�Jag ser ju att det �r n�got�, f�rs�kte Sara. �Sn�lla s�g vad det �r.�
�Jag s�ger ju att det inte �r n�got. Sluta tjata!�
�Okej, men d� ska du sluta sura.�
�Jag surar inte.�
�N�h�?! Du har knappt sagt ett ord, sedan du kom tillbaka. Sedan n�r jag fr�gar dig n�got sn�ser du bara �t mig. Om du inte �r sur eller uppr�rd �ver n�got s� sluta bete dig som om du �r det!�
�Okej, f�rl�t. Jag �r bara tr�tt.�
�D� borde vi kanske g� och l�gga oss.�
�G� du, jag kommer snart.�
Jesper ville sitta uppe ett tag till, utan att n�gon eller n�got st�rde honom. Han kunde inte riktigt sl�ppa det d�r med att Jonathan tyckte att Sylvie var viktigare �n han.
Jonathan och Sylvie hade n�stan ett likadant samtal. Jonathan var fr�nvarande och vresig och Sylvie ville veta varf�r. �ven Jonathan skyllde tillslut p� att han var tr�tt. Och visst var han tr�tt, men det var i sj�lva verket mer s� att han t�nkte p� Jesper. Han funderade p� om de verkligen hade en framtid tillsammans. Jesper var trots allt 15 �r yngre och...man! Var han verkligen redo att l�mna Sylvie? Hur skulle hans karri�r p�verkas om allt kom ut? Med �allt� menade han f�rst�s att han dumpade sin fru sedan 20 �r tillbaka f�r en 15 �r yngre man, eller pojke. Massmedierna skulle s�ga att han hade f�rf�rt Jesper och f�rlett honom. � andra sidan, varf�r skulle de f� reda p� n�got. Och han var verkligen k�r i honom. Han hade inte varit s� k�r p� mycket, mycket l�nge! Men vad k�nde Jesper f�r honom egentligen. Var det bara s� att han gillade den Jonathan som massmedia hade tagit fram, eller gillade han honom som han verkligen var? Jonathan hade g�tt och t�nkt p� det h�r �nda sedan frukosten, men han hade f�rs�kt tr�nga undan dessa tankar.
Han sov inte mycket den natten och n�sta morgon var han otroligt tr�tt. Han kunde fortfarande inte sl�ppa nattens tankar. B�de Sylvie och Dan s�g att det var n�got som tryckte honom, men de fick inte veta vad det var. Sylvie antog att han bara var tr�tt, men Dan d�remot gissade att det hade n�got med Jesper att g�ra.
Sara och Jesper hade lovat att skjutsa familjen Island till flygplatsen. Innan de �kte fr�n hotellet fick Jonathan och Jesper en stund f�r sig sj�lva. Jonathan tog tillf�llet i akt och pratade med Jesper. �Jag har funderat�, b�rjade han.
�Jaha, p� vad?�
�Oss.�
�Oss?�
�Ja, oss. Tycker du verkligen att �vi tv� �r en s�n bra id�?�
�Varf�r inte? Vi gillar ju b�da tv� varandra v�ldigt mycket.�
�Mm.�
�Eller?�
�Ja d�. Men r�cker det? Jag tycker att vi ska l�ta det vara som det var innan...�
�Innan vi tr�ffades?�
�Nej, men innan...f�rrg�r. Jag tycker att vi kan forts�tta vara v�nner. Vi lurar bara oss sj�lva annars. Det skulle aldrig fungera mellan oss. Dessutom...�
�Ja? Vad?�
�Sara och Sylvie, �r det verkligen r�tt av oss att l�mna dem?�
��r det b�ttre att vi l�tsas vara k�ra i dem, n�r vi i sj�lva verket �r k�ra i n�gon annan? Det skulle ju bara g�ra oss olyckliga, de skulle m�rka det och p� s� s�tt g�r vi dem olyckliga.�
�Kanske, men...�
�Men du har best�mt dig f�r att g�ra slut med mig ist�llet f�r Sylvie. Okej, om det �r det du vill, jag ska inte f�rs�ka hindra dig. Du g�r som du vill...�, sa Jesper besviket och t�nkte g� ner till tjejerna, men Jonathan hejdade honom.
