P� s�ndagen packade jag min v�ska, n�got som jag har f�tt en del vana att g�ra. Min v�ska har en l�stagbar �dagryggs�ck� som man kan f�sta p� baksidan av den stora. Detta var kul att g�ra de f�rsta dagarna, d�refter b�r jag den alltid separat och tar med den som handbagage in p� bussen och n�r jag b�r den stora ryggs�cken p� ryggen s� har jag den lilla p� magen. Okej, det ser larvigt ut men det �r v�ldigt praktiskt. Ett par tips som l�rt mig �r annars att alltid l�gga handbagaget under stolen p� bussen (eller flyget) och inte p� hyllan ovanf�r d�r den l�tt kan bli stulen n�r man sover. Det �r ocks� bra att ta med en filt eller sovs�ck som i mitt fall p� bussar d� det ibland �r v�ldigt kyliga. Det �r ocks� vettigt att sprida ut pengar och kreditkort p� lite olika platser i v�skan och p� kroppen s� att man inte blir av med allt om oturen skulle vara framme.
Fr�n Praia dos Ingleses tog jag mig mot mitt m�l - Curitiba. Jag fick f�rst ta mig till centrumet, allts� sj�lva staden Florian�polis. D�rifr�n k�pte jag en biljett till Curitiba, en resa som skulle ta fyra timmar. Medan jag v�ntade p� den s� tog jag en promenad i den s�ndagss�mninga staden och tr�ffade d�r p� Constantine, en av chilenskorna fr�n Canasvieiras.
Jag kom inte fram till Curitiba f�rr�n vid 10-tiden p� kv�llen men k�pte d�r en karta och checkade in p� ett till busstationen n�rbel�get hotell. Det var v�l inte det b�sta jag bott p� men hade en rej�l s�ng, varmvatten i duschen och� inte s� mycket mer.
Kulturen skiljer sig inte f�rv�nande i Brasilien mot den svenska, det �r p� m�nga s�tt raka motsatser. I Brasilien �r allting en fest och m�nniskor �r i allm�nhet glada och h�gljudda, oavsett om de �r fattiga eller rika. Alla tillf�llen att festa tas ocks�, som exempel �r de politiska valr�relserna som s�gs f�rvandlas till sm� karnevaler d�r f� lyssnar till de politiska budskaper, det �r partiet med de b�sta festerna som f�r den st�rsta uppslutningen.
Integrationen av invandrare �r heller inget problem d� befolkningen �r en enorm uppblandning fr�n Afrika, Asien och Europa redan fr�n b�rjan (indianerna �r i det n�rmaste utrotade). Efter att ha bott n�gra �r i landet s� �r man lika brasiliansk som n�gon annan och ingen fr�gar vart du kommer ifr�n. Det �r ocks� d�rf�r en popul�r tillflyktsort f�r m�nga brottslingar - det �r l�tt att f�rsvinna i Brasilien.
Kvinnosynen �r den totala motsatsen till j�mst�lldhetssynen som finns i Sverige. Det �r v�ldigt mycket macho �ver m�nnen och att titta p� och ropa �t f�rbipasserande kvinnor h�r till vardagen. Eller att anv�nda n�got av de andra sv�rbeskrivliga s�tten att visa uppm�rksamhet till en kvinna, t ex g�ra n�got sje-ljud, eller snarare pssch, dalande mot slutet eller att g�ra n�got klatchande ljud som man med tr�ning f�r fram genom att sn�rta med handen s� att pek och l�ngfingret, alternativt tummen och l�ngfingret sl�r emot varandra.
Kvinnorna har ocks� anpassat sig efter detta och kl�r sig i regel extremt utmanande och detta oavsett om de �r tjocka eller smala, l�nga eller korta. M�nga kvinnor �r dock tr�tta p� att st�ndigt bli utsatta som objekt men i hemlighet s�gs de bli besvikna om de inte visas den uppm�rksamhet de �r vana vid. Tyv�rr kl�s ocks� sm� barn, fr�n kanske 4-5 �rs �ldern ofta i alltf�r �sexiga� kl�der och med h�ga klackar p� skorna. Pornografi s�ljs �verallt och reklam f�r Playboy och andra tidningar ses p� varenda kioskv�gg, liksom det �r vanligt med porrbiografer, strippklubbar och prostitution.
Brasilianaren i gemen �r ocks� v�ldigt flamsig och n�gon liknade dem vid en grupp skolbarn. De har sv�rt att ta n�got p� allvar och f�redrar att h�nga i gath�rnen och dricka �l och sk�mta med kompisarna ist�llet f�r att jobba.
Ett annat vanligt inslag �r den st�ndiga korruptionen. Vill man komma n�gon vart i det brasilianska samh�llet s� finns tv� v�gar - kontakter eller pengar. Och kontakter f�r man genom pengar. Sheila, min portugisiskal�rare i Salvor hade en kompis som f�rs�kt f� ett nytt pass. Tj�nstemannen hade tvekat och sagt att det kunde ta lite tid. Han ville uppenbart ha pengar men Sheilas v�n v�grade att ge n�got och trots regelbunden uppvaktan tog det n�stan ett �r tills han slutligen fick fram det.
Ett besl�ktat inslag till detta �r skolsystemet. Det �verl�gset b�sta universitetet �r statligt och gratis och har gott om resurser. Detta l�ter ju bra men f�r att f� komma in d�r m�ste man ha ypperliga betyg och det statliga grundskolesystemet �r uruselt och har mycket knappa resurser. Detta g�r att endast de som g�r i dyra privatskolor de f�rsta tolv �ren har m�jlighet att komma in, de andra f�r g� p� dyra och betydligt s�mre universitet om de har r�d.
