Fotokursen
- andra lektionen

Ibland tror jag ju p� det jag l�ser. Som i den d�r tidningen d�r det var en historia om en tjej som �gnade sig �t selfbondage. Hon blev snabbt stamkund i den lokala j�rnaff�ren. Aff�rsinnehavaren, en vaken man i sina b�sta �r, ins�g att det var n�got lurt med henne ink�p. S� f�r att testa henne gjorde han ett par l�derbojor som han slog in i ett paket. N�r hon kom in n�sta g�ng lj�g han och sade att n�gon varit och s�kt henne men att hon inte varit hemma och att denne n�gon l�mnat ett paket till henne. S� tog han paketet fr�n disken och stack det i hennes h�nder. Hon skyndade hem, �ppnade paketet och s�g bojorna. Givetvis blev hon livr�dd att n�gon kommit p� henne och rodnade hett. Efter en l�ng stund ringde det p� d�rren. Det var mannen fr�n J�rnaff�ren som leende fr�gade om de passade. Hon blev om m�jligt �nnu r�dare och stammade n�got om att hon inte provat. Han beordrade henne att v�nda sig om, l�gga h�nderna p� ryggen och s� l�ste han fast henne. Bojorna passade. Skrattande ber�ttade han att han varit misst�nksam men att han ville skaffa klarhet och att det var d� han kommit p� det h�r med paketet. Hade hon inte varit inne p� bondage, hade hon kommit tillbaka med paketet och sagt att det m�ste ha blivit ett misstag. Hon kanske rent av hade �ppnat paketet p� disken i aff�ren. Men nu, nu sm�g hon snabbt hem och �ppnade paketet i hemlighet… och n�r hon s�g vad paketet inneh�ll, beh�ll hon det och undrade vad hon skulle g�ra. Som de s�ger i USA; a dead give away.

S� om den v�na Brigitte hade varit helt ointresserad av bondage hade hon alldeles s�kert ringt mig och fr�gat vad i hela helvete jag h�ll p� med, men det hade hon inte gjort. Nu hade de �vriga kommit och fr�gan �r om Brigitte skulle v�ga sticka hit sin s�ta nos igen.

Suckande b�rjar jag lektionen, fortfarande med ett �ga bevakande ing�ngen. S�, �ntligen h�r jag de stressade stegen av sandaletter i korridoren…

Hela veckan har varit en l�ng kamp mellan mitt f�rnuft och min nyfikenhet.

Att inte g� p� kursen vore f�r mig fullkomligt ot�nkbart. Det vore ju att l�ta honom tro att jag �r feg. Jag feg? Aldrig att jag skulle ge honom den gl�djen. Och samtidigt fruktar jag vad kontakten med honom kommer att inneb�ra. N�nstans f�rst�r jag att det �r n�got som kommer att p�verka mig f�r all framtid, och det �r v�l det som skr�mmer mig mest.

Mina tankar sliter och drar �t varsitt h�ll. Hans story har f�tt mig ur balans, och jag b�de fasar och l�ngtar efter att f� m�ta hans blick igen. Alla dessa motstridiga k�nslor har jag i magen n�r jag skyndar mig genom korridoren fram till klassrummet.

Andra lektionen och �terigen f�rsent. Vilket intryck jag m�ste g�ra! Att jag aldrig l�r mig! Den h�r g�ngen skall jag g�ra en nonchalant och lite kvinnlig entr�, t�nker jag med minnet f�rskt av f�rra veckans pinsamma h�ndelse.

F�rsiktigt drar jag upp d�rren, glider in och f�r�ker ge honom den mest avm�tta blick jag kan uppbringa. Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker mig ana en f�rtjust glimt i hans jeansbl� �gon vid �synen av mig och det st�rker genast mitt sj�lvf�rtroende. Kvinnlig list kallas det.

Jag tror att han har v�ntat p� mig. S�kert har han varit lite orolig �ver att ha skr�mt bort mig genom sin uppgift.

Gissa om han haft fel!!

Jag d�ljer ett spontant leende genom en spelad g�spning bakom min hand, allt f�r att f�rst�rka intrycket av att vara ganska uttr�kad. Han minsann inte gjort n�t intryck!!

Inte f�r att jag vet om mina sk�despelartalanger �r tillr�ckliga, men jag hoppas att jag f�tt honom att k�nna sig lite os�ker.

Tyv�rr verkar mina sm� f�rs�k inte rubba hans sj�lvs�kra lugn, och jag b�rjar fundera p� hur jag egentligen ska bete mig i hans n�rhet, nu n�r han vet att jag vet. Tanken p� hans ber�ttelse f�r mig att rysa till av v�lbehag. Antagligen avsl�jar mina tankar mig, f�r jag ser honom betrakta mig utmanande samtidigt som han f�rs�ker f�rklara f�r den �vrigt mycket intresserade gruppen vikten av en bilds komposition Jag imponeras av han f�rm�ga till sj�lvkontroll.

