Till Uyuni �ker man f�r en sak � att g�ra en fyradagarstur med jeep. Jag och J�rgen var helt uppenbart inte ensamma om den id�n utan hela byn �r fylld med turister � fler �n jag sett p� samma plats sedan jag kom till Sydamerika. F�rutom att vara startpunkt f�r fyradagarsturerna s� hade vi h�rt att Uyuni mest var en vindpinad och nedkyld by byggd av gr�brun lera. Vi kom fram p� kv�llen och tog d� h�rb�rge vid stationen men blev dock positivt �verraskade d� vi vaknade upp till ett soligt och trevligt Uyuni.
P� dagen shoppade vi bland de tjugotal resebyr�er som finns i byn och som arrangerar turerna. Vi hade h�rt alla m�jliga skr�ckhistorier om st�ndigt berusade chauff�rer som inte stannar vid n�gra attraktioner och inte orkar stiga upp p� morgnarna. Snart tr�ffade vi dock p� ett bolag som verkade seri�st och som redan hade fyra av de sex platserna i jeepen fyllda. Vi valde att boka resan hos dem och betalade de 80 US-dollars som det kostade per person, inklusive allt.
Dagen efter skulle vi ge oss iv�g 9:30. En kvart innan stressade vi dit och hoppades hinna sl�nga i oss n�got att �ta innan vi satte iv�g. Tiden visade sig dock f�lja sydamerikansk standard och vi hann b�de �ta, gassa i solen och bli ot�liga innan bilen slutligen anl�nde.
Vi blev n�got nerv�sa n�r vi ins�g att v�rt ress�llskap bestod av tv� franska, gifta par i dryga 50-�rs�ldern med knappa kunskaper i s�v�l engelska som spanska. De visade sig vara dock mycket trevliga och mer ungdomliga �n vi sj�lva. De var bosatta i de franska alperna och pysslade med sk�rmflygning, slalom och bergskl�ttring.
Den f�rsta dagen kom vi f�rbi ett evigt vindpinat omr�de som heter Valle de la Rocas. D�r fanns enorma klippformationer som l�tt kunde t�vla mot Gotlands raukar. Efter en kylig natt fortsatte dag tv� mot Laguna Colorado vid vilken vi stannade den andra natten. �ven det �r en kall och vindpinad plats- med en osannolikt r�d sj� som l�r f� sin f�rg av microalger. Det l�r �ven vara v�rldens viktigaste plats f�r flamingos som fanns i flera olika sorter i sj�n. Stora delar av den var frusen och stora delar t�ckt av n�got vitt fast material som liknade n�got mellan is och salt men var n�got annat.
Till djurlivet i omr�det kan �ven r�knas otaliga llamor, en llamasl�kting som heter vicu�a och ser ut som en kombination av r�djur och k�nguru med sina kraftiga bakben, strutsar och n�gra stora r�ttliknande djur i tjugokilosklassen som heter n�got i stil med picallos och som gillade att �ta br�d och tomater ur handen p� en. Vi fick dock inte se n�gra condorer som ogillar alla jeepar som far runt. De har ist�llet flyttat till ensligare omr�den och endast l�mnat namn som condordalen efter sig.
Den tredje dagen tog vi oss till om m�jligt en �n mer osannolik plats, en gr�n sj� med namn Laguna Verde som ligger precis vid gr�nsen till Chile och som f�r sin f�rg av korrosion i vattnet eller n�got s�dant. P� avst�nd ser det ut som om kanterna �r frusna men n�r man kommer n�rmare s� finner man att str�nderna �r t�ckta av ett vitt skum, precis likt badskum. Det bl�ser upp p� kl�derna p� den of�rsiktige i den starka vinden och �ven i h�ret p� dem som vill posera f�r en bild framf�r sj�n s�som undertecknad.
Den sista dagen tillbringade vi p� den kanske mest osannolika platsen av alla � Salar de Uyuni. F�r en fantastisk massa �r sedan s� t�cktes n�stan hela Bolivia av en stor sj� som nu har torkat upp och endast l�mnat lite p�lar h�r och d�r samt en och annan salt�ken d�r Salar de Uyuni �r den m�ktigaste och renaste. De s�dra delarna sammanfaller med flera floder som tidvis l�gger stora delar under meterh�gt vatten. Nu var det bara kn�djupt s� jeepen kunde ta sig fram utan stora problem. Den f�rsta timmen bestod i k�rning �ver den helt vita och vattenfyllda �knen som str�ckte sig ut till horisonten d�r den inte reflekterade ett och annat berg i den spegelblanka ytan, d�refter tog en torrlagd, vit sl�tt �ver.
Till h�jdpunkterna, bokstavligen, h�rde Isla del Piscado som en g�ng varit ett korallrev men nu huserar kaktusar, turister och en och annat s�ljare. H�r st�tte jag ocks� p� Matt som jag rest ihop med fram till Tilcara i Argentina. Han hade tagit v�gen via Chile och vi lyckades p� n�got s�tt sammanfalla p� samma plats. Efter en lunch �kte vi vidare till ett hotell p� �knen, helt byggt i salt. Jag lyckades hitta en ol�st d�rr s� jag och en av fransm�nnen stegade runt i det inte helt f�rdigbyggda hotellet. Vi hittade bland annat en �ppen spis och en swimmingpool byggt i salt innan vi st�tte ihop med den uppjagade �garen som visade oss tillbaka till d�rren utan att h�rsamma v�ra urs�kter om fr�nvaro av skyltar och annat.
D�refter kom vi �ter till Uyuni d�r jag och J�rgen tog farv�l av v�rt reses�llskap och gick och bokade en bussbiljett som dagen efter tog oss den p� pappret sex timmar men i verkligen n�rmare �tta timmar l�nga v�gen till Potos�.