upphov till tankestörningar som kan liknas vid stamning. * Tankarna utlöses och forceras om man lyssnar till ett snabbt varierande ljud.(inspelat ljud). Detta leder till tankestress och försvårar eftertanke. Svårigheten att hålla tillbaka en tanke leder ibland till att associationsbanan störs.( Jag ser det som att tanken när den står inför ett vägval inte hinner läsa skyltarna och därför oftare hamnar fel.) * Tanken förlorar sin egen rytm p.g.a. att den inre röstens stämma präglats och ersatts av ett ljud. Detta stöds av erfarenheten att det är svårare att återge något som man hört om ett liknande ljud är närvarande. Detta gäller inte språkljud kanske p.g.a. att det då är formandet av orden vid återgivandet av det man hört och inte stämman som styr tankens rytm.(??) Det är svårare att uppfatta en otydlig röst om man låter den inre rösten skugga den röst man lyssnar till, vilket kan förklaras med att tolkningar med hjälp av signaloberoende information förutsätter att den inre rösten är synkroniserad med ljudet. Ett jämnt ljud ”påverkas” av vad man tänker, men ger inte upphov till några tankestörningar. Ljudet uppmärksammas och ”höjs” när tanken ges en stämma, vilket ofta sammanfaller med att man föreställer sig ett vokalljud.(”vokalmodifiering”) Vokalmodifieringen är till skillnad från vokalanpassningen endast möjlig om ljudet är relativt lågt. Precis som vid talet döljs eller ersätts den inre röstens stämma av ett ljud. * När man läser en text och talar otydligt uppmärksammas detta, men om man gjort en inspelning och lyssnar till resultatet samtidigt som man följer med i texten kan det istället ske ett förtydligande. Förtydligandet blir märkbart om man formar orden tydligare än när man läste texten. Detta visar att den motoriska signalen kan påverka hörselupplevelsen. * Den överdrivna tolkningsprocessen av olika ljud i omgivningen omöjliggörs när man ljuder t.ex. hummar, men inte när man lyssnar till en inspelning av detta. När man ljuder är den inre röstens stämma fixerad vid det ljud som man producerar . Detta kan förklara hur ljudning kan förhindra att man hör sina tankar i ett annat ljud. Ljudning förhindrar naturligtvis inte den objektiv registreringen. * När man återger vad någon just har sagt kopplas inte den inre rösten till ett ljud. Kanske beror det på att det inte finns ett ljud med samma ton som minnet av röstens stämma. Om man lyckas föreställa sig en ljus inre röst lägger sig tanken lättare i ett ljust ljud. När man återger det som sagts i en annan rytm kan den ursprungliga stämman inte återges. Detta kan medföra att stämman ersätts eller präglas av ett ljud. Detta ger en förståelse för varför tankar normalt är relativt neutrala. Om tanken hela tiden hade en stämma skulle endast en mer objektiv registrering vara möjlig eftersom det inte skulle vara möjligt att uppmärksamma och tolka en röst när språkperceptionen störs. * T.o.m. när ljudet inte är ett språkljud omöjliggör återgivandet en omedelbar tolkning av ett annat ljud. Däremot är en objektiv registrering möjlig och denna medför alltså inte att man tror sig höra en röst om så inte är fallet. Ett ljud som inte tolkats omedelbart tycks inte heller tolkas vid återgivandet. Om ett varierande ljud med motsvarande frekvens som det ljud vars variationer återges är närvarande störs det tysta återgivandet. Detta är inte fallet när man skuggar en röst, vilket påvisar en skillnad mellan språkljud och icke språkljud. * Ett etablerat minne som kopplats till ett ljud (och sedan återges i detta) är nästan att likställa vid ett hörselintryck och därför mycket svårt att förändra. * Det är möjligt att läsa tyst om man endast tar in det som står till vänster om fokus. Detta är möjligt om man läser snabbt eller döljer det som står till höger om fokus. Man tar då in orden som bilder i stället för att läsa texten fonetiskt. Detta medför att stämmans styrning av uppmärksamheten med påföljande koppling till ljudet uteblir. Vidare erhåller tanken en rytm som inte styrs av ljudets variationer. Detta förhindrar att tanken ges en stämma genom att den utlöses i takt med ett varierande ljud. Eventuellt tar man inte in orden som bilder när man tror sig dölja det ena synfältet, men det är ändå möjligt att läsa tyst p.g.a. att man läser med en förutbestämd rytm. Det sistnämnda kan också åstadkommas genom att man läser monotont. Detta underlättas om man formar orden, vilket medför att tanken i större utsträckning styrs av den viljestyrda perifera återkopplingen än av den automatiska återkoppling som involverar ljud. Talmotoriken styrs av vänster hjärnhalva och när höger involveras p.g.a. att man inte läser monotont kan formandet av orden inte alltid förhindra att tanken lägger sig i ett ljud. * Genom att sluta stämläpparna (motsvarar aktivitet som blockerar luftströmmen?) utan att ljuda kan den inre rösten fångas in. Detta medför att den inre röstens stämma inte kan ersättas av ett ljud och kanske utnyttjas denna teknik, men mindre påtagligt när man tänker tyst. Om stämläpparna sluts med en viss rytm är det nästan omöjligt att tänka med en annan rytm. Denna aktivitet utlöser den inre rösten på samma sätt som ett varierande ljud och