�Jesper...�
��r det inte det du vill d�?�
�Tja...�
�Ja, d� �r det v�l inget mer att s�ga, eller?�
�Nej...�
�Okej.�
�F�ljer du med �nd�?�
�Ja. Sara och Sylvie f�r ju inte misst�nka n�got!� sa Jesper sarkastiskt. �Eller vill du inte att jag ska f�lja med?�
�Du har r�tt. De f�r inte misst�nka n�got.�
Jesper sm�llde igen d�rren och gick. Egentligen hade han ingen lust att f�lja med. Han ville helst bara vara f�r sig sj�lv. Men som han sj�lv sa, de andra skulle b�rja undra om han inte f�ljde med. Jonathan kom strax efter honom. Dan s�g att b�da tv� s�g h�ngiga ut. Hon b�rjade fundera p� vad som kunde ha h�nt. Hon t�nkte fr�ga dem men fick inte tillf�lle f�rr�n de var p� flygplatsen. D� l�mnade �ntligen Sara och Sylvie dem ensamma ett tag.
�Vad �r det egentligen med er tv�? Ni ser ut som n�gon har d�tt!�
�Fr�ga honom! Det �r han som har...�
�Pappa, vad har du gjort nu d�?�
�Jag tyckte bara att det var b�st att... �h det �r mellan mig och Jesper�, sa Jonathan och l�mnade dem.
�Vad har han gjort?�
�Han tycker inte att det �r v�rt att satsa p� oss. Han tycker att det var b�ttre n�r vi bara var v�nner.�
�Han dumpade dig!�
�Exakt.�
�Jag f�rst�r mig inte p� honom ibland. Hur t�nker han? Han var, �r ju otroligt f�r�lskad i dig!�
�Och jag i honom. Men han hade best�mt sig f�r att strunta i det, s� jag orkade inte b�rja s�ga emot.�
�Jag ska prata med honom.�
�Jag tror inte att det hj�lper. Han har best�mt sig.�
�Jag kan ju alltid f�rs�ka. Men du �r beredd att riktigt satsa p� er?�
�Ja, i alla fall f�rs�ka. Vi har k�nt varandra i en vecka. Det fungerar kanske inte n�r allt kommer kring, men d� vill jag kunna s�ga att vi i alla fall f�rs�kte. Jag vill inte ge upp!... Varf�r ber�ttar jag allt det h�r f�r dig?�
�Kanske av samma orsak som jag som jag litar p� att det du s�ger �r sant. Du skulle ju kunna vara vilken skojare som helst. Men det tror jag inte att du �r. Jag tror att du verkligen gillar pappa, d�rf�r vill jag hj�lpa dig.�
�Varf�r har du inget emot att din pappa �r otrogen din mamma med mig, eller t�nkte vara det?�
�Jag har funderat p� det och jag vet inte riktigt men jag tror att jag vill se pappa lycklig. Det �r han inte med mamma.�
�Men du har inga problem med att han �r k�r i en yngre man? Om det var min pappa som skulle g�ra det s� vet jag inte riktigt vad jag skulle tycka!�
�Jag har funderat p� det men jag kan inte komma p� n�got som jag har emot att du �r en, 15 �r, yngre man. Jag vet att det �r konstigt, men jag kan inte riktigt f�rklara det.�
�Ja, jag tycker bara att det �r bra att du kan acceptera det. Jag vet inte om jag skulle ha gjort det.�
�Men dina f�r�ldrar �lskar varandra fortfarande?�
�Jag tror det.�
�D�r har vi skillnaden. Det g�r n�mligen inte mina... Jag ska f�rs�ka prata med honom.�
Men Dan hann inte prata med honom innan det var dags att g� ombord p� planet. De sa hej d� till varandra och sedan gick de. Det sista Jesper h�rde var: �Jesper, jag h�r av mig!�
