Fr�n att sedan b�rjan av resan hela tiden ha tagit mig l�ngre norrut s� inledde jag nu min sv�ng �sterut f�r att ta mig tv�rs �ver den enorma Sydamerikanska kontinenten och ta mig fr�n Stillahavskusten (som jag redan l�mnat i Lima) till Atlantkusten. Denna resa l�pte hela den l�nga v�gen l�ngs Amazonas-floden med ett par stopp p� v�gen.
Iquitos, som jag l�mnade bakom mig �r den f�rsta (eller sista, hur man nu vill se det) stad som �r farbara f�r passagerarb�tar. Man kan f�rst�s ta sig hela v�gen upp till k�llorna i Anderna om man vill, jag h�rde om n�gra som t�nkte ta sig i kajak hela v�gen fr�n Anderna till Atlanten. Men vill man ha en n�gots�n�r bekv�m f�rd s� kan man inte utg� tidigare �n Iquitos.
Etapp nummer ett: Iquitos till Tabatinga
Den f�rsta delen av f�rden gick fr�n Iquitos till den gr�ns som delar tre l�nder i en punkt, n�mligen Peru, Brasilien och Colombia. Jag valde att g�ra resan i en snabbg�ende motorb�t som tog mig dit p� nio timmar f�r motsvarande 500 kronor ist�llet f�r att ta ett av fraktfartygen som d� skulle ta n�rmare tre dygn och kosta marginellt mindre.
P� grund av en sista middag med Rosita och min (o-)vana att skjuta packningen till sista minuten s� fick jag inte mer �n tre timmars s�mn f�re den avf�rden vid femtiden p� morgonen. Motorb�ten var av typ buss med rader av fyra tr�nga s�ten i bredd och en g�ng i mitten.
Med p� b�ten fanns ocks� tv� backpackers i fransk st�pning men de var tr�kiga och svarade bara p� tilltal. D�r fanns en papegoja men den svarade inte ens p� tilltal. D�r fanns ocks� en allt-i-allo som bland annat delade ut en enkel m�ltid i aluminiumf�rpackning som svaldes ned tillsammans med den s�ta och gulf�rgade men f�rv�nandsv�rt v�lsmakande Inka-colan.
Tabatinga och Leticia
Gr�nsen best�r av tre st�der � Leticia i Colombia, Tabatinga i Brasilien och Santa Rosa i Peru. Den senare ligger dock p� andra sidan floden och �r egentligen bara en gr�nsstation d�r man f�r sin viktiga uttr�delsest�mpel. Mellan Leticia och Tabatinga kan man sedan r�ra sig som man vill utan att visa passet, vilket jag gjorde. R�rde mig som jag ville allts�. Det blev dock v�ldigt r�rigt med alla valutor. Jag tog en buss in till Leticia fr�n Tabatinga och busschauff�ren var en v�ldigt trevlig och hj�lpsam colombian. Han gick av fr�n sitt pass s� han tog mig runt i staden med bussen s� att jag kunde v�xla pengar och sedan skjutsade han mig till ett Internet-caf�.
Det var f�rv�nansv�rt stora skillnader mellan Iquitos och fr�mst Leticia. Pl�tsligt fanns h�r en m�ngd feta m�nniskor och f�r f�rsta g�ngen sedan jag kom till Sydamerika s�g jag joggande m�nniskor och en hel del av dem. D�r fanns ocks� m�ngder av motorcyklar, s�kert 95% av fordonen, men n�stan inga taxibilar. Bristen p� Internet-caf�er var ocks� p�taglig. I Leticia fanns bara ett enda och det med �ver en timmes v�ntetid innan man fick tillg�ng till en sl� och sliten dator.
Jag hade dock mitt hotell p� den Brasilianska sidan nere vid floden. P� hotellrummet hade jag till min �verraskning ett kylsk�p som var tomt n�r jag kollade. Jag k�pte en flaska vatten att st�lla i kylsk�pet men n�r jag skulle �ppna det i metallhandtaget fick jag en rej�l 220 volts st�t som svar. N�r skrattattacken som f�ljde min f�rv�ning hade lagt sig s� valde jag att ist�llet �ppna det vid �versidan i gummikanten. Detta hj�lpte f�ga och kylsk�pet gav mig en till elkyss, denna g�ng �nnu kraftigare och d� jag tyckte att jag hade skrattat nog f�r den kv�llen s� st�llde jag flaskan ovanp� den ist�llet. Jag tittade sedan en stund misst�nksamt p� kylen som stod intr�ngd bredvid den smala s�ngen d�r jag skulle sova p� natten.
Tv� fiskare paddlar deras kanot l�ngs Amazon-floden i Brasilien.
Det finns dock goda sk�l att �ven l�ra sig en del portugisiska om man vill h�vda sig ha upplevt hela kontinenten d� Brasilien �r ett gigantiskt land, det femte st�rsta i v�rlden och det t�cker n�stan halva kontinenten. Detta motsvarar �ver nittio procent av USA:s yta, tjugo g�nger Sveriges yta eller som Europa och Ryssland tillsammans. Brasilien gr�nsar ocks� till alla l�nder p� kontinenten f�rutom Chile och Ecuador. Trots en den enorma folkm�ngden av 180 miljoner inv�nare och med �verbefolkade st�der som S�o Paulo med 20 miljoner inv�nare s� �r folkt�theten en av de l�gsta i v�rlden.
Etapp nummer tv�: Tabatinga till Manaus
Efter en elst�tsfri natt s� st�mplade jag mitt pass hos den federala polisen, k�pte en h�ngmatta och en vattendunk och begav mig till b�tarna d�r jag klev ombord p� den enda b�ten som gick till Manaus. Jag valde att ta en hytt och blev lite svettig n�r jag h�rde att det skulle kosta 1200 kronor om jag inte hade en medpassagerare. D� jag kom tillbaka efter en liten rundtur hade dock en colombiansk kvinna som hette Silvia anslutit och jag beh�vde bara betala halva beloppet, 600 kronor. I detta ingick tv� utm�rkta men lite enformiga m�ltider, i regel kyckling, pasta och ris, samt frukost som jag var f�r sl� f�r att prova. Vi hade en f�rv�nansv�rt bra hytt med fl�kt, elutag f�r datorn och eget badrum med dusch. Jag h�ngde upp h�ngmattan utanf�r hytten och d�r var det trevligt att ligga i den fl�ktande vinden p� dagarna.
Silvia visade sig vara en v�ldigt trevlig biolog i dryga trettio�rs�ldern som talade flytande engelska (f�rutom spanska, portugisiska och italienska) och var p� v�g till en forskningsstation utanf�r Manaus. Det var trevligt att kunna ha lite riktiga diskussioner igen som jag saknat d� min spanska inte str�ckte sig nog l�ngt. Alla p� b�ten trodde vi var ett par d� vi bodde ihop och talade ett fr�mmande spr�k tillsammans.
B�ten, liksom alla andra b�tar som trafikerar omr�det, best�r av tre v�ningar med �ppna d�ck. Den understa v�ningen �r f�r l�ttare last, typ frukt och tombackar samt billiga h�ngmattsplatser d� det �r varmt och mycket oljud fr�n motorn. P� mellanv�ningen finns n�gra hytter i f�ren, ett k�k och toaletter i aktern och resten �r ett stort utrymme f�r h�ngmattor. L�ngst upp finns kaptenshytten, f�rarkabinen och en bar
De enorma regnskogarna har stor artrikedom i v�xt- och djurv�rld. H�r finns sj�f�gel, apor, ormar, sk�ldpaddor och alligatorer. Bland fiskarterna m�rks arapaiman, som kan bli 6 m l�ng, och den vasstandade pirayan.
Amazonflodens hela lopp utforskades 1541 av spanjoren Orellana. Han antas ha gett floden dess namn sedan han angripits av l�ngh�riga indianer ("amasoner"). En troligare f�rklaring �r att namnet kommer fr�n indianernas ben�mning p� pororocan. De kallade flodv�gen ama�unu, vattenmolnd�net.
K�lla: Bonniers Lexikon
Resan tog fyra dagar vilket var en utm�rkt viloperiod. Den gick l�ngs den lugna och breda Amazonas-floden och p� b�da sidor kunde man se djungeln p� n�got eller ibland n�gra hundra meters h�ll. N�gra djur var inte m�jligt att sp�ra, ens med kikare.
En natt v�cktes vi av en tullare som bankade p� d�rren. Efter att han tittat n�rmare p� v�ra pass (hmm, colombian och gringo i samma hytt, muito interessante) s� gjorde han en total genoms�kning d� vi fick lasta ur varenda pinal och han kl�mde och k�nde p� allt (fr�n v�skan) och lyste igenom varenda skrymsle (i hytten).
En annan natt v�cktes vi av ljudet fr�n ett v�ldsamt ov�der. B�ten gungade h�ftigt fram och tillbaka och pl�tsligt fick den ocks� kraftig slagsida, det k�ndes i alla fall s� n�r man l�g ned i s�ngen. Jag �ppnade d�rren f�r att kika ut men d�r var bara en v�gg av vatten fr�n regnet som �ste ned. Vi valde att kura i s�ngarna i hopp om att det skulle hj�lpa och det gjorde det. Snart lugnade sig ov�dret och slagsidan r�tades upp. Jag kikade ut igen och nerv�sa m�nniskor, somliga med p�tagna livv�star vandrade omkring. Jag st�ngde d�rren och vi fortsatte att sova d� showen var �ver.
