�Du har r�tt. Men t�nk om! Vilka rubriker!�
�Visst, visst.�
�Men...�
�Ja?�
�Vad ska jag s�ga d�?�
�Pappa!�
�Vad?�
�Du fyller 40 �r i morgon. N�got ska du v�l kunna komma p�.�
�Du har r�tt.�
Mer hann de inte diskutera, eftersom de var framme. De enades snabbt om en film, men innan den b�rjade hann de g� till n�rmaste kiosk och k�pa godis. Alla utom Jesper ville ha godis, s� han satte sig p� en b�nk mittemot kiosken, medan de andra gick in. Dan skyndade sig att v�lja godis, f�r hon ville hinna prata med Jesper innan de andra kom ut. N�r hon var klar gick hon och satte sig bredvid Jesper och fr�gade: �Vet Sara om att du inte �r k�r i henne l�ngre?�
�Jag har inte sagt n�got till henne �n.�
�Tycker du inte att hon borde f� veta det?�
�Jag borde s�ga det till henne. Men jag vet inte hur jag ska s�ga det.�
�S�g som det �r. Att du �lskar en annan nu.�
�Mm, kanske det...�
�Det brukar vara det b�sta.�
�Men det �r l�ttare sagt �n gjort.�
�Jag vet. S� det �r en annan som du �r k�r i nu?�
�Ja. Det k�nns som att jag �r otrogen mot Sara.�
��r du det d�?�
�Nej. Men jag k�nner mig s�.�
�Varf�r det d�?�
�Jag vet inte. Eller kanske.. Jo, jag vet varf�r. Jag kan inte sluta t�nka p� den d�r andre.�
�Du k�nner dig allts� skyldig f�r att du knappt �gnar en tanke �t Sara, men en hel massa tankar g�r till...den h�r andre?�
�Precis.�
�Du kanske till och med b�rjar fundera p� vem utav dem som du gillar mest?�
�Precis.�
�Vem gillar du mest d�?�
�Jag vet inte riktigt. Men jag tror att det lutar �t den andre.�
�Vet den andre om det?�
�Vad?�
�Att du tycker om ho...he...honom!�
�S� du har f�rst�tt att det �r en han?�
�Ja. N�r jag fick veta att du hade en flickv�n blev jag f�rv�nad. Jag vet inte varf�r men jag hade f�tt f�r mig att du...hade en pojkv�n. N�r jag hade t�nkt efter ett tag kunde jag inte riktigt f�rst� varf�r jag hade antagit att du hade en pojkv�n.�
�Jag har aldrig k�nt s� h�r f�r en annan man tidigare, d�rf�r �r det extra sv�rt att s�ga n�got till honom. Han kanske redan vet om att jag tycker om honom men jag har inte v�gat s�ga n�got. Jag �r egentligen otroligt blyg. Jag f�rs�ker komma �ver det.�
�Det �r bra. Jag �r inte blyg. Jag har heller aldrig varit det, mig veterligen i alla fall�, funderade Dan och tittade upp och fick syn p� sin pappa. �Pappa, visst har jag aldrig varit speciellt blyg, inte ens n�r jag var liten?�
�Nej, inte vad jag kan komma ih�g. Hurs�?� svarade Jonathan och satte sig p� Dans andra sida.
�Vi satt och pratade om att vara blyg och jag sa att jag aldrig hade varit det.�
�Jag kan i alla fall inte komma ih�g n�gon g�ng d� du har varit blyg. Jag tror att du br�s p� din mamma n�r det g�ller det. Hon �r helt oblyg. Hon har inga h�mningar. Jag d�remot �r j�tteblyg!�
�Var �r mamma och Sara? Har de fastnat d�rinne?�
�De stod fortfarande och f�rs�kte best�mma sig f�r vad de ville ha, n�r jag blev klar.�
�Jag g�r och ser efter hur det g�r f�r dem.�
S� gick Dan, egentligen var hon inte ett dugg intresserad av hur det gick f�r dem. Hon ville bara att Jesper och hennes pappa skulle f� prata med varandra. F�r nu var hon n�stan bombs�ker p� att �ven Jesper gillade hennes pappa.
�Urs�kta att jag fr�gar, egentligen har jag inte med det att g�ra, men hur �r det mellan dig och Sara? Jag hoppas att du inte tar illa upp f�r att jag fr�gar, men...�
�Det g�r inget. Jag vet faktiskt inte hur det �r mellan oss. Jag vet inte...�
�Om hon fortfarande �lskar dig?�
�Nej, tv�rtom. �lskar jag verkligen henne fortfarande? Det �r det som �r fr�gan.�
�Vet hon om att du �r tveksam?�
�Nej. Jag har inte riktigt haft tillf�lle att s�ga det till henne.�
�D� tycker jag att du ska g�ra det. Innan hon m�rker det p� dig att det �r n�got som �r fel. Jag m�rkte det ju. Eller trodde mig ha m�rkt det, jag menar...�
�Jag fattar.�
Sedan sa ingen av dem n�got mer. De satte sig b�da tv� till r�tta p� b�nken s� att de kom n�rmare varandra, men inte s� n�ra att det skulle kunna verka misst�nkt. B�da ville forts�tta samtalet, och s�ga till den andre vad han egentligen tyckte om honom, men de var f�r blyga, de v�gade inte. Deras tankar r�rde sig om den andre. Jonathan t�nkte: �Dan hade r�tt. Han t�nker nog g�ra slut med Sara. Fast det betyder ju inte att han gillar mig.�
Jespers tankar gick i ungef�r samma banor: �Han har m�rkt att det inte �r bra mellan mig och Sara. Det kan betyda att han vill veta var han stod, men det kan ju f�rst�s ocks� �bara� vara omtanke. Men t�nk om...�
Dan stod och tittade p� dem genom skyltf�nstret. Hon s�g att de hade satt sig n�rmare varandra. Ju mer hon s�g av dem tillsammans desto mer tyckte hon att de skulle vara det perfekta paret. Hon hoppades bara att hon inte hade fel n�r hon antog att Jesper tyckte om hennes pappa lika mycket som hennes pappa tyckte om Jesper. Men hon trodde inte att hon hade fel. Hon var ganska s�ker p� att de gillade varandra lika mycket. Hon motstod frestelsen att ropa till Sylvie och Sara och peka p� Jonathan och Jesper och viska: ��r de inte s�ta tillsammans?� Ist�llet f�rs�kte hon f� Sylvie och Sara att tveka s� l�nge som m�jligt �ver alla godissorterna, s� att Jonathan och Jesper skulle f� s� mycket tid som m�jligt att prata med varandra. Men hon kunde inte f� dem att tveka s� mycket mer �n vad de redan hade gjort. N�r de stod i k� vid kassan f�r att betala gick hon ut till b�nken. Hon trodde sig se att de skulle ha beh�vt lite mer tid p� sig, och de skulle ocks� ha beh�vt. De hade just b�rjat ta mod till sig f�r att bek�nna f�r den andre. Men s� s�g de att Dan kom ut, och modet f�rsvann.
�Jag �r ledsen att jag st�r, men mamma och Sara kommer snart.�
