Det var en trevlig omv�xling att �ka med flyg. Flygplanet var n�stan tomt s� jag fick en plats p� tredje raden utan n�gon p� s�tet bredvid. Flygtiden var bara en och en halv timma men de hann med att dela ut en torr fralla och ett par muggar Coca Cola innan vi landade i djungelstaden Iquitos. Som vanligt n�r man kliver ut i ett tropiskt klimat s� var det chockartat med den enorma fukten och v�rmen som sl�r emot en. Man vande sig med tiden men det var alltid hetta (upp�t 40 grader) p� dagarna och varmt (runt 25 grader) p� n�tterna med enstaka regnskurar som gav svalka. I flyghangaren spelade de levande musik och delade ut n�gon konstig pryl med fj�drar med anledning av att det var turismens dag. Detta dock lite ol�gligt d� jag fick h�ra att turismen minskat dramatiskt som f�ljd av terroristattentaten i USA.
Med sina 400.000 inv�nare �r Iquitos Amazonas st�rsta stad utan v�gf�rbindelse. De enda s�tten att ta sig dit �r med flyg och flodb�t. P� slutet av artonhundratalet var det en gummiboom h�r som grundlade stadens position, idag spelar ist�llet olja och turism viktiga roller. S� isolerad som staden �r s� har den v�ldigt begr�nsad brottslighet och m�nniskor �r i allm�nhet �ppna och trevliga. Ett trevligt inslag i staden �r de trehjuliga motorcykeltaxin som finns runt i hela staden och s�llan kostar mer �n n�gra kronor.
N�r jag l�mnade flyghangaren stod ett tjugotal taxichauff�rer och ropade. Jag fr�gade vem som var billigast och n�gon ropade �jag jag!� och ville ta min v�ska. Jag fr�gade om priset och han sa fem soles varp� n�gon genast ropade fyra. Tre svarade en hel
Skulle kunna vara fotat ut fr�n mitt hotellf�nster. Jag bodde dock lite h�gre upp och vattnet stod l�gre.
Jag hade hittat ett hotell i boken men det hade inte varmvatten enligt chauff�ren s� han rekommenderade ett annat vilket jag, mot min vana, accepterade att f�lja honom till. Hotellet verkade dock bra om �n lite dyrt d� jag valde ett rum med tv� s�ngar (en att l�gga v�skan p�) och med utsikt �ver Amazonas-floden och Belen, den Flytande Staden. Jag hade sv�rt att f�rst� det senare namnet d� det var en helt vanligt by utanf�r Iquitos, om �n med m�nga hus p� tr�p�lar. Det f�rklarades senare av att floden nu stod sju meter l�gre �n vad den skulle g�ra om n�gra m�nader och d�rmed skulle Amazonas-floden l�pa under husen och inte flera hundra meter iv�g som nu var fallet. Med tiden visade sig dock mitt hotell vara uselt men de sex dagarna jag stannade i Iquitos fick jag aldrig tid eller energi att byta. Sura gubben i receptionen mumlade regelbundet klagom�l men det f�rblev mummel, troligtvis p� grund av det h�ga priset, st�dningen uteblev efter ett ryck den f�rsta dagen, vattnet var varmt en enda g�ng och detta vid sextiden p� morgonen och ljuset p� toaletten fungerade bara enstaka g�nger. Jag hade dock en takfl�kt som n�stan alltid fungerade, om �n n�got l�ngsam.
Ett intressant inslag p� hotellet men �ven p� alla andra st�llen �r m�ngden av insekter, inte minst myror. Efter ett par dagar hade jag f�tt en myrstig �ver min andras�ng. Jag f�ljde den och den slutade vid en relativt tom yoghurt-f�rpackning. En annan myrstig ledde till ett halvfullt glas av rom och cola som numera hade ett lock av flytande myror. �ven efter uppst�dning dr�jde sig myrorna kvar dock. De verkade ocks� ha en f�rk�rlek f�r tangentbord, s�v�l i min dator som p� Internet-caf�er. �ven spindlar och �dlor �r vanliga inslag, somliga riktiga bj�ssar.
D�ligt geografiskt kunnande
Detta �r verkligen p�tagligt. Jag har f�tt fr�gor som �Ligger Sverige i USA? Hur n�ra New York bor du? Nehej, ligger Sverige n�ra Australien d�? Hur l�ter Japanska?�. Och detta trots en noggrann beskrivning av att Sverige ligger i norra Europa p� andra sidan Atlanten och vilka andra l�nder som ligger d�r.
Vinkar med handen �t fel h�ll
Detta var verkligt f�rvirrande f�rsta g�ngen. Detta �r allts� n�r de skall vinka �kom hit�. I till exempel Sverige vinkar vi med handflatan upp�t och b�jer fingrarna fram och tillbaka. I Sydamerika har de ist�llet handflatan ned�t och b�jer inte fingrarna lika mycket utan h�jer och s�nker hela handen vilket mest liknar polisens �s�nk farten�.
