|
  
Maia Engelbrekt af Hobsala
Jag minns när Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och ”fjollhundar”. Fjollhundar var sådana hundar som överbeskyddades (in absurdum) av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar (eller valpar) närmade sig.
Under en period i slyngelåldern kom Maia till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon den stackars fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för min hunds beteende som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var lite mer än lovligt tuff mot sina kompisar.
Foto: Elisabeth Lindberg
Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa. ”Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: "Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min hund. En tid för länge sedan".
" i döda hundars sällskap "
Foto: Max Hobstig
Vissa öden griper tag i en mer än andra gör. Jag brukar inte länka till andra hemsidor i mina textmassor. Det har hänt några gånger och då alltid handlat om döden. Vi är alla medvetna om att döden är en logisk följd av livet, förr eller senare. Lille Pjäsens öde får mig att bryta mot min egen policy.
Pjäsen var en liten valp med lungartären felkonstruerad. Pjäsen fick aldrig möjlighet att växa upp eftersom felet med artären var fatalt. När Pjäsen skulle rastas fick det ske med hjälp av barnvagn eftersom han inte orkade lika mycket som andra valpar brukar orka.
Pjäsen lever ändå kvar i mångas minne eftersom han gav sitt namn till en liten ideell organisation, Pjäsens Hundhem, som omplacerar hundar vilka har det lite extra svårt att hitta permanenta hem. Heder åt en sån organisation!
Gibson och Carro
non fui, fui, non sum, non curo
På jakt efter Maia Gräddnos
Gallery A ... Gallery B ... Gallery C ... Gallery D ... Gallery E
Maia är en märklig liten irländsk terrierhund. Hon arbetade som valp med skinnskallar och blev som äldre hund beskjuten med varghagel. Och likväl är den lilla rackarhunden fortfarande vid god hälsa och på ett himla gott humör. Om du har Acrobat installerat i din dator kan du läsa om hennes mest märkvärdiga äventyr. Klicka på skinnskallar.pdf eller på varghagel.pdf och fråga dig. Är Maia en helt vanlig terrier eller är hon ett irländsk sagoväsen?
(Artikeln om skinnskallarna är hämtad ur Svenska Irländska Terrier Föreningens tidning Röda Hund nummer 2 från 2004 och artikeln om varghagel är hämtad ur tidningen Kristdemokraten nummer 15 från den 18 april 2004 / årgång 26)
Irland - Terrier - Guinness - Whiskey
Om du nu riktigt vill känna doften av den irländska karaktären så kan du klicka fram två exempel på Irlands genuina musikskatt. Om du kör med modem så klickar du här (modem) och får lyssna på (Whiskey In The Jar) och om du kör med bredband så klickar du här (bredband) och får lyssna på (The Rooster). Det är nämligen så, att om du någonsin skall förstå en irländsk terrier måste du först ha en chans förstå något om den enastående musikkultur som skapat den.
Hjelmserydsstiftelsen ett ljus i mörkret
Hjelmserydsstiftelsen har sitt huvudsäte i den gamla prästgården och bedriver sin verksamhet i Hjälmseryds gamla kyrka. Stiftelsen räknas som en del av den högkyrkliga rörelsen i Sverige. Ett litet stenkast från kyrkan bor konstnären Eva Spångberg, som gjort en rad konstverk till kyrkan, bland annat altarkrucifixet och en madonna. De som känner mig väl blir nog inte så särskilt förvånade över att det var till just denna själsliga oas min hustru skickade mig och Maia när jag tappade fotfästet i tillvaron. Under den allra svåraste tiden i mitt liv var det bara jag och Maia och en älskad hustru som höll koll på allt från en annan plats på jorden. Min hustru Kerstin har sagt att det var Maia som räddade livet på mig.
