Fr�n Potos� bar det av ned�t och den f�rsta etappen var till Bolivias formella huvudstad Sucre. I praktiken �r dock La Paz huvudstad, d�r sitter regeringen, men i Sucre sitter bland annat h�gsta domstolen.
Vad som f�r mig var mer intressant var dock att den tre timmar l�nga resan ned f�r backen h�jde medeltemperaturen med tio grader. Detta medf�rde att underst�llet �kte av och det var m�jligt att g� i �enbart� skjorta och fleecetr�ja p� n�tterna. P� dagarna var det riktigt behagligt med 20 grader varmt. Detta var minst sagt v�lkommet efter flera veckor av riktigt kyligt v�der. Inte sedan de f�rsta dagarna i Buenos Aires hade jag haft riktigt bra v�der.
Tiden i Sucre pr�glades inledningsvis av bes�k p� olika Internet-caf�er i mina tappra f�rs�k att uppdatera hemsidan. Jag hade tv� texter p� min b�rbara dator men lyckades inte f� ig�ng webbeditorn p� n�got Internet-caf�. Tidigare hade det aldrig varit n�got problem men h�r fungerade det inte n�gonstans. Jag gav till slut upp och avvaktade till n�sta stad.
P� tisdagen gjorde vi ett f�rs�k att g� ut. Vi var tydligen ensamma om den id�n och pubarna var i det n�rmaste folktomma fram�t tolvtiden. Vi tog en desperat tur upp p� n�gon gata d�r de har marknader p� dagarna och h�r blev vi inropade p� ett suspekt st�lle som jag avst�r att recensera n�rmare i detalj ut�ver att p�peka att det var av l�g kvalitet.
Kv�llen efter blev vi uppraggade av tre flickor vilka vi senare ins�g att de var tv� systrar och deras kusin. De visade oss till n�gon gatumarknad men hade ytterst sv�rt att p� f�rhand (och p� spanska) f�rklara vad det var f�r n�got s� vi befarade det v�rsta. Men det var riktigt trevligt och vi hade en lyckad kv�ll. Dagen efter visade de oss till en storslagen och i v�ra guideb�cker odokumenterad begravningsplats som fick till och med Recoleta i Buenos Aires att blekna.
Jag hade sedan tidigare bokat en flygbiljett till Santa Cruz s� tyv�rr blev jag tvungen att l�mna det trevliga s�llskapet. H�r gick �ven jag och J�rgen skilda v�gar efter ett par veckor som reskamrater. Han hade redan varit i Santa Cruz och ville till Cochabamba som jag inte hade n�got intresse av att �ka dit. Santa Cruz �r d�remot Bolivias n�st st�rsta och snabbast v�xande stad med en miljon inv�nare och den ligger p� gr�nsen till den st�ndigt backande regnskogen.
N�r flygplanet, en Boeing 747, landade och jag klev ut s� slog den fuktiga v�rmen emot mig som den bara g�r n�r man anl�nder till tropiska omr�den. I Santa Cruz var det normalt trettio grader p� dagarna och tjugo p� n�tterna, dessutom fungerade nu Internet och min webbeditor som vanligt.
Som storstad hade jag h�rt att den hade mer brottslighet �n sm�st�derna jag hittills varit i. Redan f�rsta kv�llen st�tte jag p� en tysk som p�stod sig ha blivit r�nad p� busstationen och nu beh�vde tio dollar f�r att ta sig hem till sin farm en bit utanf�r staden. Han p�stod att han skulle betala tillbaka m�ngdubbelt men fick givetvis inte ett �re, i alla fall inte av mig. Oavsett om det var en l�gn eller inte s� l�rde det mig att detta var en plats att vara p� sin vakt p�. Jag s�g tysken ett par dagar senare h�ngande ihop vid en bil med en annan suspekt europ� p� en bakgata.
Ett par andra intressanta tyskar jag tr�ffade p� var fr�n Jehovas vittnen. Jag t�nkte varna dem och s�ga att det skulle bli en v�ldigt l�ng diskussion om de b�rjade f�rs�ka f�rklara varf�r gud finns men ist�llet h�rde jag mig komma med ett motargument till hans vilsna p�st�ende. Om det inte varit f�r att hans fru hade knackig engelska och till slut tr�ttnade p� att inte f�rst� och att inte bli tagen p� allvar n�r hon kom med sina verkligt vilsna inl�gg s� hade vi nog blivit st�ende betydligt l�ngre �n det paret timmar som nu var fallet.
Jag hittade ingen bra resebyr� f�r att g�ra djugelturer i Santa Cruz. De b�sta verkade finnas i staden Rurrenabaque som tyv�rr l�g 24 timmar bussresa d�rifr�n. Jag bokade en biljett till staden p� halva v�gen � Trinidad.
P� kv�llen f�re jag skulle �ka k�nde jag ett l�tt illam�ende n�r jag gick och lade mig. Tv� timmar senare fann jag mig spyende p� toaletten varp� jag �ter gick och lade mig. Jag vaknade dock �ter upp tv� timmar senare och tvingades utf�ra samma syssla igen. Detta upprepades g�ng p� g�ng och fram�t middagstid dagen efter var jag ganska tr�tt p� det hela. D� b�rjade det dock sl�ppa och jag drack ytterligare en coca-t� som hotellpersonalen v�nligt kom b�rande p�. Resten av dagen och den p�f�ljande natten tillbringade jag dock i fortsatt horisontellt l�ge med en l�tt feber och v�rk i muskler och leder.
Dagen efter m�dde jag b�ttre och gick och �t mat, vilket var en trevlig omv�xling, samt gick och k�pte en ny biljett d� den f�rra bussen �kte utan mig. Sedan bar den slutligen av mot Trinidad.