Jag vet faktiskt inte vad lektionen handlar om men pl�tsligt �r den slut och alla packar ihop sina objektiv och diverse kameratillbeh�r. Tjattret mellan gruppdeltagarna som funnit varandra ligger som en avsk�rmande ljudmassa kring mig. Jag st�r d�r som en f�rvirrad statist som hamnat i fel film, fel handling.

Med medvetet l�ngsamma r�relser plockar jag planl�st med mina saker i ett f�rs�k att f�nga hans uppm�rksamhet igen. Men han har tydligen best�mt sig f�r att m�ta min taktik genom att fullst�dingt ingnorera mig  Irriterat f�rst�r jag att det funkar.

Jag inser det pinsamma i situationen och best�mmer mig att snabbt komma ur klassrummet. I mitt nerv�sa stressande v�lter jag min handv�ska s� att l�ppstift, mobiltelefon, sm�pengar och annat skr�p som jag alltid fyller v�skan med, sprids �ver klassrummets golv.

Suckande b�jer jag mig ner och v�l nere p� golvet s� m�ter jag ett par roade �gon som s�ger:

- P� kn�? Intressant vinkling. Jag hade f�rst�s trott att du skulle v�lja en mer bokstavlig gestaltning, som en p�le eller n�got. Men det �r klart att kvinnan liggande p� kn� har en mer subtil och sj�lslig vinkling. �dmjukhet inf�r den nya v�rld �gonbindeln �ppnat f�r henne, b�nen om mer… Jag �r imponerad.

Jag s�tter mig nonchalant p� b�nken n�rmast henne, snett bakom med en demonstrativ vy �ver hennes full�ndade bak. Hennes snabba och okontrollerade r�relser fryser f�r n�gra sekunder. Jag ser henne sk�lva ofrivilligt i en konflikt mellan ilska och njutning. Jag riktigt k�nner hur hennes hj�rna arbetar p� h�gtryck f�r att leverera ett lagom avm�tt och kyligt svar. En kv�vd suck och de nerv�sa r�relserna forts�tter skyffla omkring saker p� golvet. Hennes koncentration r�cker inte till f�r att plocka upp sakerna och ganska snabbt inser hon att hon m�ste v�lja. Hennes fingrar klarar inte uppgiften p� egen hand, hennes hj�rta sl�r nya sprintrekord, hennes lungor ropar efter luft, men hj�rnan �r fullt upptagen med andra saker. Hon slutar plocka, slutar andas, v�ntar.

- S�, retas jag, har din konstn�rliga �dra f�tt n�gra infall?

Hon reser l�ngsamt sitt blonda huvud och m�ter till slut min blick med ett flammande inferno av motstridiga k�nslor. Jag f�rs�ker att d�lja mitt leende…

- Hur har du resonerat om uppgiften? Om vi b�rjar med historien. I vilket syfte tror du att den �r skriven?

Jag ser henne arbeta f�r att kunna ta sig in i samtalet. Hon har minst tusen helt andra saker hon vill s�ga och hon l�gger band p� sig f�r att l�ta saklig n�r hon svarar p� fr�gan:

- Ehm syfte? �r det enda jag f�r ur mig medan jag famlar runt p� golvet.

Jag v�nder mig om och ser honom uppe p� en b�nk snett bakom mig, med ett ansiktsuttryck jag aldrig kommer att gl�mma. Kontrasten av hans sj�lvs�kerhet d�r uppe p� b�nken och min position p� huk med huvudet uppv�nt understryker mitt underl�ge och f�r fantasin att galoppera. Jag k�nner mig grymt utsatt och han l�ser mig som en bok. Jag k�mpar f�r att koncentrera mig och komma p� n�got mer att s�ga men sekunderna g�r och jag f�r inte fram ett ord. ist�llet �r det han som forts�tter:

- Ja syfte! Vad tror du jag ville uppn� n�r jag skrev historien?

�hh! S� lugn och sj�lvbeh�rskad. Hur kan han f�rv�nta sig en analys av en text i det h�r l�get?

- T�nk om syftet �r att testa kvinnor? Den �r "sn�ll" nog att kunna passera som en liten utvikning, men tydlig nog f�r att visa vad det handlar om. T�nk om jag skrev den f�r att kunna visa kvinnor och studera deras reaktioner...

Tankarna spinner. Vad menar han? Testa? Hj�lp. Vad menar han? Vad har jag gjort?

