Jag kom att hamna p� samma buss som Kristi p� min busstur fr�n Ouro Pr�to tillbaka till Belo Horizonte men hon planerade bara att stanna ett par timmar i staden inf�r hennes flygresa tillbaka till hennes capoeira-grupp med vilka hon planerade att fira ny�ret.
Belo Horizonte, igen
Vi kom in till den regntyngda busstationen p� den sena eftermiddagen efter ett par timmars busstur och Kristi f�ljde med till hotellet d�r jag checkade in och hon l�mnade sin ryggs�ck. Sedan tog vi en runda runt om i staden.
Min b�rbara dator hade tr�ttnat p� att spela mina mp3�or. Av n�gon anledning verkade den ha minskat hastigheten n�got tiotal procent vilket r�cker f�r att uppspelningen skall b�rja hacka p� en Pentium 75 och detta p� tv� separata operativsystem (Windows 95 och Linux) p� tv� separata partitioner. L�s det den som �r teknikkunnig. Och en urs�kt till er andra som inte alls f�rstod vad jag babblade om. Allt detta ledde dock till att jag inte kunde spela upp musik vilket jag ville s� med s�llskap av Kristi s� gick jag och k�pte en portabel CD-spelare. D�refter tog vi farv�l och hon �kte iv�g. Sj�lv gick jag och f�rs�kte f� tag i Paula, den 27-�riga farmakologen som jag tr�ffat vid min tidigare visit i staden, f�r lite kv�llsaktiviter dock utan framg�ng s� jag best�mde mig f�r att g� tillbaka till hotellet, ta en dusch och sedan g� ut ensam.
N�r jag kom tillbaka till hotellet och ville ha min nyckel flinade killen i receptionen, pekade uppf�r trappan och sade �Friend!�. Jag stirrade p� honom och upprepade att jag ville ha min nyckel. Han fortsatte att peka, flina och sade �Surprise!�. �Garota?� fr�gade jag som hade kommit in i hans f�ordiga stil att prata, allts� �Tjej?� p� portugisiska och han nickade ivrigt. Jag vandrade till min rum, l�tt irriterade �ver att de l�mnar ut nyckeln till vem som helst och funderade p� om jag hade l�st in mina pengar och vem nu denna surprise kunde vara.
P� soffan satt Kristi. Hon hade inte missat flyget, min f�rsta gissning, utan missat dag - flyget gick f�rst dagen efter. Hon fr�gade om hon fick sova i mitt rum och vem kan neka till det. Jag hade ju �tminstone s�llskap s� jag �ndrade mina kv�llsplaner och vi tillbringade ist�llet kv�llen med att kolla p� South Park p� TV, snacka om v�ra gamla gemensamma julminnen och f�rh�ra varandra p� portugisiska.
Efter en sl� morgon gick vi till busstationen d�r jag k�pte en bussbiljett till S�o Paulo. Jag hade fortfarande inte n�got besked om Denise skulle vara d�r men hon hade skickat tre bra sk�l (1, 2, 3) bifogade till ett trevligt
Ingen aning om vart dock.
D�refter gick jag till en liten bardisk vid den n�rbel�gna bensinstationen f�r att sl� ihj�l lite tid med n�gra �l. D�r tr�ffade jag p� ett par trevliga alkisar och efter ett par �l st�rde det inte heller mig att vi inte f�rstod varandra s�rskilt bra. Snart d�k det ocks� upp fyra festkl�dda brasilianare i min �lder som ocks� visade sig vara p� v�g till W och vi gick tillsammans till st�llet och tillsammans med dem slapp jag ocks� den l�nga regnbl�ta k�n som redan hunnit bildas. �nnu b�ttre var dock att de snart tog vid i vad som verkar vara den lokala hobbyn i Belo Horizonte, att presentera utl�nningar f�r ok�nda flickor.
P� s� vis tr�ffade jag den utm�rkt trevliga och engelsktalande flickan Deborah och snart bildade brasilianarna en k�r som sj�ng �O sueco, o sueco, o sueco� allts� �svensken, svensken, svensken� n�r jag dansade med henne och de undrade n�r jag t�nkt kyssa henne. Jag kunde ju inte verka vara otacksam �ver deras v�nlighet utan fick g�ra vad de bad mig om. Jag tappade senare bort henne p� n�got s�tt och en av polarna till killarna bad mig om hj�lp att tr�ffa en tjej. Jag lovade att f�rs�ka hj�lpa till och f�reslog att han kunde presentera mig f�r n�gon tjej s� skulle jag presentera honom tillbaka. Han inledde med att presentera mig f�r sin �ldre syster vilket bara ledde till att jag hamnade p� dansgolvet med henne och tog vid d�r jag avslutat med Deborah, till hans enorma irritation. Ok, det var inte s�rskilt sn�llt. N�sta g�ng jag st�tte p� honom slog han med knytn�ven i handflatan och sade att jag inte borde r�ra hans syster n�got mer, vilket jag heller inte gjorde f�r jag hade �ter hittat Deborah. Det visade sig dock att hon var lite v�l ung f�r min del och jag r�ddades av klockan d� hon blev tvungen att �ka hem med sina v�nner f�r att kliva upp tidigt den f�ljande morgonen. Klockan hade nu hunnit fylla Avf�rd-Till-S�o-Paulo minus sju timmar s� �ven jag tog mig hem�t.
Med r�da �gon klev jag p� min buss vid tolvtiden p� l�rdagen och det var sk�nt att sjunka ned i de bekv�ma buss�tena. Sedan rullade bussen iv�g och efter en viss f�rsening som kom vi in p� busstationen i S�o Paulo halv tio p� l�rdagskv�llen. Ny�rsafton var p� m�ndagen och fram till dess var min plan dels att f� tag i Denise som jag hoppades hade n�gra f�rslag f�r ny�rsafton och parallellt med det s�ka alternativa fester f�r ny�rsafton.
S�o Paulo �r en riktig megastad, latinamerikas st�rsta med sina tjugo miljoner inv�nare. Den �r omtyckt av f�, f�rutom stadsborna sj�lva, kallade paulistaner. Staden har ocks� en m�ngd problem s�som �verbefolkning, bostadsbrist, fattigdom och extremt h�g brottslighet och den s�gs vara en betydligt farligare stad �n Rio de Janeiro. Dessutom saknas strand, den ligger p� en
...enligt konstn�ren Franklin McMahon
Men det �r centrum f�r industrin och de st�rre f�retagen i Brasilien. Precis utanf�r den enorma bussterminalen fick jag ocks� syn p� ett j�ttekontor fr�n Ericsson, trevligt med lite svensk n�rvaro. Enorm busstation som sagt, den klart st�rsta jag har varit p�. P� bottenv�ningen l�g plattformarna f�r bussarnas avg�ng och ankomst, n�rmare best�mt 100 stycken och varje buss hade bara n�got tiotal minuter att fylla p� eller l�mna av folk. P� den enorma v�ningen �ver fanns en massa restauranger och butiker samt 400 biljettf�rs�ljare till kanske ett hundratal bussf�retag som kunde ta mig till resm�l runt hela kontinenten.
P� n�sta v�ning upp�t l�g tunnelbanan, metro. Den ingick i ett av v�rldens modernaste tunnelbanen�t som str�ckte sig under hela centrala S�o Paulo. Det var f�rv�nansv�rt l�ttnavigerat och utnyttjade ett system p� de st�rre stationerna d�r de sl�ppte av passagerare �t ett h�ll och sl�ppte p� nya fr�n det andra h�llet vilket gjorde av- och p�stigning v�ldigt smidigt. Hela systemet var ocks� stort, luftigt och modernt inrett.
P� tunnelbanan stod jag och bl�ddrade i en karta som jag k�pt p� stationen. N�stan genast kom det fram en ung man och erbj�d sig hj�lp. Han tog snart kommandot och stod och rekommenderade mig olika mus�er som jag visste att jag �nd� aldrig skulle g� till men jag log v�nligt. Han hade ingen koll p� nattlivet eller p� ny�rsfester. Snart kom det fram en tjej till honom som d� hade tagit �ver kartan och fr�gade om han beh�vde hj�lp att hitta n�gonstans, uppenbarligen en v�ldigt hj�lpsam stad. Han beskrev ocks� hur farligt det var i centrum, dit jag var p� v�g. Efter klockan fyra p� eftermiddagen borde man �verhuvudtaget inte vistas d�r p� grund av r�nrisken, enligt honom.
Jag hade dock inga andra bra alternativ s� jag �kte dit �nd� och kom fram till ett lite skumt och �de omr�de. Jag gick till det f�rsta hotellet men det var v�ldigt slitet och trist och dessutom inte helt billigt. Jag k�nde till ett par hotell till kanske 50 meter l�ngre ned l�ngs gatan och fr�gade receptionskillen halvt p� skoj (men jag hade trots allt all min packning med mig) om det var s�kert att g� dit. Han s�g dock bekymrad ut och tyckte att det var lite riskfyllt men att det s�kert skulle g� bra. Det gick dock bra men skicket p� alla tre hotellen var detsamma och jag flyttade in i ett av dem - Rivoli Hotel f�r drygt hundra kronor natten.
Efter att ha sl�ngt av mig v�skan var klockan halvtolv men jag var pigg efter min myckna s�mn p� bussen s� jag best�mde mig f�r att ta en sv�ng in till vad jag trodde var n�jesgatan - Avenida Paulista. Sagt och gjort, jag klev tillbaka till tunnelbanan och kryssade mig fram till r�tt station efter tv� byten. S�o Paulo kallas ibland Tropikernas Manhattan och Avenida Paulista �r d� det omr�de som syftas, det �r en l�ng, rak gata kantad med blanka skyskrapor och varuhus. N�r jag kom dit var det dock totalt �de. N�gra enstaka nattflan�rer var allt som syntes. Om de nu l�nade namnet Manhattan fr�n New York s� kunde de �tminstone inte l�na uttrycket �Staden som aldrig sover� d�rifr�n. Gatan var dock 2-3 kilometer l�ng s� jag best�mde mig f�r att g� en bit men �ven n�r jag n�rmade mig slutet hade jag inte st�tt p� n�got intressant nattliv, men v�l ett dygnet-runt-�ppet Internet-caf� d�r jag kom att l�ra k�nna �garna och fick f�nigt l�ga priser.
N�ja, efter en natts�mn var jag optimistisk inf�r den kommande dagen. Det kom dock att visa sig vara en minst lika dystert. Jag �gnade mig �t att f�rs�ka f� tag i Denise som inte svarade p� sin telefon och att strosa runt till de olika vaga tips jag f�tt var det kunde finnas n�got nattliv. Jag gick flera kilometer, tidvis i regnet, men hittade inga nattklubbar. Otroligt i en av v�rldens st�rsta st�der! Jag hade n�gra namn p� mer avl�gsna st�llen s� p� kv�llen satte jag mig i en taxi och �kte runt till olika st�llen som kunde ha fest p� kv�llen men precis vartenda var st�ngt vilket var v�ldigt orov�ckande. Det hade hunnit bli s�ndag och p� m�ndag var det ny�rsafton. Min taxichauff�r ber�ttade att alla l�mnade staden inf�r ny�ret alternativt h�ll sig hemma hos familjen.
Jag �verv�gde starkt att l�mna S�o Paulo men det skulle p� n�got s�tt k�nnas som ett nederlag. Och vart skulle jag �ka? Flera timmar upp till Rio de Janeiro f�r att sedan �ka samma v�g tillbaka d� jag ville bes�ka de s�dra delarna innan jag skulle tillbaka till Rio igen inf�r karnevalen. Eller s�derut men d�r visste jag inte hur det var och tiden var nu v�ldigt knapp, jag skulle i s�dant fall komma fram p� eftermiddagen p� ny�rsafton.
D� hade det hunnit bli ny�rsdagen och jag hade �verlevt de b�da storhelgerna. Det betydde ocks� att filmen Sagan om Ringen hade premi�r, n�gon vecka senare �n i Sverige. Jag stegade d�rf�r ned och kollade p� den i en lite risig men stor och v�lfylld biosalong f�r blotta 15 kronor. Trots att det var �rets f�sta dag s� m�ste jag nog s�ga att det l�r vara det kommande �rets b�sta film, �tminstone f�r mig som �r ett stort fan av dylika sagov�rldar. Jag har sv�rt att se hur man skulle kunna g�ra den s� mycket b�ttre, den var faktiskt s� bra att jag inledde �ven den andra januari p� samma s�tt, genom att g� och se Sagan om Ringen igen.
Tiden efter ny�r var ocks� betydligt trevligare. Folket och bilarna b�rjade fylla centrum igen och den dystra gatan d�r jag bodde f�rvandlades till ett hav av folk och butiker. Jag tillbringade dagarna med att vandra runt i centrum, kolla in butiker och en del trevliga parker. Jag provade ocks� att f� tag i Denise igen utan resultat men fick slutligen ett svar genom Internet d�r hon ber�ttade att hon firat ny�r hos sina morf�r�ldrar i en annan stad. Hrm, jag hade f�redragit att f� det mejlet n�gra dagar tidigare.
P� torsdagseftermiddagen k�nde jag att det var nog s� jag �kte till busstationen och k�pte en bussbiljett, �kte tillbaka och packade min v�ska, betalade en lite h�gre avgift p� grund av den senaste utcheckningstiden och gav mig med niobussen iv�g med siktet inst�llt p� Florian�polis.