Jag anl�nde en solig eftermiddag till Lima med bussen fr�n Pisco. Jag �ver�stes genast av taxichauff�rer som jag spelade ut en smula mot varandra tills jag var nere i 15 kronor f�r tjugominutersresan till Miraflores d�r jag ville bo. Lima �r kanske Sydamerikas farligaste huvudstad med gott om r�nare. Jag tr�ffade till exempel n�gon som hade en flickv�n i en av f�rorterna men de kunde s�llan tr�ffas d� det var s� farligt att vistas utomhus d�r och det tog tv� timmar f�r henne att ta sig in till centrum med kollektivtrafik. De billigaste hotellen finns lustigt nog i de centrala delarna men detta just p� grund av den stora faran att vara d�r efter skymningen. Jag valde d�rf�r att bo i Miraflores som s�gs vara betydligt s�krare och jag k�nde mig �tminstone lugn trots m�nga nattliga promenader.
N�got annat som hindrar folk fr�n att bli blixtf�r�lskade i staden �r ett fenomen som kallas Gar�a och som drabbar alla st�der som ligger f�r n�ra denna kust. Detta �r ett n�rap� st�ndigt dis som ligger �ver staden. Man kan skymta solen (och �ven m�nen) genom den men den v�rmer inte som man �r van vid. Till detta l�ggs bilavgaser fr�n de bilglada �tta miljoner inv�narna i staden.
Jag trivdes trots allt detta lysande! M�nniskorna �r s�llsynt �ppna och det �r s�llan man vandrade ett par kilometer utan att st�ta ihop med n�gon som ville prata. Vid ett par tillf�llen kom det fram folk, bland annat en polis, som k�nde mig vid namn men som jag inte hade n�got minne av.
Hotellet jag hade t�nkt bo p� var betydligt dyrare �n vad som var n�mnt i min guidebok och d� hotellchefen var p� resa s� var det oprutbart. Jag valde d�rf�r att ta ett annat, inte billigare men betydligt mer centralt och b�ttre hotell, f�r samma dyra pris � 20 USD per natt. Jag skulle dock f� anstr�nga mig om jag ville komma ned mer �n ett par dollar och fortfarande bo i centrala Miraflores. Jag hamnade nu dessutom granne med lyxhotellet Mariott och tv�rs �ver gatan fr�n Larco Mar som var den senaste storsatsningen p� spenderglada m�nniskor, att j�mf�ra med Heron City i Kungens Kurva utanf�r Stockholm. Larco Mar �r en anl�ggning med stora biografer, bowlinghall, massor av butiker, restauranger och annat, allt inspr�ng i en bergv�gg �ver havet. H�r tr�ffade jag vid ett bes�k p� en arkitektutst�llning p� Miguel som �r sista�rsstudent p� arkitekth�gskolan. Han var trevlig och vi best�mde att g� ut och ta n�gra �l n�gon g�ng. N�r jag l�mnade utst�llningen f�r att g� tillbaka till mitt hotell tog en kanske 20 �r ung tjej tag i mina h�nder och sa �Come with me!�. Jag avstod dock vidare �ventyr d� jag s�g fram emot ett m�te med Magalli, familjeflickan som jag helt kort tr�ffat i Cusco.
Bergv�ggen i vilken Larco Mar �r inspr�ngd visade sig ocks� vara utm�rkt till n�got annat som fick mig att st� m�ll�s den f�rsta f�rmiddagen jag vandrade dit. D�r sv�vade n�mligen flera h�ngglidflygare och sk�rmflygare, vilket �r n�got som �ven jag sysslat med en del. Vindar fr�n hela havet pressas mot den kanske hundra meter h�ga v�ggen och bildar en upp�tvind, nedanf�r v�ggen finns dessutom kanske hundra meter av strand ut mot havet vilken bildar en s�ker plats att landa p� vid vikande vind. De fick dessutom s� mycket h�jd att de kunde flyga in �ver staden och runt de h�ga hotellbyggnaderna vilket borde vara mycket farligt med tanke p� den turbulens som bildas p� baksidan av dem.
P� l�rdagmorgonen blev jag upps�kt av Magalli p� mitt hotell men receptionisten ville v�nligen (?) nog inte v�cka mig. Hon l�mnade sitt telefonnummer men det fungerade inte p� hela eftermiddagen och kv�llen. Det var ju l�rdag och jag ville g� ut hur som helst. Jag inledde med ett bes�k p� casinot i Mariott-hotellet d�r jag till min gl�dje inte bara lyckades spela in 25 USD utan ocks� f� ett g�ng gratisdrinkar. N�r de m�rkte min takt i drickandet b�rjade drinkflickorna dock undvika mig s� jag best�mde mig f�r att g� vidare.
Jag s�kte d� upp Miguel som jobbade sent i Larco Mar och vi best�mde att g� ut, tillsammans med en kompis till honom. Sedan fick jag dock slutligen tag i Magalli som ocks� tog med sig en kompis och i Miguels bil �kte vi iv�g till en f�delsedagsfest f�r en v�ninna till Magalli som �gde rum i en annan stadsdel av Lima,
Andra intressanta personligheter som jag l�rde k�nna i Lima var den feta mannen som jag st�tte p� under en promenad. Han var en typisk fixare. S� snart vi kom in p� n�got �mne s� ville han fixa n�got �t mig (Sk�rmflygning? Ah, jag tar dig till klubben! Jass� du vill �ta f�rst, jag tar dig till en typisk Peruansk restaurang! Vill du k�pa klocka? N�got annat? Lite kokain kanske?) Eller den trevliga unge jongl�ren. Jag t�nkte flasha lite med mina kunskaper men han var v�nligt begr�nsad i sin upphetsning och visade mig ist�llet hur man jonglerar med fem och sex bollar eller med k�glor (tyskk�pta som jag har identiska med i Sverige).
De resterande dagarna jag stannade i Lima kom Magalli att jobba en hel del och hade ingen m�jlighet att tr�ffa mig. Hon var mycket �ngerfull �ver detta och skrev flera mejl om hur d�lig v�rd hon var. Jag tr�ffade en kv�ll ist�llet p� flickan Maritza fr�n stadsdelen Baranco som var ett annat bra exempel p� hur l�tt det �r att tr�ffa p� nytt folk i Lima. Jag var p� v�g att g� p� bio i Larco Mar d� hon ropade in mig till telefonkiosken d�r hon stod. Hon undrade var jag kom ifr�n och vart jag var p� v�g nu. Vi kom att g�ra s�llskap och gick tillsammans p� bio och s�g filmen AI, som var den sista storsatsningen av Stanley Kubrick, i samarbete med Steven Spielberg. En riktig h�jdarfilm d�r de dessutom inte klippt bort World Trade Center-husen vilket jag l�st att de skulle g�ra i den amerikanska versionen. Klart sev�rd!
Dagen d�rp� tog jag en l��ng promenad fr�n Miraflores in till de centrala delarna av staden. Trots snabb marsch och i princip en enda l�ng rak v�g s� tog det drygt tv� timmar att vandra. Kvarteren blev alltmer slitna ju n�rmare centrum man kom och ytorna allt st�rre med gr�a, bl�siga torg och m�ngder av trafik. Jag vandrade till busstationen och t�nkte k�pa en biljett till Huaraz uppe i bergen men det fanns ingen som jag ville ha d� jag �ter skulle ha anl�nt mitt i natten och dessutom med en d�lig buss i m�nga timmar. Jag satte mig och l�ste om Huaraz och best�mde mig ist�llet f�r att hoppa �ver det. Jag hade sett nog med bergstrakter och i ett brev fr�n italienaren Alessandro hade staden f�tt krassa recensioner.
Jag tog ist�llet en taxi tillbaka till ett flygbolag med en taxichauff�r som l�ste alla d�rrar och nerv�st spanade omkring sig den tid vi k�rde genom centrum. P� flygbolagets kontor k�pte jag en biljett till Iquitos ute i de Peruanska djunglerna till den n�stf�ljande dagen. Jag avslutade min tid i Lima genom att g� p� ytterligare en film, Swordfish. Den hade ett klart terroristtema och tankarna gick f�rst�s �ter till de amerikanska attentaten men i �vrigt en inte s�rskilt sev�rd film.
�eller kanske snarare bristen p� densamma �r ett intressant kapitel som jag vet en smula om efter n�gra turer i trafiken per bil och motorcykel samt som fotg�ngare. Det finns gott om trafikregler, skyltar, linjer och trafikpoliser i n�stan varenda korsning i vissa st�der, trots detta verkar ingen bry sig om lagarna.
Linjer
Snygga dekorationer och de �r bra f�r poliser som kan be fulla peruaner att f�rs�ka vandra l�ngs dem men i �vrigt g�r de ingen nytta. En tv�filig v�g kan med viss anstr�ngning rymma b�de tre och fyra bilar i bredd, speciellt g�ller detta i korsningar.
Stoppskyltar
S�dana sitter �verallt vid t ex avtagsv�gar mot hotell och vid sv�rsk�dade avfarter l�ngs de stora landsv�garna men betyder ofta ocks� �annan fara� vid t ex utfarter. Det �r dock f� som saktar farten och ingen som stannar.
R�dljus
Dessa finns det gott om i st�rre st�der. Dessa �r lite viktigare �n stoppskyltarna och har ungef�r samma funktion som skylten �L�mna f�retr�de� i Sverige n�r de visar r�tt. Folk saktar in farten och rullar sakta �ver om det �r r�tt men ger full gas om det �r gr�nt.
H�gerregeln
Denna s�gs finnas men h�gst fart, h�gst styrka i signalhornet och st�rsta modet verkar g�lla i f�rsta hand. Detta leder till att en del taxichauff�rer g�r korstecken innan de k�r ut i korsningar med skymd sikt, n�got som ger mig f�ga tr�st.
Trafikpoliser
Det enda som trafikanter verkar respektera. Dessa �r f�rgglada saker som ofta st�r uppst�llda p� betongst�llningar i mitten av v�gen och viftar med l�nga lasersv�rdsliknande ljusstavar. De �r ocks� glada anv�ndare av visselpipor vilka anv�nds f�r att s�ga s�v�l �Stanna!� och �K�r!� som �Hej kollega!� vilket kan g� f�rbipasserande turister p� nerverna.