Behandlarhundarna Nisse och Maia
Att arbeta med psykiskt funktionshindrade missbrukare
I projektet har det även ingått först en och sedan två hundar. Den engelska springer spanieln Nisse och den irländska terriern Maia. Det är svårt att förklara det stora värdet som ligger i att ha hund tillsammans med målgruppen. Den kravlösa kärlek ett djur visar inför oss människor är i sig en självläkande kraft. Att alltid mötas av viftande svansar och blöta hundpussar oavsett vilket humör du själv är på gör att dagen kan bli lite ljusare. En hund säger heller aldrig emot, den har inga egna åsikter och den följer dig var du än går. Hur skönt det kan vara för en vilsen själ att få sova en stund lutad mot en levande varelse måste upplevas för att förstås. Det ligger också ett stort värde i att få visa omsorg över en annan varelse som är mer utlämnad åt andra än du själv är.
MICA-projektet
Klicka här
Maia är en före detta politikerhund
Foto: Skirebo. Bearbetning Max Hobstig
Under en period var Maia adjungerad i en politisk styrelse! Maia drev under sin tid som politiker endast en politisk fråga av vikt: Nämligen den om "Djurens Rätt till kärlek". Naturligtvis hamnade politikerhunden också i tidningarna (artikel.pdf)
Den irländska terriern
är den finaste hunden på jorden
"Hon kastar inte sin ovärderliga tillgivenhet på varje främling som ropar på henne. Till sin död är hon en kamrat, en beskyddare, en levnadsglad och sympatisk tröstare mot den människa som har vunnit hennes hjärta och respekt.
Hon är en irländsk lady av den äldre skolan, också en eldig själ; från yttersta spetsen på klorna, till de sträva håren på sin hjässa. Hon är mer: Hon har hjärta tre gånger större än sin raggiga kropp, ett hjärta så rent och vitt som hos den ädlaste riddare.
Hon är inte någon tyrann men skulle inte vika en hundradels tum från ett slagsmål som hon blir tvingad att gå in i - oavsett hur små oddsen än är.
Där finns också en psykologisk sida hos en irländare, knappast funnen hos någon annan ras, en lätt antydan av den mysticism som härrör från hennes ursprungsland".
IRLÄNDSK TERRIER!
Rött strävhår från Irland
Den irländska terriern är en elegant, medelstor terrier, som karaktäriseras av sin röda päls. Den har grythundsblod i ådrorna och uppskattar snabba kast och aktivitet - hela livet ut! Hemma är irländaren trogen sin familj, ett lekfullt, om än ibland något självständigt sällskap.
Allmänt om rasen
Den irländska terriern är en medelstor terrier. Dess ursprung är, som de flesta terrers, grythundens, och dess yttre skvallrar fortfarande om de forna uppgifterna. Det är en stilfull terrier med linjer byggda för hastighet. Snabbhet, styrka och uthållighet är fortfarande av största vikt, även om rasen idag inte längre används för jakt.
Foto: Marie Persson
Den irländska terriern är en alert och aktiv ras, som tycker om att arbeta, men den kan rekommenderas även till den som i första hand söker en sällskapshund.
Irländaren uppskattar omväxling och snabba kast, och det kanske är en anledning till den älskar att vara tillsammans med barn. Med barn händer ständigt nya saker, och ibland ser det ut som om de leker på samma villkor med ett eget språk. Om man lugnt och metodiskt visar barnen - och hunden! - vägen under uppväxttiden, får man en underbart charmig och härlig kamrat för resten av dess liv.
Foto: Max Hobstig
Tips till förstagångsägaren
Är man helt "grön" som hundägare är irländsk terrier i allmänhet inte något lämpligt val. Rasen behöver gränser, och att sätta dessa och vara en stark och konsekvent ledare är ofta lättare om man haft hund förut.
Viktigt att tänka på när man skaffar sig en irländare är att man redan från början månar om sitt ledarskap och visar hunden vem som bestämmer. Detta gäller vare sig man är erfaren som hundägare eller helt ny på området.
För den som är aktiv och har eller har tänkt att ha hundägandet som sin främsta hobby är en irländsk terrier ett tacksamt val.
Den irländska terriern och hälsan
Den irländska terriern är en sund ras utan några rasspecifika sjukdomar.
Den irländska terriern i Sverige
Den irländska terriern är inte en av de numerärt större raserna. Årligen registreras runt 40 valpar. Idag finns fem aktiva uppfödare av irländsk terrier.
