Ankomst och efterl�ngtat m�te
Pl�tsligt stod jag och v�ntade p� flygplatsen p� att Mikis, min v�n fr�n Sverige, skulle dyka upp. Vi hade talat om att han skulle komma �ver redan ett par m�nader innan jag �kte och jag s�g fram emot att tr�ffa honom.
Jag hade anl�nt till Rio de Janeiro fr�n S�o Paulo bara n�gra timmar tidigare. Jag hade d� direkt �kt till den l�genhet som jag bokat upp under min vistelse i december. Den var verkligen lysande - vi hade en egen portvakt p� bottenv�ningen, ett stort fullutrustat k�k och k�ksbord, TV avdelning med soffa, en rymlig toalett och varsina rymliga sovrum med dubbels�ngar och stora f�nster med str�lande utsikt �ver Copacabana, d� vi bodde p� sjunde v�ningen. Men b�st av allt - grannarna var inte det minsta (o-)ljudsk�nsliga. Allt gick sm�rtfritt och jag st�tte ocks� p� en taxichauff�r som skulle ta tv� italienare till flygplatsen vid den tid jag ville dit s� jag fick ditresan f�r en spottstyver.
Vid ett f�rsta �gonkast hade han inte k�nt igen mig. Under mina �tta m�nader i Sydamerika har jag ju hunnit g� ned ett rej�lt antal kilon och dessutom odlat sk�gg. Jag blev n�stan lika f�rv�nad �ver Mikis utseende, han hade n�mligen tr�nat upp sig och hade axlar som en finsk skogshuggare (och kanske n�gra extra k�ttbullar och Pripps Bl� i magmuskeln?)
Vi tog oss sedan tillbaka till l�genheten med taxichauff�ren som jag �kt dit med och st�mde av vad som h�nt p� respektive fronter de senaste �tta m�naderna. N�r vi kom fram �kte den nyink�pta vodka-flaskan p� bordet Mikis (och f�rst�s �ven min) restr�tthet var som bortbl�st, festen �12 kv�llar i Rio� kunde b�rja!
En liten resume av min vistelse i Rio tillsammans med Janne.
Rio De Janerio, kanske inte s� m�nga sev�rdheter att utforska, men d�remot ett sprudlande nattliv man g�rna tar del av. Jag k�nde genast av den livsgl�dje m�nga Rio-bor utstr�lade. Ett levande bevis f�r att livskvalite inte n�dv�ndigtvis m�ts i pengar. Trots min klara spr�kbrister s� hade jag l�ttare att komma i kontakt med m�nniskor �n jag n�gonsin haft i Stockholm.
Handen p� hj�rtat, jag festade alla tolv dagar jag var d�r. Trots tappra f�rs�k att ta det lugnt s� kunde jag inte l�ta bli att ryckas med i Rio-bornas fest yra.
Med andra ord, Rio har inte sett denna man f�r sista g�ngen.
Detta fortsatte sedan i princip varje kv�ll men �nd� lyckades vi vara uppe i rimlig tid p� dagarna. Normalt festade vi till fram�t gryningen vid sex- sjutiden p� morgnen och var normalt uppe vid tolv- ettiden p� den tidiga eftermiddagen efter�t. De inledande dagarna var det absolut str�lande v�der med 37-38 grader p� dagarna och upp�t 30 till sent p� n�tterna. D�refter f�rs�mrades v�dret n�got och �vergick i n�gra dagar till vad jag k�nde igen fr�n min december-vistelse i staden, gr�tt och regnigt men mot slutet av vistelsen �terv�nde den str�lande solen igen.
Festandet var h�rt de f�rsta n�tterna, kanske p� grund av det uppd�mda festbehov som n�gon varnade mig f�r att Mikis kanske skulle ha. Jag kan inte g� in i alltf�r mycket i detaljer f�r de f�rsta dagarna f�r att skydda v�ra redan solkiga rykten och anseenden med l�t mig sammanfatta med att vi hade v�ldigt kul och tr�ffade en hel del intressant folk.
Efter ett tag lyckades vi komma in i n�gon slags otakt p� festfronten, n�r den ena ville sitta och sm�prata sin respektive s� studsade den andra runt och ville v�lta polisbilar.
Det hela inleddes med att Mikis tr�ffade den 22 �riga s�ta, svarta lilla flickan Raquel. Det fanns vissa komplikationer med spr�ket d� hon inte kunde m�nga ord engelska och Mikis portugisiska var� begr�nsad. Men han portugisiska utvecklades riktigt imponerande p� den korta tiden.
N�r han ett par dagar senare inte umgicks med henne s� tr�ffade jag p� den vackra och extremt heta 27-�riga Roberta som jobbade inom det milit�ra (och d�rmed gick under smeknamnet �krigsbruden� mellan Mikis och mig tills vi orkade l�ra oss hennes riktiga namn). Hon skulle dock �ka iv�g p� kurs redan dagen efter.
