Cusco �r den sydamerikanska stad som l�ngst tid haft en st�ndigt bofast befolkning och det var navet i Inka-imperiet som str�ckte sig fr�n Colombia ned till Chile. Nu har det ist�llet f�rvandlats till centrumet f�r Perus turistindustri med n�rhet till m�ngder av turistattraktioner s�som Inka-leden, den forna Inka-staden Machu Picchu, regnskogen Manu och floden Urubamba som erbjuder goda m�jligheter f�r forsr�nning. Inte minst �r det ocks� den plats i Peru som erbjuder de b�sta m�jligheterna f�r nattliv vilket vi tog fasta p�.
Det visade sig vara ett otroligt bra drag. Den f�rsta anstormningen av inkastare fr�n diskotek som ville ge bort gratis sprit och fr�n restauranger med menyer i n�varna var lite chockerande men man kom att v�nja sig med tiden.
Efter en rundtur f�r att anv�nda alla kuponger f�r gratis Cuba Libre s� slutade kv�llen p� vad som visade sig vara det b�sta diskot - Xcess. Vi slutade upp i en grupp lokala tjejer som roade sig med att l�ta ett glas med �l vandra runt med t�mning i ett svep fr�n varje person f�ljt av p�fyllning fr�n en flaska. Det slutade med �lt�mning p� toaletten f�r mig.
Jag v�cktes p� natten av en ung tjej som visade sig heta Jasmine och som Alexei tog med sig till v�rt hotellrum. Hon lyste med en ficklampa i mina tr�tta �gon och ville veta vad jag hette. Jag avstod vidare konversation men h�lls �nd� vaken av aktiviteten i rummet. Det var dock mycket roande att lyssna p� dialogen mellan Alexei vars spanska �r extremt begr�nsad och Jasmine vars engelska begr�nsade sig till �Promise you love me, promise, promise�.
Planen var att efter middagen skulle Alexei och Jasmine g� iv�g f�r sig sj�lva f�r att Alexei skulle kunna sl�ppa bomben om uteblivet br�llop med hj�lp av sin improviserade spanska. Argentiskan �teruppstod dock precis n�r vi skulle vandra iv�g och det kr�vdes en del list f�r att f� henne att inte vandra iv�g tillsammans med sin v�ninna. Dessutom ville jag ha tillbaka mina svenska handskar som jag l�nat ut till Jasmine men f�redrog att f� tillbaka innan avskedet i misstanke om att hon snart gr�tande skulle f�rsvinna n�gonstans, detta dock till hennes mycket stora f�rv�ning.
Det hela slutade dock relativt bra. Alexei hade l�rt sig en l�xa och lovade sig sj�lv att aldrig g�ra om samma misstag. Efter n�gra fuktiga �gon fr�n Jasmine s� verkade hon ta det bra och n�r jag och Alessandro m�tte henne senare p� kv�llen var hon vid gott mod men ville inte veta av Alexei.
Sj�lv tr�ffade jag samma kv�ll den s�ta, lilla peruanskan Candy (taget?) som jobbade i Cusco. Jag avslutade kv�llen i hennes l�genhet tillsammans med en hundvalp och en kattunge som var v�ldigt lekfulla. N�r Candys syster d�k upp senare samma morgon satt kattungen p� kudden mellan v�ra huvuden med tassarna p� t�cket.
D�refter f�rberedde vi oss f�r ytterligare en kv�ll p� diskoteken. Alexei hade tr�ffat n�gra schweizare och en av dem, Nick som var p� resa runt jorden (l�s mer p� <http://www.nickout.ch>), f�ljde med oss. Han var liksom Alexei surfare s� de hade en del gemensamt.
Efter sedvanliga fria Cube Libre och p�fyllning med icke fria men v�l tre stycken f�r trettio kronor s� avslutades kv�llen p�
Somliga av v�ggarna �r s� perfekta att det inte g�r att sticka in ett papper mellan stenarna. Somliga har ocks� upp till tretton utskurna vinklar.
Vi studsade ocks� runt till musiken fr�n Trainspotting samt musik fr�n Rage Against the Machine och fick med oss ett g�ng av de mer h�rdhudade killarna medan resten tr�ngdes l�ngs v�ggarna. Det hela slutade med en massa bl�m�rken efter n�gra turer i golvet samt ett par s�ndertrampade glas�gon f�r n�gon sorglig �sk�dare.
Vi tr�ffade och umgicks ocks� med den nu v�lbekanta skaran inklusive Jasmine, flickorna med �lflaskorna fr�n den f�rsta kv�llen och dess f�ljeslagare men �ven med Alessandros nya beundrarskara som gjorde l�ngtg�ende f�rs�k i att slita av honom kl�derna p� scenen.
Fram�t eftermiddagen lyckades ocks� Alessandro vakna och vi sl�pade oss iv�g och bokade motorcyklar till dagen efter. Planen var nu att d�refter, p� torsdagen, ta en endagstur till Machu Picchu.
P� v�rt sedvanligt oplanerade s�tt kom vi att fara iv�g utan var sig karta eller turistbiljett till de olika Inka-ruinerna. I v�rt exalterade tillst�nd av att k�ra motorcykel s� kom vi snabbt att utesluta ruinerna. Vi tr�ffade p� ett par som ocks� p� motorcykel var p� v�g till n�gra varma k�llor s� vi best�mde oss f�r ocks� ta oss dit. I h�gt tempo satte vi d�rf�r av genom det vackra landskapet. Efter n�gon timme vek vi av p� lerv�gen som tog oss till de varma k�llorna. Detta visade sig vara ett inh�gnat omr�de med en pool av brunt, knappt ljummet vatten.
Alessandro �vertalade mig att ist�llet forts�tta l�ngs lerv�gen vilket vi gjorde. Jag f�rs�kte h�lla hans tempo genom vattenp�lar och mellan klippblock upp l�ngs de branta sluttningarna med ett h�gt stup p� ena sidan av v�gen men han f�rsvann snabbt och jag lugnade mitt tempo efter att ha f�tt ett kast med bakhjulet vilket fick mig att k�ra ned i den lilla men djupa och lerfyllda b�cken vid sidan av v�gen och efter att snabbt ha girat f�r bergsv�ggen framf�r mig studsat tillbaka upp p� v�gen utan skador p� varken mig eller motorcykeln.
F�rden fortsatte sedan tillbaka ut p� den asfalterade v�gen f�r en l�ng omv�g tillbaka till Cusco. Alessandro fick slut p� bensin och otekniska som vi var s� tog det en tid innan vi listat ut att slangen som h�ngde l�st faktiskt
Terasser f�r odling ovanf�r byn Pisac i Urubamba-dalen i Cuscos n�rhet.
Jag tillbringade kv�llen p� dansgolvet. D� jag f�r en stund var utan danspartner blev jag med kraft anfallen av en dansglad och vacker peruanska. Jag anade visst or�d �ver hennes intensiva och pl�tsliga k�rlek och snart fr�gade hon efter en drink. Jag urs�ktade mig och sa att jag bara hade fem soles, motsvarande femton kronor. �Que?! Cinco soles!?� blev hennes best�rta svar och hon rusade till sina v�ninnor f�r att ber�tta om den fruktansv�rda uppt�ckten.
Jag gjorde ocks� n�rmare bekantskap med flickan fr�n den f�rsta kv�llen med det runtvandrande �lglaset. Hon jobbade p� Xcess och presenterade mig f�r de olika h�jdarna p� st�llet. Hon sl�pade mig ocks� med f�r att n�rvara n�r hon f�rs�kte pressa ut l�nen fr�n chefen. B�de jag och chefen var dock r�rande �verens om att detta inte var r�tt tillf�lle, med tanke p� den stora m�ngden alkohol i allas magar.
�ven jag var krasslig och hade sv�rt att sova p� n�tterna p� grund av den ih�llande hostan men ville inte avst� veckans b�sta kv�ll f�r att festa - l�rdagen. Jag tog d�rf�r en lugn kv�ll utan redl�sa m�ngder av varken alkohol eller dans.
Jag tr�ffade ett ungt par fr�n Tyskland som jag tillbringade st�rre delen av kv�llen med. De var p� rundresa i Peru och vi hade mycket information att utbyta. Jag st�tte ocks� p� en Peruan som ville gifta bort sin t�vlingssimmande syster som bodde i Lima med jag avb�jde. I trappan p� v�g upp till toaletten st�tte jag ocks� p� �sterrikaren som jag tr�ffat i Puno. Han satt och tappade pengar och mumlade om en uppdrucken flaska vodka och om hans f�delsedag. Jag gratulerade.
