Regnet fortsatte att falla �ver mig. Jag tror att det regnade varje dag under tiden som denna journal str�cker sig. Fr�n Sverige �r man ju van med en regnskur fr�n en himmel som tidvis kan spricka upp. I Brasilien �r det totalt gr� himmel hela dagarna och ih�rdiga regnskurar som varar timme efter timme och som l�mnar en dybl�t om man vistas i den mer �n n�gra minuter.
Jag sk�t in i det l�ngsta p� beslutet var jag skulle ta mig efter Rio de Janeiro f�r jul och ny�r. Tyskarna Melanie och Helmar var s�vitt jag visste i bergsbyn Alto Paraiso d�r det var en enorm techno-fest runt ny�r. Problemet var att alla bodde i t�lt och is�fall skulle jag beh�va k�pa ett t�lt, en kostsam historia allts�. Ett annat alternativ var att �ka till S�o Paulo d�r Denise, en flicka som jag tr�ffade i Porto Seguro bodde men hon svarade bara sporadiskt p� e-mail och jag hade inte f�tt n�gon klarhet i vart hon skulle fira ny�ret. Ytterligare ett alternativ var att �ka till de lockande str�nderna runt Florian�polis s�der om S�o Paulo.
Belo Horizonte
Slutligen best�mde jag mig f�r att g�ra n�got slags mellanting, att �ka till Belo Horizonte (betyder �Vacker Horisont�), som bara l�g sex timmar bort. D�rifr�n skulle jag l�tt kunna ta mig �t vilket h�ll jag ville och p� s� vis skulle jag kunna skjuta ytterligare p� ny�rsbeslutet. Jag tog allts� farv�l av Heiko, Frank och Aline och satte mig p� bussen som tog mig till Belo Horizonte dit jag anl�nde strax f�re nio p� kv�llen.
Belo Horizonte �r en relativt stor stad med 2.5 miljoner inv�nare och h�r till Brasiliens industriella nav, tillsammans med j�ttestaden Rio de Janeiro och
Jag flyttade h�r in p� Hotel Bragan�a med n�rhet till busstationen. Jag fick f�rst ett tr�ngt, litet rum och var klart tveksam men n�r jag fr�gade efter ett st�rre s� visade det sig att jag fick ett dubbelt s� stort med dubbels�ng f�r samma pris. F�r 120 kronor hade jag tillg�ng till egen toalett och kabel-TV med CNN. Att toaletten hade en mycket stark lukt av klorin visade sig ha en po�ng, d� den efter ett par dagar hade en stark lukt av n�got annat, troligen p� grund av n�got slags ventilationsproblem.
Det var ocks� l�g klass p� omr�det med gott om hotell som erbj�d rum per timme och n�gon r�dde mig att inte strosa runt s� mycket p� egen hand, speciellt inte efter skymningen p� grund av r�nrisken. N�gon m�tta f�r det dock vara och anl�nder man hungrig p� kv�llen s� vad skall man g�ra? Jag strosade runt och klarade mig turligt nog bra. Det fanns dock gott om uteliggare och skumma lirare i gath�rn.
Den f�ljande morgonen kom jag upp i rimlig tid (inte s� rimlig s� att jag hann �ta hotellfrukosten men �nd�). Jag lade dagen p� att k�pa en karta och sedan promenera kors och tv�rs genom staden, inte minst f�r att f�rbereda mig inf�r kv�llens nattliv. Jag gick bland annat genom en mycket trevlig tropisk stadspark. I mitten hade de en damm med ankor och jag gick dit och tittade n�r folk kastade br�d till dem. Det visade sig att det fanns n�got intressantare, n�mligen enorma f�rgglada fiskar, de st�rsta n�rmare en meter l�nga. De simmade n�stan i ytl�ge och f�rs�kte stj�la br�dbitar av ankorna som sparkade p� dem och om de kom f�r n�ra f�rs�kte nypa dem i fenorna.
