T�gresan
Efter ett f�tal timmars s�mn s� pl�gade jag mig upp i ottan p� s�ndagsmorgonen p� mitt hotell i Curitiba. Detta f�r att ta t�get som avgick �tta p� morgonen f�r avf�rd mot Paranagu�. D�rifr�n planerade jag mig att ta mig vidare mot Ilha do Mel som sades vara en paradis�.
T�gresan var faktiskt sl�ende vacker. Den slingrade sig fram �ver de djungelbekl�dda bergen och tog sig igenom sm� bortgl�mda byar, passerade h�ga vattenfall och djupa raviner med forsande floder i botten. Vi passerade ocks� �ver h�ga broar och genom tidvis l�nga tunnlar p� den tre timmar l�nga f�rden till kuststaden Paranagu�.
Paranagu�
S� sm�ningom tuffade t�get fram till den lilla staden Paranagu�. Jag hade l�st n�gonstans att det bara gick b�tar tidigt p� morgonen vilket passade mig bra f�r det skulle inneb�ra att jag m�ste stanna en natt och kunde d� ta igen min f�rlorade natts�mn. Jag vandrade d�rf�r till det hotell jag valt i boken som visade sig ligga bara ett l�st strenrull fr�n t�gstationen. Det visade sig vara fullt men jag checkade in i det minst lika bra p� andra sidan gatan. Jag somnade sedan genast och sov till den sena eftermiddagen.
Paranagu� visade sig vara en utm�rkt trevlig liten stad l�ngst in i Paranagu�-bukten som mest liknade en flod i mina �gon. Det fanns gott om sm� butiker och ett par marknader. Stadens enda Internet-caf� var dock st�ngt, det var ju trots allt m�ndag och n�gon g�ng m�ste de fest�lskande brasilianarna sova.
B�tarna visade sig g� v�ldigt frekvent och det fanns flera linjer att v�lja p�. P� tisdagen vandrade jag d�rf�r ned och hoppade p� en b�t som gled iv�g strax d�rp� f�r den fyra timmar l�nga b�tresan ut genom bukten och vidare �ver till Ilha do Mel - H�nungs�n.
Om jag de senaste veckorna hade tagit det allt lugnare efter det st�ndiga festandet med tyskarna Frank och Heiko s� n�de detta sin topp (eller botten?) p� Ilha do Mel d�r jag tillbringade fyra dagar. �n har en lustig form med tv� ovala �ar som binds samman av en vit sandstrand utan tr�dbev�xnad. Den norra och st�rre delen best�r n�stan helt av en kullig och bergig nationalpark d�r endast den �stra och mot Atlanten vettande stranden �r av intresse. P� den s�dra delen, d�r jag bodde, fanns majoriteten av turisterna och (i den m�n den f�rekom) aktiviteten.
�n lockar fr�mst till sig surfare och �r med sina vita str�nder, lummiga skogs- och palmbekl�dnad och ett n�tverk sm� sandstigar n�got av en paradis�. �n har inga bilar och stigarna �r bara n�gon meter breda och regelbundet utm�rkt med sm� skyltar som r�ddar en fr�n att g� vilse. �n �r ocks� lagom stor (den s�dra delen ungef�r fyra kilometer fr�n spets till spets) f�r att strosa runt och utforska.
...f�rv�ntar man sig f�rst�s att se p� h�nungs�n men det gjorde i alla fall inte jag.
B�tturen tog mig till byn Nova Bras�lia som l�g precis vid den sammanbindande stranden och bestod av ett par restauranger och n�gra butiker. D�rifr�n spred sig sedan de sm� vandrarhemmen ut sig s�derut och jag strosade iv�g och letade. Det visade sig bli sv�rt men slutligen hittade jag det utm�rkta Hotel Tropical i ett vindsrum p� kanske fem kvadratmeter utan toalett f�r ungef�r 70 kronor per natt. I ena �ndan av rummet kunde jag st� n�stan obehindrat men i den andra �ndan var det kanske en meter h�gt i tak. Jag hade sm� tr�luckor, en som vette ut mot havet och den andra in mot �n.
Sol och bad� och regn
De kommande fyra dagarna tog jag det som sagt lugnt. Jag badade en del, en aktivitet som jag inte hade pysslat med mycket p� sistone, dels p� grund av det skakiga v�dret och dels f�r att det i regel finns annat att g�ra d�r man inte f�r salt i h�ret och tappar huden om man r�kar slarva en smula. P� Ilha do Mel fanns dock inte mycket annat att g�ra s� jag hann prova ett par olika str�nder det kommande paret dagar innan den gr� himmeln kom tillbaka. Internet kostade n�rmare hundra kronor i timmen och anv�ndes i ett minimum och nattlivet var totalt obefintligt.