F�rutom gruppen s� hade vi fem b�rare som bar t�lt och stolar samt en kock som �ven bar kokutrustning. De hade ett sansl�st h�gt tempo och sprang hela tiden d� de kunde, trots sina 25 kilos packning vardera.
Halva dagen gick �t till transport, intagande av frukost, utdelning av liggunderlag och slutliga f�rberedelser. N�gon timme f�re lunch vandrade vi iv�g l�ngs en kraftig uppf�rslutande stig och jag b�rjade fundera p� vad jag givit mig in p�.
Dagen f�rl�pte dock relativt sm�rtfritt och d� jag l�g i t�ltet p� kv�llen ovanf�r byn Wayllabamba med en h�jd av 3000 meter s� k�nde jag mig stark inf�r den �k�nda Dag Tv� som sades vara v�ldigt jobbig.
Moln d�ljer de andiska topparna i bakgrunden av Machu Picchu, uppt�ckt av den amerikanska historikern Hiram Bingham 1911.
Stigen l�pte upp, upp och upp. Den hade inte v�nligheten att ens f�r n�gra meter plana ut, utan skiftade ist�llet mellan branta, oj�mna och ofta h�ga trappsteg och branta stigar. Jag hade kvar k�nslan av att detta borde vara en l�tt match men ins�g efter n�gon timme att jag m�ste sl�ppa Alessandro och ledarflaggan. Jag stapplade ist�llet tillsammans med puertoricanen och �sterrikaren. De hade med sig en j�ttep�se med kokablad som de fyllde kinderna med. Vi fr�gade oss hur l�ngt det kunde vara kvar och fann det osannolikt att vi verkligen skulle vandra s� m�nga timmar som sagts oss.
Min hosta och snuva som jag haft sedan n�gra dagar b�rjade bli besv�rliga. Jag l�mnade dock grabbarna bakom mig och vandrade vidare. D� jag �ntligen kom ut ur djungeln s� n�dde jag den f�rsta rastplatsen klockan nio p� morgonen efter tv� timmars vandring. Jag rasade ihop p� gr�ssl�tten och hostade i tio minuter. Jag tittade sedan upp l�ngs den fortsatta stigen som slingrade sig l�ngt l�ngt upp p� berget. L�ngst upp kunde man ana sm� prickar som f�rest�llde m�nniskor p� det pass som vi skulle passera. Det var en l�tt deprimerande syn som jag g�rna kunnat vara utan.
V�rmen hade dock l�ttat och vandring blev l�ttare. Jag hann �ter upp puertoricanen och �sterrikaren som hade passerat mig i mina hostattacker och vi fortsatte �ter vandringen tillsammans. D� sm� prickarna blev l�ngsamt st�rre och ett par timmar senare var de riktiga m�nniskor som med stor skadegl�dje tittade ned p� dem som �nnu inte n�tt upp. Jag gjorde en sista tjurrusning och sprang de sista tjugo metrarna till den enorma l�ttnaden p� toppen 4200 meter �ver havet efter en stigning p� 1200 meter p� blotta nio kilometer under fyra timmar.
D�refter �terstod en timmes vandring nedf�r. Jag anl�nde i det inledande regnet till v�r camping dit de flesta redan n�tt. Klockan var bara halvett p� eftermiddagen men vi kom att stanna f�r natten. Alessandro hade n�tt dit f�rst i gruppen kvart �ver elva och vi var b�da redigt uttr�ttade. Jag b�rjade dessutom tvivla p� kvaliteten p� mina vattenreningstabletter d� min mage var i extremt d�ligt skick.
Fram�t tv�tiden efter ett par timmars snabb marsch utan paus n�dde jag upp en av tandl�karna som l�g i t�ten. Han sm�sprang ned�t i ett h�gt tempo tillsammans med b�rarna. Jag �kade d�rf�r mitt tempo ytterligare och min gl�dje var stor d� han snart stannade och f�reslog att vi skulle vila. Jag flinade och kryssade f�rbi honom och l�mnade honom i dammet bakom.
Jag tog ist�llet position framf�r n�gra b�rare som f�r f�rsta g�ngen inte ville passera mig. Jag fortsatte i detta vansinnestempo nedf�r sluttningarna i ytterligare n�gon halvtimme innan jag n�dde v�r camping inte bara f�rst i v�r grupp utan f�rst av alla grupper i en samling p� ca 150 personer till min enorma gl�dje. Tandl�karen d�k upp n�gra minuter efter mig och d�refter kom Alessandro ytterligare n�gon kvart senare.
