Det är belysande, att andelen analfabeter bland vita människor i Amerika inte är större än 6 procent. Men om vi delar Amerika i det, som tidigare var slavägarområden (ett amerikanskt »Ryssland«), å ena sidan och de områden, där man inte heller tidigare hållit slavar (ett amerikanskt icke-Ryssland), å den andra, så skall vi finna, att 11-12 procent av den vita befolkningen i de förstnämnda områdena är analfabeter men 4-6 procent i de senare!

generaldepoten/ron/index.html

En neger, en ryska och en ryss i den antirasistiska musikaliska filmkomedin »Cirkus« (Sovjetunionen 1936)

Ryssar och negrer.

av V.I. Lenin

Januari-februari 1913.

En sådan egendomlig jämförelse, tänker läsaren kanske. Hur kan man då jämföra en ras med en nation?

bild av Vladimir Iljitj Lenins staty på Leninplatz i Berlin den 22 augusti år 1991 Detta är dock en jämförelse, man kan tillåta sig. Negrerna var de sista, som befriades ur slaveriet, och mer än några andra är de ännu märkta av slaveriet — t.o.m. i framskridna länder, ty kapitalismen medger inget »utrymme« för frigörelse annat än i lagligt hänseende, och även sådan frigörelse inskränker den på alla möjliga vis.

Vad ryssarna anbelangar, så förtäljer historien, att de »nästan« blev befriade ur livegenskapen år 1861. Det var vid ungefär samma tid, som Nordamerikas negrer, efter inbördeskriget emot Amerikas slavägare, befriades ur slaveriet.

De amerikanska slavarnas frigörelse ägde rum på ett mindre »reformatoriskt« vis än de ryska slavarnas.

Just därför är det, som ryssarna ännu idag, ett halvt århundrade senare, bär många fler spår av slaveriet än negrerna. Det vore t.o.m. riktigare att tala om institutioner än om spår enbart. Men i denna korta artikel skall vi begränsa oss till att ge en liten illustration av det, vi sagt, nämligen i fråga om läs- och skrivkunnigheten. Det är känt, att analfabetism är ett av slaveriets kännetecken. I ett land, som förtryckes av paschor, Purisjkevitjar och deras gelikar, kan befolkningens flertal inte läsa och skriva.

I Ryssland är 73 procent av befolkningen icke läs- och skrivkunnig, barn under nio års ålder oräknade.

bild av Vladimir Iljitj Lenins staty på Leninplatz i Berlin den 22 augusti år 1991 Bland negrerna i Förenta Staterna var (år 1900) 44,5 procent icke läs- och skrivkunniga.

En sådan skandalartat hög andel analfabeter är en skam för ett civiliserat, framskridet land såsom den Nordamerikanska Republiken. Vidare vet alla, att negrernas ställning i Amerika i allmänhet är ovärdig ett civiliserat land — kapitalismen kan icke ge fullständig frigörelse eller ens fullständig jämlikhet.

Det är belysande, att andelen analfabeter bland vita människor i Amerika inte är större än 6 procent. Men om vi delar Amerika i det, som tidigare var slavägarområden (ett amerikanskt »Ryssland«), å ena sidan och de områden, där man inte heller tidigare hållit slavar (ett amerikanskt icke-Ryssland), å den andra, så skall vi finna, att 11-12 procent av den vita befolkningen i de förstnämnda områdena är analfabeter men 4-6 procent i de senare!

Andelen analfabeter ibland vita människor är dubbelt så hög i före detta slavägarområden. Det är inte bara negrerna, som bär spår av slaveriet!

Negrernas sorgliga belägenhet är en skam för Amerika.

Bilder ur den antirasistiska musikaliska komedin »Cirkus« (SSRU 1936)

Motsvarande klipp ur filmen »Cirkus«:

Se även bilder ur filmen Cirkus samt några länkar och andra upplysningar om filmen.




[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Nästa: Om detta dokument … Opp: Rysk realism Bakåt: Till Herzens minne.


V.I. Lenin (1870–1924):
»Ryssar och negrer«. (1913).

Emil Tusen <[email protected]> Fri Apr 21 17:10:16 CEST 2000


Ser bra ut i hvilken väfläsare som helst.
Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:

Litteraturförteckning

Om länkarna på denna och Generaldepotens öfriga sidor: