|
St�mningen br�ts, s� klart. Snabbt sl�ppte de varandra. Jonathan gick och �ppnade d�rren medan Jesper tog p� sig t-shirten han hade f�tt l�na.
�Hej �lskling! Nu blev du allt f�rv�nad!� Sylvie, Jonathans fru stod utanf�r.
�Det kan man nog s�ga!� svarade Jonathan f�rv�nat.
�Hej pappa�, h�lsade Daniella, Jonathans dotter.
�Hej Dan.�
�Vi ville inte att du skulle vara ensam p� din f�delsedag, �lskling. S� jag och Daniella best�mde oss f�r att �verraska dig. Men vad �r det h�r f�r snygging?�
��h, f�rl�t, det h�r �r Jesper�, sa Jonathan lite generat. �Som har l�tit mig f�lja med honom i en vecka nu. Det h�r �r min fru Sylvie och min dotter Daniella.�
�Hej. S�g Dan, det g�r alla andra utom mamma, f�rst�s�, h�lsade Daniella.
Jesper h�lsade p� de b�da, sedan urs�ktade han sig och gick iv�g f�r att k�nna p� sina kl�der. Det var egentligen l�nl�st, de var fortfarande lika dyngsura. Han hade egentligen inte heller v�ntat sig n�got annat men han k�nde att han var tvungen att g�ra n�got. Han k�nde sig lite illa till mods i Sylvies och Daniellas n�rhet.
�Men Johnny lilla, varf�r har du bara byxor p� dig?�
�Jag l�nade ut min sista tr�ja till Jesper och min sista skjorta t�nkte jag spara till i kv�ll.�
�I kv�ll?�
�Ja, jag och Jesper hade t�nkt g� ut och fira v�r f�delsedag.�
�Vi uppt�ckte att jag och er man var f�dd p� samma dag, olika �r f�rst�s, men samma dag.�
�S� det �r �ven din f�delsedag i morgon?� fr�gade Dan.
�Min 25:e. Roligt eller hur, att vi �r f�dda samma dag allts�?�
�Menar du att du hade med dig den d�r tr�jan?! Jag trodde att du hade sl�ngt bort den f�r l�nge sedan�, avbr�t Sylvie och pekade p� tr�jan som Jesper hade p� sig.
�Varf�r skulle jag ha sl�ngt bort den? Det �r ju min favorittr�ja.�
�Den �r ju s� gammal och ful!�
�Just d�rf�r gillar jag den s� mycket.�
�Men du kan ju k�pa hur m�nga tr�jor som helst.�
�Och? Jag vill inte ha �hur m�nga tr�jor som helst�. Jag vill ha min tr�ja.�
�Men...�
�Kan vi sluta diskutera min tr�ja. Jag menar, hela den h�r diskussionen �r meningsl�s.�
�Det tycker jag med. L�t honom beh�lla sin tr�ja om han vill det, mamma!�
�Okej, okej. Jag ska sluta tjata om den. Ni gaddar alltid ihop er mot mig!�
�Jag vet mamma. Du s�ger det.�
N�r det hade slutat regna sa Jesper att han t�nkte l�mna dem ett tag och �ka hem, men att han skulle komma tillbaka innan de gick ut. N�r han blev hungrig eller s�. Sedan fr�gade han: �F�r visst ska vi fortfarande ut i kv�ll och fira?�
�Jag antar det�, svarade Jonathan.
�Sj�lvklart! Jag och mamma f�ljer med�, svarade Dan entusiastiskt, men hejdade sig och fortsatte f�rsiktigare: �Om det �r okej f�r er?�
�Jag hade inte t�nkt mig n�got annat�, svarade Jesper och Jonathan h�ll med.
Jesper sa hej d� tillsvidare, men innan han hann ut genom d�rren fr�gade Dan honom: �Kan jag f�lja med dig, en liten bit p� v�gen i alla fall? Mamma och pappa kan beh�va f� vara ifred ett tag.�
�Jod�, sj�lvklart. Det �r alltid trevligt med s�llskap.�
S� gick de iv�g och l�mnade Jonathan ensam med sin fru. Jesper tyckte att det s�g ut som Jonathan inte riktigt tyckte om det, men han kan ha inbillat sig. Sylvie d�remot blev glad och visade det ocks�.
Dan tyckte det var sk�nt att slippa sina f�r�ldrar ett tag, s�rskilt sin mamma.