Min dator v�ckte annars stort intresse p� b�ten och jag fick s�llskap av unga brasilianskor p� hytten som jag �vade portugisiska med och som roades mycket av att skriva sina namn p� tangentbordet. Jag fick ocks� ta hand om en fyra m�naders pojke vars 17-�riga mamma inte verkade vara s�rskilt intresserad av. Hon var mer intresserad av mig och hade sv�rt att f�rst� hur jag kunde tycka att tio �rs �ldersskillnad var lite mycket. Jag blev ocks� barnvakt �t en 14 m�naders pojke vars pappa var en hund enligt mamman. Hon kan inte ha menat bokstavligt f�r barnet s�g helt normalt ut. Han kunde dock g�ra lite hundliknande trick som att blinka och g�ra sl�ngkyssar p� kommando.
Manaus
Till Manaus anl�nde vi mitt i natten men vi fick stanna och sova p� b�ten. I gryningen st�ngde de dock av str�mmen till fl�kten s� att vi drevs ut fr�n hytterna av hettan. Jag tog farv�l av Silvia och checkade in p� ett hotell. Det var v�ldsamt varmt och kvavt, vilket man inte vant sig vid i den st�ndiga fl�ktande vinden p� b�ten. Det r�ckte f�r mig att g� ett par hundra meter i solen f�r att bada i svett. Jag anl�nde p� s�ndagen vilket i alla st�der ditintills inte betytt n�got alls. H�r betydde det att *alla* aff�rer var st�ngda och det var en helt d�d stad.
Jag s�kte n�got st�lle att kolla mejlen p� hela dagen men hittade bara ett enda som var st�ngt. Det fanns dock v�ldigt gott av s�ljare av djungelturer men n�gra s�dana hade jag ingen lust att g�ra, speciellt inte fr�n Manaus varifr�n det �r dyrt och d�ligt d� stadens p�verkan str�cker sig flera dagars resv�g ut i djungeln.
P� kv�llen tr�ffade jag p� en trevlig brasilianare som bott i USA och Tyskland och som talade flytande engelska med tysk brytning. Vi gick och �t middag tillsammans och han visade mig sedan till ett hotell som hade en Internet-uppkopplad dator, p� baksidan av kvarteret d�r jag hade mitt hotell.
Etapp nummer tre: Manaus till Bel�m
Dagen efter best�mde jag mig att genast l�mna Manaus och ta mig n�rmare de h�grande vita str�nderna l�ngs Atlant-kusten. Jag k�pte d�rf�r en biljett till en ny b�t. Denna resa �r uppenbart mycket popul�rare d� hela tre b�tar avgick bara den m�ndagen och priserna var flerdubblade. Jag valde att betala ungef�r 580 kronor men d� bara f�r en h�ngmattsplats p� mellanv�ningen. En hytt hade kostat fantasisumman 1800 kronor, f�r samma tid och str�cka som fr�n Tabatinga.
Jag hade sedan l�nge haft k�nslan av att jag hade en halsinfektion som l�g och ruvade. Denna halsinfektion valde, alls inte ol�mpligt, att sl� till med full kraft s� snart jag hade riggat min h�ngmatta. Jag var helt utmattad och
Silhuetten av tr�d i regnskogen vid Amason-floden
Tv� v�nliga, gamla damer i h�ngmattorna bredvid var oroliga f�r mig och kom med olika alternativa tabletter och salvor och fr�gade mig regelbundet om jag inte ville �ta eller ha frukt. P� b�ten fanns ocks� ett par tyska tjejer som skulle resa l�ngs hela kusten som jag, men i v�ldigt h�gt tempo. Jag fick p� grund av sjukdomen dock tyv�rr inte s� god chans att l�ra dem b�ttre.
D�cket jag sov p� kryllade av h�ngmattor och de fylldes p� med �nnu mer folk efter v�gen. Jag sov med folk runt hela mig och man hade alltid kontakt med n�gon genom h�ngmattstyget och det var ibland v�ldsamt irriterande att ha en fot som sparkade en i huvudet eller folk som bufflade sig f�rbi, alltid utan att be om urs�kt. Jag hade varit lite orolig f�r att inte kunna sova i en h�ngmatta med Silvia hade gett mig tipset att ligga lite diagonalt. Det gjorde susen och det var v�ldigt bekv�mt s�. Temperaturen var ocks� utm�rkt, det k�ndes som kanske 25 grader p� dagarna och 20 grader p� n�tterna. Jag sov alltid i shorts med t-shirten som huvudkudde.