påverkan kan också förhindras på samma sätt. Bortsett från att det handlar om en viljestyrd respektive reflexstyrd aktivitet antyder detta att det är fråga om samma aktivitet, men kanske medför ljudpåverkan en icke perifer aktivitet. Kanske kan detta förklara hur det kommer sig att muskelavslappnande medel kan medföra att man hör röster och varför psykofarmaka i början av behandlingen kan medföra en försämring. (Dagen psykofarmaka härstammar från från ett muskelavslappnade medel!) * En bullrig miljö med många ljud förvärrar symtomen. (Speciellt i miljöer med mycket folk som talar med varandra.) Genom att på konstlad väg bygga upp en ljudmiljö enbart bestående av extremt jävliga ljud kan man märkbart förvärra symtomen. Tidiga mornar innan folk har vaknat och trafiken kört igång mår man vanligtvis mycket bättre. * Man måste tala relativt tydligt, inte för lågt och inte för snabbt för att jag skall kunna uppfatta vad som sägs. Det kan finnas flera förklaringar till detta t.ex. trötthet, sämre hörsel eller störningar av uppmärksamheten, men kanske medför felaktiga förutsägelser en sämre förmåga att urskilja språkljud. Utnyttjandet av den motoriska signalen kan kanske om denna iakttagelse stämmer inte bara förbättra utan också försämra förmågan att urskilja språkljud. Om man tror att det som sagts skall följas av ett visst ord, men så inte är fallet, är det lättare att höra vad som sägs om man förutsättningslöst lyssnar till det som sägs. När talet är otydligt fyller de omedvetna förutsägelserna en funktion, men ibland gissar man fel och då hör man också fel. Det är inte så konstigt att detta sker i större utsträckning eftersom sjukdomen medför att man vant sig vid att fritt kunna höra det man föreställer sig. I vanliga fall saknas kanske endast några få fragment för att ljudbilden skall bli fullständig och förmågan att förutse vad som kommer att sägas möjliggörs kanske främst genom att man utnyttjar språkljuden och etablerade minnen för att kunna fullfölja den ljudsekvens som påbörjats. Sjukdomen har kanske också medfört att stämman och den inre rösten fokuseras på bekostnad av språkljuden. Detta medför sämre förutsägelser och sämre förmåga att urskilja språkljud. Vidare är det tänkbart att illusioner p.g.a. den förstärkta orienteringsreaktionen uppstår i perifera ljud utan språklig förankring. Detta omöjliggör en samtidig "perceptuell restaurering" i det signalbärande ljudet. Illusioner kan alltså inte utnyttjas för att förtydliga talet utan medför istället att man i större utsträckning distraheras andra ljud. * Det mesta som jag tänker utgörs av hörselintryck och mycket är reflexstyrt. Hur påverkar detta hjärnans arbetssätt t.ex. pannlobsaktiviteten? Japanska forskare konstaterade nyligen att dataspel som kräver snabba reflexer sänker panlobsaktiviteten. De långsamma reflexer som man har efter ett intensivt pluggande, blir uppenbara när man spelar pingis och kanske orsakas detta av en förhöjd panlobsaktivitet. Detta kan kanske utnyttjas i kampen mot sjukdomen. * Skillnaden mellan den ”egna rösten” och den främmande rösten kan medvetet suddas ut. Det handlar då om att man lyssnar efter sina egna tankar(större uppmärksamhet på ljudet med störd tankeverksamhet som följd) respektive försöker förutsäga vad som kommer att sägas. * Den ”egna rösten” kan förväxlas med den främmande rösten men detta kan förhindras genom att man formar orden. Detta medför att tankeverksamheten blir mindre störd. Likt vid förväxlingen där den verkliga främmande rösten togs för den egna, som medförde bokstavliga tolkningar kan en förväxling där den ”egna rösten” tas för en ”främmande röst” också medföra färre kopplingar. Kopplingar mellan alternativa ej verbaliserade tankar uteblir när de viljestyrda valet inte hinner göra sig gällande p.g.a. att tankarna utlöses. Detta är funktionellt vid tolkningar, som naturligtvis inte får bygga för mycket på egna tankar, men förödande för tankeverksamheten. * Försvaret mot dialogen erhålles genom likgiltighet inför det man hör, genom att förhindra eller ta över och avbryta eller förändra det man hör och genom att lokalisera den känsla som plågar och sedan sätta ord på motsatsen. Synkroniseringen utnyttjas normalt endast när man vill höra vad någon säger och då är det naturligtvis svårt att vara likgiltig, men detta går ibland. Om man lyckas helt finns det kanske en risk att man blir likgiltig inför vad andra människor säger. Precis som andra människor har man en föraning om vad man kommer att tänka. Detta kan då man inte avbryter eller förhindrar den främmande rösten utnyttjas för att styra responsen bort från det som är obehagligt. Genom att ibland tänka motsatsen till det man känner erhålles en viss lättnad. Det förvånar mig att man trots likheter helt lämnar detta område åt individen att på egen hand hantera. Det handlar ju om människor och varför utnyttjas inte redan befintlig kunskap. Vidare tycks dialogen som den beskrivs av andra drabbade vara möjlig att känna igen, vilket ytterligare mystifierar den totala frånvaron av stöd. Om det handlar om brist på pengar eller dåliga kunskaper och en annan syn på sjukdomen det vet jag inte.

Hosted by www.Geocities.ws