B�ddning av s�ngarna
I lite svalare klimat b�ddas med lakan p� madrassen, ofta med res�rband. D�refter ytterligare ett lakan och ovanp� det en filt eller upp till fem stycken om det �r riktigt kallt. Sedan sover man mellan de tv� lakanen, det finns allts� inget p�slakan som �r standarden i Europa. I varmare klimat b�ddas f�rst�s utan filtar och i tropiska klimat �ven utan extralakanet. P� b�tar och i djungler sover man i regel i h�ngmattor.
Kroppsn�ra kultur
Kroppen som redskap �r ett viktigt inslag i den Sydamerikanska kulturen och till exempel fetma �r n�stan ett ok�nt problem, speciellt bland ungdomar. Gym �r d�remot vanliga �ven i sm�st�der. �verallt spelar barn och ungdomar fotboll och volleyboll och f� barnfamiljer har r�d med TV-spel eller ens TV. Jag har bland annat sett barn i 7-8 �rs �ldern som g�r bak�tvolter.
Dansar �squaredance�
Mycket vanligt �r danser enligt regelbundna m�nster, speciellt i Peru. Antingen danser de mitt emot varandra parvis men vanligt �r ocks� p� l�nga led som i det amerikanska alternativet squaredance. N�stan varje peruansk l�t har sin egen dans, att j�mf�ra med Macarena som har slagit igenom �ven i Sverige. Man l�r sig de avancerade danserna p� TV eller av andra p� dansgolvet.
Gifterm�l �ver generationsgr�nser
Detta kanske �r vad nordeurop�er finner mest f�rv�nansv�rt. �tminstone i Amazonas-omr�det �r gifterm�l mellan en ung kvinna och en gammal man inget s�rskilt avvikande. Jag tr�ffade en ung tjej hade till exempel blivit introducerad f�r en 74 �rig man som f�reslagit att hon skulle gifta sig med honom och flytta till Puerto Rico. Hon hade ocks� m�nga v�nner, s� unga som 18 �r som gift sig med m�n i 60- och 70-�rs�ldern. M�nga �ldre m�n kommer ocks� till Iquitos fr�n fr�mst USA och s�ker unga fruar.
Buscagringos
Ett annat besl�ktat fenomen �r �tminstone peruanska kvinnor p� jakt efter v�sterl�ndska m�n. De ser vita m�n som en biljett fr�n det knapra livet i Peru mot ett rikt liv i v�stv�rlden. Diskoteken som bes�ks av m�nga turister, fr�mst m�n d� det �r relativt f� kvinnor som g�r l�ngresor i Sydamerika, kallas ofta just �buscagringos� och �r v�lbes�kta av Peruanska singeltjejer. Majoriteten av dem �r dock d�r bara f�r att festa och ha kul.
Diverse sociala regler
Dessa skiljer sig tidvis en smula fr�n Sverige. Vid m�ten mellan m�n skakas det hand men mellan man och kvinna g�ller alltid en puss p� v�nsterkinden, �ven vid en f�rsta introduktion. Peruanen i gemen dricker m�ttligt eller inte alls, �ven p� krog och diskotek. De ser dock inte ned p� alkoholintag (n�ja, jag hoppas det i alla fall). Mannen f�rv�ntas betala *allt* om han �r tillsammans med en kvinna vid den minsta antydan p� att man inte bara �r v�nner, �tminstone om mannen �r svensk turist och heter Janne. La Familia �r viktig och f� f�rst�r hur man kan resa i m�nader (eller �r) utan att tr�ffa familjen.
Dessa ligger ankrade utanf�r Iquitos. Hit kommer bara de mindre b�tarna p� grund av det bit- och tidvis grunda vattnet.
P� kv�llen var det upptr�danden vid plazan. Det var roligt i tio minuter. Alla verkade vilja prata i den fina mikrofonen s� den vandrade mellan olika arrang�rer och barn som alla sade oviktiga saker. Sedan var det barns och en homosexuell killes kaotiska dans till popmusik och n�r en grupp �ldre m�ns �ntrade scenen f�r n�got musikframf�rande fick det vara nog.
Iquitos hade ett utm�rkt nattliv. Jag hade dock f�tt en del varningar fr�n olika h�ll om de �d�liga flickorna� som satt runt p� plazan med start vid tiotiden p� kv�llen och �ven h�ll till p� de olika diskoteken. De hade ovanan att l�gga piller i turisters drinkar och sedan plocka pengar av dem d� de somnat. Inget som f�rhindrade mig f�r att vilja prova nattlivet dock. F�rst�s.