- ...En del kvinnor l�ser och konstaterar att det var en kul historia, men att det inte riktigt motsvarar deras fantasier. Andra skrattar lite nyfiket och b�rjar fr�ga om den �r verklighetsbaserad. De �r allts� intresserade och vill veta lite mer. Och s� har vi dem som k�nner att den tr�ffar rakt i centrum f�r de mest undantryckta fantasier. De som med fasa inser att jag lyser med en stark str�lkastare, rakt in i deras hemligaste, svarta vr�. Den de knappt v�gat kika in i sj�lva. Det �r de som blir som paralyserade, de som l�tsas om intet, som f�rs�ker d�lja sina reaktioner…

Han ser p� mig med den d�r sj�lvs�kra blicken och det d�r svaga leendet som fullst�ndigt spolar bort min k�nsla av kontroll. Jag faller fritt n�r hans �gon ser rakt igenom mig och han med lugnaste tonfall i v�rlden forts�tter:

- Men du kanske inte har l�st min novell �nnu? Det kanske �r d�rf�r du inte sagt n�got?

Han fr�gar fast jag vet att han vet svaret redan. Om jag bara ringt honom och sagt att historien s�kert var kul f�r honom, men att den inte tilltalade mig. D� hade jag varit fri. Men jag hade g�tt rakt i f�llan och nu sitter han d�r p� b�nken, leende medan jag ligger p� kn� framf�r honom, med baken mot honom och vrider halsen bak�t f�r att kunna se honom i �gonen. F�rresten orkar jag inte ens m�ta hans blick. Han ser alldeles f�r ogenerat rakt in i mig.

Jag k�nner att jag m�ste best�mma mig om jag ska kliva in i hans v�rld eller stanna kvar i den rutinm�ssigt trygga v�rld jag hittills har n�jt mig med.

Hela veckan har jag funderat fram och tillbaka, l�st hans ord om och om igen! Och �ven om jag har tvekat ibland s� har jag innerst inne f�rst�tt att jag inte kan missa den h�r m�jligheten att f�rl�sa alla mina svindlande fantaiser. S� egentligen �r beslutet redan fattat! Det g�ller bara att v�ga kliva �ver kanten.

- Joo jag har faktiskt l�st det du skrivit ! s�ger jag med svag r�st.

Jag kan inte f�r mitt liv se honom i �gonen n�r jag uttalar de avg�rande orden. Nu har jag tagit steget som f�r mig utanf�r kanten utan att veta om n�gon finns d�r och tar emot mig.

Han synar mig och jag s�nker garden f�r ett �gonblick. Det �r som hela v�rlden slutat snurra under v�ra f�tter, och jag tvingar mig sj�lv att m�ta hans blick.

- Jag vet Brigitte! s�ger han med glimmande �gon. Allts� �ter till uppgiften: fick du n�gon inspiration av mina ord, eller �r uppgiften f�r sv�r f�r dig?

Jag imponeras av hans fullst�ndigt sj�lvs�kra s�tt och letar efter n�gra nerv�sa ryckningar i hans mungipor eller �gonvr�r men ser att han �r lugnet sj�lv. Han vet att jag �r fast och att jag �lskar det!! Jag tar mig mod att vara �rlig, �ven om det inneb�r att jag �verl�mnar mig helt �t honom. Med magen i fullst�ndigt kaos tar jag ett djupt andetag och h�r mig sj�lv s�ga med ett bedr�gligt lugn:

- Ja John jag fick en otrolig inspiration av det du skrivit! Jag m�ste s�ga att det �r det mest sensuella jag n�gonsin har l�st!

Jag minns f�r ett �gonblick min stund d� jag smekte mig sj�lv men hans ord i huvudet och k�nde hur det hettade till i mina kinder men jag forsatte med mitt nyvunna mod:

- Du �r skicklig! �r det en sann historia?

Att v�ga erk�nna, att v�ga visa, att v�ga ber�tta! Jag k�nner att de orden jag nyss sagt kommer att f�r�ndra mitt liv f�r alltid och jag vill jublande skrika ut min lyckliga l�ttnad, men beh�rskar mig och v�ntar ist�llet p� hans svar.

Jag ler inombords. Hon �r en p�rla. Hennes koketteri, hennes f�rs�k att ignorera mig under lektionen, hennes irritation och f�rs�k till snabb sorti. Allt det motst�nd hennes r�dsla f�r ok�nda sidor av sig sj�lv hade f�tt henne att bjuda, var p� n�gra minuter fullst�ndigt raserat. Hela hennes spel hade varit lika d�mt som barnets sandslott p� en strand i l�gvatten.

Hon ligger fortfarande p� kn� framf�r mig fast nu �r hon vackert hopsjunken med huvudet undergivet h�ngande. Hon darrar s� att det syns och jag h�r hur hon andas fl�mtande i korta snabba drag. Hon har l�mnat ut sig sj�lv och just nu �r hon som mest s�rbar. Jag njuter tyst n�gra sekunder, frestad att omedelbart binda hennes slanka handleder i kors bakom hennes rygg. Men jag vill inte kuva henne, jag vill v�cka henne och se henne v�xa i sin nya identitet.