Historik och användningsområde
Redan för 400 år sedan skrevs det om hundar som var ämnade att "gå under jorden", med andra ord att gå ner i gryt. För knappt 200 år sedan beskrevs en terrier med raggig päls, mindre i storlek än en hound, som användes till att tvinga räv och grävling ut ur sina hålor; eller att genom sitt skällande tala om var räv eller grävling låg och tryckte, så att jägarna kunde gräva ur bytet om så behövdes.
Foto: Ove Grahn
Kennel MerryMac´s Going to the Top
En fantastisk utställnings och avelshund
med vinstrika avkommor runt om i världen
Maia tillhör hans allra första stolta valpkull
Alla terriers är ursprungligen framavlade till ett arbete av något slag. Skönhet gavs då inte så mycket tanke åt, emedan man i större utsträckning ansåg att en duglig hund också blev en vacker hund. Terriern användes för att hålla undan räv, utter, vessla, igelkott, hermelin, grävling och råttor. Naturligtvis utvecklade terriern då de speciella förutsättningar som behövs för att klara av att jaga dessa olika byten.
Tre irländska kusiner
Irländarna har alltid förutsatt att deras högbenta terriers skall kunna användas i flera olika syften. Det finns tre kusiner: en röd (den irländska terriern), en blå (kerry blue terriern) och en gul (soft coated wheaten terriern) - en sträv, en vågig och en mjukpälsad, som visar irländarnas variation när det gäller både utseende och skönhet på sina medelstora terriers.
Men när det kommer till temperamentet är de orubbligt eniga. Livfullhet, jaktlust, mod och ett mått av obetänksamhet har varit självklara ingredienser i var och en av de tre kusinerna. De skall alla dessutom ha bra tassar, starka fötter, bra tänder och ett starkt käkparti. Därtill skall läggas de attribut som krävs för deras arbetsområden; medelstorlek, bra pälskvalitet, gott temperament samt ett kraftfullt bakparti (ett starkt påskjut).
Har terrierglöden kvar
Dagens irländska terrier används huvudsakligen som sällskapshund. I hemlandet används de både som sällskap och som "gårdshundar". Och även om vi kanske inte behöver använda våra moderna terriers till att arbeta i gryt idag, måste vissa grundfunktioner bibehållas för att det ska vara en riktig terrier. Det gäller inte bara i dess kroppskonstitution, utan har också att göra med att de skall ha kvar sin instinkt att kunna göra det om det krävs.
Denna väsentliga och absoluta karakteristiska terrierglöd i de irländska raserna kan också sägas med följande anekdot; "Ett lejon och en enhörning slogs om att kunna erövra Kronan, upp hoppar en liten terrier och slår ner dom båda två".
Foto: Max Hobstig
Egenskaper och mentalitet
Det finns ett ordspråk som säger att "en irländare blir ovillig till alla som trampar honom på tårna". Dess främsta karaktär är att den har en mycket mild läggning och är otroligt trofast sin ägare. Men ett visst mått av självständighet finns där också. Men man skall inte bli förvånad när den samtidigt i andra situationer visar skärpa.
Den irländska terriern är egensinnig, livlig, vänlig, lekfull och har ett stort behov av närhet och kroppskontakt. Samtidigt kan rasen ha lätt för att gå upp i varv. Den tenderar till att vara benägen att testa flockledarens position, och ett fast handlag är därför att rekommendera.
En våghals till sinnet
En god regel, som undanröjer mycket bekymmer och tandagnisslan, är att lära sig att hela tiden ligga steget före terrierns tankegång - det vill säga att kunna läsa vad den har i sinnet. Det ger dig som ägare en chans att avleda om det ser ut att ske något som du inte vill skall ske. Ta då till dig uppmärksamheten, börja leka med något, vänd på klacken och gå åt ett annat håll. Snabba kast i tillvaron är något som en terrier alltid uppskattar.
Det finns en obetänksamhet och lättsinnlighet hos denna ras som är karakteristiska men som också kräver sin herre, och det är inte utan anledning denna ras har fått den titel den med stolthet bär - Dare Devil - våghals.
