Bras�lia
D� jag �gnade igenom kartan s� verkade det vara ett bra beslut att ta mig till Brasiliens huvudstad Bras�lia f�r att d�rifr�n kunna ta mig vidare via gr�nsstaden Cuiab� f�r att fr�n Rio de Janeiro n� mitt n�sta m�l; Bolivia.
Jag satte mig d�rf�r p� en 17 timmars bussresa som l�t mig anl�nda till Bras�lia klockan tolv p� torsdagen. Jag fr�gade genast d� jag anl�nde om en biljett vidare till Cuiab�. Det visade sig d� att jag alls inte kunde �ka den v�gen, �tminstone inte under regnperioden, utan var tvungen att ta mig ned till Campo Grande, en stad som l�g betydligt n�rmare Rio de Janeiro �n Bras�lia. Jag hade allts� �kt en rej�l omv�g.
N�r jag nu �nd� tagit mig till Bras�lia s� kunde jag gott stanna d�r ett tag, trots att allt jag h�rt om staden var att den var v�ldigt tr�kig och og�stv�nlig. Jag k�pte d�rf�r en biljett till Campo Grande med avf�rd kommande s�ndag. P� n�got s�tt lyckades jag dessutom i min restr�tthet missf�rst� s�ljaren och fick p� s� s�tt en biljett d�r det skulle ta inte mindre �n 21 timmar att n� Campo Grande, ist�llet f�r 16 som var m�jligt f�r en obetydligt dyrare biljett.
Om shoppingcenter �r viktiga i Brasilien i stort s� �r de totalt livsavg�rande i centrala Bras�lia. Det finns i princip inga restauranger, diskotek, barer eller ens sm�butiker utanf�r de enorma shoppingcentren som ligger i norra respektive s�dra underh�llningssektorerna. I n�gra av dessa, n�rmare best�mt fem stycken, var ocks� var jag kom att tillbringa min helg i staden.
Jag gjorde ett par misslyckade f�rs�k att g� ut, den f�rsta g�ngen p� torsdagen men d� var det v�ldigt lugnt och tr�kigt. Den andra g�ngen p� l�rdagen men d� kom jag inte in dit jag t�nkt g� p� grund av mina gympaskor och tillbringade sedan ett par timmar med att vandra omkring bland de tysta, m�rka huset f�r att hitta n�got annat innan jag hittade en bingoklubb d�r jag �tminstone fick i mig n�got att �ta innan jag gick hem.
Till den bolivianska gr�nsen
Sammanfattningsvis s� var jag ganska l�ttad att p� s�ndagen att f� komma d�rifr�n. P� busstationen tr�ffade jag dessutom en mycket trevlig nybliven brasiliansk pilot s� de f�rsta timmarna fick jag n�gra lektioner i typiska brasilianska flygplan, en utt�mlig beskrivning av det av en svensk uppfunna systemet f�r att undvika kollision mellan flygplan och skillnaderna mellan att flyga propellerplan och jetflygplan.
N�r jag anl�nde till Campo Grande p� m�ndagseftermiddagen 21 timmar senare s� var jag ganska tr�tt p� att �ka buss men best�mde mig �nd� att g�ra de sista sju timmarna fram till gr�nsstaden Corumb� (inte att blanda ihop med den andra
Dagen efter kom jag ig�ng vid lunchtid och tog mig d� via motorcykeltaxi fram till den Bolivianska gr�nsen. D� var det redan dags att l�mna landet. Trodde jag. Jag fick n�mligen reda p� att utresest�mpeln som man beh�ver f�s inne i staden Corumb�. D� bar det av tillbaka med motorcykeln till kontoret f�r den federala polisen, som var st�ngt. Jag hade nu listat ut att det enda s�ttet att ta sig fram till Santa Cruz - mitt n�sta m�l - var med t�g. Det avgick bara ett per dygn och det gick klockan tre och kontoret skulle �ppna igen klockan tv�. Jag sl�ngde i mig en lunch och satte mig f�r att v�nta tillsammans med en j�ttegrupp bolivianska indianer som uppenbarligen hade samma �rende.
Snart fick jag s�llskap av en annan gringo, Christian fr�n Chicago. Han hade lyckats g�ra samma misstag som jag och nu h�ll vi tillsammans tummarna f�r att hinna med t�get. Ett Nya Zeel�ndskt par som d�k upp en stund senare bad oss att gl�mma t�get, erfarna av hur byr�kratin fungerade men det hade vi inga planer p� att g�ra. Snart �ppnades d�rrarna och som i ett trollslag befann sig j�ttegruppen indianer framf�r oss i k�n, visserligen med r�tta men �nd�. Minuterarna tickade orov�ckande snabbt mot treslaget men kvart i tre kom jag fram till tj�nstemannen och en kvart var vad det tog att �ka till gr�nsen. Jag tog �ven Christians pass och r�ckte fram b�da tv�, vilket ledde till att hans pass behandlades f�rst. Han fick sitt pass och lovade att ordna en taxi �t oss och sprang ut.
Jag kom ut ett par minuter efter och s�g honom susa iv�g p� en motorcykeltaxi. Ok, l�t kampen b�rja! Jag hoppade upp p� en annan motorcykel och skrek �La frontera! R�pido, rapido!� vilket fick fart p� oss. Mitt flin var brett och hans ansiktsuttryck p� papper skulle ha vunnit �rets Bild n�r vi susade f�rbi Christian p� upploppet till gr�nsen och jag hade redan gl�mt att sj�lva m�let var att hinna ikapp t�get. Vid gr�nsen fick via nya st�mplar och fick d�refter reda p� att vi missat t�get med ett par minuter. Skulle det f�lja 24 timmars meningsl�s v�ntan? Nej, vi tog ist�llet en taxi, ett gammalt fallf�rdigt amerikansk vrak som h�ll en ansenlig hastighet p� de skumpiga v�garna till n�sta station d�r vi till v�r stora gl�dje hann ikapp t�get.