Nattlivet var dock sv�rare att hitta. Jag l�ste flera tips om partygator men de verkade v�ldigt d�da, �tminstone p� dagtid. N�r kv�llen kom �kte jag till ett sushi-hak som visade sig vara en extremt chick bar, i kombination med restaurang. Detta ledde till l�jev�ckande priser och jag best�llde en pytteportion med de minsta sushibitar jag n�gonsin sett f�r ungef�r 90 kronor. Jag stampade sedan iv�g mot vad som verkade vara en lovande gata f�r nattliv, enligt mina turistbroschyrer. Det var totalt d�tt och tyst men jag gav gatan en chans och vandrade den till slutet.
Jag hittade ocks� ett par st�llen, det f�rsta en bar d�r jag kompletterade min middag med en pizzabit ackompanjerad av levande rockmusik. Sedan drog jag mig vidare till ett diskotek som var av det enklare slaget. Det var till en b�rjan var lite tr�kigt men innan jag hann bege mig vidare d�rifr�n kom det dock n�gon 18-�rig brasilianare som b�rjade prata med mig och snart fann jag mig indragen i deras g�ng. Det blev snart riktigt trevligt och de roade sig med att presentera mig f�r flickor som de inte k�nde och jag tr�ffade snart 27-�riga farmakologen Paula. Vi hade en trevlig kv�ll men hon var sedan tvungen att �ka hem d� hon k�rde bilen som skulle ta hem hennes yngre syster och hennes v�nner.
Dagen efter hade jag lyckats st�lla tillbaka min dygnsrytm till normall�get och efter ett Internet-bes�k och en kinarestaurang var det dags att g� ut igen. Jag t�nkte prova p� n�got lite fl�digare st�lle och tog mig till Kankoon Caf� d�r de var trevliga nog att inte sl�ppa in mig p� grund av gymnastikskor, trots �vertalningsf�rs�k av andra, mer v�ltaliga, i k�n. Jag �verv�gde att �ka hem och byta till strandtofflorna men valde ist�llet att ta mig till �verklasst�llet Club:e. Det var v�ldigt fl�digt. Och dyrt. Tjejerna s�g ut att vara plockade ur n�got modemagasin men tyv�rr killarna likas�, men det var kul att se dem festa. Okej, jag ljuger, det var j�kligt trist. Ren vodka var billigast men inte ens det lyckades lyfta kv�llen s� jag fick slutligen krypa till korset och vandra hem�t.
P� l�rdagen f�rs�kte jag f� Paula att h�nga med ut. Hon kunde dock inte den kv�llen s� ist�llet gick jag och k�pte en biljett till bergsstaden Ouro Pr�to (betyder �Svart Guld�, fr�ga mig inte varf�r, de har aldrig haft olja) och ins�g att jag skulle fira julen d�r.
Tidigt p� s�ndagseftermiddagen �kte jag ett par timmar sovande upp i bergen och vaknade n�r bussen rullade in i byn. Ouro Pr�to hette p� 1700-talet Vila Rica (betyder �Rika Byn�) och var d� staten Minas Gerais huvudstad. I mitten p� det �rhundradet mitt i guldruschen hade den 110 tusen inv�nare och var den rikaste staden i Latinamerika. Snart b�rjade dock guldet sina och det portugisiska skatteuttaget blev allt h�gre. I slutet p� 1700-talet flyttades statshuvudstaden till Belo Horizonte och Ouro Pr�to fick beh�lla sin koloniala charm och kom slutligen att bli en universitetsstad. Temperaturen var p�tagligt l�gre �n i Belo Horizonte d�r den l�g runt 25 grader och mycket l�gre �n i Rio de Janeiro d�r den s�llan sj�nk under 30. Nu fick jag f�r f�rsta g�ngen sedan jag kom till Brasilien nytta av min fleecetr�ja, det enda l�ng�rmade plagget jag hade kvar f�rutom en jacka efter att ha l�mnat resten bakom mig.