Mikis tr�ffade Raquel n�gon dag d�refter och jag f�ljde lite motvilligt med d� st�llet de skulle till kanske inte var det roligaste (och vi skulle dessutom stiga upp n�gra timmar senare f�r att g�ra b�tresan enligt ovan). Olyckligtvis tr�ffades de inte kv�llen d�refter d� jag kom att tr�ffa den 24-�riga Simone. Mikis studsade ist�llet runt med bar �verkropp i det badskum som bokstavligen fyllde dansgolvet.
Karneval
Att karnevalen var p� ant�gande var inte l�tt att m�rka de f�rsta dagarna d� den bara varar fyra dagar och bara de tre sista dagarna p� Mikis vistelse t�ckte in den tiden. S� sm�ningom �ndrades dock skyltning i f�nster och allt mer fr�n f�rberedelserna b�rjades visas p� TV. N�got annat som h�nder �r annars att m�nga turister (som man inte vill tr�ffa) str�mmar in i staden och m�nga lokala Rio de Janeiro-bor (som man vill tr�ffa) str�mmar ut ur staden.
De senaste tv� m�naderna har jag ocks� regelbundet blivit p�mind om att Rio de Janeiro inte �r den b�sta platsen f�r karnevalen utan att Recife och Salvador uppe i norr �r b�ttre. Dessa platser har dessutom avsev�rt st�rre bes�karantal. Tiomiljonersstaden Rio de Janeiro har 370 tusen bes�kare i mot 1.4 miljoner bes�kare i Recife med ungef�r lika m�nga fast boende. I de andra st�derna s�gs ocks� gatukarnevalen, som man kanske inbillar sig att Rio de Janeiro har, vara betydligt st�rre.
Vi k�pte i alla fall varsina biljetter till samb�dromon eller �avenyn� som den ocks� kallas. Detta �r den plats, eller snarare den ungef�r 500 meter l�nga v�g, d�r k�rnarn i karnevalen utspelas i Rio de Janeiro. Det handlar om ett tiotal �sambaskolor� som snarare borde kallas lag. Det �r ungef�r som fotbollslag och alla i staden hejar p� eller �tillh�r� n�gon av skolorna.
Uppladdningen inf�r karnevalen �r utm�rkt och vi gick tv� g�nger till sj�lva sambaskolorna, eller �rutorna� som de kallas. Det �r enorma lokaler, ungef�r som gymnastiksalar, d�r de spelar st�ndig sambamusik och d�r bes�karna dansar i mitten, tillsammans med vissa i samb�dromon upptr�dande flaggb�rare och annat. Detta �r v�ldsamt h�gljudda och svettiga tillst�llningar.
Planen var att Raquel, Mikis lilla flicka, skulle f�lja med till samb�dromon men hon fick f�rhinder timmarna f�re spektaklet. Detta var sista kv�llen som Mikis och jag skulle festa tillsammans och det gav d�rf�r startskott f�r en sista pangfylla. P� s� s�tt kom vi kanske inte att uppskatta sj�lva samb�dromon p� samma s�tt som m�nga andra. Vi hade f�rv�ntat oss en sansl�st fest men i sj�lva verket s� stod den rika medelklassen i Rio de Janeiro med kikare och spejade p� tillst�llningen i tystnad medan vi studsade runt och dunsade in i de kringst�ende. Det alla tittade p� var skolorna som t�gade fram l�ngs v�gen i f�rgglada kostymer och stora vagnar i olika former med plattformar med dansande p�. T�nk OS-invigning s� �r ni p� r�tt sp�r. Detta tr�ttnade vi dock snart p� och fortsatte v�rt festande i staden som vanligt.
Brott
Efter som det ju var Rio de Janeiro vi befann oss i s� kom vi att r�ka ut f�r en del brott. Oturligt nog �kte Mikis p� hela kalaset medan jag gick os�rad ut bataljen.
D�refter var det dags f�r Mikis att packa v�skan och ta sig hem�t. De tv� veckorna hade g�tt lika sansl�st fort som v�ntat och vi var nog b�da en bunt erfarenheter rikare. P� grund av n�got sm�rre misstag med datumen s� fick jag ha kvar l�genheten ytterligare tv� n�tter. Jag inledde med att stupa i s�ng och sov dr�ml�st i fjorton timmar. D�refter r�jde jag upp i l�genheten och sov sedan i ytterligare n�gra timmar.
Snart var det dock dags ocks� f�r mig att l�mna staden och det slog mig att jag inte best�mt vart jag skulle �ka. Jag bl�ddrade runt lite i min reseguidebok och kom fram till att Bras�lia verkade ligga bra till. Jag gick d�rf�r och k�pte en biljett dit, packade v�skan och �kte till busstationen.