Jag uppt�ckte till min gl�dje att jag hade alla livets f�rn�denheter inom korta promenadavst�nd. Detta inkluderade ett natt�ppet Internet-caf� d�r man kunde spela bland annat Counter-Strike samt stadens st�rsta shoppingcenter med biograf, ett par sushi-restauranger och Internet. Jag tillbringade annars den f�rsta dagen med att vandra runt l�ngs de st�rre turist- och aff�rsstr�ken.
Jag pejlade p� tisdagen nattlivet, trots att jag blivit varnad om att veckostarterna �r v�ldigt lugna, speciellt under denna tid p� �ret. Detta visade sig st�mma men jag blev �nd� med n�d och n�ppe insl�ppt p� nattkluben med det suspekta namnet Swingers p� grund av mina gymnastikskor. Det var lite v�l folktomt s� jag tog mig till Shiva men d�r var det folktomt. Helt folktomt. Jag tog mig d�refter till en annan nattklubb som var betydligt b�ttre och d�r kom jag att tr�ffa 22-�ringa Simone som g�rna ville komma till Rio de Janeiro och h�lsa p� n�r jag �r d�r. Den som lever f�r se.
Onsdagen var en bra bakfylle-biodag och jag gick och s�g Monsters, Inc (eller Monstros, S/A som den heter h�r). Det �r en sm�lustig datorrendrerad barnfilm, gjord av f�retaget Pixar som ligger bakom bland annat Toystory-filmerna och �gs av Apple-chefen Steve Jobs. Det s�gs vara den f�rsta filmen med lurviga datorgenererade karakt�rer d� h�r �r n�got av de sv�raste att f� en dator att g�ra men de lyckades bra. Det var kul att titta p� den lurviga figuren.
Dagen efter gjorde jag ett nytt f�rs�k att g� ut. Detta var den f�rsta dagen d� de b�ttre diskoteken h�ller �ppet och jag hamnade p� The Hall, ett techno-diskotek med bra drag och tv� dansgolv och d�r tr�ffade jag p� en Rio-bo som presenterade mig f�r sina v�nner som jag snart tappade bort.
Jag kom hem till den uppg�ende solen �ven om min originalplan var att ta det lugnt d� jag hade planer f�r morgondagen. Jag hade n�mligen f�tt reda p� att Denise, flickan som jag tr�ffade i Porto Seguro, hade n�gra v�nner i Curitiba som hon vidarebefordrade mig till. De hade inte m�jlighet att g�ra n�got f�rr�n p� helgen men jag hade haft kontakt med dem per telefon och mail. Det var tre systrar - 26-�riga Luciana, 22-�riga Christina och den n�got yngre Paloma som var p� bes�k hos sin pappa, s� jag hade st�mt tr�ff med de tv� �ldre till p� fredagen.
Jag skakade d�rf�r p� fredagskv�llen av mig bakfyllan och tr�ffade dem utanf�r Lucianas jobb p� den rikst�ckande kedjan Ing�s Wisdom d�r hon jobbade som engelskal�rare. Engelskskolor �r ett otroligt vanligt inslag i hela Brasilien och marknaden finns ju. Vi �kte sedan till en pub vilket visade sig vara Brahms d�r jag varit tv� g�nger tidigare. Det �r i sj�lva verket en �lfabrik med en pub inrymd i en del av huset. Vi hade en utm�rkt kv�ll, Luciana var ju engelsktalande och hade bott ett par �r i London och talade betydligt b�ttre engelska �n jag. Hon visste ocks� betydligt mer om Europa vilket var otroligt d� f� vet n�got alls om Europa.
Vi kom efter n�gra timmar att ta oss till en rockbar d�r vi tr�ffade Lucianas chef och hennes v�nner och tillsammans �kte vi till MPB-klubben V8. MPB visade sig betyda Musica Popular Brasileira och de spelade en hel del foh�-musik bland annat. Lucianas chef visste att turister kom in gratis s� hon sade att Luciana och Christina var fr�n Spanien (d�r deras pappa kommer ifr�n s� de talar flytande spanska). Sedan spred hon ut till dem hon tr�ffade att de var spanjorskor. De fick den lysande f�ljden att alla f�rs�kte tala engelska med dem och de var tvungna att spela med d� de riskerade att bli utsl�ngda om de talade portugisiska. Det var v�ldigt kul att se p� n�r Curitiba-bor f�rs�kte konversera p� knackig engelska med Luciana eller i Christinas fall p� spanska. Jag tr�ffade ocks� p� en brasilianare som samma dag f�tt sitt f�rsta barn och var h�r f�r att festa med det i �tanke, men mamma och dotter s�gs inte till. Det var v�ldigt kul att tr�ffa allihop och Lucianas chef v�lkomnade mig att bo hemma hos henne (�Vi har swimmingpool!�) n�r hon fick se vart jag bodde men jag hade best�mt mig f�r att ta mig vidare d� jag snart varit en vecka i staden s� jag fick avb�ja.
Fr�n Curitiba g�r ett ber�mt t�g som sades vara Brasiliens vackraste rutt s� p� l�rdagen k�pte jag en biljett dit och gick sedan och s�g p� filmen Zoolander. Jag hade sett trailern som var ganska kul. Filmen var dock totalt urusel och det var bara brist p� b�ttre sysslor som gjorda att jag �verhuvudtaget satt kvar. De f� roliga scenerna hade redan visats i trailern och d�r var de dessutom ihopklippta p� ett roligare s�tt �n i sj�lva filmen. Totalt bortkastade biljettpengar!