"I historisk bem�rkelse �r en av de viktigaste teorierna om talperception den som Liberman m.fl. (1967) formulerat. De menade i denna motoriskt inriktade talperceptionteori att lyssnare tenderar att imitera talarens artikulatoriska r�relser och d�rmed �ven producera en motorisk signal. Detta kan emellertid ske p� ett dolt s�tt och beh�ver inte inbegripa en konkret artikulatorisk r�relse hos lyssnaren. Grunden f�r denna teori var id�n att den motoriska signalen som lyssnaren skapat var mer tillf�rlitlig och konsekvent �n den signal som talaren tillhandah�ll. Som en f�ljd av detta �r talperception mer korrekt d� lyssnarna f�rlitar sig till sina egna motoriska signaler �n d� de enbart bygger p� talarens motoriska signaler."
(Psykologi Ett integrerat perspektiv Michael Eysenck(red) s. 246)
Denna teorin st�mmer inte d�rf�r att den "bortser" fr�n att den motoriska signalen saknar betydelse n�r det objektiva h�rselintrycket �r tydligt. Att ett objektivt h�rselintryck inte beh�ver medf�ra en motorisk signal st�ds av erfarenheten att det i regel inte �r s�rskilt sv�rt att tala och lyssna samtidigt.(Om ett objektivt h�rselintryck inte �r m�jligt b�r dock samtidigt tal medf�ra en f�rs�mrad spr�kperception.)