�Jag tyckte att jag k�nde igen r�sten. S�...du har en flickv�n.�
�Ja? �r det n�got konstigt med det?�
�Nej. Jag menade inte s�. Jag hade bara f�tt f�r mig att du var�singel...�
�Eller?�
�Nej det var inget.�
�Kom igen nu. Du t�nkte s�ga n�got mer.�
��h, gl�m det. Jag t�nkte bara h�gt.�
�Okej.�
�Vad ville Sara d�?�
��h. Hon undrade bara varf�r jag aldrig var hemma och varf�r jag aldrig h�rde av mig till henne�, svarade Jesper lite tr�tt.
�Varf�r �r du aldrig hemma och varf�r h�r du aldrig av dig?�
�Jag har jobbat hela veckan och s� har jag umg�tts med din far.�
�Min far? �r du hellre med pappa �n med din flickv�n?�
�Tja. Han skulle ju bara stanna den h�r veckan och Sara finns ju fortfarande kvar n�r han har �kt.�
�Jag fattar, men det var egentligen inte ett riktigt svar p� min fr�ga.�
�Jag trivs i Jonathans s�llskap. Dessutom b�rjar det slockna mellan mig och Sara. Jag �r inte lika k�r i henne som jag var f�r bara n�gra veckor sedan.�
�Det var v�l synd. Jag tyckte hon verkade vara en trevlig tjej.�
�Det �r just det som �r problemet. Hon �r bara en trevlig tjej. Hon �r inte l�ngre den som jag �lskar. Men det �r v�l livet, antar jag.�
�Kanske det. Jag borde kanske inte ha sagt n�got, till Sara, om att vi skulle ut i kv�ll? Om du inte l�ngre �r k�r i henne menar jag. Du ville kanske inte ens ha med henne, eftersom du inte hade bjudit henne.�
�Jag tycker fortfarande mycket om henne, inte lika mycket som f�rr och p� ett annat s�tt, men �nd� mycket. Orsaken till att jag inte hade bjudit henne var att jag inte hade t�nkt p� det eller hunnit det. Det var fr�n b�rjan bara meningen att jag och Jonathan skulle g� ut.�
�S� kom jag och mamma och tr�ngde oss p�. Ni vill s�kert inte ha med oss heller! �r det s�kert att vi inte st�rde er? Det k�nns som vi kom och f�rst�rde�era planer.�
�Sluta nu. Det ska bli trevligt att ha er med.�
�S�g inte f�r mycket nu.�
�Vad d� d�?�
�Mamma ska med.�
��r hon s� enerverande?�
�Ja!�
�Okej. Men jag tror �nd� att det kommer att bli kul.�
De ringde till hotellet och ber�ttade att Sara ocks� skulle f�lja med, sedan ringde Jesper till sin mamma. Sedan tog de itu med att v�lja kl�der inf�r kv�llen. Under tiden fr�gade Jesper Dan: �Din mamma sa att du och Jonathan alltid gaddar ihop er mot henne, g�r ni det?�
�Jag vet inte. Kanske. Jag har alltid varit n�rmare pappa �n mamma. Kanske beror det p� att mamma alltid har haft Stu som sin lilla favorit.�
�Stu?�
�Ja, Stuart. Min �ldre bror.�
�Har du en bror? Jag vet inte varf�r men jag har f�tt f�r mig att Jonathan bara hade ett barn.�
�Stu �r min halvbror. Jonathan �r inte hans biologiska pappa. Mamma fick honom innan hon tr�ffade pappa. Hon var bara 17 �r n�r hon fick honom, Stu allts�.�
P� grund av vissa kl�dsv�righeter kom Jesper och Dan iv�g ganska sent. N�r de kom till hotellet hade Sara redan varit d�r ett bra tag men det hade inte g�tt n�gon n�d p� henne f�r det. Hon hade hittat till r�tt rum och hon hade funnit en v�n i Sylvie. N�r Jesper och Dan kom drog Jonathan en l�ttnadens suck. Han tyckte att det r�ckte med en �Sylvie�.
De hittade en trevlig restaurang, med otroligt god mat. Jonathan och Jesper hamnade p� varsin sida av bordet, mittemot varandra, och i slutet av m�ltiden str�ckte b�da tv� sina ben rakt ut. Sj�lvklart m�ttes deras f�tter under bordet. B�da tv� satte genast ner f�tterna igen. Men de blev kvar p� samma st�lle, i en enda h�g av f�tter. Det gick som en st�t genom b�da tv�. Men ingen av dem ville flytta p� sina f�tter. Varken Jonathan eller Jesper sa n�got, de blev alldeles tysta. Dan b�rjade diskret iaktta dem. N�r Sylvie och Sara pl�tsligt fr�gade de andra vad de hade t�nkt g�ra efter�t, var st�mningen �terigen borta. �Vi hade inte planerat n�got. Men vad vill ni g�ra sedan?� svarade Jonathan.
�Nej, vi vet inte. Vi t�nkte att ni kanske hade planerat n�got�, sa Sylvie.
�Men det hade de inte�, sa Dan. �Jag tycker att vi g�r p� bio eller g�r n�got annat roligt. Jag vill inte bara g� tillbaka till hotellet.�
�Jag vill ocks� g�ra n�got roligt�, sa Jesper.
�Det l�ter bra�, sa Sara.
�Jaha, ungdomarna vill ut och roa sig, vad ska vi gamlingar hitta p� d�?� sa Sylvie till Jonathan.
�Prata f�r dig sj�lv. Jag tycker att det l�ter som en j�ttebra id�. Att g� och se en film. Dessutom �r jag inte gammal!� svarade Jonathan st�tt.