D�r fick Christian sk�ta prisf�rhandlingen vilket ledde till ett par biljetter f�r dubbla priset p� ett par riktigt usla platser. N�ja, sj�lv hade jag v�l f�rhandlat till oss platser p� taket. Vi fluktade avundsjukt p� de f�llbara s�tena medan vi sj�lva fick kl�mma in oss i en h�rna med den fasta ryggskivan i f�rdriktningen och en �ldre man med en ung v�ninna p� s�tet mitt emot oss. Hon fick det riktigt bekv�mt n�r hon tryckte in sina f�tter mellan oss i det redan tr�nga s�tet. Men jaja, det handlade ju bara om 20 timmar i pl�ga.
Tillbaks i Santa Cruz
Med stela ben vandrade vi ut p� den sena f�rmiddagen i det av ned�sande regn bl�ta Santa Cruz. Christian hade best�mt sig f�r att genast forts�tta sin resa medan jag s�g fram emot ett par dagar i staden. Vi utv�xlade e-postadresser och tog farv�l.
Nu var min cirkel sluten, jag hade varit i staden ungef�r ett halv�r tidigare. Jag tog mig d�rf�r tillbaka till mitt favorithotell - Sands - via en taxiresa. N�got lustigt med taxibilarna i �stra Bolivia �r att de av n�gon anlednings importeras i slitet skick i stora m�ngder fr�n Japan. De har
Pepe, en lite plufsig 40-�rig man med stor mustasch och �ven �garen av hotellet Sands, var lika rolig och pratsam som jag mindes honom. Han var en riktig karakt�r som vid mitt f�rsta bes�k ber�ttat att han redan f�rlorat en fru som kommit p� honom med en prostituerad. Han hade l�rt sig en l�xa som l�d - var f�rsiktig i forts�ttningen. Han hade d�refter alltid ett f�nster p� gl�nt n�r han nu hade sina �ventyr f�r att snabbt kunna hoppa ut om hans nuvarande fru knackade p�.
N�r jag nu d�k upp s� fr�gade jag om han hade kvar sin nya fru och visst hade han det. Hon hade dock varit bortrest en l�ngre tid, inte minst d� han �vertalat henne att h�lla sig borta, och han hade levt livet. F�r n�gon dag sedan hade hon �verraskande kommit hem och kommit p� hans festande och att han gett bort en del av hennes favoritkl�der till sina v�ninnor. Han hade d�rf�r stora kl�sm�rken p� armarna fr�n hennes vrede och han hoppades p� att hon inte skulle vilja skilja sig f�r det skulle bli en s� massa problem med advokater och s�nt. S� nu skulle han allts� ligga l�gt ett tag? Nejd�, inte alls. Han satt redan och v�ntade p� att n�gra tjejer i 18-�rs�ldern skulle dyka upp, en v�n till familjen och hennes v�ninna d�r han hoppades med lite ekonomisk �vertalning kunna f� en v�n till natten. �Jag vill inte vakna upp n�r jag �r 65 f�r att inse att livet �r �ver och att jag inte tog det tillvara.� S� sant.
V�dret blev s� sm�ningom b�ttre och det var mestadels str�lande sol under den vecka jag var i staden. Det k�ndes lite underligt att vara tillbaka igen och jag strosade runt och kollade in mina gamla favoritst�llen.
Jag v�xlade ocks� in en del brasilianska pengar som jag hade kvar, hos en v�xlingskille p� gatan. Han f�reslog en sansl�st d�lig kurs och efter att ha f�rhandlat upp den s� var jag p� min vakt f�r nya trick. Han bl�ddrade upp sedlarna och r�knade igenom den framf�r mina �gon en g�ng, tv� g�nger, tre och fyra g�nger. Jag bad honom sluta r�kna och sa att jag �nd� ville r�kna dem sj�lv. Vilket jag gjorde och min f�rv�ning var trots allt stor n�r jag m�rkte att det saknades motsvarande 150 kronor. Jag
Dagen d�rp� fick jag reda p� att n�gra svenskar dykt upp och p� hotellet att de suttit och v�ntat p� mig i ett par timmar fram tills tio minuter innan jag kom till hotellet. Jag f�rs�kte sp�ra upp dem i stadens nattliv utan st�rre lycka men fick i mig en ansenlig m�ngd drinkar p� egen hand och hade p� grund av �nd� ett visst n�je trots det ytterst lugna torsdagsnattlivet.
Dagen d�rp� tr�ffade jag dem dock, tv� killar och en tjej fr�n Stockholm p� rundresa i Sydamerika, men i motsatt riktning mot mig. De var p� v�g mot Brasilien och t�nkte ge sig av redan den kommande dagen. De bj�d p� romdrinkar och vi hade en str�lande kv�ll i det p� den kv�llen betydligt b�ttre nattlivet. Vi hamnade bland annat p� ett disco som hade n�got modellevenemang till v�r stora gl�dje. Vi hamnade �ven p� n�gon mindre nogr�knad nattklubb vilket ledde till att n�r vi kom hem i soluppg�ngen s� hade jag m�rka sugm�rken p� halsen som kom att ge m�nga roade kommentarer de kommande dagarna.
D�refter �kte svenskarna iv�g och jag tog n�gra relativt lugna dagar i den ytterst trevliga Boliviana djungelstaden innan jag k�pte en biljett f�r vidare resa mot La Paz d�r m�let var att tr�ffa mina f�r�ldrar - ett m�te planerat m�nga m�nader tidigare.