Min f�rv�ning var stor �ver den bekv�ma bussresan fr�n Santa Cruz till La Paz, en resa som tog 16 timmar och som kl�ttrar fr�n den l�gl�nta starten till v�rldens h�gst bel�gna huvudstad. Jag mindes de bolivianska v�garna som djungelstigar men hade uppenbarligen missat denna utm�rkta v�g, helt full i klass som en sliten och krokig svensk landsv�g. Det enda som st�rde var den inledande hettan i den icke luftkonditionerade bussen och den avslutande kylan i den lika lite uppv�rmda bussen.
La Paz
Jag klev ut i den disiga och pinande kyliga La Paz-morgonen. Jag hade de tidigare m�naderna tidvis sett fram emot lite kyla men detta var bortgl�mt n�r jag stod och huttrade i temperaturer inte l�ngt ifr�n nollstr�cket.
Ett par veckor tidigare hade staden genomlevt en tragedi n�r det kom ett n�gra timmar l�ngt skyfall av regn och hagel, ej sk�dat p� m�nga tiotals �r. Detta samlades och forsade ned i centrum som ligger i botten av den trattformade dalen och kom som en st�rtflod av vatten, lera, sn� och is som svepte med sig s�v�l uteliggare och gatust�nd som bilar och bussar. Resultatet blev �ver sextio d�da, d�ribland m�nga barn, en polis och en havande kvinna. Jag l�ste om en kvinna som f�tt sitt sp�dbarn slitet ur sina armar av vattenmassan, strax efter att hon sett sin fem�riga son spolas iv�g. Fortfarande p�gick r�jningsarbetet och fortfarande hittades lik under ismassor och bilvrak. Vid huvudgatan s�g jag flera hus som var till h�lften raserade.
Jag v�ntade mina f�r�ldrar till staden en handfull dagar senare f�r en planerad treveckors rundresa och t�nkte g�ra en sista festrunda till dess i f�rst�else av att s�dana aktiviteter skulle bli begr�nsade i den n�rmaste forts�ttningen. Jag visste ju sedan tidigare att torsdagar var en usel dag att g� ut p� men vad g�r man inte om man �r p� partyhum�r. Ett bra botemedel mot partyhum�r �r att sitta i en taxi och �ka fr�n st�ngt st�lle till st�ngt st�lle till n�sta st�ngda st�lle. N�r det var botat s� �kte jag hem och lade mig. Efter en nostalgisk rundtur i staden p� fredagen s� gjorde jag ett nytt f�rs�k med ett nu n�got d�mpat partyhum�r. I kombination med kyla, glest befolkade st�llen och yrsel fr�n h�gh�jdssjuka s� ledde det till en ny v�nda hem utan n�gon riktig lysande kv�ll med en mental anteckning om att inte g� ut mer f�rr�n jag anl�nder till partystaden Cusco i Peru.
P� s�ndag klev jag iv�g till ett Internet-caf� f�r att �nska mina f�r�ldrar lycka till p� flygresan och d� fick jag meddelandet; min mamma hade f�tt sm�rtor mot hj�rtat under natten, �kt till akuten p� morgonen och d�r misst�nkte de n�got hj�rtproblem. �ven om det inte verkade vara akut farligt s� var �nd� nog f�r att avr�da dem fr�n att g�ra resan - inte minst p� grund av den l�nga flygresan och den h�ga altituden.
Mot Peru
S� var det med det. Pl�tsligt, efter att ha haft de kommande veckorna planerade sedan m�nga m�nader tillbaka s� stod jag pl�tsligt med ett oskrivet blad. N�r jag g�tt och lagt mig p� natten s� dr�mde jag troligtvis om Cusco f�r n�r jag vaknade upp fram�t eftermiddagen den f�ljande dagen s� f�rstod jag att det var dit jag var p� v�g. Jag sl�ngde ned mina saker i v�skan och stegade till stationen varifr�n det inte gick n�gra bussar f�rr�n n�sta morgon.
Jag �kte d�rf�r till ett omr�de som kallas �kyrkog�rden� varifr�n det g�r lokalbussar och satte mig p� en tretimmars bussresa till Copacana, en stad via Titicaca-sj�n n�ra den peruanska gr�nsen - b�ttre �n ingenting alls. Det �r f�rvisso en utm�rkt trevlig stad men var inte mitt m�l f�r resan. Jag sl�ngde d�rf�r i Copacabana upp min v�ska p� taket p� en liten ranglig minibuss som tog mig n�sta etapp - fram till den peruanska gr�nsen. H�r f�rl�pte gr�ns�verg�ngen utan problem och en gammal sliten taxi tog mig i skymningen till den peruanska gr�nsstaden med ett stopp f�r att v�xla pengar. H�r hittade jag ingen buss till Cusco men v�l till Puno i r�tt riktning dit jag anl�nde vid midnatt mitt i �sande regn och hagel. L�ngre �n s� kom jag inte den dagen utan jag fick ist�llet stanna �ver natten och bad hotellkillarna k�pa mig en biljett f�r vidare f�rd i gryningen.