Ett tydligt ledarskap parat med konsekvens är en viktig regel för att lyckas med sin irländare. Påpekas bör också att rasen mognar sent. Riktigt vuxen mentalt blir den i allmänhet inte förrän vid tre års ålder, även om kroppen utvecklats färdigt redan runt två års ålder.
VARDAGSLIV MED IRLÄNDSK TERRIER
Foto: Max Hobstig
Motion
Den irländska terriern är en aktiv hund som behöver runt två timmars promenader om dagen. Den kräver regelbunden aktivering för att må bra. Värt att notera: detta är en ras som är aktiv från första till sista dagen. Den som skaffar en irländsk terrier bör alltså vara inställd på att jobba med sin hund under många år framöver.
Rasen är mångsidig och kan med fördel följa med i på joggingspåret, ridturen och på fjället.
Aktivering
Den som är intresserad av mer organiserade aktiviteter kan pröva på spår, sök och rapport, bruksgrenar som passar irländaren bra. Även inom agility och flyball finns aktiva irländare.
Foto: Marie Persson
Ensam hemma
Att lämna en irländsk terrier ensam hemma är i allmänhet inga problem. Liksom de flesta raser bör den dock tränas i att vara ensam redan från början. Mer än fyra timmar per dag bör man inte lämna någon hund.
Motion och aktivitet, sammanfattning
Runt två timmars motion per dag
Vardagspromenader
Långa skogspromenader
Cykelmotionering
Följa med på ridturen
Följa med på joggingturen
Följa med på fjällturen
Viltspår
Brukshundssporter: spår, sök, rapport
Agility och flyball
VÅRD OCH SKÖTSEL
Pälsvård
Den irländska terriern är alltid röd i sin färg, den skall vara enhetlig och mest önskvärd är en klarröd, vetefärgad eller gulröd ton. Vitt kan förekomma på bröstet. Den har en sträv päls som är tät i sin struktur, när man drar fingrarna igenom pälsen mothårs ser man inte ner till skinnet. Den har två lager päls; strävt täckhår och en mjuk underull.
Det är en trimras, men trots det relativt lättskött. Rasen släpper lite hår, behöver inte kammas dagligen, badas bara i nödfall och drar inte in en massa skräp.
Den vardagliga pälsvården ligger på runt en timme i veckan. Att handtrimma en irländsk terrier till husbehov är ett förhållandevis lätt arbete och om man trimmar den två till tre gånger per år har man en hund som mår bra och ser välvårdad ut. Anlitar man professionella trimmare får man räkna med en kostnad på runt 1 000 kronor per år.
När det gäller att förbereda en utställningstrimning blir det lite mer planerande och en mer omfattande trimning. Maskinsax skall aldrig användas, det förändrar pälsens struktur och försämrar även färgen.
Utfodring
Irländaren är i allmänhet en matfrisk hund. Kostnaderna för foder beror mycket på individen.
Livslängd
Den irländska terriern är en frisk ras som kan bli gammal. Medellivslängden ligger på 12 år.
Rasklubbens verksamhet
Rasklubben för irländsk terrier heter Svensk Irländsk Terrier Förening och är en rasklubb under Svenska Terrierklubben. Svensk Irländsk Terrier Förening bildades år 1984 och har till syfte att främja rasen. Klubben har runt 120 medlemmar.
Medlemsförmåner
Klubbtidningen Röda hund, som utkommer med fyra nummer per år.
Klubben anordnar också utställningar, valpshower, lydnadsläger, trimkurser med mera
Information
Besök gärna Svensk Irländsk Terrier Förenings hemsida om du vill veta mer om Irlands underbara röda terriern. Du behöver bara klicka här för att komma rätt
Hundprojekt i Skarpnäck
Under tiden 1998-10 1999-06
De senaste åren har rädsla och osäkerhet resulterat i att många skaffat sig hund för att få skydd. Okunniga hundägare (läs unga män) har skapat ostadiga hundar som inte sällan blivit till förfäran för omgivningen => Klicka här
Foto: Elisabeth Lindberg
|