Bel�m
Efter fyra dagar n�dde vi Bel�m p� fredagseftermiddagen. Med vanligt sydamerikanskt s�kerhetst�nkande s� placerades b�ten utanf�r en annan s� att de var tvungna att lasta alla v�skor �ver den. Arbetare st�llde sig med en sandalsbekl�dd fot p� varje reling och lastade med en h�jd av kanske tio meter ned till vattnet under dem och efter en knuff fr�n en kollega halkade en av dem till och var mycket n�ra att falla ned tills hans stora irritation. �ven m�nga av passagerarna (ok, jag ocks�) tog genv�gen att kl�ttra �ver relingarna ist�llet f�r att st�lla sig i den l�nga k�n i hettan och riskera att packningen blir stulen under tiden.
Jag valde d�refter att ta ett lite fl�digare hotell f�r att vila upp mig fr�n de sista sviterna av sjukdomen. Jag hade d�rmed s�v�l ett v�nligt kylsk�p med inneh�ll till rimliga priser som luftkonditionering.
Trenden med bristen p� och bristande Internet-caf�er visade sig h�lla i sig. I Bel�m fanns det tv�, p� Hilton Hotell och i ett Iguatemi Shopping Centre. Det senare var dessutom helt ok�nt f�r m�nga som till och med jobbade inne i k�pcentret. Den bristande konkurrensen hade ocks� gjort att de hade en massa regler som man m�ste godk�nna (inga drycker f�r intas, ingen support fr�n personalen, du betalar �ven om datorn inte fungerar och s� vidare) och datorerna var usla men det var dyrare �n jag sett sedan Argentina.
I �vrigt var Bel�m en trevlig stad. Jag hamnade ocks� mitt upp i firandet av �C�rio de Nazar� som firas den andra s�ndagen i oktober med en upptrappning dagarna dessf�rinnan. Detta �r en av Brasiliens st�rsta katolska h�ndelser och man firar �Jungfrun fr�n Nazareth� som �r en statyett som s�gs vara skulpterad just d�r. Det var en enorm m�ngd m�nniskor p� gatorna och i h�gtalaranl�ggningar ropades ut vad som l�t som politisk propaganda men s�kert var n�got annat. Det fanns k�rer, orkestrar och s�ljare av krimskrams �verallt.
Statyn paraderades runt i staden i en stors fordonskolonn, bevakad av en helikopter. F�rst kom m�nga hundra motorcyklar, d�refter poliser och sedan n�gon glasbil med statyn samt n�gra h�jdare, kanske stadsm�staren. Detta var tydligen viktigt och s�v�l kvinnor som m�n gr�t n�r de �kte f�rbi.
P� s�ndagen sl�pades n�got i ett l�ngt rep, kanske var det statyn �ven det. Repet m�ste ha varit m�nga hundra meter och l�ngs det stod av n�gon anledning unga m�nniskor utan skor intryckta t�tt t�tt mot varandra och h�ll i repet. M�nga s�g ut att vara n�ra att svimma i hettan, andra sj�ng vad som l�t som kampvisor. P� balkongerna l�ngs gatorna stod �sk�dare och sl�ngde ut papperslappar och sprutade med vattenslangar p� de vandrande till deras stora gl�dje men till gatuf�rs�ljarnas stora irritation som fick sina varor bl�ta. Arrang�rerna fick k�mpa f�r att h�lla alla p� ett led och det tenderade att tryckas ut n�gon liten grupp �t n�got h�ll ibland. Jag f�ljde repet hela v�gen till b�rjan och d�r k�mpade ist�llet arrang�rer med att f�rs�ka f� repet att r�ra sig fram�t. Mitt tips m�ste ju vara att om man bara anv�nder en tiondel av personalstyrkan s� kan man s�kert tiodubbla den ursprungliga kraften. Jag valde dock att inte framf�ra detta f�rslag till dem.
H�gtiden skall ocks� vara n�gon slags manifestation f�r freden och i tider som dessa utnyttjades det till antikrigspropaganda mot USA i plakat som �N�o a Guerra de Bush�, allts� �Nej till Bush�s krig�. D� fr�gar man sig f�rst�s vad de i s�dant fall s�ger ja till.
Jag avslutade min visit med att g� p� bio f�r att se �American Sweethearts�. Det var ett riktigt bottennapp med bland andra Julia Roberts och Catherine Z Jones. Jag avr�der starkt fr�n att kasta bort tid p� den filmen.