P� ett caf� tr�ffade jag p� en italienare och den svensktalande dansken Christian som jag tr�ffat i Cusco, d� tillsammans med hans tv� svenska v�nner. Han reste fortfarande tillsammans med dem men nu ocks� med italienaren. Vi fick ett intressant spr�kproblem d� jag talade spanska och svenska, Christian svenska och italienska (men ingen spanska) och Italienaren italienska och spanska (men ingen engelska), det vill s�ga alla kunde tala med alla men ingen kunde tala med de b�da andra samtidigt. Det gick dock bra men b�ttre d� italienaren gick f�r att sova p� grund av magproblem.
Jag och Christian gick ist�llet till Noa Noa, det b�sta diskoteket i stan. Vi blev positivt �verraskade �ver st�llets kvalitet. De hade tv� �ppna v�ningar med ett vattenfall fr�n den �vre v�ningen och ett rej�lt tilltaget dansgolv med bra musik. D� det var onsdag s� var bes�karantalet begr�nsat men �nd� tillr�ckligt. P� dansgolvet h�rjade tv� brittiska killar som senare kom att kallas Los Locos. De f�rpestade tillvaron f�r de tv� vackrare flickorna p� dansgolvet s� jag antog uppgiften att befria dem fr�n galningarna.
P� s� s�tt kom jag att tr�ffa den s�ta flickan Rosita och hennes v�ninna Jenny. Rosa (som hennes egentliga namn �r, p� spanska l�gger man normalt till �it� f�r att skapa smeknamn, som exempel �r Juan motsvarigheten till Jan och Juanito motsvarigheten till Janne) hade nord-brasilianskt blod och var d�rmed m�rk men bodde numera i Lima och var p� ett halv�rsbes�k i Iquitos. Jag drog �ven Christian till deras bord men hans avsaknad av spanskakunskaper gjorde utbytet begr�nsat och han valde tyv�rr att efter n�gon timme att dra sig
Jag best�mde mig f�r att skjuta p� djungelutflykten och kom ist�llet att tillbringa den mesta tiden i staden tillsammans med flickan Rosita. Vi f�ljde upp med ett nytt discobes�k dagen efter men hennes v�ninna Jenny hade det n�got l�ngtr�kigt och satt mest och surade s� det blev ingen l�ng kv�ll f�r n�gon av oss.
Dagen d�rp� �kte vi p� en badutflykt till en swimmingpool en bra bit utanf�r staden. Vattnet i poolen var som en kokande gryta p� grund av alla lekande barn s� vi valde den n�rliggande floden som �ven den var v�lbes�kt. Bland annat �kte grupper av barn och ungdomar runt i urholkade stockar och f�rs�kte s�nka varandras b�tar vilket var otroligt enkelt d� b�tarna var �verfyllda. Vi hade ocks� s�llskap p� handduken av j�ttemyror som tog stora tuggor av v�ra f�tter. Vi fick tyv�rr senare h�ra att strax bakom oss p� v�gen tillbaka hade fyra personer k�rt ihj�l sig p� en motorcykeltaxi. De hade varit fulla och en av dem var p� v�g att ramla av s� alla sl�ngde sig mot honom f�r f� tag i honom vilket fick hela ekipaget att v�lta i h�g fart med allts� samtliga
N�ja, jag vet inte.
En annan dag �kte jag och Rosita p� en utflykt l�ngs Amazonas till ett par alltf�r turistiga indianbyar. D�r tr�ffade vi �ter p� Los Locos som inte var s�rskilt pratglada. Jag sk�t pil med bl�sr�r och tr�ffade vedklabben p� andra f�rs�ket (!) och vi slets upp i indiandansen runt g�rdsplanen men lyckades undvika ansiktsm�lningarna (som vi gladdes �t att Los Locos inte lyckats undvika).
P� sydamerikanskt vis (vikten av La Familia) blev jag ocks� introducerad f�r Rositas farlige bror Forest som jobbade som vakt p� flygplatsen och hade en pistol. Han var dock v�nlig och pratade till skillnad fr�n Rosita engelska. Han bodde i Iquitos tillsammans med sin lilla dotter och sin lilla fru.
Efter n�gra dyra middagar och n�gra orov�ckande missf�rst�nd (�quiero cansarme�, allts� �jag vill vila� �r inte bra om det uppfattas som �quiero casarme� vilket betyder �jag vill gifta mig�) s� b�rjade jag k�nna att det var dags att r�ra p� p�karna innan saker och ting blev alltf�r komplicerade. Det andra alternativet var i princip att bli kvar en v�ldigt l�ng tid. S� trots �m v�djan fr�n Rosita ("Fantomen �r h�rd mot dom h�rda") k�pte jag d�rf�r en biljett f�r en f�rsta etapp l�ngs Amazonas-floden till Brasiliens gr�ns. Jag valde d�rf�r ocks� att avst� fr�n djungelturen, jag skulle trots allt fara rakt igenom djungeln i m�nga dagar fram�ver. Jag hade d�rmed best�mt mig f�r att vika av fr�n min ursprungliga plan d�r n�sta steg var mot Ecuador och Galapagos-�arna. Ist�llet v�ntade nu Brasiliens str�nder.