Cusco
S� kom jag att glida in i gamla k�ra Cusco p� tisdagseftermiddagen. Jag fick h�ra att det var l�gs�song att inte alls samma liv och r�relse som d� jag varit sist. Detta var ju klart oroande nyheter d� liv och r�relse var precis det jag s�kte, inte minst p� dansgolven. N�ja, jag checkade in p� Royal Qosqo, ett av hotellen jag bott p� vid min senaste vistelse. D�r bekr�ftades uppgifterna om f� bes�kare d� jag lyckades f� ett betydligt b�ttre pris p� rummet �n sist. Jag tittade sedan p� en film p� hotellet i ett rum som tidigare brukade vara �verfullt med folk men som nu bara hade ett f�tal andra bes�kare.
D�refter var det midnatt och jag t�nkte att jag lika g�rna kan unders�ka nattlivet. Det var ju trots allt tisdag s� �ven �de st�llen beh�vde inte betyda att loppet var k�rt. Men �ntligen snurrade Fortunas Hjul �t r�tt h�ll igen. Det blev en fullfj�drad kv�ll i b�sta Cusco-snitt. Jag tr�ffade flera tjejer fr�n min senaste vistelse och det var fullt �s och drinkar i rask takt. Jag fick �ter �tnjuta hur det �r att vara i centrum p� dansgolvet med tjejer som kom fram och fr�gade min nekande danspartner om dom fick dansa med mig och jag fick en �l �ver huvudet d� jag l�mnade en tjej som bara tiggde drinkar i f�rm�n f�r hennes betydligt (p� flera s�tt) trevliga yngre kusin.
Jag var dock mer �n v�l medveten om fenomenet som i Cusco kallas �brichera� vilket �r n�gon slags variant p� vad som i Brasilien kallas �piranyas�. I detta fall s� �r det tjejer som vill ha drinkar, drinkar till sina v�nner, n�got att �ta p� kv�llen, frukost, ny hatt och g�rna ocks� dina solglas�gon. Men som drogmotst�ndarna s�ger �Just Say No!�
Jag kom att stanna en vecka i Cusco vilket var l�ngre �n vad jag egentligen t�nkt mig. Detta berodde till viss del p� att mina klimatombyten lockat fram den ofr�nkomliga Cusco-hostan. Detta h�ll mig flera kv�llar ocks� borta fr�n diskoteken men ett par kv�llar till lyckades jag med. Jag kom d� bland annat att tr�ffa en tysk och en peruan som jag kom att h�nga ihop med - b�da riktiga original. Tillsammans tr�ffade vi en massa danska sm�flickor och deras peruanska barnvakter (n�ja, studentkamrater d�) som vi kom att hamna i djupa diskussioner med n�r deras pojkv�nner var och spydde eller h�ll sig undan i st�rsta allm�nhet.
S� sm�ningom ins�g jag dock att jag gjort mitt f�r denna vistelse och att det var dags att ta sig vidare. Nu st�llde jag in siktet norrut mot Ecuador och Colombia men med Lima, huvudstaden, som f�rsta anhalt. Jag k�pte en bussbiljett och f�rs�krade mig om att f� en bekv�m buss och plats d� resan var hela 23 timmar och po�ngterade s�rskilt att jag var l�ng och har l�nga ben. F�rs�ljaren tog sig till och med besv�ret att ringa upp bolaget f�r att se till att det var en av deras riktigt bra
P� s� vis kom jag att hamna p� en av de s�mre bussar jag �kt p� mycket l�nge. N�gon dubbeld�ckare var det f�rst�s inte och s�tena hade fantastiskt lite benutrymme. De hade lyckats konstruera dem s� att man sk�ts fram�t om man f�llde s�tet s� om �ven personen framf�r f�llde sitt s�te s� var det bara nog med utrymme f�r att kila ned bena. Till detta kommer den extra �servicen� med mat vilket inneb�r sm� osmakliga matpaket men utesluter m�jligheten att stanna f�r att str�cka p� benen. N�r jag slutligen lyckades somna ifr�n min rethosta i n�gon kr�nglig st�llning fram�t gryningen s� kom de snart och v�ckte mig och meddelade att jag m�ste f�lla upp stolen f�r att �ta frukost. Detta var ett v�ldigt l�ngt dygn.
