Jag b�rjade ot�ligt inse att jag de senaste veckorna str�vat efter v�rme men bara uppn�tt allt v�rre kyla. Jag var d�rf�r tveksam till att ens stanna till i Potos� som ligger p� v�gen till det mycket mer l�gl�nta och d�rmed varmare Sucre. Jag l�ste dock om dess historia som beskrev det som p� femton- och sextonhundratalet sydamerikas, om inte v�rldens rikaste stad som finansierade det spanska imperiet och otaliga krig i trehundra �r.
Det som skapade all denna rikedom var det som en herde st�tte p� d� han letade efter en bortsprungen llama men ist�llet hittade en glittrande klippa som visade sig vara den rikaste silver�der som v�rlden sk�dat. Snart p�b�rjades gruvdriften och staden Potos� grundades i dess n�rhet. Dit fraktades slavar fr�n Afrika som hade sv�rt att �verleva i kylan och den tunna luften p� de dryga fyratusen metrarna �ver havet. Indianer fr�n hela riket fraktades ocks� dit och tvingades arbeta i gruvorna i m�nader i str�ck utan att komma upp till ytan. Slavarna utvann silvret ur de �vriga mineralerna med kvicksilver som fick t�nder och h�r att lossna p� dem. Det finns olika kalkyler p� hur m�nga som dog under de trehundra �ren som gruvan hade sin glansperiod, d�r �tta miljoner h�r till de h�gre.
Sedan l�nge har silvret sinat i gruvan. Potos� var p� v�g att d� ut d� nyfunna relativt rika tennfyndigheterna h�ll den vid liv. �ven detta liv �r nu p� v�g att ebba ut och det �r nu en borttynande stad som idag hoppas p� turismen som inkomstk�lla. Idag har den Bolivianska staten gett upp gruvdriften men den h�lls fortfarande ig�ng av kooperativ d�r vem som helst kan k�pa in sig f�r 1000-1500 USD, anst�lla n�gra b�rare f�r 15 kronor per dag och s�tta ig�ng och spr�nga och b�ra. De f�rv�ntas f� ut 20 ton per m�nad och f�r d� ca 600 kronor betalt, olika beroende p� kvalitet.
Potos�s fr�msta turistattraktion �r en tur till gruvorna. J�rgen och jag h�ll just p� att avsluta upphandlingen av v�r gruvtur d� Matt med den nyfunna reskamraten Tash, kort f�r Natasha (och inte f�r Stash som Matt p�pekade) stegade in och ansl�t sig till v�r gruvtur. S�ljaren som var indiankvinna visade sig ocks� bli guide f�r v�r fyramannagrupp.
Vi fick st�vlar, hj�lm, jacka och varsin lyckta och satte iv�g. P� v�gen fick vi inhandla kokablad, 96-procentig sprit, cigaretter och dynamit som g�vor till gruvarbetarna. De kan jobba i upp till 24 timmar i str�ck utan att �ta mat utan bara tugga kokablad som bed�var hunger, tr�tthet och oro. Kokabladen f�r ocks� hj�lp av den outsp�dda, rena spriten som gruvarbetarna dricker. Vem som helst kan k�pa dessa produkter, inklusive en p�se med dynamit, komplett med t�ndhatt och stubin f�r tio kronor. V�r guide visade sig vara f�rtjust i kokablad och hon tuggade glatt i sig stora delar av v�r g�vop�se.
Det var en blandning av sp�nning och r�dsla som vi sedan f�ljde guiden runt i g�ngarna. De var mycket tr�nga f�r att minimera risken f�r ras och f�r att minska arbetsinsatsen. Bitvis fick jag n�stan krypa p� kn�na f�r att ta mig fram p� den leriga marken som lite varstans hade vattenp�lar. Utan staket eller varningar fanns ocks� p� strategiska platser h�l som enligt guiden ofta str�ckte sig femtio meter ned och som anv�ndes f�r att baxa upp s�ckarna men som likav�l kunde anv�ndas f�r att sluka en oaktsam m�nniska som gjorde ett felsteg p� den mot h�let sluttande leran. P� sina platser fick vi ocks� g� i branta trappor som ledde mellan de tio niv�erna i gruvan. Vi tr�ffade ocks� p� n�gra gruvarbetare. Det var dock lugnt d� det var n�gon fiesta samma dag s� de flesta hade vilodag.
Vi fick ocks� h�lsa p� gruvguden i form av en flera hundra �r gammal lerfigur som arbetarna offrade till varje dag. V�r guide visade oss hur det gick till och det avslutades med att man drack en kapsyl av den 96-procentiga spriten vilket �ven vi fick prova p�. Det var starkt.
Turen avslutades med att vi fick se en detonation av en tiokronorsdynamit ovan jord. Det var en enorm explosion som rullade genom hela dalen och vi konstaterade att det nog var bra f�r �ronen att vi inte hade provat p� det under jord d�r varje gruvkooperat�r spr�nger tre g�nger per dygn.
Dagen d�rp� gjorde vi ett bes�k i myntmuseet med en mycket engagerad guide. Vi tog med oss tv� holl�ndska tjejer som vi tr�ffat samma morgon vid frukosten. Vid turen tr�ffade vi �ter p� Matt och Tash som � sin tur k�nde ett par andra i gruppen som ocks� vi tr�ffat p� middagen dagen innan. Jag tr�ffade �ven en israel som jag l�rt k�nna i Buenos Aires och J�rgen tr�ffade tv� tjejer fr�n Lictenstein som han k�nde sedan tidigare. Backpacker-v�rlden �r uppenbarligen liten. Turen var hursomhelst bra.
J�rgen hade f�tt problem med sin bank och �verv�gde dessutom att stanna n�gon extradag i Potos�. Jag ville iv�g och vi best�mde att �ter tr�ffas i Bolivias officiella huvudstad Sucre om n�gon dag eller s�. Jag tog mig d�rf�r p� eftermiddagen till bussterminalen och k�pte en biljett f�r en tretimmarstur ned fr�n h�gplat�n, n�got som �ndrade dygnsmedeltemperaturen med ca femton grader �t r�tt h�ll. Jag skulle �ntligen kunna sluta anv�nda mina l�ngkalsonger som jag burit dygnet runt de senaste tv� veckorna, endast med undantag av d� jag duschat.