�Jag menade inte att du �r gammal, men...�
�Gl�m det. Jag f�rstod vad du menade�, avbr�t Jonathan och v�nde sig mot de andra. �Vad ska vi se d�?�
Dan ville se n�got sp�nnande och Jesper, n�got roligt. Sara sa ingenting. Tillslut enades de om att de skulle se vad som visades och sedan skulle de best�mma vad de ville se.
�Men jag d�. Jag vet inte om jag vill g� och se en film. Vad ska jag g�ra d�?� protesterade Sylvie, men ingen h�rde p� henne.
De betalade maten och gick iv�g till bion.
Sylvie och Sara gick lite f�re de andra, de pratade v�ldigt engagerat om n�got som inte alls intresserade de andra. En bit bakom dem gick Jesper tyst. Han var s� inne i sina egna tankar att han inte h�rde vad de andra pratade om. Han t�nkte p� vad som hade h�nt p� hotellrummet och vad som hade h�nt under middagen. �ven Jonathan gick i sina egna tankar. Han iakttog Jesper. Dan i sin tur iakttog sin pappa och en tanke slog henne. P� ett infall fr�gade hon sin pappa: �Jag hoppas att jag och mamma inte st�rde er n�r vi kom.�
�Jag f�rl�ter dig�, svarade Jonathan, fortfarande halvt om halvt i sina egna tankar.
��r du s�ker?�
�Va?� fr�gade han och var med ens tillbaka i verkligheten.
�Jag fr�gade om du var s�ker?�
�S�ker p� vad?�
�Att du f�rl�ter mig.�
�F�r vad?�
�F�r att jag och mamma st�rde dig och Jesper?�
�Men inte st�rde ni oss inte.�
�N�h�...�
�Det gjorde ni inte.�
�Okej. Jag f�r tro p� det d�. Fast jag tvivlar p� b�de dig och Jesper n�r ni s�ger det. Men jag m�ste v�l tro p� er d�, sa Dan, men hon hade inte gett sig, hon t�nkte ta reda p� hur det egentligen l�g till.
�Mm�, svarade Jonathan, sedan var han f�rlorad i sina tankar igen.
Dan s�g det och tyckte sig f�rst� var de tog v�gen. Hon hade sp�rat dem till Jesper. Hon b�rjade inse vad som p�gick. Konstigt nog k�nde hon inte att det var n�got fel med det som h�ll p� att h�nda. Men samtidigt var hon inte riktigt s�ker p� att hon hade fattat r�tt. Hon hade kanske helt fel. Hon chansade och sa: �Jag tycker att du ska s�ga det till honom pappa.�
�Va? S�ga vad?�
�Det �r inte bra att h�lla inne med sina k�nslor.�
�Vad menar du?�
�Jag tycker att du ska ber�tta f�r honom vad du egentligen�tycker och t�nker!�
�Vad jag tycker och t�nker?�
�Ja!�
�Vad �r det d�? Du som verkar veta s� mycket, kan du ber�tta det f�r mig?�
�Du vet mycket v�l vad jag menar!�
�Nej.�
�Ber�tta att du gillar honom.�
�Det vet han nog.�
�Vet han �ven om att du tycker v�ldigt mycket om honom. Mer �n du egentligen skulle vilja?�
�Hur d�?�
�Att du...�r, du vet!� rodnade Dan.
�Nej vad?�
�Att du �r... �, Dan visste inte hur hon skulle s�ga det. �Att du �r��
Jonathan f�rstod med ens vad hon menade. �Inte... �, b�rjade han men �ndrade sig p� en g�ng. �Det �r ingen id� att f�rs�ka f�rneka det, eller hur?�
�Nej.�
�Syns det s� tydligt?�
�Jag tyckte det. Jag vet inte om de andra har m�rkt n�got. Men jag tycker att det �r helt uppenbart att du tycker om honom v�ldigt mycket.�
�Har han sagt n�got om mig till dig?�
�Du l�ter som en f�r�lskad ton�ring!�
�Ja, det g�r jag kanske� Men har han sagt n�got om mig?�
�Mycket. Men inte n�got om att han har samma k�nslor f�r dig. Men jag �r nog den sista han skulle ber�tta det f�r.�
�Kanske det.�
�Jag tror det. Jag �r ju �nd� din dotter!�
�Men han har ju Sara.�
�Han �lskar inte henne. Han t�nker g�ra slut med henne tror jag.�
�Din mamma d�?�
�Jag t�nker inte skvallra... Allvarligt talat, skilj dig fr�n henne. Jag �r stor nu. Ni beh�ver inte l�tsas l�ngre f�r min skull. Jag har sett hur olycklig hon g�r dig. Skilj dig innan det �r f�rsent.�
�Men vad d�?�
�Nej, ingenting.�
�Kom igen nu. �r det �nnu ett sk�l till att inte s�ga n�got till Jesper?�
�Vi bor ju i olika l�nder. Det �r l�ngt emellan!�
��ven om du f�r tillf�llet l�ter som en nyf�r�lskad ton�ring s� �r ni �r b�da tv� vuxna, ni hittar s�ker p� n�got.�
�Vuxna...�
�Ja �r ni inte det?�
�Jo, men jag �r n�stan 20 �r �ldre �n honom!�
�Och?� �Men...�
�20 �r �r ganska mycket. Jag kunde ha varit hans pappa. Han kunde ha varit din bror. Och t�nk om det kommer ut i massmedia.�
�Den dagen den sorgen.�
�Visst! Jag ser reda rubrikerna framf�r mig. Inte nog med att det �r en annan man som har gjort att jag har l�mnat min fru, sedan 20 �r tillbaka, det �r en 20 �r yngre man. Lammk�tt!�
�Strunta i det!�
�L�tt f�r dig att s�ga.�
