Copacabana
Efter tv� m�nader utan att se n�gon st�rre ansamling av vatten s� var det verkligen h�ftigt att komma fram till Titicaca-sj�n. P� v�gen till Copacabana flottades v�r buss �ver sj�n medan vi sj�lva var tvungna att �ka i en separat b�t. Redan kunde man ana en viss �kad ordning fr�n det nu mycket n�rliggande Peru, till skillnad fr�n bussflottningarna i Bolivias l�gland d�r man kunde sitta kvar i bussen p� de ostadiga flottarna.
Vi planerade att hyra en motorcykel f�r att uppleva omgivningarna men under en liten provrunda l�ngs stranden satte en hagelstorm ig�ng s� vi avstod. Ist�llet tr�ffade vi den 21-�riga amerikanen Alexei (helt utan ryskt urpsrung) som undrade vad vi tyckte om motorcyklarna. Han hade jobbat med volunt�rsarbete i n�gra veckor och planerade nu att resa runt i syd- och centralamerika p� obest�md framtid.
Alexei visade sig vara en enorm pratmaskin. Han lockade d�rf�r till sig olika grupper av flickor som han dumpade av p� oss under kv�llen. D�ribland fanns Amy fr�n London som hade jobbat tv� m�nader i en park i Manu, Peru, det vill s�ga i helt n�ra dit vi var p� v�g. Detta l�t lockande f�r mig.
Isla del Sol
Den givna utflykten fr�n Copacabana �r till �n Isla del Sol. Vi valde att �ka i b�t i n�gra timmar till �ns norra spets d�r vi var p� morgonen. Sedan vandrade vi i n�gra timmar �ver �n och tog b�ten tillbaka fr�n �ns s�dra spets. D� vi var d�r f�r att vandra s� valde vi att inte k�pa en biljett till de olika utgr�vningarna och ruinerna som fanns p� �n. Detta visade sig vara en stor synd och vid f�rsta biljettkontrollen hamnade jag i mitt f�rsta gr�l p� spanska
Ett stort cumulus-moln �ver Titicaca-sj�n
Det var minst sagt ett fantastiskt landskap som vi vandrade igenom. Det bytte ocks� karakt�r flera g�nger och vi vandrade varierande genom sm� byar, �ver gr�ssl�tter, genom �kermark, skog och �ver vindpinade klippor.
Det var dock sk�nt att komma fram till slutet efter en hel dags vandring utan mat d� vi inte varit kloka nog att l�sa igenom vad man borde ha med sig. Detta visade sig dock �nnu tydligare dagen efter d� det blev uppenbart att det verkligen hade varit en god id� att ta med sig solskyddsolja d� skinnet b�rjade lossna fr�n armar och ansikte.
Puno
Fr�n Copacabana fortsatte resan fram till gr�nsen till Peru. Detta var verkligen sk�nt, efter n�rmare �tta veckor i Bolivia och tre veckor mer �n vad ursprungligen var planerat. Vid gr�nskontrollen stod alla och h�ll i gr�na lappar ut�ver sina pass och det slog mig att �ven jag hade en s�dan men djupt ned i min ryggs�ck i bussens baggageutrymme. Jag drog till med en r�vare om stulna packningar. Det visade sig dock att Alessandro, ett par platser bak i k�n fr�n mig ocks� hade sin gr�na lapp i v�skan s� vi byggde vidare p� historien. Vi fick slutligen fylla i nya blanketter och kom tillbaka sist till bussen. Rutinen upprepades p� den peruanska sidan men nu fick vi ist�llet nya lappar att packa ned i v�skan och gl�mma vid n�sta gr�ns�verg�ng.
Om Puno hade vi inte h�rt annat �n d�ligt. De flesta �ker dit f�r att bes�ka de flytande �arna som Uro-folket fortfarande bor p�. De �r byggda av vass och byggs p� uppifr�n i samma takt som de ruttnar underifr�n. Det har nu blivit en stor publikmagnet och bes�ks av en enorm m�ngd turister dagligen.
Planen var att �ven vi skulle �ka dit men vi ville ocks� �ka med t�get fr�n Puno till Cusco som bland annat finns med i filmen Det Stora Bl�. Det visade sig att det gick ett t�g p� torsdagmorgonen dagen efter men att n�sta gick f�rst p� l�rdag morgon och ingen av oss ville stanna s� l�nge i Puno. Vi valde d�rf�r att k�pa biljetter till t�get redan morgonen d�refter.
Jag och Alessandro avslutade kv�llen p� ett kasino. Jag spelade snabbt bort min investerade f�rm�genhet p� femtio kronor. Alessandro stoppade i en krona i en enarmad bandit men fick inte spela f�r det. Sedan tillbringade han 45 minuter med att f�rs�ka �terkr�va sin krona, med ofrivillig hj�lp av en �verf�rfriskad peruan. Slutligen kunde hans spel �ter b�rja och snart fick han in Super Jackpot med resultatet att klockor b�rjade ringa, sirener tjuta och allt b�rjade blinka. Vi var mycket upphetsade till dess att vi r�knat fram att vinsten var 150 kronor. Alessandro var dock mycket n�jd d� han f�tt n�stan hela t�gresan �terbetald.
Mot Cusco
Slutligen �terstod avf�rden fr�n Titicacasj�n med siktet inst�llt p� Cusco. Vi klev p� t�get vid �ttatiden p� morgonen f�r en tiotimmarsf�rd inklusive tv� timmars sedvanlig f�rsening. Det var en otroligt vacker v�g genom dalar och �ver berg. Alexei �r en stor t�g�lskare och han tillbringade en stor tid p� att h�nga ut genom en �ppen t�gd�rr. Detta till dess att f�raren uppt�ckte honom och h�tte med n�ven.
Vi tillbringade ocks� stor tid att l�ra ut ordet hungring p� spanska, hambre, till Alexei. Han, liksom m�nga andra fr�n USA har ingen st�rre spr�kbeg�vning, kanske d� de egentligen aldrig beh�ver l�ra sig n�got annat spr�k �n engelska. Han envisades med att s�ga �hombre?� med j�mna mellanrum, vilket betyder ��r du man?� snarare �n ��r du hungrig?� vilket blev l�tt irriterande med tiden. Efter intensiva studier i tio minuter s� gick han �ver till att s�ga �hombra?� vilket inte betyder n�gonting alls. Vi korrigerade och kontrollfr�gade efter n�gra minuter, med svaret �hombra?�. Tillslut tror jag dock att han satte det.
Tillslut rullade dock t�get i skymningen in p� t�gstationen i Cusco, en stad som jag l�ngtat till och h�rt m�nga historier om - inte minst om dess fartfyllda nattliv och enorma grupper av israeliska turister. B�da p�st�endena kom att visa sig vara helt korrekta.