- Brigitte, nu vet vi b�da. Nu vet vi att jag kommer att binda dig. Men inte nu, inte idag. Den f�rsta g�ngen du omfamnas av mina rep, skall bli v�rdefull och laddad.

Jag reser mig l�ngsamt fr�n b�nken och b�jer mig ner framf�r henne. Nyfiket f�rs�ker jag m�ta hennes blick, men lyckas bara f�nga en kort glimt innan hon v�nder ner ansiktet. Hennes kinder blossar hett och hennes mun ser allvarlig ut. Andl�st v�ntar hon p� mitt n�sta drag.

- Din f�rsta g�ng i rep kommer att bli minnesv�rd. D�rf�r skall vi inte slarva �ver den. Du skall arbeta med den fr�n och med nu, till dess att den intr�ffar. Du skall �gna hela din vakna tid �t att fantisera om hur det kommer att bli, hur det kommer att k�nnas. Du skall l�ngta och du skall b�va. Du kommer att uppleva den f�rsta g�ngen i fantasin en hel vecka fr�n nu. Och n�r det �ntligen sker, kommer allt att explodera inom dig. Du kommer att vara villig, hungrig samtidigt som du kommer att vara livr�dd, fylld av �ngslan. Du kommer att brinna av lust och passion men du kommer ocks� att gnagas av oro och r�dsla.

Jag hj�lper henne att plocka ihop hennes saker, bjuder henne handen och hj�lper henne p� f�tter. Hennes hand �r iskall och darrar l�tt vid ber�ring, hennes �gon flackar planl�st, of�rm�gna att m�ta mina. Halvt i trans tar hon emot v�skan som jag s�tter i hennes hand och l�ter sig utan protester ledas runt b�nken, d�r jag gentlemannam�ssigt s�tter henne ner p� en stol. S� breder jag ut ett A3 ark framf�r henne och s�tter en penna i hennes sk�lvande hand.

- S�, nu b�rjar du din resa. Jag vet att du minns varje rad av historien, s� v�lj en scen som du vill att vi skall fotografera och g�r en skiss �ver den. Du f�r inte g� h�rifr�n f�rr�n jag �r n�jd.

Jag vet inte hur jag kommit till b�nken och hur han f�tt mig att l�mna �ver mig sj�lv �t honom. Hans hela v�sen trollbinder mig och f�ngar mig i ett grepp som jag inte kan eller vill komma ur. Han avv�pnar mig och tar mig med p� en resa d�r fantaiserna smeksamt glider in i verkligheten.

Jag tar pennan omedvetet och f�rs�ker inte ens l�ngre d�lja hur jag darrar utan ser honom i �gonen. Jag f�rs�ker hj�lpl�st hitta tillbaka till mitt vanliga jag, f�r att inse att hon inte l�ngre existerar. Jag �r n�gon annan med honom.

Det �r som om n�gon har tryckt p� paus och givit oss lite �vertid. Tystnaden vittnar om v�r ensamhet och jag sl�s av min �nskan att aldrig be�ver l�mna det h�r rummet.

- Men..jag kan inte! b�rjar jag lite trevande med en r�st som dock �r starkare �n jag trodde.

- Jo du kan! Och du ska! kontrade han med en best�md r�st. Vilken scen fick dig att sk�lva? I vilken scen visste du att hittat r�tt?

Jag ser hela hans ber�ttelse spelas upp inf�r mitt inre och synen av p�len d�r en kvinna s� maktl�st fl�mtar av lust och hj�lpl�shet. Med pl�tslig beslutsamhet s�tter jag pennan till pappret.

Utan att tala om f�r honom vad som f�rsig�r i mitt huvud l�ter jag pennan avsl�ja det ist�llet. Det raspande ljudet av pennans v�g �ver pappret blandas med ljudet av v�ra synkroniserade andetag och bit f�r bit v�xer bilden fram inf�r hans �gon.

Jag tecknar koncentrerat och gl�mmer f�r en stund hans n�rvaro och k�nner hur den v�lbekanta tillfredst�llelsen av att skapa infinner sig.

Jag �r omedveten om tid och rum och l�ter skuggorna forma hennes l�ngtande kropp, och f�ngar hans bild av sin kvinna fj�ttrad vid p�len.

Kvinnan �r jag!

Jag l�gger ifr�n mig pennan och ser honom i �gonen. Jag k�nner mig s�krare �n tidigare och tecknandet har f�tt ner min puls. Jag v�ntar and�ktigt p� hans omd�me och ser i hans �gon att han �r imponerad.

Brigittes skiss och forts�ttningen p� lektionen

Fotokursen
- andra lektionen