Detta slog dock tillbaka senare under kv�llen. Jag ins�g d� varf�r man inte b�r ha strumpor av konstfibrer d� mina f�tter var s�nderskavda p� hela undersidorna. Dessutom v�rkte mina kn�n och hostan satte in h�rt p� kv�llen.
Byggnad i Inka-staden Machu Picchu h�gt upp i Anderna n�ra Cusco.
Machu Picchu �r en stad fr�n Inka-riket som spanjorerna aldrig hittade och d�rf�r aldrig f�rst�rdes. Den hittade ist�llet i b�rjan av nittionhundratalet och �r den viktigaste l�mningen fr�n det enorma Inka-riket. Ingen vet riktigt vad staden var till f�r. Kanske var det en vetenskapsstation, kanske en viktig religi�s plats eller kanske bara en plats f�r att odla de heliga koka-bladen.
Vi vandrade runt i de olika delarna i staden. Den begr�nsade natts�mnen gjorde dock sitt f�r att minska upphetsningen och efter ett par timmar l�ngtade de flesta till skuggan under tr�det p� torget mitt i staden. Dit hamnade vi ocks� efter rundturen och det tog inte m�nga minuter innan jag somnade och sov gott i tv� timmar.
Vi tog oss d�refter med en timmes vandring nedf�r berget till byn Agua Caliente varifr�n v�rt t�g tog oss tillbaka till Cusco, en dusch, en insm�rjning av de f�rst�rda f�tterna och en mjuk varm s�ng.
Jag var fortfarande uttr�ttad efter Inka-leden och somnade i min s�ng d� jag l�g och funderade p� vad jag skulle �ta till middag och vaknade inte f�rr�n dagen d�rp�.
D�refter tog jag en sista nattlig runda p� staden. Xcess hade tyv�rr st�ngt och de gick olika rykten om sk�len till detta. De vanligaste var piratkopierad musik och mycket droger i omlopp. Alla var dock �verens om att det skulle vara �ppet inom ett par dagar s� snart pappersarbetet var avklarat.
Jag gick ist�llet till El Templo som var ett annat av stamhaken. D�r tr�ffade jag snart en dricksglad bolivian som blev mycket n�jd �ver att jag kallade honom amigo s� han presenterade mig till alla i omgivningen som en n�ra v�n. Snart d�k ocks� ett par tjejer ur Alessandros tidigare fanclub upp vilka h�ngde med resten av kv�llen.
Senare p� kv�llen tr�ffade jag f�r andra g�ngen p� n�stan tre m�naders resa svenskar. Det k�ndes lika ovant som alltid att prata svenska och det var inte alltid helt l�tt att v�lja r�tt spr�k beroende p� vem man pratade med. De var p� resa fr�n Cusco upp till Miami och skulle ta sig genom norra Sydamerika och hela centralamerika. P� diskoteket Mama Africa st�tte jag �ven p� Candys syster som jobbar d�r samt en amerikans marink�rssoldat. Han blev eld och l�gor n�r jag kom fr�n Europa och b�rjade rabbla namn p� tyska byar som han bes�kt och undrade om jag k�nde till dem v�l.
Jag valde att g�ra turen p� natten trots varningar om kyla. I normala fall �r detta inget problem och jag kl�dde mig i underst�llet ut�ver de vanliga kl�derna och tog med mig sovs�cken men detta var n�tt och j�mnt tillr�ckligt med min vanliga otur.
Det f�rsta problemet p� bussen var att jag delade s�te med den is�rklass tyngsta peruanska kvinna som jag hitills sett och som med l�tthet tog upp drygt ett s�te och betydligt mer n�r hon vred p� sig f�r att sova. Dessutom bad hon om att inte beh�va sitta vid f�nstret och kilade d�rf�r in mig i det lilla utrymme som �terstod. Den andra problemet var att jag lyckades jag f� ett f�nster som var trasigt och inte gick att l�sa s� en g�ng i kvarten skakade det upp p� den d�liga v�gen. De g�nger jag lyckades somna s� v�cktes jag antingen av det kalla vinddraget eller av kvinnan som bad mig st�nga f�nstret.
Vid femtiden p� morgonen efter tolv timmars bussf�rd kom jag dock slutligen fram till Arequipa, Den Vita Staden.