Lima
Jag kom sedan slutligen fram till Lima och tog �ven h�r en taxi till det hotell jag bott p� vid min senaste vistelse i staden. Jag fick f�rhandla med samla sura gubbe och fick ned priset till h�lften f�r ett lite enklare rum �n sist.
Miraflores, stadsdelen d�r jag bodde, var fortfarande utm�rkt trevlig och jag bodde i skuggan av lyxen fr�n Hotell Mariott d�r jag lyckades g�ra av med f�r en l�ngresen�r alldeles f�r mycket pengar vid blackjack-borden. Jag kunde ocks� �ter �tnjuta en rad amerikanska snabbmatsst�llen med inte mindre �n tre Kentucky Fried Chicken inom tio minuters g�ngavst�nd.
Lima ligger vid Perus varma kust och detta var den b�sta tiden p� �ret f�r sol och bad med temperaturer upp�t trettiostr�cket. �ter kunde jag kliva runt i shorts, t-shirt och strandtofflor. Den enda n�rliggande stranden var dock bara v�rd att titta p� fr�n det h�gt bel�gna shoppingcentret Larco Mar d�r man kunde se de stora f�lten av brunt skum svepa in mot de badande och surfande lokalborna.
Jag kom f�rst�s ocks� att prova p� nattlivet och fick f�rs�ka vara lite diskret med mitt hostande och snuvande. Jag hade en utm�rkt kv�ll d�r jag f�rutom en handfull peruanskor tr�ffade ett par finlandssvenskar som p� finnars vis ber�ttade om Limas undre v�rld.
Det var ocks� ett f�rmodat falskalarm i kvarterat d�r jag bor med m�ngder av poliser och milit�rer med automatvapen utplacerade kanske var femtionde meter l�ngs huvudstr�ket. Miraflores �r det dyraste och popul�raste turistomr�det och d�rf�r sannolikt ett tacksamt m�l f�r terrorister.
Jag best�mde dock att min vistelse i Lima var �ver och jag skulle ta mig vidare norrut den n�stf�ljande dagen. Jag hade g�tt och lagt mig men var inte riktigt tr�tt och l�g och funderade. Jag s�g fram emot de kommande platserna men �nd� b�rjade jag till viss oro k�nna mig ganska likgiltig inf�r nya st�der. Jag hade lite sv�rt att ta till mig nya intryck och hade sedan flera veckor i princip helt slutat att fota. Jag tr�ffade f� andra resen�rer, inte p� grund av brist p� m�jligheter utan mycket p� grund av att det tar energi och engagemang att l�ra k�nna n�gon vilket man drar sig f�r efter en tid i vetskapen om att man �nd� kommer att l�mna personen n�gra dagar senare. Likgiltigheten kunde ju delvis f�rklaras vid att jag inte sett n�got nytt land sedan jag kom till Brasilien. Norrut l�g Ecuador med huvudattraktionen Galapagos�arna som jag tvivlade p� att jag skulle ha r�d att �ka till. D�refter kom Colombia som jag tvivlade p� att jag skulle ha m�jlighet att �ka in i p� grund av det nya krig som brutit ut mellan FARC-gerillan och regeringen. D�refter kom Venezuela som av min italienska v�n Alessandro f�tt tveksamma recensioner. Vad g�ra?
D� f�ll bitarna p� plats och jag slog upp �gonen. Jag skall f�rst�s �ka till Thailand, dit flera av mina v�nner fr�n Sverige var p� v�g, n�rmare best�mt Mikis (densamma som fr�n Rio-karnevalen), Stefan, Rickard och Petrus. Alla hade de ocks� jobbat eller varit del�gare i Visuell Data, f�retaget som jag grundade och var med och drev fram till drygt ett �r tidigare. De skulle komma dit en vecka senare och jag ins�g det sv�ra i att hitta en biljett fr�n Lima till Phuket med en veckas varsel till rimligt pris. Men som s� ofta - skam den som ger sig. Jag klev upp och drog p� mig kl�derna och stegade genom natten till mitt favorit-Internet-caf� som gav mig nedsl�ende uppgifter om fantasipriser p� fullbokade flyg som tvingade mig via Europa. Jag k�nde dock att jag var tvungen att hitta en biljett.
S� snart jag vaknade dagen d�rp� gick jag till n�rmaste resebyr� och till min gl�dje var det en mycket tillm�tesg�ende och trevlig kvinna som hj�lpte mig i lugn och ro. Hon provade en rad m�jligheter och till min stora gl�dje fann hon en utm�rkt biljett som inte bara tog mig till Phuket till ett relativt rimligt pris utan ocks� via fem dagar i Los Angeles. Pl�tsligt hade min resa tagit en helt ny inriktning och Americas 2001/02 gick helt tydligt mot sitt slut.