Jag flyttade genast in i vandrarhemmet Pousada S�o Fransisco da Paula som listades som den b�sta i min guidebok. Den var mycket vackert bel�gen med utsikt �ver byn l�ngre ned i dalen och l�g p� bekv�mt promenadavst�nd fr�n busstationen. I hopp om att hitta n�gon att fira julen med flyttade jag in i ett s� kallat dormitorio, allts� en sovsal. Den visade sig dock bara best� av tv� s�ngar varav den andra var ledig. Jag st�tte dock p� n�gra fransm�n som var p� resa jorden runt i en fyrhjulsdriven bil. Bilen skeppades f�r tillf�llet fr�n Afrika och skulle ha varit framme ett par veckor tidigare men de hade nyligen f�tt reda p� att de kunde v�nta den i slutet av januari. Tidigast. De skulle dock l�mna Ouro Pr�to redan dagen efter.
...som jag f�rv�ntat mig att det skulle se ut.
...som det verkligen s�g ut.
Jag tog ett par promenader runt om i byn som var mycket trevlig, om �n n�got jobbig att vandra runt i p� grund av alla backar. Det fanns gott om kyrkor, med lite anstr�ngning kunde man se fyra-fem stycken fr�n bakg�rden p� vandrarhemmet. D�r kunde man f�r �vrigt ocks� se m�ngder av kolibrier. Senare p� kv�llen d�k Kristy fr�n Texas i USA upp. Hon var p� bes�k i Brasilien under fyra veckor med sin capoeira-grupp men hade tr�ttnat p� dem redan efter en vecka och reste f�r tillf�llet sj�lv.
Dagen efter var det julafton. Besvikelsen var stor n�r jag fann mina strumpor tomma p� morgonen s� jag fyllde dem med mina f�tter och klev upp. Efter ett julbes�k p� Internet-caf�et klev jag tillbaka till vandrarhemmet f�r ett jultelefonsamtal med min k�ra familj i Sverige. Min ett�riga brorsdotter var inte p� prathum�r utan var tr�kigt f�ordig. Hon sades dock titta p� telefonluren, alltid n�got. Sedan tr�ffade jag Brian som hade flyttat in under natten. Han var universitetsl�rare och doktor i portugisisk historia och vi best�mde oss f�r att ta en julmiddag som jag senare �ven fick med Kristi p� s� vi tre kom att diskutera de outt�mliga �mnena bin Ladin och portugisiska �ver en julpizza. D�refter f�ljde en handfull jul�l och vi st�tte p� Daniel, en svart kille som var duktig p� att h�lla enmansshower om ingen svarade honom. Ja, �ven om n�gon svarade honom faktiskt. Han var ocks� poet och hade mycket att s�ga, vi f�rstod tidvis en hel del. D�refter f�ljde ytterligare n�gra jul�l och sedan ett par till.
Jag tvingade mig d�rf�r upp halv nio och stod r�d�gd och v�ntade p� att Richards VW Golf skulle dyka upp. Eller VW Gol som de av n�gon anledning heter i Brasilien. Det gjorde den ocks� efter n�gon halvtimmes huttrande och vi �kte till den nu nedlagda gruvan som var r�tt h�ftig. Totalt omfattande den fem enorma niv�er p� totalt 16 kvadratkilometer och niv�erna var i det n�rmaste helt uthuggna med undantag f�r regelbundet placerade stenpelare, allt numera upplyst av elektriskt ljus. De tv� nedre niv�erna var vattenfyllda och tidigare hade sportdykare f�tt g� ned d�r, n�got som nu var f�rbjudet. Man fick dock simma i nedstigningsbass�ngerna om man ville. Det ville vi inte. Tidigare hade slavar jobbat i gruvan och altaret med gruvguden tillbads av b�de katoliker och ut�vare av candombl�. Vi fick dock inga v�rmande drycker och cocablad som i Bolivia. Den h�ftigaste delen var nog dock sj�lva nedstigningen som skedde i gruvvagnar av den typen man ser i tecknade filmer och de drevs av n�gon ur�ldrig maskin. Resten av gruvan hade alltid varit handdriven.
Den h�r synen m�tte mig inte p� julaftonsmorgonen.
Dagen efter skulle b�de Kristi och Brian ta sig vidare s� �ven jag k�pte en biljett, tillbaka till Belo Horizonte. Jag hade beslutat mig f�r att inte �ka till technofesten i Alto Paraiso utan ist�llet ta mig till S�o Paolo, via ytterligare ett stopp i Belo Horizonte.