Givetvis har jag
nonchalant sittande bredvid henne på bänken, sett bilden växa fram. Men jag låtsats
inte om det när jag tar arket från henne och granskar det med en spelat kritisk min.
Bilden är mycket tilltalande och den avslöjar en hel del om hur mycket hon egentligen
funderat under veckan. Men jag vill inte låta henna slappna av, inte nu, inte sen. Jag
vill att hon skall tillbringa resten av sitt liv ur balans, ständigt tvungen att ta nya
styeg för att inte falla.- Jag ser att du valt att glömma sommarklänningen. Uppenbarligen har du lärt kvinnans läxa och tagit mindre kläder på...
Hon rodnar vackert och slår snabbt ner ögonen. Något svar kommer inte över hennes läppar.
- Och Jag ser att du inte vågat göra något ansikte...
Jag låter meningen hänga oavslutad i luften några ögonblick. Leende hör jag att hon håller andan, oförmögen att delta i något samtal.
- ... du kanske inte vet hur du ser ut i ögonbindel?
Hon ger mig en snabbt flyende blick. Ett kort andetag väser snabbt över hennes tänder när jag uttalar det uppenbara. Kvinnan på bilden är hon, Brigitte.
- Du har ritat in skor också... ganska högklackade?
- Ja, jag tycker det ser sexigt ut.
Hon stelnar när hon inser att hon talat högt. En snabb blick igen och så molstirrande ner i bänken. Jag ler för mig själv
- Sexigt ja... Visst ser det sexigt ut. Det gläder mig att du anstränger dig för att vår bild skall bli sexig. För det är ju det allt handlar om: sex. Som du även understrukit med det här repet mellan benen... Utsökt.
- Jag...ehh
Hon ville släta över, komma undan. Hon kände sig naken, avklädd in på bara fantasierna och hon sökte efter en fast punkt. Jag insåg att hon nu börjat få en bild av att jag åtrår henne, så det är dags att byta bild, att göra henne osäker igen, få henne ur balans.
- Bra. Och jag ser att du tänker dig bilden tagen från ungefär ögonhöjd, med ganska markerad sidobelysning. Det blir nog bra. Nästa vecka bör du inte planera in något efter letionen, för då skall vi ta bilden. Det var allt. Tack för idag, vi ses.
Jag slänger bilden på bänken framför henne, tar min portfölj och ställer mig vid dörren. Med en uppfordrande hostning får jag henne att inse att dagen är slut och att hon skall skynda sig.
Med ett visst medlidande ser jag henne sjunka samman, både kroppsligt och mentalt. Ett ögonblick verkar hon oförmögen att agera, men så tar hennes värdighet tag i henne. Med snabba rörelser plockar hon ner sina pennor i väskan, rafsar ihop allt annat och stoppar till slut ner bilden, som hon ovarsamt knölar ner bland de andra sakerna. Så reser hon sig, försöker ge mig ett nonchalant ögonkast och går med snabba steg förbi mig, ner längs korridoren.
En klump i halsen påminner mig om att jag inte är helt oberörd av hennes förvirring. Jag vet mycket väl hur sårbar man är när man för första gången försöker få utlopp för sin bondagelängtan. Men det är just därför jag plågar henne. Jag vill få henne att tänka till, att vara kritisk och att noga överväga om hon vill det här eller inte. Jag nöjer mig inte med att få binda henne och ta bilder på henne.
Jag vill att hon själv skall pröva sitt bondageintresse och erkänna att det betyder mer än de prövningar jag ger henne. Jag vill se henne växa och slå ut som en färgsprakande blomma, en stjärna på bondagehimlen. Och om hon låter mig binda henne efter det här, vet hon verkligen vad hon vill och vad hon är beredd att göra för att få det.
Suckande låser jag klassrumsdörren och går iväg. Jag känner mig inte helt säker på att få se henne igen, men jag hoppas verkligen...
John och stareye
Maila oss gärna med idéer och kommentarer. John eller stareye