Favoritaktiviteten p� dagarna var annars l�nga promenader. D� jag kollat in str�nderna p� den s�dra delen tog jag mig de sex-sju kilometrarna upp till stranden mot den norra delen d�r det ocks� fanns ett fort. Det var vit sandstrand hela v�gen och jag hade n�stan skavs�r p� mina bara fotsulor n�r jag kom tillbaka.
Tillbaka till Paranagu�
Jag best�mde mig f�r att ta mig vidare s� snart det regnade p� morgonen och p� fredag vaknade jag upp till tungt regn. Jag packade d�rf�r v�skan och vandrade ned till hamnen. B�ten mot Paranagu� skulle g� f�rst om en timme men en b�t till staden Ponto do Sul skulle precis l�gga ut, jag hade ju inte mycket och f�rlora och de hade visst en busstation d�r ocks� s� jag skuttade ombord (s� mycket man nu kan skutta n�r man har 20 kilo p� ryggen).
Detta visade sig vara ett mindre bra drag f�r i Ponto Sul gick inga bussar mot S�o Paulo dit jag ville. Ist�llet blev jag tvungen att v�nta i drygt en timma p� en buss till Paranagu�. Det positiva med detta var att jag tr�ffade p� mexikanskan Rinat som gjort samma misstag. Hon var v�ldigt trevlig och vi funderade p� att resa vidare tillsammans. D� vi slutligen kom fram till Paranagu� och vi kollade v�r e-post visade sig det att hon f�tt en inbjudan till Rio de Janeiro fr�n en v�n och hon tog sig genast dig f�r att sedan ta sig vidare till Recife f�r karnevalen.
�och vidare norrut via S�o Paulo
Sj�lv k�pte jag en biljett till S�o Paulo. Jag hade ingen klar plan men jag skulle ju �nd� vara i tv� veckor i Rio de Janeiro och hade inget intresse av att �ka dit i f�rtid. Bussen gick sent p� kv�llen och jag rullade in p� busstationen p� l�rdagmorgonen och tog d� tunnelbanan till omr�det d�r jag bott vid min tidigare vistelse i staden.
Jag fortsatte i n�gra dagar i det relativa lugn som jag uppn�tt i Ilha do Mel. Jag kom �nd� att hamna p� en fest p� l�rdagen. Mitt favorit-Internetcaf� i S�o Paulo ligger i n�got slags dygnetrunt�ppen f�reningslokal och d�r hade de fest f�r 25 kronors intr�de, fritt intr�de inkluderat. Jag hade ju sv�rt att s�ga nej och hade en riktigt trevlig kv�ll. Det fanns gott om skumma figurer och skumma kl�dstilar.
I �vrigt tog jag ett par promenader runt om i staden, tv�ttade mina kl�der vilket jag f�tt ett stort behov av d� det inte fanns n�gra tv�tterier p� Ilha do Mel och fortsatte att slipa p� mitt Harpan-projekt.
N�got jag �ter noterade var vilket enorm blandning av m�nniskor det finns i Sydamerikas st�rsta stad. �ker man runt i till exempel tunnelbanan s� ser man m�nniskor av alla m�jliga tillh�righeter, s�v�l geografiska, ekonomiska som sociala. Musikstilar visas ocks� ofta �ppet p� kl�derna och sm� ungdomsg�ng har inte s�llan en enhetlig kl�dstil. Detta finns f�rst�s �ven i Sverige men jag inbillar mig att det �r mycket tidligare i S�o Paulo, �tminstone betydligt tydligare �n i till exempel Rio de Janeiro.
N�got annat som jag noterade var hur osannolikt popul�rt det �r med bingo. I n�stan varje kvarter i de centrala delarna av staden ligger en mycket fl�digt och p�kostad bingohall. Det finns oftast ett f�rrum med enarmade banditer d�r jag har haft ovanan att slinka in och l�gga i ett motsvarande n�gra tior till ingen nytta f�r det �r s�llan eller aldrig som det ger n�gon �terb�ring.
Snart var den dock d�r, dagen d� min gode v�n Mikis fr�n Sverige skulle dyka upp i Rio de Janeiro. Jag hade en bussbiljett vid 11-tiden p� f�rmiddagen och hade best�llt v�ckning d� jag inte litade p� min rubbade dygnsrytm. Tyv�rr skulle jag nog inte ha litat p� hotellet heller f�r kvart i elva vaknade jag ur min sk�ns�mn och studsade ur s�ngen. Jag sl�ngde upp min f�rdigpackade ryggs�ck p� ryggen och l�mnade hotellet med hast. Jag missade bussen bara med n�gra minuters marginal (d� den som vanligt var sen) men lyckades utan problem �ndra min biljett och en timme senare satt jag p� bussen som via en fyra timmars bussresa tog mig mot karnevalen i Rio de Janeiro.