�Tack f�r att jag fick f�lja med dig! Jag vet egentligen inte om det var r�tt mot pappa, att l�mna honom ensam med mamma, De har inte riktigt kommit �verens p� senaste tiden, jag tror att det �r d�rf�r pappa best�mde sig f�r att ta det h�r jobbet. P� senaste tiden har hon verkligen g�tt ocks� mig p� nerverna, och resan hit ska vi inte tala om! Jag orkade inte med henne.�
�Jag f�rst�r precis vad du menar, mina f�r�ldrar �r likadana. Som tur �r har jag flyttat hemifr�n. Fast mamma kan inte riktigt h�lla sig d�rifr�n heller.�
�Jag �nskar att jag kunde flytta, men jag har inte r�d.�
�Jag hade samma problem. Jag l�ngtade ocks� efter att flytta och n�r jag �ntligen fick r�d var jag �verlycklig.�
�Precis. Det �r inte det att jag inte �lskar mina f�r�ldrar, f�r jag �lskar dem mer �n n�gon annan eller n�got annat i hela v�rlden, men de g�r mig p� nerverna, speciellt mamma. Hon behandlar mig som om jag fortfarande var sju �r ist�llet f�r 20. Jag f�rs�ker ignorera det, men det �r inte alltid det lyckas s� bra. Pappa �r b�ttre p� det s�ttet, han f�rst�r att jag vill flytta. Han flyttade hemifr�n n�r han var 16 �r. Han erbj�d mig faktiskt en g�ng att betala hyran om jag hittade en l�genhet som jag ville ha eller till och med k�pa en �r mig, men jag sa att jag ville betala sj�lv. Jag tror inte att det skulle k�nnas som �min� l�genhet annars. Fast jag funderar �nd� p� att anta pappas erbjudande. I alla fall tills jag har hittat ett jobb. Jag f�r se hur jag g�r, hur mycket mer jag t�l fr�n mamma.�
�Du vill inte bli sk�despelare, som din pappa? �
�Tanken har slagit mig. Jag har ju varit med i en film, n�r jag var liten. �
�Jag vet. Jag har sett den. Jag tycker att du var j�ttebra. �
�Tja, vi f�r v�l se hur jag g�r. Men nog pratat om mig. Nu vill jag veta allt om dig.�
�Allt om mig? Det finns inte s� mycket att ber�tta.�
�Jo, men kom igen nu!�
�Inte vet jag vad jag ska ber�tta...�
�Okej, vi pratar v�l om n�got annat d�.�
�Bra.�
Sedan blev det tyst, ingen av dem kunde komma p� n�got annat att prata om. Till slut sa Dan: �Jag hoppas att jag och mamma inte st�rde dig och pappa i n�got viktigt, n�r vi kom.�
�Nejd�, det �r ingen fara.�
��r det s�kert det? Det k�ndes som att vi st�rde er.�
�Det gjorde ni inte.�
��r det riktigt s�kert?�
�Ja, det �r s�kert.�
�Bara du �r s�ker s�...�, sa hon men hon var inte �vertygad, hon k�nde p� sig att hon och Sylvie hade kommit mitt i n�got viktigt. Och hon hade �ven lagt m�rke till att b�da tv� s�g lite generade ut eller var lite r�dblommiga i ansiktet.
En bit ifr�n Jespers port m�tte de Sara. �Hej �lskling�, n�stan skrek hon.
�Hejsan�, svarade Jesper.
�Jag var just p� v�g till dig�, sa hon n�r hon kom n�rmare.
�S� bra att vi kom just nu d�.�
�Javisst.�
�Ville du n�got speciellt eller var det bara f�r att h�lsa p� som du kom?�
�Jag ville tr�ffa dig. Vi har ju inte setts p� hela veckan. Jag har n�stan gl�mt hur du ser ut.�
�Mm. Det var ett tag sedan senast.�
Dan stod bredvid och fattade inte ett enda ord av vad de sa. Jesper kom pl�tsligt ih�g henne: �Det h�r �r Sara. Sara det h�r Dan.�
�Jag �r Jonathan Islands dotter, �sk�disen� som har h�ngt med Jesper hela veckan.�
�Jaha. Jag �r Jespers flickv�n�, svarade Sara demonstrativt.
�Jag visste inte att han hade en flickv�n. Men det var roligt att tr�ffa dig. Ska du ocks� med i kv�ll?�
�Var d�?�
�Jag och Jonathan hade t�nkt g� ut och fira v�r gemensamma f�delsedag.�
�Var hade ni t�nkt g�?�
�Jag vet inte? N�gonstans d�r de serverar mat. Vill du f�lja med?�
�Ja, g�rna. �r det n�gon mer som kommer.�
�Det �r vi tv� och mina f�r�ldrar�, svarade Dan ist�llet f�r Jesper. |
|